Skalman.nu Forum

HMS Visborg skrotas. CKFs, 2.ysfljs och 4.sjöstrifljs gammla flaggskepp möter skrotdöden.

Visborg skrotas

Jag har själv många fina minnen av "Vibban" även om jag bara var mönstrad ombord ett par månader.
Hennes syster Älvsborg tjänstgör i Chilenska marinen.

Jag måste fråga båtmaffian, Visborg eller Älvsnappsen kan väl knappast vara värda att bevara. Att vi inte har kvar ett pansarskepp är sorgligt och att vi har kvar en landskapsjagare är trevligt men vissa fartyg är inget speciella. Har jag helt fel som vanligt eller vad säger ni?

MVH

Hans

Svårt att säga...
Många fartyg har en själ och karaktär som gör att deras fd besättningar brinner extra för dem, se måste det finnas elonomiska möjligheter. Så lever veteranflottiljen och flera av de bevarde amerikanska slagskeppen. Ur ett historiskt perspektiv så krävs lite mer analys, för att staten skall gå in, dels vad de uträttat, dels hur de representerar ett teknikskede. Skamligt är att vi inte kunde bevar HMS Gustav V, som överlevt länge och var tekniskt unik och representerade en turbulent del av vår historia och vår enmacipation. Men det var hennes mitståndare som satt agendan 1970 och gick hon till skrot, skamligt.

I Europa är turkarnas skrotning av ex SMS Goeben lika genant.

Om ett fartyg är historiskt eller tekniskt unikt skall det bevaras.

HMS Visborg besitter ett visst historiskt värde som fd flaggskepp och representationsfartyg och självklart massor av minnen hos hennes fd. Besättningsar mm. Hoppas vissa karaktäristiska detaljer bevaras. Jag iofs gärna sett att hon bevarats, men under vilka former? Kanske som vandrarhem och ny officersmäss vid östra brobänken?
Som en sevärdhet på maritiman nej, hennes kajuta kunde dock utgöra en midern pandang till amfions kanske?

Man kan inte bevara allt, även om jag vill, just nu är det viktiga att sjöhistoriska och marimuseum slutar fjutta utan lär av FV och armemuseum och får till en heltäckande basutställning om vårbörlogsflottas historia.

För att ett fartyg ska vara värt att bevara så bör det dock vara i någorlunda hyfsat skick, och eftersom inte chilenska marinen ens var intresserad av Visborg som reservdelsfartyg till f.d. Älvsborg så kan man misstänka att så inte var fallet med Visborg. Det gick t ex inte ens att använda kanonerna på Visborg de sista åren pga. att de var så dåligt underhållna att de fick eldförbud.

/Per

Visbprg var i bra skick när hon utrangerades. Domen var aspesten och att hon krävde betydligt större besättning än Trossö. Som örlogsfartyg så var hon betydligt dyrare i drift än handelsfartygsbyggda Trossö.

Har inte fått det bekräftat men Chilenarna håller på att fasa ut Älvsborg också. Dessutom är ett 36år gammalt minfartyg inte särskilt attraktivt på dagens begagnat marknad. Stödfartyg skall vara ekonomiska gärna på standardskrov med betydligt högre kapacitet och minfartyg är väl knappast nån som bygger. Svenska och finsk modellen av minfartyg är ganska unik skulle jag vilja säga. Sedan var Vbg och Äbg inte särskilt lika, framförallt mot slutet, dessutom brann ju Äbg på 80-talet och fick en massa saker i maskinrummet utbytt.

Psilander skrev:
I Europa är turkarnas skrotning av ex SMS Goeben lika genant.

Om ett fartyg är historiskt eller tekniskt unikt skall det bevaras.

Skyll inte på turkarna! De erbjöd Västtyskland att bevara SMS Goeben. Tyskarna vågade inte av politiska skäl.

Stellan Bojerud skrev:

Psilander skrev:
I Europa är turkarnas skrotning av ex SMS Goeben lika genant.

Om ett fartyg är historiskt eller tekniskt unikt skall det bevaras.

Skyll inte på turkarna! De erbjöd Västtyskland att bevara SMS Goeben. Tyskarna vågade inte av politiska skäl.

Hmm...hörde den omvända varianten, att turkarna vägrade pga de var sura på tyskarna..

UNESCO borde ju gå in och lista fartyg precis som de gör med platser.

Verkar vara olika källor om Goeben. Engelska Wikipedia hänvisar till Conway's All the World's Fighting Ships: 1906–1921 som säger att Turkiet erbjöd tyskarna att köpa skeppet men de tackade nej, medan exempelvis boken Slagskepp under andra världskriget säger att tyskarna 1963 erbjöd sig att köpa fartyget men Turkiet sa nej.

Går man till den tyska versionen av wikipedia så står det dock lite mer och vad jag kan förstå så var tyskarna inte villiga att betala den begärda summan under 60-talet, 8,8-11 Miljoner DM samt att det inte var så stort intresse från allmänheten.

Privata krafter försökte dock igen i början av 70-talet men fick inte fram de pengar som behövdes så Goeben ex Yavuz skrotades mellan 1973 till 1976.

vad ersätter Visborgs minläggningsförmåga?

erep skrev:vad ersätter Visborgs minläggningsförmåga?

Den frågan borde ha ställts redan 1998 när hon byggdes om till stödfartyg.

Från 1998 byggdes fartyget om till underhållsfartyg till dåvarande 2. ytstridsflottiljen och mineringsförmågan utgick till förmån för en anpassning till de nya uppgifterna.

http://sv.wikipedia.org/wiki/HMS_Visborg

/Per

ja, ser ut som att inga minfartyg finns kvar och av minutläggarna, finns endast MUL 16; numera HMS Fårösund kvar, med uppdrag att lägga övningsminor för röjarna.

jag förstår inte er....

erep skrev:ja, ser ut som att inga minfartyg finns kvar och av minutläggarna, finns endast MUL 16; numera HMS Fårösund kvar, med uppdrag att lägga övningsminor för röjarna.

jag förstår inte er....

Även Fårösund är nu utrangerad.

Alla flottans fartyg kan lägga ut minor.

Vi förstår oss inte heller....

Vad gäller marinens kraftigt reducerade kapacitet att lägga ut minor så tycker jag det är allra tråkigast att ubåtarnas förmåga att bära s.k. mingördlar också verkar ha utgått. Förmodligen kan man dock fortfarande lägga ut minor med hjälp av torpedtuberna, men det torde då endast röra sig om ett fåtal minor.

F.ö. så var jag ombord på minröjningsfartyget HMS Ven idag när hon gästade Norrköping, och även på dessa fartyg verkar det som om mineringsförmågan i princip har utgått. Enligt personal så kan nu endast ett mycket litet antal minor tas ombord efter ombyggnaden, och det beror helt enkelt på att det inte finns plats för nån längre minräls längre. Förmodligen har man dock behållit förmågan att lägga ut ett fåtal minor för övningsändamål. Innan ombyggnaden och moderniseringen kunde dessa fartyg ta ombord och lägga ut ett tiotal minor.

/Per

Mingördeln fanns väl aldrig i praktiken, även om den var med i Operation Garbo? Vill minnas att jag läst någonstans att det aldrig blev mer än en prototyp.

En mer intressant fråga än hur många minor fartygen kan ta, är hur många minor det egentligen finns att lägga ut. Jag har fått uppfattningen att flottan i princip har lagt ner minvapnet, medan amfibiekåren ännu så länge har kvar förmågan att lägga ut tillfälliga kontrollerbara mineringar. Så finns det egentligen några klassiska sjöminor kvar i förråd?

edit: Det är i "Det svenska ubåtsvapnet 1904 - 2004" som det på sidan 111 står att gördelsystemet stannade vid prototyp av ekonomiska skäl.

Förmågan att lägga ut minor begränsas inte automatiskt av avsaknad av minräls.

Tillåten däckslast och minaggregatets konstruktion och vikt avgör förmågan.