varjag skrev: Hans » mån jun 13, 2016 7:31 pm
Facinerande historia. Hade tyskarna låtit bli att skjuta om de sett att det var en svensk båt? Vart var båten på väg med vad?
Det undrar jag med.....speciellt destinationen och lasten ????
INDUSTRIA tillhörde Svenska Lloyd, ett rederi som normalt inte trafikerade Sydamerika. Dessutom var hon ett litet fartyg - ett par tusen ton -
som inte ofta insätts i oceantrafik av den sorten, dom var helt enkelt för små.
Hon figurerar inte bland fartyg insatta i/förlorade under -
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lejdtrafiken
http://wrecksite.eu/wreck.aspx?31440
påstår att .....''the U-boat, which
misidentified the victim as British steam merchant Industria (4861 tons)'' *)
vilket strider mot uppgiften att hon visade navigationsljus = tända lanternor'', något som brittiska fartyg inte gjorde.
Det är mycket möjligt att ubåten inte hade skjutit - om angreppet skett i dagsljus och de kunnat se de svenska färgerna
på fartygssidan och - namnet/Sverige.
Låter fantasins leka lite - INDUSTRIA k a n ha befraktats mellan neutrala länder i Mellan - & Sydamerika 1943 - och
i så fall - inte varit lovligt byte.
*) I boken ''The Real Cruel Sea'', listas vartenda allierat/neutral fartyg som sänktes i ''Atlantslaget''.
Detta svenska fartyg finns INTE med - bland dem (?)
My tuppence
Varjag
Har inga svar men Svenska Lloyd-skepparen Sten Lindhé berättar en del i boken
Under blågul flagg på spärrade hav, vilket kanske kan kasta lite ljus över en del av rederiets fartyg och dess öden utanför spärren. Det är ett vittnesmål från en som var med under kriget som befälhavare utanför spärren.
Efter att bland annat ha blivit sänkt med s/s Albania på Englands östkust mönstrar han befälhavare på m/s Scandinavia (2745 dwt) som lämnar Göteborg den 23:e mars 1940 för Medelhavet. Via norska kusten och Färöarna och kontroll i Gibraltar fortsätter man till Genua där man får oroande nyheter hemifrån – Den 9:e april går tyskarna in i Danmark och Norge och Skagerrackspärren är ett faktum, och m/s Scandinavia hör därmed till de ca tvåhundra svenska fartyg ur handelsflottan som hamnar utanför.
Efter Genua går man på lätten (utan last) till Gibraltar för order, via Kap Verdeöarna går man till slutligen Brasilien och sätts in i kustfart på den sydamerikanska ostkusten. Från och med augusti 1940 går hon i trafik mellan Sydamerika och Staterna (USA), i den farten går många svenska fartyg pga. omständigheterna, bland annat ytterligare fyra av Svenska Lloyds fartyg – Förutom m/s Scandinavia är det m/s Scania, m/s Sicilia, m/s Venezia och vår bekanta m/s Industria
Detta fortsätter 1940 ut och nästan hela 1941 tills nästa otyg inträffar i december - Tyskland förklarar USA krig. Sten Lindhe beskriver hur styvmoderligt man blir behandlade av de amerikanska myndigheterna, militär och tull söker minutiöst igenom fartyget och rätten att gå iland var starkt beskuren. Denna dåliga behandling omfattade enligt författaren inte de svenska fartyg som gick i amerikansk charter.
Författaren valde att gå som ensamseglare när sänkningarna började eftersom m/s Scandinavia höll god fart och konvojerna var mycket långsamma. För den tyska ubåtsledningen är de amerikanska farvattnen fantastiska jaktmarker, sänkningssiffrorna stiger mot de nivåer som rådde i krigets inledningsskede, bevakningsfartygen är få och oorganiserade och det dröjer innan amerikanerna lyckas börja bekämpa fienden och skydda sin sjöfart.
Den 13:e december -42 sänktes den första Lloydaren m/s Scania nära ekvatorn NO om den brasilianska kusten, besättningen går i båtarna och plockas senare upp av en Johnsonbåt. Den 25:e mars 1943 sänktes sedan nästa Lloydare som var trådens m/s Industria, det sker inte långt från Bahia och jag har en uppgift om att han var på resa Philadelphia-Rio. Den 27:e maj sänks den tredje av Lloydarna, m/s Sicilia i Moçambiquekanalen, på resa från Brasilien till Madagaskar, hela besättningen klarade sig. Den 21:a juni samma år var det dags för m/s Venezia utanför Rio utan förluster i människoliv.
Den siste kvarvarande Lloydaren med vår kapten Sten Lindhé lämnade nu i början av juli -43 Philadelphia för Curacao och därifrån gick resan vidare mot Rio med styckegods. Den 9:e juli på kvällen befinner sig det fullt upplysta fartyget ungefär på positionen N8° W48° och två strålkastare lyser upp den svenska flaggan. Kapten Sten befinner sig i sin hytt och har slumrat en stund efter en god middag, klockan är 18:50 och han bläddrar i en amerikansk veckotidning och röker en god cigarr när plötsligt en matros knackar på dörren - Kapten – Vi har en ubåt en kabellängd om styrbord…
!
Tro det eller ej men de togs ombord efter femton timmar på det Schweiziska fartyget (!) St.Cergue (4332 brt) tillhörande Suisse-Atlantique Soc. Nav. Maritime SA i Lausanne och med Basel som hemmahamn.
Nej det var bara så långt att skriva så jag delar upp det i två delar, resten kommer snart.