Skepparhistorier

[varjag]

Jadou -

farorna med landpermission.....jpg (38.47 KiB) Visad 4106 gånger

- dä ä me flickorne å spriten!

[Donkeyman]

När vi nu är inne på film skall jag relatera en scen från en gammal Pilsnerfilm. Tror att skådespelarna var Fridolf Rhudin och Thor Modéen men är inte helt säker. Hur som helst var de sjömän och satt på ett sjapp i Antwerpen eller någon liknande plats. Så utspelar sig denna konversation:

- Kyparen, får vi två bira
- ÄÄäääääähhhh ????
- Två pilsner, för faaaan
- ÄÄääääääähhhhh ??????????
- Ge oss två öl, din djävla döbock !!!!!!
- AAAaaaah, Deux Beck, s'il vous plait ......

[varjag]

AAAaaaah, Deux Beck, s'il vous plait ......

[varjag]

........

Den Nionde Vaagen....jpg (27.4 KiB) Visad 4009 gånger

http://www.forteantimes.com/strangedays ... _wave.html

Varjag

[varjag]

Englands store sjöhjälte - Horatio Nelson var ute på kryss med ett -

linjeskepp.jpg (6.69 KiB) Visad 3962 gånger

Utkiken i masten ropar ''Ahoy - tre franska linjeskepp om babord - bär ned mot oss....''

Nelson beordrar ''Klart skepp'' - och kallar på sin löpare; ''gå ner i min kajuta och hämta upp min röda skjorta...''

Kaptenen ser frågande på amiralen.....''Kapten - om jag såras i striden och blöder kan besättningen inte se det - och tappar inte modet..''

Fem minuter senare, utkiken igen - ''Ahoy - tre till franska linjeskepp om styrbord - styr mot oss....''

Nelson: ''Löpare - spring ned igen och hämta upp mina bruna byxor!''

..................

[varjag]

Fast jag vill gärna ha självupplevda.
MVH
Hans

OK Hans - här en:

Vi skulle lasta bauxit i Itea i Grekland. En sån där liten skitplats som ingen ombord visste nånting om….
Itea, ligger på norra stranden av Korintviken – inte så långt från sagoomspunna ön Ithaca – hem till
Odyssevs och hans fru Penelope. Och som det tog honom tio år att ta sig hem till. Men förutan den resan – hade vi inte haft Odyssén ….

Ingen i skansen hade ens varit i Grekland, utom en grekisk eldare – och tur var det. Annars hade
vårt ‘’strandhugg’’ slutat innan det ens började.
Strandhugg, för båten låg vid en eländig liten pir – under en lastanordning -

bauxiteloader.jpg (6.5 KiB) Visad 3940 gånger

Bakom vilken vi kunde se en dålig brant grusväg uppåt…det var allt. Av stan, syntes inte ett spar.

Gänget en sju åtta man och med greken – i spetsen balanserade iland på piren – men där vart det stopp. Ett par tullare med revolver och k-pist hejdade framfarten.
Vi måste ha pass översatte greken – int fan hade vi passen med, vi skulle ju bara iland för att slå runt en kväll…Den grekiske eldaren palaverade, tullarna skakade på sina huvuden –
Har ni pengar?? Jovisst – jag hade dragit hela $18 i grekiska idiotpengar, dom andra nåt liknande.
Några tusen drachmas bytte snabbt ägare – och vi knogade uppför backen -
Minns inte exakt, men mina dollars hade gett bortåt 150 000 idiotpengar – smutsiga slitna eländiga sedlar med tal som telefonnummer – fickan full.
Staden Itea – var en eländig liten smutsig håla, mörk och trist. Men – stans, troligen enda taxichaufför, hade redan siktat oss och erbjöd sina tjänster.
Ny palaver på grekiska…..om vi vill suupa och knuullla måste han köra oss till Delphi…..

Delphi! Där bor ju Oraklet – henne måste vi träffa ………………

Oraklet i modern tolkning.jpg (10.14 KiB) Visad 3940 gånger

In i taxin, hur vi alla fick plats minns jag inte – han satte fart på en usel grusväg.
Resan blev kort – bara en mil eller så och vi kom till en stad där det i alla fall fanns lite ljus
Och barer som var öppna.
Numera vet jag ju att Delphi – var en av den grekiska Antikens viktigaste städer med talrika
fornlämningar. .....

https://www.google.com.au/search?q=delp ... d=0CBwQsAQ

Men vad tusan brydde vi oss fornlämningar – vi slank in på första bästa schapp och beställde öl. Som faktiskt var skitbillig – men också smakade därefter -

Vi hade knappt hunnit svinga mer än ett par bägare, när alla stans fittlotsar hade hittat
oss och ivrigt prisade den hejdlösa kåtheten hos alla sina uppdragsgiverskor.
Greken förklarade för oss att alla bara representerade två olika horhus – och att dessa
låg vägg i vägg …..bekvämt nära -bara tvärsöver gatan…..

I entrén, tronade Oraklet – som inte alls liknade den litterära variant jag avbildat ovan.
Nehej, en rejäl grekisk matrona – med telefonstolpsben och bröst som föll mot naveltrakten.
Hon ringde med en liten bjällra – och vips fylldes rummet av hel-och halvnakna flickor, kvinnor och käringar av alla åldrar, kulörer och former.

Vad säger hon?

Hennes spådom, är att ni alla inom kort kommer att villigt betala henne – för umgänge med
alla dessa förtjusande skönheter som längtat efter er ankomst mycket länge……
Vi betalade villigt. För det också – var billigt!

En av oss, Santos - var en brasiliansk mulatt, var främsta företräde var att han hade en – efter skandinaviska mått mätt – överdimensionerad penis. Santos – var klart medveten om detta och mycket stolt däröver. Våran grek – visste ju om det – och han rekommenderade Santos till flickorna som ‘’Tjuren från Rio’’….

Shit – det blev nästan stampede bland jäntorna!
Alla – ville pröva honom…..och nyfikna händer grävde oblygt i killens skrev – så han rodnade…
På horhuset serverades ingen öl – men väl söta viner. Som alla smakade ungefär likadant-
nåt i stil sherry eller sånt. Och – också skitbilligt…….

Efter ett par timmars rus i snusk och förnedring var det dax att åter ta oss ombord…
Jodå – taxikillen från Itea väntade troget utanför – på att dryckenskapen och lustarna skulle
mättas.

Bara ett, men för sjöbusar ovanligt, problem återstod – vi hade alla fortfarande fickorna halvfulla med dessa idiotpengar.
Allting var löjligt billigt…..vad göra?
Jo – bodega!
Med vad vi hade kvar, inhandlades många flaskor med mörkt innehåll – varmed vi lastades
in i taxibilen för en återresa som ingen efteråt mindes mycket av.

Utom att det var svårt balansera på den dåliga piren – med flera flaskor i var hand…
Men taxikillen – som tipsats med resten av våra pengar – hjälpte villigt till bära från bil
till båt.
Som tur var, sov befälet, då det var förbjudet att ta ombord sprit-så klädlådorna under
kojerna tömdes – flaskorna hamnade på botten – och kläderna ovanpå - ☺

Det dröjde ett par tre dagar, innan styrmännen upptäckt att det var si och så med nykterheten i skansen...

tompavor i koelvattnet.jpg (7.54 KiB) Visad 3940 gånger

Det blev visitation – och hela det stora lagret – konfiskerades -

Skit detsamma – alltihopa smakade som likörer och baksmällan med huvudvärk var svår.

Så gick det till när vi mötte Oraklet i Delphi

Varjag

[Hans]

Slika historier hade jag (också) i tankarna, stort tack. Ungefär när i historien befinner vi oss?





MVH

Hans

[varjag]

Slika historier hade jag (också) i tankarna, stort tack. Ungefär när i historien befinner vi oss?

Väl bekomme Hans & andra läsare. Och tack för kartorna - för ''fikna'' (ingen relation till Fika-tråden ) - har jag aldrig varit
på Lesbos....så ni kan andas ut

''Skepparhistorier'' - bär en stigma av överdrifter och storljugande - ...och vad som helst kan ''passera i kajutlampans sken''

När jag berättar ''självupplevda'' - vill jag redan nu försäkra skalmännen & kvinnorna - att jag skriver om mina minnen - inte nåt
jag hört vid ''kajutlampan''.
Livet till sjöss - nu för snart sextio år sedan - förtjänar återges som det verkligen var - annars sjunker det i glömskans djup.
(året var 1955)

Varjag

[varjag]

En befälhavare hade lite bekymmer med sin 2:a styrman - som i sin tur hade lite bekymmer med Brända & Destillerade drycker -

Kaptenen tröttnade en dag och noterade i Loggboken:

2:e Styrman - berusad på vakten idag

Andren, läste vad där stod - och blev arg......dagen efter, noterade han i Loggboken:

Kaptenen - nykter på vakten idag

[varjag]

Funkar bara på engelska språket:

Varför kallas kameler ''Öknens Skepp'' ?

...they're full of arab semen....

[varjag]

"Bravo Zulu"

Den signalen, för vilken jag tackar unmo300 - fick mig erinra en annan liten skepparhistoria;

En kryssare - kommer in till Gibraltar, kryssarchefen gör en elegant manöver till sin ankarplats......

Amiralen på Flaggskeppet, har åsett manövern och beordrar signalmannen vid morselampan att signalera - GOOD

Just då, kommer hårda vindkast, kryssaren råkar i svårigheter och kommer i farlig närhet av ett annat fartyg

Amiralen säger till signalmannen, Skicka: Lägg till min förra signal ordet - GOD!

Varjag

[von Adler]

Ett av den amerikanska flottans fartyg - i det här fallet en av de större fartygen - lägger till i New Orleans för att ta in förråd.

Samtidigt pågår i stadens finare kvarter en introduktionsbal - ett antal unga damer ska enligt mycket gammal tradition "introduceras till balerna", det vill säga officiellt deklareras som uppvakningsbara av sina familjer.

Värdinnan, en gammaldags sydstatsmatrona skickar en not till örlogsfartygets kapten.

"Min bäste kapten, det vore mycket vänligt av er om ni ville skicka ett antal av era lovande och ogifta unga kadetter till balen. Men skicka inga latinos, vi vill inte ha sådana."

Den stora dagen kommer och från ett antal taxibilar anländer fyra paraduniformerade unga kadetter, med absolut fläckfria uniformer och skor putsade så de glänser som solar.

Värdinnan går för att ta emot dem och finner till sin förfäran - de är alla svarta!

Värdinnan flämtar och sätter en hand framför munnen.

"Det måste vara något slags misstag!"

Den seniora kadetten bugar sig artigt, ler brett och svarar.

"Nej Frun. Kapten Ramirez gör inte misstag."

[varjag]

good one von Adler.....

En liten bohsländsk fiskesmack är ute och dörjar makrill
Ett enormt stor fartyg passerar mycket nära.....

Bohusfiskar’n tar plåtmegafonen

Va är detta för ett jätteskepp ?
Dånande högtalarröst svarar:

Vi er KOMSOS III, verdens største valkokkeri, vi er på hjemvej fra Antarktika…..

Ah, ja vi är BRITA från Hönö, hari fått nån fisk…?

[varjag]

Alla sjögrabbar snackar väl nån gång om ‘’sin värsta storm’’ till sjöss, ja många äldre relaterar
flera olika stormiga upplevelser…många kanske delvis ‘’skepparhistorier’’….
.

varjagen, har bara en sån storm – att förtälja om. Helt enkelt för att alla andra jag sett –
var småsaker – jämfört med denna.

Den inträffade tidigt i varjagens sjömansliv, jag var Obefaren Jungman, (med furstliga lönen av 185:- kronor i månaden, plus ‘’fri kost & logi )
hade bara några månaders erfarenhet av livet till sjöss, och fattade i början inte riktigt hur svårt väder vi hade seglat in i.
Men – det blev en brant lärkurva!

Fartyget, var m/s ASPEN av Helsingborg,
http://www.svenskafartyg.se/skeppslista/ASPEN_(1936)

tillhörande Lundgren & Börjesson Rederier

Lundgren & Borjesson.jpg (4.06 KiB) Visad 3652 gånger

i samma stad.
Hon var en Niotusentonnare byggd i Sunderland hos Doxford & Son’s renommerade varv 1936.

(här fyrar dom donkeypannan, lite vårdslöst; så mycket ryker inte ens en gammal Doxfordmotor-
som måste kannhalas ‘’stup i kvarten’’) –
http://www.evagun.se/maritim/westervik/gason.html

Fartygstypen var konstruerad med tonvikten på ekonomi – hennes motor var en 3-cylindrig
Doxford på bara 1800 Hk…. med forcering. Vilket vid marschvarv – gav skutan en maklig fart av
ungefär 8½- 9 knop. Trots att hon var ett motorfartyg, hade hon ‘’donkeypanna’’ med egen
Donkeyman - då alla winschar, spel och rodermaskinen – drevs med ånga..
Hon var ‘’holkendäckad’’, m.a.o. – det fanns bara ett genomgående väderdäck – inga ‘’wells’’
för att dämpa överspolande brottsjöar. Bara en vågbrytare tvärskepps bakom ankarspelet –
akter därom 1:ans 2:ans och 3:ans lastluckor/rum.
Besättningen, var vad jag minns – 34 man, av nio olika nationaliteter. Språken ombord – var
svenska,’’ skandivisk’’ och svengelska……och tyska i den ‘’tyska klubben’’ 6-7 man.
Jungman varjag – var naturligtvis på 12-4-vakten (Hundvakten) med en dansk lättmatros.

Vi befann oss på resa från Mariel på Kuba till Glasgow i Skottland med full last av järnskrot,
omkring 9500 ton.
I januari 1955 i en position ungefär rakt söder om Kap Farvel (Grönlands sydspets) fast på Newfoundlands latitud fick vi hårda vindar från NNW. Det var ingen plötsligt påkommen storm – utan en ilsken rytare som sakta men säkert, bara friskade och friskade….Och sjön bara växte – och växte…..
När jag kom upp till rors middagstid, denna den första dagen – märkte jag ju tvärt att vi ändrat
kurs. Istället för att styra mot Skottland – styrde vi rakt mot sjögången, mot Davis Strait – mellan
Labrador och Grönland.

Och vågorna! Jag trodde inte mina ögon – jag hade aldrig sett såna vågberg förut…..

skraemmande vaagberg.jpg (179.71 KiB) Visad 3652 gånger

från kommandobryggan kunde man verkligen se – hur enorm sjögången var........

[varjag]

Dessutom – och det, var den första varningssignalen – på bryggan var inte bara min vaktstyrman, en överårig 2:e styrman.
Utan Kapten själv. Som höll ett skarpt öga på sjögången – och själv gav rorsmannen order. Vid minsta ändring i vågbergens angreppsvinkel – beordrade han små kursjusteringar så, 2 grader babord…3 grader styrbord - att ASPEN skulle möta dom så nära 90 graders vinkel som möjligt.

Min vaktstyrman, Andren, stod bredvid mig vid ratten och kollade att varje order utfördes prompt och rätt!
‘’ge lätta roderutslag! att komma tvärs i sån här sjö det är farligt!’’ - sa han till mig.

Mannen hade varit till sjöss i 40 år och jag tvivlade inte en sekund på att han hade rätt -

(att ‘’komma tvärs’’ – innebär att vind och sjö tvingar fartyget ur kurs, hon tar sjöarna
‘’kranbalksvis’’ [snett framifrån], orkar inte streta emot – och kommer in i en rullningsrörelse
parallel med vågorna som ej kan hävas. Rullningen i sån sjögång går lätt uppåt 35-40 grader = att vad som helst kan hända….)☻

Ett motorsvagt fartyg som ASPEN – behövde all kraft, bara för att hålla styrfart och kursen mot sjön och vinden.
Jag noterade att maskintelegrafen stod på ....

Full Ahead.png (107.63 KiB) Visad 3652 gånger

Vi befann oss redan ‘’i stormens tänder’’. Hela detta scenario utspelar sig under gråa låga moln, som likt en kavalkad av spöken blåser över masttopparna med otrolig fart. Inte den minsta gnutta sol skymtas genom molntäcket och sikten är usel, kanske 250-300 meter.
Här var det inga vindbyar – bara en stadig envis allt hårdare vind som ylade i rigg och stag.
Nåt polarhavens monstrum som kom från Labradorhalvön och Baffin Island – och kastade
sig över vårt lilla fartyg.


Det var den vakten.

I manskapsmässen vid middagen på kvällen, den låg midskepps och under däck - där påfrestningarna på skrovet är störst, hörde vi hela tiden högt - gnisslet, kvidandet, knäppningarna och gnället när stålet protesterade mot de oerhörda påfrestningarna - igen något jag aldrig hört tidigare……
Båsen, båtsman med 20 år till sjöss under bältet – muntrade verkligen upp stämningen…..

‘’Bara skrovet håller….allt det andra kan man köpa nytt!’’

DÅ – spetsade varjagen öronen! Det här - var inget vanligt stormväder…..!!!!

Jag hade smärre problem med sjösjuka, men efter båsen sagt det – jagade nerverna
kvickt bort dom symptomen…..

När jag kom till rors vid midnatt, hade man tänt strålkastaren ovanpå styrhytten, som belyste
förskeppet och lite av de anstormande brottsjöarna.
Kapten var fortfarande där, han stod hela tiden med telefonluren ner till maskinrummet i handen, i maskinrummet stod Chiefen själv (Maskinchefen) vid sin telefon – och gissar jag dieselmotorns varvreglage.

Hur orkar han? frågade jag Andren…….Benzedrintabletter! svarade han.

Fast maskinen gick med full fart – bad kapten då och då chiefen om ‘’några extra pall till…’’
så att vi inte skulle tappa den livsviktiga styrfarten.
Vinden blåste hårdare och fräsarna på vågtopparna var enormt större än de varit på
eftermiddagsvakten.
Vinden var så hård, att den slet av toppen på fräsarna – och förvandlade dessa till ett
grått yrande skum som försämrade sikten till nästan noll.Flera gånger när vi tog överspolning – förvandlades kortvarigt kommandobryggans fönster – till ett sorts akvarium…..sikten är noll
innan vattenskiktet rinner av och den roterande klarsiktsrutan – igen gör skäl för sitt namn.

När jag törnade in kl. 04.oo på morgonen, var det svårt att somna……varje gång
ASPEN satte näsan i en vågdal, blev det, trots 9000 tons last – vattenbrist kring
propellern, maskinen ‘’rusade’’ i sekunder och hela akterskeppet där skansen låg – skakade obehagligt innan aktern sjönk igen och propeller fick vatten att bita i…….

Jag halvsov vid 11-tiden morgonen därpå – men vaknade av ‘’ett dråpslag’’ – skutan körde näsan i en million ton anstormande vatten, det blev tvärstopp - och hela skrovet ryckte
i vilda spasmer.

Minuter efteråt kom båtsman in i hytten;
‘’Kan jag få låna ditt oljeställ, 1:ans lucka är uppbruten och jag måste upp på däck….’’

(historien om varjagens oljeställ, var den att obefarne jungmannen varjag – av sin pappa
hade fått ett splitternytt oljeställ – gummijacka,byxor och sydväst……’’det behövs till sjöss
och det måste du ha!’’ – sade farsan.
Jag hade aldrig behövt det…….
Med båtsman – av ungefär min kroppsstorlek, passade det bra.
Jungman varjag’s oljeställ – var det ENDA I SKANSEN, ingen annan ägde ett……Tack pappa!)

Jobbet att få hamrat ned några träluckor som hoppat ur skärstockarna - och att säkra och skalka presenningarna på 1:ans lucka under sådana förhållanden med svår överspolning – var LIVSFARLIGT!!!

Men – det klarades av båsen och vad jag minns fyra matroser som var ‘’dagmän’’.

Men – det klarades av båsen och vad jag minns fyra matroser som var ‘’dagmän’’.

Strax innan jag skulle förfånga vid rodret klockan tolv – tog hon igen en våldsam
överspolning, jag hörde skrik och rop genom stormen – och skyndade till bryggan.
Båtsman och ett par matroser, hade spolats längs med däcket – och kastats mot relingen
för om bryggan….

Båsen – hade brutit lårbenet vid kraschen – !!!

Som den uppmärksamme sett av bilden av ASPEN, hade hon ‘’hela relingar’’ – inte
öppna med stöttor och linjer. Annars hade säkert en eller flera av dom tre – gått överbord..........

Båtsman bars till sjukhytten och bäddades ner så gott det gick. För att ta hand om
lårbensbrottet, var dom tvungna klippa av honom min fina gummibyxor. Som bara gjort
tjänst en enda gång

Det var på den vakten, jag stod till rors – som vi tog en väldig överbrytande sjö – ett par hundra ton Atlant

ungefaer saa har.jpg (91.78 KiB) Visad 3652 gånger

– kom farande mot bryggan på styrbordssidan,bröt mot mittbygget – steg rakt upp – och slog sönder det mesta av teak-träet i styrbords bryggvinge, fortsatte akteröver, förvandlade en liten arbetsbåt akter om styrbords livbåt till splintved – och skickade hundra liter saltvatten ned på den glödheta spisen i kabyssen….Av någon idiotisk anledning hade 2:e kocken, öppnat det ena skylightet på båtdäcket

skylight paa baatdaecket.jpg (50.53 KiB) Visad 3652 gånger

över ‘’byssan’’….
Resultatet – blev ett hett ångmoln – och 2:e kocken blev illa bränd i ansiktet och på armarna...
En man till – till sjukhytten!

Där ‘’båsen’’ klagade…..’’grabbar om det går åt Helvete här – så bär mig åtminstone ut på
däck så jag slipper dränkas som en råtta här inne….å den här djävla kocken, han ligger bara
å runkar kuken, han gör ni som ni vill med…..’’

..........