Skepparhistorier
Re: Den Perfekta Stormen
...............Samma brottsjö, fortsatte akteröver – och sopade bort en målarflotte och diverse målarplankor som var surrade ovanpå skansbygget akterut…..men flaggspelet längst akterut – genom nåt underverk, klarade sig ☺
Det var då – nån kom ihåg logglinan! Totalt bortglömd i allt drama. ASPEN hade de sista
30 ngnting timmarna – knappast gjort mer än 1½ knop – ‘’över grund’’, logglinan med logg-propellern ‘’visade rakt ned’’. Men under över alla under – loggpropellern hade överlevt och kunde bärgas ombord -
Det var kanske ungefär på den vakten, som stormen kulminerade.
Jag tror mig minnas att det var efter min 12-4 vakt den andra dagen – som vinden gav sig och att, när jag kom till rors, midnatt, hade vi återgått till kurs mot Skottland fast sjön fortfarande var grov på låringen och det var jobbigt hålla ASPEN på kurs.
Dagen därpå medgav vädret att kolla in skadorna.
Vågbrytaren på fördäck – hade BÖJTS BAKÅT en åtta tum eller så….Det är omöjligt beräkna de krafter som behövts för det…..trianglarna som stöttade den – hade BÖJT
DÄCKSPLÅTARNA någon tum ner!
Två trummor med förtöjningsvajrar, akter om vågbrytaren – var försvunna; en hittades
bland winscharna mellan 1:an och 2:an luckor, den andra hade gått överbord.......
Anemometern – som visar vindhastigheten, den var graderad till 100 knop – hade blåst
sönder, givaren i radiohytten hade stannat på 100☺ (det är 51 sekundmeter) och ‘’frusit fast’’ där. Styrbords bryggvingeträ var helt sönderslaget och stängdes av.
Det är ju alltid diskussion i dessa ämnen – om våghöjden. För mina ögon – var den enorm.
Men 1:e Styrman, som var ett snille med vinklar, salningshöjder över vattenytan – och
räknesticka – sa vi mött vågor, som värst mellan 18 och 19 meters höjd.
[It wasn't until Jan. 1, 1995, when a sensor on an oilrig in the North Sea recorded an 84-foot- 25 meter… freak wave, that mariners' tales of rogue waves entered the realm of scientific fact. Since then, oceanographers have confirmed that not only do rogue waves exist, but are far more prevalent than previously thought.]
Skadorna beteckandes som ‘’varvsjobb’’ – och vår destination ändrades från Glasgow – till Sunderland. Där våran ASPEN arton år tidigare – hade byggts.
Vi lossade vår skrotlast, tog bara 2-3 dagar, sen förhalade vi till en varvskaj – där dussintals
kunniga hantverkare från Doxford & Sons – invaderade fartyget och fixade alltsammans
på en vecka.
Jag minns att någon välsignade deras fäder – som nitat ihop ASPEN’s skrov på samma varv
för längesedan – så väl att det månde ha gnisslat och gnytt – men aldrig svek!
En vecka – under vilken varjagen lärde att engelska flickor, var lättraggade om man kunde dansa och snacka lite English med dom.
Vi, var lika exotiska för dom, som engelska ‘’boys’’ var för flickorna i Götet…
Och att ‘’gå på bio’’ med dom – inte handlade om att se en film….
utan att hålla puss-och hångelkalas på dom allra bakersta bänkarna….....
Under de följande åren till sjöss, skulle jag gå igenom flera stormar - men aldrig mera få
se ett sånt oväder.
Ingenting senare – kunde ens avlägset jämföras med vad jag upplevde den gången.
Min vaktstyrman, gubben ‘’med 40 år till sjöss’’ – sa efteråt att ‘’jag hara bara en enda gång
tidigare sett sån sjö….’’
Så det tillhörde inte vanligheterna. Och tack och lov för det!
Varjag
Det var då – nån kom ihåg logglinan! Totalt bortglömd i allt drama. ASPEN hade de sista
30 ngnting timmarna – knappast gjort mer än 1½ knop – ‘’över grund’’, logglinan med logg-propellern ‘’visade rakt ned’’. Men under över alla under – loggpropellern hade överlevt och kunde bärgas ombord -
Det var kanske ungefär på den vakten, som stormen kulminerade.
Jag tror mig minnas att det var efter min 12-4 vakt den andra dagen – som vinden gav sig och att, när jag kom till rors, midnatt, hade vi återgått till kurs mot Skottland fast sjön fortfarande var grov på låringen och det var jobbigt hålla ASPEN på kurs.
Dagen därpå medgav vädret att kolla in skadorna.
Vågbrytaren på fördäck – hade BÖJTS BAKÅT en åtta tum eller så….Det är omöjligt beräkna de krafter som behövts för det…..trianglarna som stöttade den – hade BÖJT
DÄCKSPLÅTARNA någon tum ner!
Två trummor med förtöjningsvajrar, akter om vågbrytaren – var försvunna; en hittades
bland winscharna mellan 1:an och 2:an luckor, den andra hade gått överbord.......
Anemometern – som visar vindhastigheten, den var graderad till 100 knop – hade blåst
sönder, givaren i radiohytten hade stannat på 100☺ (det är 51 sekundmeter) och ‘’frusit fast’’ där. Styrbords bryggvingeträ var helt sönderslaget och stängdes av.
Det är ju alltid diskussion i dessa ämnen – om våghöjden. För mina ögon – var den enorm.
Men 1:e Styrman, som var ett snille med vinklar, salningshöjder över vattenytan – och
räknesticka – sa vi mött vågor, som värst mellan 18 och 19 meters höjd.
[It wasn't until Jan. 1, 1995, when a sensor on an oilrig in the North Sea recorded an 84-foot- 25 meter… freak wave, that mariners' tales of rogue waves entered the realm of scientific fact. Since then, oceanographers have confirmed that not only do rogue waves exist, but are far more prevalent than previously thought.]
Skadorna beteckandes som ‘’varvsjobb’’ – och vår destination ändrades från Glasgow – till Sunderland. Där våran ASPEN arton år tidigare – hade byggts.
Vi lossade vår skrotlast, tog bara 2-3 dagar, sen förhalade vi till en varvskaj – där dussintals
kunniga hantverkare från Doxford & Sons – invaderade fartyget och fixade alltsammans
på en vecka.
Jag minns att någon välsignade deras fäder – som nitat ihop ASPEN’s skrov på samma varv
för längesedan – så väl att det månde ha gnisslat och gnytt – men aldrig svek!
En vecka – under vilken varjagen lärde att engelska flickor, var lättraggade om man kunde dansa och snacka lite English med dom.
Vi, var lika exotiska för dom, som engelska ‘’boys’’ var för flickorna i Götet…
Och att ‘’gå på bio’’ med dom – inte handlade om att se en film….
utan att hålla puss-och hångelkalas på dom allra bakersta bänkarna….....
Under de följande åren till sjöss, skulle jag gå igenom flera stormar - men aldrig mera få
se ett sånt oväder.
Ingenting senare – kunde ens avlägset jämföras med vad jag upplevde den gången.
Min vaktstyrman, gubben ‘’med 40 år till sjöss’’ – sa efteråt att ‘’jag hara bara en enda gång
tidigare sett sån sjö….’’
Så det tillhörde inte vanligheterna. Och tack och lov för det!
Varjag
Re: Skepparhistorier
Tack för ännu en mycket intressant historia.
Du skrev "1:ans lucka är uppbruten". Hade det varit "godnatt" om luckan gett sig? Var det hela luckan eller en del av den?
/Håkan
Du skrev "1:ans lucka är uppbruten". Hade det varit "godnatt" om luckan gett sig? Var det hela luckan eller en del av den?
/Håkan
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 11241
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: schweiz
Re: Skepparhistorier
Varjag är en gudabenådad historieberättare, och denna, den senaste i en skir oändlig rad utomförträffliga skrivstycken är bland det bästa jag läst, inom och utom Skalman! Hjärtligt tack för det varjag!!
Hans K
Hans K
Re: Skepparhistorier
Instämmer till fullo!
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Skepparhistorier
Jag tackar HJ och våra bägge Hans'ar för de vänliga orden......varav hjärtat är fullt - talar munnen...
De största och djupaste intrycken får man ju ''i början'' - och som alla läsare förstår var Den Perfekta Stormen - ett mycket djupt sådant....
Jag kan bara förklara det på mitt eget fackspråk.....
Från bryggan, såg man plötsligt presenningsduk från 1:ans förkant - fladdra i vinden.
Det - är inte sånt man kan lämna oåtgärdat i den sortens väder!
Skalkkilar på förkanten - hade lossnat, därmed också skalkjärnet - frigjort en del av luckepreseningen, som blåst fritt och ''lättat''
på några träluckor mellan främsta skärstocken och luckans framkant.
Luckepresenningingarna, det var tre (man gick aldrig till sjöss i Nordatlanten på vintern med mindre!) - hade slitit sig fria några meter...
Vad båsen och dagmännen gjorde - var att, trots överspolning och vind - slita presenningarna tillbaka till luckans framkant, få in dem
bakom skalkjärnet igen - och hamra i nya skalkkilar med slägga.
I lugnt väder - en barnlek. I de förhållanden dom gjorde det - en hjältedat!
mvh, Varjag
De största och djupaste intrycken får man ju ''i början'' - och som alla läsare förstår var Den Perfekta Stormen - ett mycket djupt sådant....
Gud Förbjude ''hela luckan'' - då hade det varit gonatt för oss.Du skrev "1:ans lucka är uppbruten". Hade det varit "godnatt" om luckan gett sig? Var det hela luckan eller en del av den?
Jag kan bara förklara det på mitt eget fackspråk.....
Från bryggan, såg man plötsligt presenningsduk från 1:ans förkant - fladdra i vinden.
Det - är inte sånt man kan lämna oåtgärdat i den sortens väder!
Skalkkilar på förkanten - hade lossnat, därmed också skalkjärnet - frigjort en del av luckepreseningen, som blåst fritt och ''lättat''
på några träluckor mellan främsta skärstocken och luckans framkant.
Luckepresenningingarna, det var tre (man gick aldrig till sjöss i Nordatlanten på vintern med mindre!) - hade slitit sig fria några meter...
Vad båsen och dagmännen gjorde - var att, trots överspolning och vind - slita presenningarna tillbaka till luckans framkant, få in dem
bakom skalkjärnet igen - och hamra i nya skalkkilar med slägga.
I lugnt väder - en barnlek. I de förhållanden dom gjorde det - en hjältedat!
mvh, Varjag
Re: Skepparhistorier
Tycker denna beskrivning är mycket träffande:
Det är nog ganska viktigt vad man har för last vid sådana tillfällen, järnskrotet låg kanske ganska bra men en lättare bulklast som t.ex. vete kan ju förskjuta sig om slingerskotten ger sig, för att inte tala om lokomotiv eller stridsvagnar som slitit sig... Huvva!
Att ens ta sig fram till ettans lucka kan inte ha varit lätt, och att sedan fixa luckan...
Du skriver så levande att det känns som att vara med.sveahk skrev:Varjag är en gudabenådad historieberättare, och denna, den senaste i en skir oändlig rad utomförträffliga skrivstycken är bland det bästa jag läst, inom och utom Skalman!
Det är nog ganska viktigt vad man har för last vid sådana tillfällen, järnskrotet låg kanske ganska bra men en lättare bulklast som t.ex. vete kan ju förskjuta sig om slingerskotten ger sig, för att inte tala om lokomotiv eller stridsvagnar som slitit sig... Huvva!
Att ens ta sig fram till ettans lucka kan inte ha varit lätt, och att sedan fixa luckan...
Re: Skepparhistorier
Fast jag kräver en bilaga i den kommande boken. Den skall innehålla en väl illustrerad ordlista där båtmaffianska översätts till normal svenska.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Skepparhistorier
Mycket intressant läsning, tack för det Varjag.
En bra bok om stormar till sjöss är just The Perfect Storm. http://en.wikipedia.org/wiki/The_Perfec ... %28book%29
En bra bok om stormar till sjöss är just The Perfect Storm. http://en.wikipedia.org/wiki/The_Perfec ... %28book%29
Re: Skepparhistorier
Tack unmo300 - har inte läst boken, men sett filmen. Vari man ganska snabbt får den ruskiga känslan att ''det här går åt helvete...''unmo300 skrev:Mycket intressant läsning, tack för det Varjag.
En bra bok om stormar till sjöss är just The Perfect Storm. http://en.wikipedia.org/wiki/The_Perfec ... %28book%29
Skrotet var en mycket stabil last. Att ta sig fram till Ettan - var ett ''vågspel'' i dubbel mening, det har du helt rätt i!Det är nog ganska viktigt vad man har för last vid sådana tillfällen, järnskrotet låg kanske ganska bra men en lättare bulklast som t.ex. vete kan ju förskjuta sig om slingerskotten ger sig, för att inte tala om lokomotiv eller stridsvagnar som slitit sig... Huvva!
Att ens ta sig fram till ettans lucka kan inte ha varit lätt, och att sedan fixa luckan...
Vi hade mantåg spända mellan midskeppsbyggtet och skansen akterut - över 4:ans och 5:an lastluckor - på däck slaskade vatten i varierande
kvantiteter hela tiden. Man fick avvakta och ta tillfällena - springa/hoppa over luckor, wincha och förtöjningsspelet;
lite som att leka ''skeppsbrott'' i gymnastiksalen i folkskolan
Varjag
Re: Skepparhistorier
"men varjag, elefanten, vem fick den?"
...alltså, detta var en fantastisk historia. Tack!
...alltså, detta var en fantastisk historia. Tack!
Re: Skepparhistorier
Tack Blixten - men vi drev ju inte iland vid Camarin på Malabar....Blixten skrev:"men varjag, elefanten, vem fick den?"
...alltså, detta var en fantastisk historia. Tack!
Båsen - träffade jag 7-8 år senare av en händelse. Han gick iland för gott efter lårbensbrottet. Haltade en smula - men hade lyckats
få en reträttplats vid Stuveribolaget i Hälsingborg vad jag minns.....
Andrekocken - var halv Fem-femma som det var - hade ertappats tidigare, berusad, naken, masturberande - i sin hytt medan han spridde
dun från sin kudde över durken........
Han skulle aldrig fått gå till sjöss. Men sån var bristen på sjöfolk då - att om man hade en puls - var man kvalificerad.....
mvh, Varjag
Re: Skepparhistorier
...vilket ju inte gör historierna mindre mustiga några decennier senar!
Hur ser statistiken ut för stormar? Hur många fartyg förliser på öppet hav pga dåligt väder?
Hur många av dessa beror på fullständig klantighet och inkompetens och hur många går liksom inte att göra något åt?
Hur ser statistiken ut för stormar? Hur många fartyg förliser på öppet hav pga dåligt väder?
Hur många av dessa beror på fullständig klantighet och inkompetens och hur många går liksom inte att göra något åt?
Re: Skepparhistorier
Det Blixten - är något jag inte är kvalificerad svara på. Vår Donkeyman och unmo300 - är bättre informerade om dagens situationBlixten skrev:...vilket ju inte gör historierna mindre mustiga några decennier senar!
Hur ser statistiken ut för stormar? Hur många fartyg förliser på öppet hav pga dåligt väder?
Hur många av dessa beror på fullständig klantighet och inkompetens och hur många går liksom inte att göra något åt?
än jag är.
En viktig skillnad - är modern väderlekstjänst med satelliter - kan bättre varna sjöfarten för naturutbrott av det slag jag beskrivit.
Dom kan helt enkelt undvika dom - när dom vet var dom finns....det visste inte vi på ASPEN.....
mvh, Varjag
Re: Skepparhistorier
Med weather routing kan man ha ganska bra koll på dåligt väder, men ibland kan man vara geografiskt begränsad för att kunna undvika stormarna. Det är heller inte alltid orkaner tar den förutspådda riktningen. http://passageweather.com/
Fartygen är väl också säkrare idag, jämfört med Aspen. Mycket kunde gå galet på gamla styckegodsare, förutom inslagna lastluckor kunde dåligt surrad last göra mycket skada.
Dock händer det fortfarande förlisningar på grund av dåligt väder, ibland är fartyg inblandade som egentligen var sjöovärdiga. Och ibland är det rätt och slätt en Act of God. http://en.wikipedia.org/wiki/MV_Danny_F_II
http://en.wikipedia.org/wiki/MV_Finnbirch
Fartygen är väl också säkrare idag, jämfört med Aspen. Mycket kunde gå galet på gamla styckegodsare, förutom inslagna lastluckor kunde dåligt surrad last göra mycket skada.
Dock händer det fortfarande förlisningar på grund av dåligt väder, ibland är fartyg inblandade som egentligen var sjöovärdiga. Och ibland är det rätt och slätt en Act of God. http://en.wikipedia.org/wiki/MV_Danny_F_II
http://en.wikipedia.org/wiki/MV_Finnbirch