Skepparhistorier

[unmo300]

...och man bör undvika bulkfartyg. http://www.coldtype.net/Assets.11/pdfs/ ... xShips.pdf

[varjag]

...och man bör undvika bulkfartyg. http://www.coldtype.net/Assets.11/pdfs/ ... xShips.pdf

Stort tack för den länken unmo300!
Mycken och illuminerande läsning, och välbehövlig nutidsorientering om villkoren till sjöss idag.

Varjag

[varjag]

.....var en Big No-No! Som givetvis förekom på styckegodsfartyg med mer eller mindre begärliga
saker i lasten. F.ö. nåt som container-eran satte stopp för. Vilket också var ett av argumenten
för containarnas införande.

I en styckegodsare varjagen seglade, fanns en dörr på skansens förliga skott – vilken ledde in
på mellandäcket – och lasten i 4:ans och 5:ans lastrum……
Vi hade bl.a. lastat californiska läckerheter i Stockton, mandlar, Sun-Maid russin

konserverad frukt på burk m.m. m.m.
Nåt snille med lim på fingarna, dök upp i skansen med russinpaket, mandlar i påsar och burkar
med ananas och persikor….vi var inte trögbjudna, snart var det fest. Och – ‘’det finns ju alltid mera
där detta kom ifrån…….’’
När man stod rortörn var fickorna fulla av blandade russin och mandel – gott som tusan. Men
man måste tugga försiktigt så inte styrman skulle ana oråd…..
Och – vi byggde plastmodeller! Nån hade hittat ett parti byggsatser till amerikanska personbilar;
det blev mest Chryslers minns jag då i dom byggsatserna det fanns en limtub med i asken -

En del av lasten behövde man inte stjäla – den kom gratis med rumsrengöringen efter
utlossning i Göteborg. Att sopa och göra lastrummen rena efter lossning – var ett av de mest
motbjudande jobben ombord. Men här vann varjagen och en annan lättmatros – 1:a Pris!

Vi hade haft kaffelast, orostade bönor i säckar,

green coffee beans.png (102.29 KiB) Visad 2331 gånger

(våran borax-blend såg just så här grå ut...) varav flera gått sönder och durken var
tjock man vilsna kaffebönor. Nästa hamn var Helsinki, min hyttkompis hade varit där förut.
Och visste – att kaffe var dyrbar vara i den finska huvudstaden -

Det vara bara ett problem, kaffet var blandat med borax - ett grått fibrigt pulver och var så
klart osäljbart i den formen.
Men han visste på råd. Vi samlade ihop sisådär 20-25 kilo borax-kaffemix som smugglades
till skansen och våran hytt.

Sen satte vi oss att blåsa bort boraxeländet från bönorna…….hand till hand och blåsa…
Igen och igen i dagar och nätter – men när vi kom fram – hade vid 15-18 kilo någorlunda
rengjorda bönor…..
Och tjänade Storkovan! Den första finska ‘’tjingsaren’’ ombord – meddelades om kaffet till salu och det dröjde bara timmar innan vi hade avyttrat hela partiet -

Minns inte summan, men vi levde som kungar i Helsinki’s glada värld i ett par tre dar.
Det var taxi hit och drinkar dit och flott middag på hotell med vit duk och artiga kypare.

Lärdom: på finare finska restauranger – satt alla som i Kyrkan. Dödens tystnad rådde – fnitter framkallade höjda ögonbryn och – på flatskratt – vare inte en tanke !

Men all rumsrengöring gav inte utdelning. Efter en cementlast – var rummen täckta av ett
10-15 centimeters tjock lager av cementdamm. Efter hundratals spruckna cementsäckar ......

Att gå i cementdamm, är en fluffig erfarenhet; fanskapet är mjukt som sammet – och varje fotsteg – för att inte tala om kvastsvep, river upp en grå dimma – fy fan. Vi borde haft ansiktsmasker – men sånt var inte påtänkt då….
Alltnog – vi sopade och säckade i dagar…..Säckade?

Jo – avlastaren, Skånska Cement - hade förtänksamt skickat med kanske tusentals ‘’slip-over bags’’ – lite större papperscementsäckar utan text, som en skadad säck enkelt kunde slidas ned i – och levereras.
Som uppmuntran till det tunga och skitiga arbetet fixade 1:e styrman en väldig balja med
kall saft och muggar på luckekanten till förfriskning för oss cementgubbar i ‘’rummen’’ – och
det var ju snällt av honom…Tills vi fattade galoppen. Och varför dom tompåsarna aldrig synts till under lossningen…..
Varje slip-over bag fylldes – förseglades och winschades upp på mellandäck där de alla
prydligt staplades….
Minns inte hur många det blev, men med 25 kg per säck – måste vi ha sopat och staplat minst 7 - 8 ton prima cement.
Åt Förstestyrman……

Som ett par hamnar senare, privat ‘’tjingsade bort’’ hela rasket. För egen vinning - ☻

Vi var billig arbetskraft -

Varjag

[von Adler]

Det måste ha varit mycket wheeling och dealing i hamnarna på den tiden. Jag har hört av bekanta som jobbar inom logistik och lagerhållning på land att lårar ibland "går sönder" och avskrivs, medan de inblandade i det hela delar på innehållet. För ökad trovärdighet tappade man lådor med flit från gaffeltrucken, så man hade en rapporterad olycka och en trasig låda att visa upp om chefen eller kunden kom och snokade.

Hände sådant i hamnarna också? Ramlade saker med flit från kranarna när det lossades eller lastades?

Jag har också hört talas om hamnarbetare som istället för att strejka maskade eller plötsligt fick alarmerande hög olyckofrekvens, tills deras krav var uppfyllda.

[varjag]

Hände sådant i hamnarna också? Ramlade saker med flit från kranarna när det lossades eller lastades?

Jag har också hört talas om hamnarbetare som istället för att strejka maskade eller plötsligt fick alarmerande hög olyckofrekvens, tills deras krav var uppfyllda.

Ja!

Stuveriarbetarna var dom största syndarna och tjuvarna.
Speciellt begärliga varor levde ett farligt liv mellan lastrum och kajmagasin......sprit i kartonger till exempel.

Australiska stuveriarbetare i Maritime Union of Australia betraktas som halvkriminella. Likaså Longshoremens Union i USA.

They - ''get away with it''

Varjag

[HJ]

Jag kan tänka mig att på land är det mycket lättare att bli av med stöldgodset (i motsats till om du är på ett fartyg, där enda riktiga gömstället är magen). Att infiltrera/kontrollera stuveriarbetarna har väl i alla tider varit ett stort intresse hos olika former av organiserad brottslighet, då man förutom att kunna "nalla" från stora varuflöden också kan hantera "papperslöst" gods som inte levereras till tullagret utan tas om hand för sig...

Sen kan jag tänka mig att en del av "privatimport"-verksamheten vid hamnar flyttats till lastbilstrafiken som blivit mycket mer internationell under senare tid (speciellt inom EU). Vill man ha billig importsprit i Göteborg åker man inte till hamnen som är hårt bevakad och allt roligt inlåst i containrar, man åker till de stora vilo- och uppställningsplatserna för lastbilar, t.ex. Stigs center. Speciellt för den som inte blivit systembolagsmyndig.

/Håkan

Ps. Tack unmo300 för länken om bulkfartyg! Den var intressant!

[masase]

riarbetare i Maritime Union of Australia betraktas som halvkriminella. Likaså Longshoremens Union i USA.

They - ''get away with it''

Hela transportsektorn (Jimmy Hoffa's teamsters t.ex.) har alltid varit nära allierad med maffian i USA.

När hamnverksamheten styrdes upp efter Sep 11 så var det väldigt svårt att hitta stuveriarbetare som klarade en bakgrundskoll. Min svärmors familj har bedrivit en skeppsfurnerareverksamhet i Norfolk i två generationer oh blev plötsligt tvugna att byta ut halva personalen som jobbade på kajerna.

[varjag]

HJ skrev;

Sen kan jag tänka mig att en del av "privatimport"-verksamheten vid hamnar flyttats till lastbilstrafiken som blivit mycket mer internationell under senare tid (speciellt inom EU). Vill man ha billig importsprit i Göteborg åker man inte till hamnen som är hårt bevakad och allt roligt inlåst i containrar, man åker till de stora vilo- och uppställningsplatserna för lastbilar, t.ex. Stigs center. Speciellt för den som inte blivit systembolagsmyndig.

Det kan jag med! Var själv bara med som speditör - om TIR-lastbilarnas gröna ungdom men redan då kunde man se ''läckor i systemet''.
Idag - är trafikvolymen av arten - okontrollerbar!
Men då gällde det ju mest Folkhemstullens Fasor - sprit och tobak -
Idag - handlar det ju om betydligt farligare och värdefullare substanser.......

masase skrev;

Hela transportsektorn (Jimmy Hoffa's teamsters t.ex.) har alltid varit nära allierad med maffian i USA.

När hamnverksamheten styrdes upp efter Sep 11 så var det väldigt svårt att hitta stuveriarbetare som klarade en bakgrundskoll. Min svärmors familj har bedrivit en skeppsfurnerareverksamhet i Norfolk i två generationer oh blev plötsligt tvugna att byta ut halva personalen som jobbade på kajerna.

Jag är övertygad om att den hälft som byttes ut - ersattes av samma sorst rufflare som man tvingats sparka -
Helt enkelt för att maffian - kontrollerar detta viktiga transitterritorium -

mvh, Varjag

[varjag]

....Var inte generösa. En Obefaren Jungman, som jag skrivit om tidigare – tjänade 185:- kronor
i månaden. Plus Kost och Logi……som man hade – men också skattade för som en ‘’förmån’’ ☻ (blev netto ungefär $1.- om dagen att rumla bort…)
‘’Befaren’’ blev jungmannen först efter 12 månader till sjöss; då han beviljades hela
30:- kronor/månad löneförhöjning. Till furstliga 215:- riksdaler.
En lättmatros tjänade 360:- / månad men till denna eleverade ställning – krävdes två år som
Jungman.
En matros, vilken enligt statuterna – skulle ha haft tre år som lättmatros kostade rederiet hela 560:- per månad
Som visat, var befordringsgången 2 år som jungman + 3 år som lättmatros – innan man
kvalificerades för dom där 560:- kronorna i månaden efter fem år.
Men – allt det där var teorin. Praktiken – var en helt annan. Bristen på sjöfolk var sådan
att lättmatroser ofta bara hade 1 år eller så till sjöss bakom sig. Många matroser bara 2½ - 3 och bland duktiga matroser – utseddes båtsman – i brist på kvalificerat folk.

En av Ghortonredarna i Hälsingborg menade att sjömännen skall vara glada att dom också
fritt får resa runt och se världen…

Vad mig anbelangar hade han delvis rätt. Jag talar nu 50-tal, en tid när utom stenrikt folk – sjömän var dem enda – som besökt länder och platser som gemene svensk aldrig ens kunde drömma om att resa till.

Man var ung, bekymrade sig föga om framtiden – bara nog med pengar till nästa schapp
iland, nästa horhus och nästa fyllerus…..
Och kläderna på kroppen.

Och kläder – var minsann en prestigegrej. Dom visade var man varit! ‘’I staterna…..’’
För i USA fanns att köpa äkta amerikanska ‘’dongeribyxor’’ (kallas idag Jeans…)

http://en.wikipedia.org/wiki/Jeans

långt innan dom blev ett modeplagg i Europa. Dom var utmärkta slitstarka arbetsbyxor och skattades högt. Ö.h.t. var amerikanska arbetskläder bättre och billigare på den tiden; arbetshandskar, vad vi idag kallar T-shirts och kängor med gummisula. Men – kunde bara köpas i Amerika....

Varje ‘’stateside-besök’’ spenderades hårt förtjänade slanter på att ‘’rigga upp’’ - ☺

Och så klart – khakibyxor!

amerikansk khaki.jpg (17.13 KiB) Visad 2187 gånger

Amerikansk khaki (sedd på alla krigsfilmer) var vida överlägsen de usla surrogat som erbjöds i Europa och prestigefylld ‘’landgångsrigg’’ var amerikanska khakibyxor och en ‘’hawaiiskjorta’’ i vilda färger och mönster......

Sålunda riggad, viggade varjagen en gång en lift på en enslig landsväg utanför Los Angeles.
Jag var lidelsefullt intresserad av akvarier och livet under vattnet – och hade tatt en buss till
detsamma i Palos Verdes –

http://en.wikipedia.org/wiki/Marineland_of_the_Pacific

men buss tillbaka passade inte av nån anledning – så jag ‘’tog till tummen’’….

Efter bara några minuter, bromsade och stannade – en Cadillac! ( )
Jag steg in – en ensam äldre man vid ratten, vi rullade iväg, han vände huvudet mot mig och sa:

You’re Scandinavian – right?

Yes….

I thought so, no Californian would put on a shirt like yours…. Tablå!

Min landgångsrigg månde ha imponerat i Liverpool eller Luleå – men inte där….

Varjag

[Hans]

Nu har tråden gått i den riktning jag hoppades på

Stort tack för mycket intressant läsning!

MVH

Hans

[varjag]

Tack & OK Hans...

Kläder – måste ju tvättas. Och ombord fanns ingen mamma med bykkar & klädstöt – nehej
här skötte varje sjöman sin egen tvätt, skjöljning, torkning, och – i nödfall - strykning. ☻

Det universella tvättmedlet var – grönsåpa!

- tydligen något nästan okänt idag....
(bilden hittad hos Tvätterimuseum, skvallrar om min ålder….!)

Som löddrade – även i det, en smula bräckta vatten, som färskvattentankarna tillhandahöll.
Varmvatten – fick man med en liten ångkran i vaskrummet – bara fylla pytsen…(det finns
inga hinkar eller spannar till sjöss – bara pytsar!)
Pytsen ‘’puttrade’’ medan ångan hettade vattnet – ‘’till angenäm styrka och smak’’…sen –
i med såpan, vigorös vispning och – klart för tvätt.
Hur många Skalmän har använt ett tvättbräde med rotborste???

300px-Vaskebrett.jpg (22.89 KiB) Visad 2125 gånger

Det var med dom attiraljerna man fick ut ‘’ingrodd skit’’ ur arbetskläderna -
Och – såpan var gratis! Den användes nämligen också att vaska vitfärg, hyttrengöring
och mycket annat…

Ingen sjöman jag mött – gillade att tvätta och varjag var inget undantag.

Men – den avogheten var väl känd i hamnarna…så väl att tvätterier

kinesiskt tvaetteri.jpg (60.64 KiB) Visad 2125 gånger

– oftast kineser, uppenbarade sig ombord med tvättpåsar och erbjudanden om snabb och billig service.
Vanligt i Antwerpen, Rotterdam och engelska hamnar. Och gjorde strålande affärer
med tvättrötta sjömän -

Hur dom höll isär alla skjortorna och byxorna har jag ingen aning om – men jag fick alltid
tillbaka exakt vad lämnat.
En gång i Rotterdam fick befälet sina skjortor tillbaka – stärkta. Inget mindre för Höga Herrar!
Inte bara kragarna – nehej hela skjortbrösten – blanka, hårda och sköra som tunt glas - ☺

Kineser – använde stärkelse med ‘’tung hand’’.

Med den personliga hygienen var det si och så. Speciellt bland oss yngre.... Det fanns givetvis duschrum i alla fartyg
men med varmvatten var det ibland snålt, speciellt i motorfartyg med många duschmaniacs i besättningen.
Ångbåtar hade ånguppvärmt vatten – men det gällde med äldre anläggningar – att vara noga med inställningen så man inte skållade sig…

Överhuvud taget var personlig hygien nåt som ‘’togs med moderation’’ till sjöss och
bara i landgångshamn – kom upp till ‘’moderlig standard’’ -

Varjag

[von Adler]

Jag har faktiskt tvättat kläder med tvättbräde ett par somrar då jag som (lite mindre) ungdom bodde på mormor och morfars fäbodvall.

Och jag håller med Varjagen om att det är drygt, jobbigt och tråkigt arbete. Leve tvättmaskinen!

Vad gäller grönsåpa så använder jag det varannan vecka för att moppa parketten hemmavid - den rena doften efter att ha använt grummes grönsåpa slår alla moderna rengöringsmedel med deras cintrondoft. Särskilt på trä.

[varjag]

Jag har faktiskt tvättat kläder med tvättbräde ett par somrar då jag som (lite mindre) ungdom bodde på mormor och morfars fäbodvall.

Och jag håller med Varjagen om att det är drygt, jobbigt och tråkigt arbete. Leve tvättmaskinen!

Vad gäller grönsåpa så använder jag det varannan vecka för att moppa parketten hemmavid - den rena doften efter att ha använt grummes grönsåpa slår alla moderna rengöringsmedel med deras cintrondoft. Särskilt på trä.

Tack von Adler och glad få en medlem till - i tvättbrädesklubben. Trodde dom - efter kort karriär som musikinstrument, hade saligen avsomnat.
Grönsåpa - Herr von Adler - skall vara I FAST FORM - inte lösning på flaska -
http://sv.wikipedia.org/wiki/Grumme
- men det var lugnande höra att man ännu inte blivit helt ''antik'' -

Citrondoften - fanns inte då - och tvättmaskiner......nåt man såg i amerikanska reklammagazines .....

Om grönsåpans välsignelser, kan jag berätta att anno 1957 - vid undervisning i sjukvård i Kungliga Flottan - sade och talade en Flaggväbel sålunda:

Sår tvättas bäst med grönsåpa....ja ni hörde mig - MED GRÖNSÅPA !

Varjag

[CvD]

Vad gäller grönsåpa så använder jag det varannan vecka för att moppa parketten hemmavid - den rena doften efter att ha använt grummes grönsåpa slår alla moderna rengöringsmedel med deras cintrondoft. Särskilt på trä.

Samma här, brukar grönsåpa till att moppa golven.

/CvD

[varjag]

Det fanns stränga bestämmelser för dom som ‘’tröttnade på båten/befälet/maten etc….’’
Det var inte bara att säga upp sig, ta sitt pick och pack och traska iland i första bästa hamn.
Näe – sjömannen tilläts bara att avmönstra sitt fartyg – i den ‘’zon’’ han hade påmönstrats.
Då 98% av alla svenska fartyg påmönstrade folk i svenska, eller skandinaviska hamnar –
Fanns det Zon Svensk Hamn, Skandinavisk Hamn, Europeisk Hamn – eller Annan Hamn
(det sista gällde resten av världen)

Om påmönstring skett i Svensk Hamn, fick sjömannen enbart avmönstra – i svensk hamn.
Eller mönstrad i – skandinavisk, europeisk & annan hamn, kunde han lämna fartyget enligt
samma begränsande regler.
Systemet var naturligtvis avsett att så gott som möjligt hindra att panka svenska sjömän
skulle ‘’gå på driven’’ i utländska hamnar – belasta UD och konsulaten med problem och
kostnader. OCH – inte minst, beröva den svenska Handelsflottan mycket välbehövlig
personal, då det var lätt för svenskt sjöfolk att få hyra i utländska fartyg och man kunde visa
lite papper på sjötid.

Uppsägningstiden för manskap, var 1 vecka och aviserades med att man ''slängde in boken'' -
man lämnade sin Sjöfartsbok till 1:e styrman och nominerade den hamn man ville avmönstra I.

För att peppra anrättningen använde de svenska Sjömanshusen som vanligen förrättade
mönstring det lilla tricket, att oavsett om sjömannen t.ex. skickades till Norge, Holland
eller England för att ansluta till fartyget – ‘’så skedde mönstringen i Sverige’’ - ☺
Och – killen kunde enbart avmönstra i svensk hamn……..

Av den anledningen, var ‘’svenskar på bommen’’ ganska sällsynta i utländska hamnar.
Vilket inte var fallet med, till exempel norrmän och tyskar – varav det drällde i västeuropeiska hamnar.

Ett sätt att ‘’hoppa av’’ – var förstås att helt enkelt rymma. Eller att bli ‘’akterseglad’’ som en artigare term hette.
Jag erinrar mig flera fall av aktersegling – men bara två, där jag återsåg delinkventen…

I Boca Grande, Florida lastades fosfatsand.

Både varjag med besättningskamrater – och en finsk jungman lärde sig nya läxor där.
Överallt fanns härliga badstränder och ett gäng drog iväg med badbyxor och handdukar för
ett uppfriskande dopp i de glasklara böljorna…….Men – det var lättare sagt än gjort.
Överallt, låg privata tomter med hus och villor – mellan oss och den frestande stranden….
Vi traskade säkert ett par kilometrar utan att hitta alla minsta landflik till havet – som inte
Var privatägd, bebyggd och bebodd -

Till slut kom en vänlig amerikan ut på sin altan – och frågade om vi ville bada?
YESSIR!
Det är Okay – ni kan bada här på min tomt, ‘’men simma inte in på granntomternas vatten’’

Granntomternas vatten!? Nån ‘’allemansrätt’’ fanns inte här -

Med oss var en finsk jungman som försvann dagen efter. Han badade med oss, kom
ombord – men syntes inte till nästa förmiddag när det var dags att lämna….
Det var den vanliga rutinen, allt sjöklart – en man fattades…Mistluren bölade otåligt…
Till slut ryckte man på axlarna, tog in förtöjningarna och – gick till sjöss.

Men vår förrymde finne hade inte räknat med amerikanska polisen och USA’s stränga
Immigrantlagar……

Nån dag senare, när vi rundat Florida Keys och styrde norrut – dök det upp en amerikansk
Coast Guard-cutter med färggranna flaggsignaler hissade – som beordrade oss att stoppa
och dreja bi….

Jojmensan, US Coast Guard hade med sig rymlingen. Som återbördades till oss av eleganta män i vita uniformer – och begärde kvitto av kaptenen på ‘’returvaran’’

Killen var ganska medtagen och hade säkert lärt en läxa av sin dumhet.

Den andre, var en motorman – som försvann i Mariel på Kuba.
Som jag långt senare - mötte en dag på Bataljon Sparre i Karlskrona…….

Men fan det är ju du – vad hände – hur gick det……????

Jag var på fyllan du vet, vill inte tala om det. Men jag har aldrig fått så mycket stryk som
jag fick på Kuba – jag har för fan ärr av det än på hela kroppen…..

2-de-julio_-policiascubanos-1.jpg (23.14 KiB) Visad 1976 gånger

Batista’s Policia Marina gillade att använda sina batonger……..

Varjag