Frågor om ankare

[Markus Holst]

det fina med Skalman är att här dräller om kunnigt folk, främst inom militär- och sjöfarts-historia, Här finns folk med erfarenhet och som även har upplevt historien live. Därför tänker jag nu vidga mitt kunnande genom att fråga om en sak som dykt upp i mitt huvud.

I Varjags underbara trådar om rysk-japanska kriget dyker nämns det ideligen att båtarna ankras. Dessa kollosala båtar, mer än hundra meter långa, klarar alltså att ligga för ankar utan att röra sig vilket betyder att det finns ankare som kan hålla fast dem.

Det är lätt att läsa på om ankare på Wikipedia, men det är svårare att läsa om hur stora dessa är på olika båtar, hur många båtarna hade med sig, hur många ankare och lång ankarkätting det behövs för att ankra giganterna eller vilket språk besättningen använde när ankarna skulle ut och in. jag gissar att det inte var lämpligt för barn.

Mest undrar jag hur många ankare det behövs för at hålla still ett slagskepp, och hur lång kätting man hade med sig, alltså vilka djup man kunde ankra på.

Nu ber jag er att berätta. Jag vill inte ha länkar till massa sidor, jag vill läsa era berättelser!

[FredH]

Kan inte svara för slagskepp, bara handelsfartyg. Men när jag jobbade på ett äldre Walleniusfartyg, typ fast äldre: https://sv.wikipedia.org/wiki/Biltransportfartyg hade vi ankare som vägde 10,5ton styck. Två i klys för användning och ett i reserv där det behövdes kran för att ta det i bruk. Reservankaret är enbart till för situationer där man förlorat ett av de ordinarie.

Två plus ett i reserv är standard, sedan kan vissa farvatten kräva special utrustning, t.ex. vill du gå upp i de stora sjöarna i USA/Canada behöver du även ett ankare i aktern.

Längd på ankarkättingen räknas i schacklar, en schackel är 27,5m, 15 famnar, på fartyget hade vi 11schacklar per ankare, dvs, drygt 302m, för större fartyg används en stolpkätting, som inte chinckar sig. Ibland sitter kättingen fast i botten på kättingboxen, ibland är det en enda lång kätting för båda ankarna som sitter ihop.

Förr var det brukligt att använda 3ggr djupet som längd på kättingen som tumregel, men nya krav och erfarenhet har visat att det inte riktigt räcker. Numera används berökningar, t.ex. vid god hållbarhet i botten, (djupet * 2) + 90 eller vid sämmre hållbarhet (djupet * 3) + 140.
Men mycket beror på förutsättningarna på ankringsområdet, bottenbeskafenheten, väder, vind, ström samt faror i närheten.

[CvD]

För övrigt har kättninglåren till ankarna blivit en vanlig plats för fripassagerare, något som tyvärr ofta leder till deras död. Brukar rosta rätt rejält nere i låren och denna process förbrukar syret, vilket brukar leda till deras död pga syrebrist.

Inte slagskepp och inte heller handelsfartyg utan riggar odyl, en manual för ankare.
http://www.vryhof.com/anchor_manual.pdf

[Sarvi]

Cousteau skriver i nån av sina böcker om hur han 1956 ankrade Calypso med en nylonlina på 7500 meters djup över Romanchegraven i Atlanten. Visserligen var ju Calypso ingen stor båt men det är ändå imponerande.

[Markus Holst]

En underbart nördig skrift. Tack! Jag har nöjt mig med att titta på bilderna.

Hur stabilt blir ett ankare på det djupet? Jag gissar ju djupare desto mer avdrift/rörelse i båten.

[mrsund]

Hur tusan får de loss ankaret?

[Donkeyman]

Ett ankare är inte designat för att ta upp krafter vertikalt. Spelar man hem ankarkättingen så att den står lodrätt så är det normalt sett "bara" att lyfta ankaret rätt upp. Såvida det inte har "fiskat upp" någon kabel eller annat liknande. Krafterna tas upp sidledes och då funkar ankaret ungefär som en plog som gör motstånd mot botten.

Att använda ankare på stora djup är rena specialfall. Ett vanligt fartyg ankrar inte på ett stort djup. Man fäller ankaret på en plats där man kan lägga ut ankarkätting motsvarande kanske 3 gånger vattendjupet. Då samverkar ankaret och kättingens tyngd. Det betyder att fartyget rent fysiskt befinner sig en bra bit vid sidan av ankaret när vind och ström har fått verka. Vill man fixera något till exempel en arbetsplattform så måste det till flera ankare åt olika håll och så justerar man positionen med ankarspelen.

Sedan finns ytterligare ett specialfall av ankaranvändning. Vid manöver. Detta är i stort sett historia nu i thrustrarnas och poddarnas tidevarv. Men i gamla tider använde man också ankaret som en hjälp att "få sväng" på fartyget. Från mitt kontorsfönster ser jag var 11:e dag hur Hurtigruten "Lofoten" kommer från söder (Nordgående). Den har inte thrusters, bara propeller och roder. Så gör man en kraftig babordsgir över farleden för att ha styrbordstillägg med stäven mot söder. Men här är tidvis kraftig tidvattenström och sundet är så smalt att man inte klarar giren utan att behöva börja "såga" fram och back. Varvid risken för att börja "åka banan" är överhängande. I stället förstärker man giren mot slutet genom att släppa ut babords ankare och en schackel kätting. Det ger tillräckligt motstånd för att man tillsammans med full fram och hårt babords roder får sväng på ekipaget så den i det närmaste "sladdar" in till kajplatsen. Vackert att se på och fantastiskt traditionellt sjömanskap. Dess värre bortglömt i våra moderna tider men allmän kunskap bland navigatörer för 25 år sedan.

[Markus Holst]

Thruster gick att bildgoogla. Podd var värre. Förklara!

[millgard]

Podd är väl en 360 grader vridbar motor/propeller som placeras mitt under fartyget. Med hjälp av den (och en massa datorer) kan fartyget manövreras i alla tänkbara riktningar och förstås även hållas på en specifik position automatiskt även vid vind, sjö etc (vi pratar decimeternoggrannhet).

Jag gjorde för några veckor sedan ett dygns studiebesök på ett nybyggt fartyg i Hammerfest, detta fartyg hade alla möjliga finesser. STRIL BARENTS för den som vill googla eller är intresserad.

[FredH]

Thruster gick att bildgoogla. Podd var värre. Förklara!

https://en.wikipedia.org/wiki/Azipod

[millgard]

http://www.volvopenta.com/volvopenta/se ... trols.aspx

[mrsund]

Ett ankare är inte designat för att ta upp krafter vertikalt. Spelar man hem ankarkättingen så att den står lodrätt så är det normalt sett "bara" att lyfta ankaret rätt upp. Såvida det inte har "fiskat upp" någon kabel eller annat liknande. Krafterna tas upp sidledes och då funkar ankaret ungefär som en plog som gör motstånd mot botten.

Att använda ankare på stora djup är rena specialfall. Ett vanligt fartyg ankrar inte på ett stort djup. Man fäller ankaret på en plats där man kan lägga ut ankarkätting motsvarande kanske 3 gånger vattendjupet. Då samverkar ankaret och kättingens tyngd. Det betyder att fartyget rent fysiskt befinner sig en bra bit vid sidan av ankaret när vind och ström har fått verka. Vill man fixera något till exempel en arbetsplattform så måste det till flera ankare åt olika håll och så justerar man positionen med ankarspelen.

Sedan finns ytterligare ett specialfall av ankaranvändning. Vid manöver. Detta är i stort sett historia nu i thrustrarnas och poddarnas tidevarv. Men i gamla tider använde man också ankaret som en hjälp att "få sväng" på fartyget. Från mitt kontorsfönster ser jag var 11:e dag hur Hurtigruten "Lofoten" kommer från söder (Nordgående). Den har inte thrusters, bara propeller och roder. Så gör man en kraftig babordsgir över farleden för att ha styrbordstillägg med stäven mot söder. Men här är tidvis kraftig tidvattenström och sundet är så smalt att man inte klarar giren utan att behöva börja "såga" fram och back. Varvid risken för att börja "åka banan" är överhängande. I stället förstärker man giren mot slutet genom att släppa ut babords ankare och en schackel kätting. Det ger tillräckligt motstånd för att man tillsammans med full fram och hårt babords roder får sväng på ekipaget så den i det närmaste "sladdar" in till kajplatsen. Vackert att se på och fantastiskt traditionellt sjömanskap. Dess värre bortglömt i våra moderna tider men allmän kunskap bland navigatörer för 25 år sedan.

Tack, hände/händer det att man fick kapa ankarekättingen och ge upp, finns det någon risk för båtar att ligga för ankar, tex vid storm?
(förlåt inte båtar, fartyg skall det stå)

[Donkeyman]

Är det varslat ordentligt dåligt väder tar man upp ankaret och går till sjöss. Utan tvekan. Vid särdeles dålig rapport går man också till sjöss om man ligger i hamn. Till den andra frågan, visst har det hänt då och då att ankaret har huggit tag i "något' som gör att man inte får upp det. Då har man självfallet varit tvungen att rätt och slätt kapa kättingen.

[Markus Holst]

Ungefär som när man fiskar med kastspö alltså och kroken har fastnat i nå't ...

Hur ofta ankrar man?

[CvD]

Har det riktigt gått åt fanders men ankaret och man måste överge ankaret med hela kättingen då finns den så kallade "bitter end" i änden äv kättingen.
Det möjligör att du kan lossa kättingen från fartyget och detta utan att behöva gå in i kättinglåren.