Handelsfartyg utanför spärren

[varjag]

En svart dag för lejd-trafiken, var den 9:e januari 1943
Två ''lejdbåtar'' - Sveabolagets

på 10 000 ton och

Johnsonlinjens ms BRASIL.jpg (35.74 KiB) Visad 1040 gånger

- en sextusentonnare var på väg till Sydamerika. Efter ''clearing'' med den tyska kontrollstationen i Kristiansand
minsprängs - först SVEA JARL, sedan BRASIL på höjden av Stavanger.....
SVEA JARL som redan gjort tre lejdresor till Argentina och tagit hem spannmålslaster (hon var splitterny och hade aldrig haft olja
i tankarna) - utlöste tre minor, mer eller mindre samtidigt. BRASIL minsprängdes kort efteråt. Bägge börjar snabbt sjunka.

Vid tillfället rådde hårt väder och det blev mycket svårt för de livbåtar som sändes ut för undsättning från ECUADOR. Under räddningsförsöken försvann SVEAJARL's livbåtar och en livbåt från ECUADOR. Dessa återfanns aldrig trots flygspaning. Av SVEAJARL's besättning omkom 37 personer och från ECUADOR omkom 7. Hela besättningen på Brasil överlevde.

Johnsaren ECUADOR befann sig i sällskap och samma uppdrag - men klarade sig undan minfältet.

Minor - är ''equal opportunity weapons''

Varjag

[varjag]

Det sista svenska fartyget som torpederades...?
Sveaboaget's

ss MAGNE.jpg (47.09 KiB) Visad 1039 gånger

- en gammal tramp, byggd 1912 - gick i den brittiska kustkonvojen FS 1756 när hon träffades av en torped
från den tyska ubåten U 714 (Hans-Joachin Schwebcke) nära Longstone på engelska ostkusten den 14:e mars 1945.
Mindre än två månader innan krigsslutet.....

Fartyget vattenfylls snabbt och kränger åt styrbord. Sjunker på position 55.52N/1.59W. Befälhavaren låg vid torpederingen, i badkaret. De överlevande gick i styrbords livbåt och rodde bort från fartyget. Efter någon timme bärgades männen av en mindre tankbåt som landsatte dem i en skotsk hamn. 10 man omkom.

Man kan inte undgå medkänsla med kaptenen - som låg i badkaret när det small

Men - det blev också U 714's sista bedrift....samma dag sänktes ubåten av HMS WIVERN och den sydafrikanska fregattan HMSAS NATAL
- utan överlevande.....

Varjag

[Amund]

Det handlar om AB Svenska Amerika Mexiko Linjens m/s Trolleholm på 7500 dwt (byggd -22), som hade oturen att stöta på den tyska kaparen HSK Thor.

TROLLEHOLM sänktes av THOR den 25:e mars 1941
http://www.faktaomfartyg.se/trolleholm_1922.htm

Kan berätta att tre veckor senare var det ''dags igen'' för ett svenskt fartyg att falla offer för HSK THOR....Grängesbergs -

- en Tiotuentons malmångare som gick i barlast p.r.t. Lourenco Marques i portugsiska Ostafrika - prejades, bordades och sânktes
av energiske Kpt Otto Kähler.

The last ship intercepted by THOR on her first cruise was on 16 April, on her way back to Germany; the Swedish ore carrier Sir Ernest Cassel. Two warning shots were fired, which stopped the ship; her crew was taken aboard Thor, and she was sunk by demolition charges.

http://www.faktaomfartyg.se/sir_ernest_cassel_1910.htm

Varjag

En lite kul detalj angående Ernst Cassel som sänktes tre veckor EFTER Trolleholm. När Trolleholms besättning efter många turer äntligen kom fram till fånglägret för sjöfolk i norra Tyskland, så var besättningen från Ernst Cassel redan veteraner i lägret. Att så var fallet berodde på att efter sänkningen av Ernst Cassel gick HSK Thor resan hemåt med sina fångar och satte iland dem i Cuxhaven långt innan Trolleholms besättning på omvägar, via förpiken i den före detta norska tankern m/t Turicum (kallas quisslingskuta i boken, erövrad april -40) till Frankrike och godsvagnar slutligen hamnade där.

turicum.jpg (13.18 KiB) Visad 1011 gånger

Men det är en annan historia som jag tänkte ta sedan.

[Amund]

sveahk's post om ''tjockbojen'' - visar en anordning som torde varit okänd i svenska handelsflottan -

den s k Tjockbojen.jpg

Den kallades ''Fogbuoy'' på engelska och är konstruerad så att vid bogsering, akter om ett fartyg - kastar den upp en
väl synlig vattenfontän.
Vid gång i dimma (men under dagsljus) - kan efterföljande fartyg i en kolonn - SE vattenfontänen innan man siktar
fartyget som bogserar den. Och därmed inte bara hålla rätt position i kolonnen. Men undvika kollisionsrisk.

Varjag

Tack för beskrivningen av den, har läst om den men har tidigare inte reflekterat över hur den fungerar.

Denna tingest omnämns i boken jag nämnde ovan om Trolleholm, så här beskriver författaren sin första konvoj när man lämnar Kanadesiska kusten för England:

Den stora konvojen stävade ut mot Atlanten. De sextiotvå fartygen var uppdelade i tre kolonner parallella med varandra med ett avstånd på cirka sexhundra meter mellan varje kolonn. Mellan varje fartyg hölls ett avstånd på cirka tvåhundra meter. Det främsta fartyget i vänstra kolonnen kallades för Commander ship, det därnäst följande var vice Commander ship, och de båda eskortfartygen som skulle skydda denna väldiga fartygsanhopning, gick på var sin sida om de tre kolonnerna, ungefär på mitten av konvojen. Man kan tänka sig, vilka möjligheter ett sådant eskortfartyg hade att ingripa, när man betänker att det hade ungefär tvåtusen meter till kolonnens Commander ship och lika lång väg till det sista fartyget i kolonnen.

M/s Dalavik (Författarens namn på verklighetens Trolleholm (min anmärkning.)) var vice Commander ship i denna konvoj. Naturligtvis var det svårt för fartygen att hålla den anbefallda formationen någon längre tid, och särskilt nattetid, då inget ljus fick synas, uppstod det ofta oreda i kolonnerna, och risken för kollision var varje skeppares och styrmans mardröm. Varje fartyg hade försetts med ett slags släp i form av en flotte från aktern, som rörde upp kölvattnet mer än propellrarna gjorde och som på så sätt skulle göra det lättare för det efterföljande fartyget att iakttaga den närmast framförvarande kollegan.

[varjag]

Amund skrev:

[/En lite kul detalj angående Ernst Cassel som sänktes tre veckor EFTER Trolleholm. När Trolleholms besättning efter många turer äntligen kom fram till fånglägret för sjöfolk i norra Tyskland, så var besättningen från Ernst Cassel redan veteraner i lägret. Att så var fallet berodde på att efter sänkningen av Ernst Cassel gick HSK Thor resan hemåt med sina fångar och satte iland dem i Cuxhaven långt innan Trolleholms besättning på omvägar, via förpiken i den före detta norska tankern m/t Turicum (kallas quisslingskuta i boken, erövrad april -40) till Frankrike och godsvagnar slutligen hamnade där.quote]

Quislingskuta eh?
Den norska tankern TURICUM beslagtogs i Oslo april 1940 och införlivades med Kriegsmarine som Begleitttanker Ill.
Hennes mest kända insats - blev att toppa upp tankarna på vid bättre kända Trosschiff NORDMARK (ex WESTERWALD)
i sydatlanten i april 1941. Gissar att det var på den hemresan som ''trolleholmarna'' åkte till Europa......

Vom 1. bis zum 4. April übernahm die Nordmark Treibstoff und Vorräte vom aus Frankreich entsandten Tanker Ill (7.603 BRT),[13] der 1940 in Norwegen erbeutet wurde

Din bild - visar tankern som tyska Ill

Varjag

[varjag]

Bland de ovanligare svenska fartygsförlusterna - hittar vi

m.s. EKNAREN.jpg (73.34 KiB) Visad 992 gånger

en ''transare'' här fotograferad i Port Lincoln, Australien 1934. För den som undrar, var nästan alla Rederi AB Transatlatic's fartyg vid
den tiden döpta efter svenska insjöar. (Eknaren ligger vid Runtuna, norr om Nyköping)
Transatlantic, namnet till trots - hade sin mesta trafik på Australien och Fjärran östern och hade, naturligt nog vid krigsutbrottet
stora delar av sin flotta långt från hemlandet.
Hon var ett

byggt av Doxfords i Sunderland 1922 och på 5243 grt. Det var på modet vid den tiden att inte - ha en stor skorsten; istället några
smala avgasrör på vilka inget rederimärke - fick plats.....
EKNAREN hade sedan 1939 varit avskuren från Europa och befann sig den 1:a juli 1942 i Mozambiquekanalen väster om Madagaskar.
...när plötsligt en ubåt kommer upp till ytan - bemannar sin däckskanon - och öppnar eld......
Efter några granatträffar - går besättningen i livbåtarna, ubåten - tydligen missnöjd med eldens verkan - svingar stäven mot EKNAREN
och avfyrar en torped. Den träffar, och fartyget börjar sjunka......

Det var en japansk ubåt

I-16.jpg (25.04 KiB) Visad 992 gånger

- under K-kapt Yamada som stod för sänkningen. Jag vet inte hur det gick för folket - ngn/ngra skadades säkert av artilleribeskjutningen
men dom hade relativt nära till ''vänliga kuster'' så de flesta bör ha överlevt.
Detta var det enda svenska fartyg utanför spärren, mig veterligt - som sänktes av japanska flottan.

Varjag

[Amund]

Kanske bör det sägas några ord om bemanningen på svenska fartyg utanför spärren, det svenska inslaget kunde vara ganska uttunnat i vissa fall och det var nog i många fall en brokig samling nationaliteter i besättningen. Som exempel kan vi ta s/s Magne som Varjag berättade om

Det sista svenska fartyget som torpederades...?
Sveaboaget's

ss MAGNE.jpg

- en gammal tramp, byggd 1912 - gick i den brittiska kustkonvojen FS 1756 när hon träffades av en torped
från den tyska ubåten U 714 (Hans-Joachin Schwebcke) nära Longstone på engelska ostkusten den 14:e mars 1945.
Mindre än två månader innan krigsslutet.....

Fartyget vattenfylls snabbt och kränger åt styrbord. Sjunker på position 55.52N/1.59W. Befälhavaren låg vid torpederingen, i badkaret. De överlevande gick i styrbords livbåt och rodde bort från fartyget. Efter någon timme bärgades männen av en mindre tankbåt som landsatte dem i en skotsk hamn. 10 man omkom.

Man kan inte undgå medkänsla med kaptenen - som låg i badkaret när det small

Men - det blev också U 714's sista bedrift....samma dag sänktes ubåten av HMS WIVERN och den sydafrikanska fregattan HMSAS NATAL
- utan överlevande.....

Varjag

Av de tio omkomna från Magne befanns fyra vara svenskar, en britt, en dansk, en nederländare, en litauer och en spanjor. Att det förekom många nationaliteter på ett fartyg är väl ofta normalt eftersom det är en internationell miljö, under efterkrigstiden har det bland annat varit många spanjorer och tyskar i svenska fartyg så det är inte konstigt. Vad som däremot är anmärkningsvärt under kriget enligt hur jag uppfattar det är att många fartyg tvångsbemannas på olika sätt, kanske Varjag eller någon annan vet mer?

För at använda mitt skolexempel m/s Trolleholm så såg bemanningen ut så här innan avgång från NY mot samlingsplatsen för den ostgående konvojen mot Europa i december 1940: Endast en tredjedel var svenskar och ”Gubben” (befälhavaren) hade lyckats skrapa ihop en besättning med hjälp av engelska amiralitetet (!), ja Storbritannien hade naturligtvis ett stort intresse av att fartygen skulle kunna avgå, min gissning är att brittiska myndigheter hade personal i New York som såg till att hjälpa de olika fartygen av olika nationaliteter att fylla luckorna.

Några timmar innan avgång inställer sig tre norska styrmän, en engelsk övermaskinist, två engelska maskinister och en irländsk, en engelsk telegrafist. Även bland manskapet var en del norrmän, några finländare och danskar, ett par britter (britterna hade inte mönstrat på frivilligt), samt en belgare som mönstrat matros trots att han hade sjökaptensexamen.

Kvantiteten hade vi nu alltså, men kvaliteten var det nog lite si och så med. Ingen av norrmännen hade kaptensexamen, vilket annars är vanligt hos styrmän, och den ene av dem hade inte ens styrmansexamen utan hade förut bara varit rorgängare. Ingen av dem hade heller tagit radiotelegrafistexamen, och det var därför vi fått en särskild telegrafist på köpet.

Det var inte mycket bättre ställt med maskinisterna. Övermaskinisten var en typisk engelsk John Bull, vars ansikte på sitt eget sätt var en provkarta på olika whisky och portvinssorters inverkan på grov hy. Han var lite filosofiskt lagd och föreföll ibland att ströva omkring i sina egna tankar långt borta från maskiner och propellervarv. De båda andra maskinisterna skulle ha gjort mos av Trolleholms maskiner, om inte Persson funnits. Det var han som bar hela jobbet på sina breda svenska axlar, men det hade gått länge, innan han lät undslippa sig något om vilket helsike han hade där nere i maskinrummet.

Förstestyrman var betydligt skickligare som bridgespelare än som navigatör.

Det är en relativt händelserik resa och vid ett tillfälle i dåligt väder, håller ett gigantiskt misstag av den norske tredjestyrmannen på att sluta i riktig olycka för hela fartyget. Författaren som serverar kaffe bevittnar konversationen på bryggan när förste styrman ska avlösa Tredje styrman efter nattens 12-04 vakt på julaftonsmorgonen:

- Har det varit nåt? Undrade försten rutinmässigt.
- Inte ett liv, svarade tredjen, och kursen har du i skeppsboken.

Försten nickade och kastade en blick på kompassen. Så ryckte han till och stirrade på instrumentet, som om det varit något fel på det.

- Vad i helvete… började han.

Så vände han sig om och ropade till tredjen, som på ostadiga ben var på väg nerför trappan:

- Hallå du! Vad sade du att du höll för kurs?
- Femtiosex grader ost, svarade tredje styrmannen förvånat. Vad är det med det… Står det inte så i skeppsboken?
- Det gör så i helvete heller! Där står femtiosex grader väst, och det är den kursen vi håller också! Herrejesses mänska, vi är ju på väg till Kanada istället för till Skottland!

Kursen lades naturligtvis om, men ingen kunde ju tvivla på att vi tappat bort konvojen och nu var en sådan där eftersläntrare, som de tyska ubåtarna betraktade som en skänk från ovan.

Nu påbörjar man kampen för att hinna ifatt konvojen vilket inte är det enklaste, men med absolut högsta möjliga fart på de två sex-cylindriga B&W-dieslarna så kunde man hålla några knops högre fart än konvojen.

På annandagens eftermiddag kom vi åter i kontakt med konvojen. Trolleholms maskiner hade till allmän förvåning överträffat sig själva den här resan, och det visade sig, att vi kunde få upptillräckligt hög fart för att hämta igen det försprång som konvojen fått genom vår tredjestyrmans lilla förväxling av öst och väst.

Fast när allt kom omkring får man nog säga att tredjestyrmannens misstag förtjänar medalj

Men när vi tagit del av de meddelanden, som de färggranna vimplarna förmedlade till oss från närmaste fartyg, var det inte utan att vi i vårt stilla sinne whiskyns och ginets förbryllande inverkan på tredjen och rorgängaren under julnatten. Det hade varit ubåtsanfall mot konvojen, och att den fått vidkännas en ganska kraftig avtappning kunde vi konstatera följande morgon, då vi stod på däck ock räknade fartygen. Såvitt vi kunde bedöma och sedan även fick bekräftat, när vi kom i hamn, hade ungefär en tredjedel av styrkan strukit med för ubåtarnas torpeder på juldagsmorgonen, då vi började vända tillbaka från vår lilla avstickare åt Kanadahållet.


Jag har försökt få återbekräftat berättelsen genom googling och har hittat att konvojens namn var HX 96. I övrigt bekräftas inte författarens minnesbild helt och hållet, det står exempelvis att Trolleholm inte längre hängde med konvojen natten den 21:a dec.

The convoy had 32 ships, sailing at an average speed of 7.75 knots. 27 were still present on arrival rendezvous with local escort on Dec. 26.

Station keeping was poor. Visual signalling was poor with the exception of Madras City, Kedoe and Kantara who were very good. Most of the foreign ships were bad.

Någon större slakt verkar det inte heller ha varit i HX 96, utan de som inte kom fram verkar vara de som inte kunde hänga med av någon anledning.
http://www.warsailors.com/convoys/hx96.html

Hur som helst är det ett spännande vittnesmål av en svensk mässman.

Vill även tillägga att till sjöss är och var det män som arbetade som salongsuppassare, mässmän, etc. och det är inte konstigt utan det är ett lika respekterat yrke som något annat ombord. Inte ovanligt att sjömän börjat sin karriär som ”mässkalle”, eller kanske trappat ned som mässman. Vore det inte till sjöss hade det förmodligen varit kvinnor som utfört dessa arbeten.

[Amund]

Det var en japansk ubåt

I-16.jpg

- under K-kapt Yamada som stod för sänkningen. Jag vet inte hur det gick för folket - ngn/ngra skadades säkert av artilleribeskjutningen
men dom hade relativt nära till ''vänliga kuster'' så de flesta bör ha överlevt.
Detta var det enda svenska fartyg utanför spärren, mig veterligt - som sänktes av japanska flottan.

Varjag

Tack för den för mig okända biten! Vad jag undrar är hur långt hade dessa japanska ubåtar till sina baser? Jag menar att de måste väl nästan ha behövt bunkra någonstans i operationsområdet, tyska tankfartyg? Sumatra är väl annars närmaste japanska område?

[varjag]

Inläggav Amund » lör jun 18, 2016 10:48 am

Kanske bör det sägas några ord om bemanningen på svenska fartyg utanför spärren, det svenska inslaget kunde vara ganska uttunnat i vissa fall och det var nog i många fall en brokig samling nationaliteter i besättningen

sveah's post amplifierar.....

konvojaug41.jpg (85.12 KiB) Visad 972 gånger

Inte bara svenska fartyg, gällde alla; villkoren för kunnigt sjöfolk - var hårda iland.....mer än andra - hade dom insett de oerhörda
riskerna med att segla i konvojtrafiken, men mer eller mindre ''pressgangades'' ombord i fartygen för att hålla den igång.

, Varjag

[varjag]

Amund skrev:

Tack för den för mig okända biten! Vad jag undrar är hur långt hade dessa japanska ubåtar till sina baser? Jag menar att de måste väl nästan ha behövt bunkra någonstans i operationsområdet, tyska tankfartyg? Sumatra är väl annars närmaste japanska område?

You're welcome!
Dom var baserade i Penang och Shoonan. Men - hade väldiga räckvidder med interna bunkers - (avsedda för Stilla Havet) och
inga svårigheter operera i Indiska Oceanen.

mvh, Varjag

[Amund]

Amund skrev:

Tack för den för mig okända biten! Vad jag undrar är hur långt hade dessa japanska ubåtar till sina baser? Jag menar att de måste väl nästan ha behövt bunkra någonstans i operationsområdet, tyska tankfartyg? Sumatra är väl annars närmaste japanska område?

You're welcome!
Dom var baserade i Penang och Shoonan. Men - hade väldiga räckvidder med interna bunkers - (avsedda för Stilla Havet) och
inga svårigheter operera i Indiska Oceanen.

mvh, Varjag

Aha - Tackar! Kanske till och med större räckvidd än tyskarnas typ IX?

Detta var det enda svenska fartyg utanför spärren, mig veterligt - som sänktes av japanska flottan.

Jag hittar inte heller några fler japanska sänkningar av svenska fartyg. Däremot blev s/s Miramar på 2460 dwt (rederi Reuters Kungsbacka), med svenskt befäl och kulier som manskap, beslagtagen i Saigon i december 1941 av japanerna, och seglade sedan med kinesmanskap under japansk flagg under namnet TEIZAN MARU. Miramars befälhavare Arne Lennart Svensson tvingades till Tokyo för att inställa sig i en prisdomstol och utsattes för stora påfrestningar.

Miramar.jpg (53.17 KiB) Visad 956 gånger

Vad nu prisdomstol innebar i Tokyo..?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Prisdomstol

[varjag]

Amund skrev:
Aha - Tackar! Kanske till och med större räckvidd än tyskarnas typ IX?

Inte större - men i klass med.....Kaidai - typerna klarade 11000 N.M. (20 000 km)
mvh, Varjag

[varjag]

Krigets hårda verklighet blev ett gissel för våra svenska sjömän, rederier och sjöfart, ja för hela Sveriges försörjning under krigsåren.

Bland krigsnyheterna, lärde världen känna en ny sorts ''äss''; framgångsrika fartygschefer på de tyska ubåtarna - vars sänkningssiffror
noggrant noterades och publicerades a den tyska propaganda.

Ett sådant ''U-Bootsäss'' vars verksamhet skulle bli mycket dyrbar för Sverige, var Engelbert Endrass och hans berömda båt -

U 46.jpg (21.2 KiB) Visad 928 gånger

- med sin ''frustande tjur'' målad på tornet och - på bilden uppvisar betänliga bucklor vid hemkomst till basen. (collision eller sjunkbomb?)
Notera också resans tonnagesiffror som - målats på.......

Det första svenska fartyg som han torpederade, var Rederi AB Sigyn's ss SILJAN om 3058 grt. Hon sjönk omkring 500 km SW om Irland
den 26:e septembr 1940. Hon hade kollast från Cardiff destinerad till Lissabon, nio man omkom, tolv överlevde.....

Tre veckor senare, den 18:e oktober angrep U 46 den brittiska konvojen SC 7. Som förlorde två svenska fartyg samtidigt....
Gorthons i Helsingborg's 2000-tonnare -

ss CONVALLARIA.jpg (15.55 KiB) Visad 928 gånger

(om vars besättnings öde jag intet vet. Troligen de flesta räddade av andra fartyg i konvojen)

Det andra - var -

ss GUNBORG.jpg (78.96 KiB) Visad 928 gånger

Rederi AB Sylvia, Goteborg om1572 grt.

Konvojen SC 7 kom från Nova Scotia och bestod ursprungligen av 30 fartyg. Förutom en escort tre ''sloops'' och två korvetter.
Mellan den 16e och 19e oktober anfölls den av iallt - sju ubåtar. Som sänkte 20 av de 30 fartygen

Den 18:e hade Endrass hittat ett nytt mål - den splitternya svenska

motortankern JANUS.jpg (106.82 KiB) Visad 928 gånger

tillhörig Johnsonlinjen och med 14000 ton brännolja i tankarna.
JANUS tillhörde konvojen HX 79, men hade kommit på efterkälken och var ensam när U 46 slog tilL.
Klockan var 03.3o när Endrass G7-torped smällde in midskepps, det blev en våldsam detonation och - tankern gick av på mitten...

Överlevande, plockades upp senare på dagen av korvetten HMS HIBISCUS.

Varjag

[varjag]

Men -Oberleutnant Endrass, var inte färdig med svenska handelsflottan där - nehej....
den 29:e mars 1941 - hittade han en ''eftersläntrare'' till. Det var Svenska Lloyds 2000-tonnare

ss LIGURIA.jpg (107.07 KiB) Visad 914 gånger

som tappat kontakten med konvojen OB 302 när hon befann sig c:a 300 N.M. SSW on Reykjavik.
U 46 skjöt en torped - den träffade midskepps och LIGURIA saggade - och sjönk på sex minuter -
Fyra dygn senare - plockade brittiska ss ATHENIC upp 8 man från en flotte och 3 till från en liten dinghy.
Alla var svårt förfrusna, 2:a maskinisten avled snart efter räddningen.
Av LIGURIA's 26 mannar - överlevde 10. Kapten G.A. Melander var inte bland de räddade.

Dagen efter - torpederades ATHENIC av U 76, men alla ombordvarande kom i båtar och räddades av
korvetten HMS ARBUTHUS dagen efter. Dom landades i Liverpool den 8:e april.

Men långt innan dessa prövade sjömän satte fötterna på Englands jord - hade U 46 hittat nytt byte....
Trelleborgs Ångfartygs AB's

m.t. CASTOR.jpg (44.33 KiB) Visad 914 gånger

på resa från Texas med 12 000 ton brännolja och bensol destinerad till Göteborg.Det var den 31:a mars 1941

Endrass träffsäkra G7-torped smällde in i styrbordssidan strax framför bryggan - bensolen tände och inom sekunder var hela
förskeppet ett inferno av eld. Alla där, inklusive kapten David Julin omkom omedelbart i flammorna & hettan.
21 man på akterskeppet fick två livbåtar i sjön - men styrbords båt vattenfylldes, då CASTOR fortfarande gjorde fart genom vattnet -
när den tog i ytan....Alla 21 tog till babords båt men tog den vattenfylda styrbordsbåten som länsats - på släp.
10 minuter efter torpederingen sags en ubåt i ytläge; tyskarna läste fartygets namn på aktern - och försvann utan vidare kontakt
med livbåtarna.
Livbåtarna stannade i närheten av det brinnande vraket till den 2:a april, två dygn efter torpederingen.
Då hade elden dött ut - och Maskinchefen med ett antal mannar - tog sig ombord på vraket där dom säkrade en del
proviant som fortfarande var brukbar.

Dagen därpå - vid middagstid, blev dom räddade av det Nya Zealändska motorfartyget OTAIO som siktat bandröken från
CASTOR.

21 man överlevde, 15 - omkom.

Nordatlanten var ett farligt hav 1941!

Varjag

[Amund]

Tack Varjag – Mycket intressant! Ja Endrass verkar ha haft något emot svenska fartyg. Angående skadorna på U-46 så ska den brittiska tankern Ensis ovetande ha seglat över U-46 i början av juni så att attackperiskopet försvann, kanske det är där skadorna härrör från?

Nordatlanten var ett farligt hav 1941!

Sannerligen!

Var m/t Castor lovligt byte på något sätt?