Skalman.nu Forum

I en artikel i Stockholms Dagblad den 7 januari 1886 finns det en notis eller beskrivande nyhet om hur man skyddade fyrbåkar och sjömärken under 1760-talet. En intressant artikel, men man behöver lite mer kunskap om detta antar jag. Här återger jag artikel i dess ordlydelse.

Det kanske finns nån skalmanit som har lite kunskaper om detta.

På 1760-talet utkom derom en förordning af följande lydelse: "Vi - - göre veterligt: Alldenstund vi med missnöje måst inhemta, hurusom vanartige och illasinnade menniskor skola, å de i skärgårdarne till sjöfarandes hjelp och rättelse upprättade fyr- och känningsbåkar, föröfva allehanda våldsamhet samt ej allenast bryta sönder ett och annat utan ock derjemte föröfva stöld; fördenskull och som allmänna lagen---stadgar, det hvar och en, som gör falska eldar eller sätter upp andra tecken eller visare att dermed förleda sjöfarande och gifva tillfälle till skeppsbrott skall plikta med 32 par spö, ändå att ingen skada sker och att samma lag skall vara om den, som af lika uppsåt bortrifver eller upptager vettar eller visare af sjögrund och strand----Ty och till framkommande af slik vanart hafva vi funnit i nåder godt att härigenom stadga och förordna, det hvar och en, eho han vara må, som på en fyr- eller känningsbåk uppsåtligen sönderbryter något eller stöld derå föröfvar och borttager något, det vare sig litet eller mycket, skall afstraffas med 32 par spö och sätta allt i sitt förra stånd; sker skada och skeppsbrott, varde halshuggen och steglad och skadan gäldas af "gods"(svårtydlig ord" hans och skall den, som på ett bevisligt sätt upptäcker, att banemannen varder dertill försvunnen, derföre undfå ett hundrade daler silfvermynta belöning; som vi ock bjude och befalle, det denna vår nådliga förordning bör tvenne gånger om året-----å åredikstolarne i kyrkan uppläsas".

Förordningen är undertecknad av konung Adolf Fredrik och kontrasignerad af Sv Dahlgren

Det var antagligen ett svårt brott att sabotera "kännetecken" inom 1760-talets sjöfart. Men frågan är ju ofta det förekom och om det kan sättas i paritet med annat sabotage. Denna artikel eller notis hittade jag på tidningsarkivet på Uppsalas universitetsbibliotek när jag sökte efter annat. Nu vet jag inte om det var någon eller några som straffades av påföljden och att 100 dl sm betalades ut till den som råkade vara vittnet. Det är ett stycke historia som vi antagligen inte vet nånting om idag som kanske kan bringa ljus någon gång i framtiden.

Stefan

Återuppliva denna tråd i förhoppning att någon av de nuvarande medlemmarna kan kommentera och sedan kanske den kan bli förflyttad till sjöfartshistoria som inte fanns 2005.

Stefan

Tja, har ingen riktig kunskap men kan alltid gissa. Ett förlist eller grundstött fartyg kunde inbringa lokalborna en, ibland rejäl slant, lagligt eller olagligt. Så att lagen såg strängt på att man med flit orsakade ett skeppsbrott är fullt förståeligt.

Bärgningslön, hur det funkade då i Sverige kanske vore värt att kolla.
https://www.juridik.blog/vad-ar-sjoratt/

MVH

Hans

Underbar lagtext, bara två meningar.

Tack, om man plockar ut något!

I förordningen stod det om man tog sönder en fyrbåk eller sjömärke så skulle man få 32 par spö. Om det var någon som dömdes till det vet jag inte. Men såvitt vad jag känner till ifrån andra historiska sammanhang så skulle det låta avskräckande. Kommer själv ihåg en artikel i Historisk tidskrift som jag läste om 1700-talets straffmetoder och hur följderna blev. Men själva omfattningen blev värre hur avskräckande lagen ”lät” och ett exempel på det var det med tidelag samt barnamord. Hur än avskräckande lagen lät desto fler dömdes till det och så var det exempelvis för barnamord. Om lagen avskräckte när det gällde sabotage gentemot ett sjömärke vet jag inte.

Stefan