Det är lite mer komplext än så.
Problemet med omdömen om RM är att de i den engelskspråkiga världen ofta har sin grund i brittiska rapporter från vk2. Dessa har sedan levt vidare när olika författare har använt varandras verk som källor, helt enkelt för att antalet författare som både läser italienska och skriver för den engelskspråkiga världen har varit i princip obefintligt.
Nu börjar det komma engelska översättningar av italienska författare och då kommer en något annan bild fram. Det beror nog också på att kriget nu är så pass avlägset att italienarna börjat ägna sig åt sin egen historia, tiden närmast efter kriget var det knappast aktuellt att bedriva sådan forskning (min slutsats).
Ryktet om den dåliga italienska träffsäkerheten kommer från ett antal after action reports från RN där man konstaterar att avstånden mellan ytterskotten i de italienska salvorna var betydligt längre än vad RN ansåg som tillräckligt bra. Samtidigt konstaterade man att salvorna låg förvånansvärt bra, dvs att mittpunkten låg nära dem själva redan i första eller andra salvan.
Varför var det då så? Jo, tydligen hade RM valt en annan metod än RN. RN satsade på minsta möjliga spridning inom en salva, sköt sedan ett antal salvor på olika avstånd utifrån vad avståndsmätarna gav för avstånd till målet, för att därefter korrigera elden utifrån hur uppkasten låg i förhållande till målet.
RM däremot valde att skjuta med större spridning i varje salva, för att sedan korrigera elden utifrån nedslagen. Man hade också en betydligt mer omfattande uppsättning av avståndsmätare än RN för att både mäta avstånd till målet _och_ till uppkasten.
Hade Italien problem med sin industri? Javisst. Men det är inte hela förklaringen till hur britterna upplevde den italienska eldgivningen mot dem.
