https://www.svd.se/a/9zzqvW/ake-overlev ... ttret-flogHan är den ende nu levande svenske stridsflygaren som skjutit ner ett annat flygplan i luftstrid. I en tid när spänningen över Östersjön stiger och flygvapnet byggs ut väljer Åke Christiansson att dela sin erfarenheter på nytt.
Minnet av den där dagen för 60 år sedan har aldrig släppt taget. I dag är Åke Christiansson 87 år men de kritiska ögonblicken från morgonen 29 december 1962 minns han fortfarande med skärpa.
Molnen hänger lågt över Katangas högland.
Solen är på väg upp.
Strax under molntäcket avtecknar sig sex svenska stridsflygplan med tunga raketer under vingarna och längst ute till höger i formationen flyger den unge löjtnanten Åke Christiansson i ett svenskt stridsflygplan av modell J29 – flygande tunnan.
Han är i dag den ende ännu levande svenske stridspiloten som skjutit ner ett fiendeplan i strid. En typ av krigföring som nästan hela västvärlden trodde hörde till det förgångna innan kriget i Ukraina bröt ut i full skala i februari 2022.
– Det Putin gör i Ukraina nu framstår som obegripligt och ologiskt i mina ögon. Att försöka styra över någon annans land genom att ockupera det militärt har aldrig fungerat någonstans, säger Åke när SvD möter honom i hans hem.
Sverige var indraget i Kongokriget sedan två år den där morgonen. Sommaren 1960 hade den belgiska kolonin i Kongo blivit en egen stat och valt sin första inhemska premiärminister – Patrice Lumumba. Men den nya republiken hann inte bli mer än en månad gammal innan utbrytarrepubliken Katanga förklarade sig självständig med stöd från kvardröjande vita kolonialister, den belgiska gruvindustrin och amerikanska CIA.
Att Sverige kom att spela en roll i kriget som följde berodde mycket på att FN:s generalsekreterare hette Dag Hammarskjöld. På hösten 1960 hade Hammarskjöld övertalat den motvilliga Erlander-regeringen att lösgöra hela den svenska FN-styrkan i Gaza och förflytta trupperna till Centralafrika som fredsbevarande trupp.
Kort därefter sattes flygstridskrafter in och Sverige – vars flygvapen vid den här tiden kunde mäta sig med stormakternas – skickade sina modernaste jet-plan till Kongo för att rädda den nybildade republiken. Det skulle visa sig bli en olöslig uppgift.
Bara några dagar efter att de första svenska flygande tunnorna landat avsattes Patrice Lumumba i en militärkupp och överlämnades till utbrytarna i Katanga. Den lagligt valde premiärministern avrättades av rebellarmén i januari 1961. I september samma år omkom Dag Hammarskjöld själv, när FN-planet han färdades i störtade strax utanför Kongos luftrum under oklara omständigheter.
Och i december trappades flygstriderna upp till nivåer som ingen av de svenska stridsflygarna på plats hade upplevt tidigare.
– Vi var ett sammansvetsat gäng från svenska flygvapnet. Men helt utan stridserfarenhet. Jag minns att jag tänkte: ”Grejar vi det här – när det verkligen gäller?” säger Åke Christiansson.
Åkes flygande tunna håller en marschfart på 600 kilometer i timmen. Han har redan varit i Kongo i fyra månader, men tycker fortfarande att det känns som en fredstida övningsflygning hemma i Sverige.
Den varma fuktiga luften gör visserligen jetplanet trögare än vanligt. Under vingarna hänger totalt åtta skarpa 15 centimeters-raketer och automatkanonerna är fulladdade med spränggranater. Annars är det mesta som hemma.
– Det kändes som i Sverige under en normal fredsövning, men...
Framför J29:ans nos ligger utbrytarrepubliken Katangas största flygbas Kolwezi. På landningsbanorna står fientliga Vampire-jetplan och flera bestyckade propellerplan startklara. När Åke börjar inflygningen mot basen kommer radioanropet som förändrar allt i ett slag. Han kan fortfarande återge det – ord för ord: ”Fientligt beväpnat flyg klockan två. Blå fem, du kan anfalla.”
– Vi var ju ute på skarpa stridsuppdrag hela tiden men fram till dess hade jag mest tänkt på de tekniska aspekterna av flygningen. Tanken på att jag kanske skulle döda en annan människa var ingenting jag hade förberett mig på.
Det var ett propellerplan med kulsprutor monterade längs flygkroppen som steg upp från Kolwezi. Åkes hand sökte sig ner till vapenväljaren och ställde om avtryckaren till automatkanon, samtidigt som han lade sig på kollisionskurs med motståndaren. Han öppnade eld på 800 meters håll och höll avtryckaren intryckt tills det knappt var 200 meter luft kvar mellan de båda flygplanen.
Åke kunde se träffarna med egna ögon. Den andre piloten girade i panik så att ena vingen kom att peka lodrätt ner mot marken.
– Jag minns än i dag hur splittret flög och tänkte att den där kärran går i backen, säger Åke långsamt.
Vi sitter i hans vardagsrum i ett av Lidingös höghus, med utsikt ner mot vattnet och Blockhusudden någonstans i bakgrunden. På väggarna hänger bilder av Åke i flyguniform och ovanför skrivbordet står en rad av flygplansmodeller.
Klippböckerna med anteckningar och bilder från Kongo ligger prydligt travade på bordet framför honom.
Minnen från en annan tid, men kan den säga oss något om vår egen? Åke Christiansson tror det. Det är därför vi träffats för en intervju. Han har uppmärksammats som den ende svenske stridspiloten som skjutit ner ett fientligt flygplan förut, men aldrig fått frågan om vilka lärdomar han dragit av det.
Kriget i Ukraina och den stigande spänningen i Östersjöregionen har hjälpt till att väcka de gamla minnena till liv igen.
– Jag är framför allt förvånad över att Försvarsmakten visat sådant ointresse för vad som hände oss i Kongo under alla år. Det är trots allt den enda riktigt skarpa stridsinsatsen Flygvapnet genomfört och den var dessutom ganska framgångsrik, säger Åke.
Flygvapnet utgör, tillsammans med Marinen, skalskyddet runt Sveriges gränser. För bara några veckor sedan samövade det svenska flygvapnet med sin finska motsvarighet i övningen Ruska 22 för att öva skydd av Finlands luftrum mot ryska gränsen.
Tillgången på personal med stridserfarenhet lyfts ofta fram som en tillgång inom andra delar av Försvarsmakten i sådana sammanhang. Det gäller framför allt arméförbanden, som bland annat har aktiv personal med egen stridserfarenhet från Mali, Afghanistan och inbördeskrigen på Balkan.
Men även om Flygvapnet också deltagit i internationella insatser har luftstrider knappast förekommit i modern tid.
Det gör Åke Christiansson unik. Han och hans division genomförde ett 20-tal stridsuppdrag i Kongo. De spanade åt FN:s markförband. De attackerade bränsledepåer och flygbaser från luften och såg till att FN-styrkorna behöll det viktiga luftherraväldet.
– Vi var kungar i luften, sammanfattar Åke Christiansson saken.
Kriget i Ukraina har fått militärstrateger över hela världen att betrakta stridsflyget i ett nytt ljus. Ryssland misslyckades till exempel med att etablera luftherravälde i krigszonen, trots flygstridskrafter som är överlägsna på papperet.
Något som nyligen fått höga Nato-befäl att efterlysa ett starkare svenskt flygvapen i intervjuer med SvD.
– Det svenska flygvapnet håller hög kvalitet i dag men vi är samtidigt ganska långt borta från de förhållanden som rådde på 1960-talet, säger Åke Christiansson.
Varken Ukraina eller Ryssland hade piloter med egen erfarenhet av traditionell luftstrid när kriget började 2014 och eskalerade 2022. Åke Christiansson tror att en stor del av ukrainarnas framgångar förklaras med stridsviljan. Piloterna har lärt sig den hårda vägen och tror på det de gör.
Det svenska Flygvapnet brottas som jämförelse med pilotbrist, eftersom många svenska stridspiloter är missnöjda med sina anställningsförhållanden och lämnar yrket. Åke Christiansson gick i pension för över 20 år sedan och har ingen insyn i dagens avtal.
Men i skarpt läge kan pilotyrket bli mycket svåruthärdligt.
– Det togs en bild på mig hemma på basen strax efter att vi kommit hem från Kolwezi och det syntes på den hur tagen jag var efter händelsen. Jag har den inte kvar men sluter jag ögonen kan jag fortfarande se splittret från det där planet jag sköt på och höra ljudet av automatkanonerna. Jag är inte en människa som gillar tanken på att döda även om det på sätt och vis kunde sägas vara vårt jobb därnere.
Så hur gick det då för piloten i det nedskjutna flygplanet? Allt tyder på att han överlevde. Andra FN-styrkor hittade resterna av planet på flygfältet i Jadotville, där det lyckats nödlanda. Bilderna som togs av vraket visar att projektilerna från Åkes automatkanoner hade träffat strax bakom cockpit, förstört sidorodret och träffat bagageutrymmet bakom piloten.
Några av soldaterna som intog Jadotville hade dessutom hunnit tala med den nedskjutne flygaren när basen erövrades av marktrupper säger Åke Christiansson.
– Hans rakgrejer hade blivit förstörda. Det var han väldigt upprörd över, men han överlevde ju i alla fall.
Får jag göra vad jag nu gör?
MVH
Hans