Den sanna berättelsen om HMS Skabbö

[johanmmolin]

Jag har förstått att en av mina blygsamma militära reminiscenser blivit något av en skröna. Därför känns det på plats att berätta den sanna historien.

I februari 1988 blev jag inkallad som förbandsläkare för 4 Ytattackflottiljen i Karlskrona. Just denna vinter råkade bli en isvinter, och huvuddelen av Kustflottan blev liggande infrusen i Pinan. Samtidigt lämnade dess doktor förfall, varför jag plötsligt fann mig vara Kustflottans ende läkare just denna månad.
Det blev en spännande månad. Jag blev ombedd att inventera nya HMS Stockholms sjukvårdsutrustning. För att skaffa bästa möjliga underlag började jag leta efter facklitteratur om modern marin sjukvård, och upptäckte till min stora glädje att ämnet hade dryftats i brittisk medicinsk vetenskaplig litteratur, och då givetvis med Falklandskriget som bakgrund.
Gamla sanningar bekräftades; att de största skadorna var brännskador ombord. Britterna hade ju ett suveränt system av helikoptertransporter för evakuering, vilket inte vi hade. Alltså måste brännskadade kunna tas omhand, i bästa fall under tiden ett skadat fartyg haltade hem.

På HMS Stockholm fanns wellpappförband i tillräcklig mängd för att slå in hela besättningen. Det viktigaste vid brännskador är dock vätska och morfin. Vätska? Det fanns starka sockerlösningar ombord, helt värdelösa för att ersätta det som brännskadade förlorade från sina sår. Och morfin? Det var hemligheternas hemlighet. Värnpliktiga fick utbildning i att hantera autoinjektorer, men det var absolut förbjudet att tala om vad de innehöll. Helt groteskt.

Nåväl, den roligaste incidenten hade att göra med morgnarnas sjukmönstrande. Det dök upp några killar som var förlagda ombord på HMS Skaftö, och som tidigare hade råkat ut för någon form av utslag. De hade tidigare remitterats till Hudkliniken på lasarettet i Karlskrona, fått diagnosen "pruritus" ("klåda"!) och försetts med varsin tub cortisonkräm.

Nu började de komma tillbaka, med utslag som distinkt såg ut som insektsbett. Jag skickade ett par av dem tillbaka till Hudkliniken med frågan om detta trots allt inte var insektsbett, och fick tillbaka ett synnerligen ilsket svar som i praktiken sade att "pruritus är minsann en vedertagen dermatologisk diagnos också, så det så".

OK, inte mer att göra för stunden. Men så slog influensan till i vinterrusket. 2-3 grabbar blev inlagda på det lilla Flottans Sjukhus som på den tiden fanns på örlogsbasområdet, bemannade av bastanta äldre sjuksköterskor med förkläde och mössor, precis som förr i världen. En av dem lyckades fånga ett hoppande kräk på magen på en av grabbarna. Det var en vägglus.
1988 fanns i praktiken inte vägglöss i Sverige. Senaste gången det hade förekommit i Flottan var 1944.

Det visade sig så småningom att man på HMS Skaftö hade kvitterat ut ett antal madrasser från ett mob-förråd. I kyla kan vägglus-äggen överleva hur länge som helst. Och ombord kläcktes de, klättrade på träväggarna på nätterna, trillade ner från taken och landade på de vpl killarna, varefter de började bitas.

Jag blev bjuden ombord för att diskutera hur man skulle lösa problemet. Den intuitiva känslan var att bogsera ut den gamla träminsveparen till havs och bränna upp henne. Givetvis kom dock namnet "Anticimex" att nämnas.

Och i hela Kustflottan döptes förstås HMS Skaftö bums om till "HMS Skabbö".

Att minsveparen var ett under av operationsavdelningsrenhet jämfört med HMS Trossö när man övertog henne från ryssarna är en helt annan historia ...

[Hans]

Stort tack för den underhållande läsningen.

MVH

Hans

[Gen. Jack Ripper]

Haha, rolig berättelse. Kan sympatisera med malajerna då jag själv har ett utbrott av vägglöss hemma. Fy fasiken för dessa.

[StefanZ]

Haha, rolig berättelse. Kan sympatisera med malajerna då jag själv har ett utbrott av vägglöss hemma. Fy fasiken för dessa.

Lite OT men kompletterande tråden:

Vitlök ger visst skydd mot de flesta bitande insekter, och faktiskt även fästingar. De biter mindre ofta, helt enkelt.
Så är även min personliga erfarenhet. Nästan inga myggbett alls sedan jag började köra med vitlök. Inga fästingar heller, men å andra sidan jag undviker fästingställen.
Samma tips torde gälla vägglöss-bet.

Enklast är väl att ta en vitlökskapsel varje dag, speciellt under sommarsäsongen.

Jag har inga vetenskapliga källor till hands, men det ä ofarligt att testa, kostar heller inget utom pengar att köpa vitlökskapslarna. Vitlök antas ju ha en hel del andra positiva hälso-egenskaper, och många som inte har en aning om dess bit-skyddande effekter tar den för sin hälsans skull. Andra åter tar helt enkelt vitlök eller vitlökspulver till maten för att de tycker det är gott.

Lustigt, enligt legenden skyddar vitlök mot vampyrer. Hur är det med vampyrer kan ju diskuteras, men det tycks alltså finnas en gnutta sanning i legenden: vitlök skyddar faktiskt mot blodsugande småparasiter.... Den som skapade vampyrlegenderna kände kanske till vitlökens skyddande effekt mot blodsugande parasiter??!

Observera dock att detta gäller främst människor, ej våra husdjur. Vitlök i mera än mikroskopiska mängder är giftig för katter - och jag antar även för hundar. Hur är det med hästar och fäkreaturen vet jag ej. Men man kunde kanske smörja deras halsband och selar med vitlöksolja?? Svanstaglet nära anus? Gissningsvis avskräcks även de storbitande insekterna...
Så det duger inte att använda vitlök att skydda sina utegående katter... JAG tar inte ansvar för eventuella försök.


Jag såg någonstans tipset att smörja in sig med kokosolja kan hjälpa. Det är en av fettsyrorna där som de inte gillar, som ingår i kokosolja men är inte så vanlig annars. (laurinsyra??)

Lite av samma stuk här, helt ofarligt och kan vara nyttigt i sig.
Kokosolja är ofarlig för katter, men katten lär ju slicka av sig det mesta... Så det skyddet är av begränsat värde för katten. Men för hundar funkar det kanske, hundar är inte lika noggranna på att tvätta sig stup i kvarten.
Torde funka för hästar och fäkreaturen. OM det funkar.

[Markus Holst]

Kokosolja smälter i solens värme och lär kunna ge djuren brännskador.