Delat från tråden om Flygbasbekämpning

[Viktor Lima]

Hur såg man på svensk sida på risken för bekämpning med taktiska ballistiska robotar? Var det en del av hotbilden och hur hanterades det?

Generellt gällde att basen skulle utrymmas om den kunde beskjutas med indirekt eld. I den sovjetiska motoriserade skyttedivisionen var det förbandets FROG-7 bataljon som hade längst räckvidd. Basen skulle således utrymmas när den motoriserade skyttedivisionen stod 70 km (-ish) från Bana H (FROG-7 räckvidd). Luftlandsättningförbanden hade BM-21V som dimensionerande system. Jag kan inte påminna mig att ballistiska robotar var något som beaktades särskilt i hotbilden mot flygbas. SS-20 var ju känt i väst sedan länge, men kassa i praktiken på att slå mot enskilda mål. Någon som vet mer?

[FNP]

Hur såg man på svensk sida på risken för bekämpning med taktiska ballistiska robotar? Var det en del av hotbilden och hur hanterades det?

Generellt gällde att basen skulle utrymmas om den kunde beskjutas med indirekt eld. I den sovjetiska motoriserade skyttedivisionen var det förbandets FROG-7 bataljon som hade längst räckvidd. Basen skulle således utrymmas när den motoriserade skyttedivisionen stod 70 km (-ish) från Bana H (FROG-7 räckvidd). Luftlandsättningförbanden hade BM-21V som dimensionerande system. Jag kan inte påminna mig att ballistiska robotar var något som beaktades särskilt i hotbilden mot flygbas. SS-20 var ju känt i väst sedan länge, men kassa i praktiken på att slå mot enskilda mål. Någon som vet mer?

Nja, SS-4, SS-5 och SS-20 var inte avsedda för annat än städer.

Däremot fanns SS-1, SS-12, SS-21 och SS-22 samt luftburna och sjöburna vapen.

[Viktor Lima]

Tjänstgjorde på Balkan tillsammans med en tjeckisk före detta SS-20-batterichef (4 enheter). Hans uppgift var att skjuta sina robotar över olika städer i Västtyskland/Österrike. Precisionen räknades i km.

[tryggve]

Det senare. Innan Su-27 kom i början av 80-talet var det få sovjetiska jaktplan som hade nog med räckvidd för att kunna verka några längre stunder över de inre delarna av Sverige (typ Västgötabaserna). MiG-25 hade nog kunnat det men tillhörde V-PVO (luftförsvarsflyget) och skulle knappast användas offensivt. Egentligen var det väl bara MiG-23 man kunde räkna med skulle kunna uppträda här, och inte heller den i någon större utsträckning.

Sant, det borde jag ha tänkt på. Jag tror att jag i en gammal tråd faktiskt just tagit upp det där med räckviddsproblem med det sovjetiska jaktflyget.

[tryggve]

Efter 1975 låg svenska flygvapnet en generation efter sovjetunionen.
Och kvantiteten minskade med varje försvarsbeslut.

Jaktviggen kom ju dock 1980, den stod sig väl hyggligt i konkurrensen. Man får ju tänka på att Su-27 hade en hel del barnsjukdomar, och likaså Mig-29.

[tryggve]

Tja, man räknade med stort lufthot så Bas90 utvecklades med kortbanor, hyffsat rörliga delar till sidobaser samt stora räddnings, röjningd och reparationsresurser.

Annars är beläggning med C-stridsmedel rätt så effektivt för att göra livet surt på en bas.

J.K Nilsson

Eller insats med kärnvapen. Antar att inte alla Sovjetiska planer involverade insats med C eller A stridsmedel mot Sverige, men en del lär väl ha gjort det.

[Mr.JR]

Tack för alla svar!

Intressant att inte MiG-27 räknades in i hotbilden mot flygbaserna, eller andra attack och bombflyg för den delen. Om man ska tro det här dokumentet så fanns det betydligt fler MiG-27 tillgängliga än Su-24 i vårat närområde.

Förklarar hotet från den sovjetiska attacken också varför de flesta Bas 90 fälten anlades i den övre halvan av landet?

[kblomster]

Efter 1975 låg svenska flygvapnet en generation efter sovjetunionen.
Och kvantiteten minskade med varje försvarsbeslut.

Jaktviggen kom ju dock 1980, den stod sig väl hyggligt i konkurrensen. Man får ju tänka på att Su-27 hade en hel del barnsjukdomar, och likaså Mig-29.

Jaktviggen var helt i klass med både Sovjets och USA:s nyaste jakt rent elektroniskt, i alla fall under 1980-talets första hälft. De tekniska svagheterna var väl främst relativt kort räckvidd (inte nödvändigtvis ett stort problem på defensiven), ganska begränsad manöverförmåga, ganska få robotbalkar och en relativt liten radar jämfört med de monster till apparater som satt i F-15C och Su-27. Det sista kunde dock eventuellt till viss del vägas upp om Stril- och jaktlänkar fungerade som de skulle.

Huvudproblemet med JA 37 var dock att det fanns alldeles för få. 150 flygplan utspridda över hela landet räcker helt enkelt inte särskilt långt mot en stormaktsmotståndare.

[Bjernevik]

Förklarar hotet från den sovjetiska attacken också varför de flesta Bas 90 fälten anlades i den övre halvan av landet?

Bas 90-utbyggnaden skedde från söder och norr samtidigt. Först ut var Hagshult som kom att bli prototypen, övriga baser i söder som hann bli klara innan utbyggnaden avbröts är Byholma, Eskilstuna och Råda-Såtenäs. Uppsala började byggas ut men blev aldrig helt klar.

Så nej, tanken var aldrig att Bas 90 skulle ha en tyngdpunkt norrut. Det var bara så att man låg lite före i utbyggnadsplanen varför fler baser där hann färdigställas innan man slutade bygga.

[JohnT]

Efter 1975 låg svenska flygvapnet en generation efter sovjetunionen.
Och kvantiteten minskade med varje försvarsbeslut.

Jaktviggen kom ju dock 1980, den stod sig väl hyggligt i konkurrensen. Man får ju tänka på att Su-27 hade en hel del barnsjukdomar, och likaså Mig-29.

Jaktviggen var helt i klass med både Sovjets och USA:s nyaste jakt rent elektroniskt, i alla fall under 1980-talets första hälft.
...

Huvudproblemet med JA 37 var dock att det fanns alldeles för få. 150 flygplan utspridda över hela landet räcker helt enkelt inte särskilt långt mot en stormaktsmotståndare.

Jag vill minnas att jaktviggen hade en del barnsjukdomar också, bland annat att planen levererades före alla mjukvarufunktioner var på plats.

mvh
/John

[Viktor Lima]

På 60-och 70-talet var vi tekniskt åtminstone jämbördiga med motståndaren då vi hade omkring 600 J35 som väl matchade MIG-21/SU-15 mfl. Vi var också överlägsna när det gäller stridsledning, bla först i världen med datastridsledning "modell SMS" i störd miljö. De sovjetiska jaktplanen hade då också från utgångsgruppering mycket kort aktionstid över Sverige. Läget ändrades helt på 1980-talet då ryssarna fick MIG-29 (i och för sig kort räckvidd) och SU-27 i stort antal samtidigt som vi valde att bara köpa 149 jaktviggen och bibehålla/modda 66 J35 till J-version. JA37 stod sig hyfsat väl mot motståndaren som system, men hade bla brister på robotsidan med endast semiaktiv radarjaktrobot (RB71). J35J kunde endast användas mot mindre kvalificerade mål som bombflygplan, transportflygplan samt östtyska/polska MIG-21 som fanns kvar under hela perioden. J35J planerades att användas över land i västra/södra Sverige (utgångsbasering på SÄVE & BYHOLMA om jag inte minns fel), medan JA37 skulle vara över Östersjön.

Vi hade dock vissa fördelar som kunde kompensera för ett litet antal flygplan. Vi hade lite fler piloter än flygplan vilket gjorde att vi kunde ha igång dom över tiden. Dessutom hade vi ett unikt klarföringsystem som gjorde att jakten bara behövde stå på marken runt 15 minuter innan den kunde gå upp igen. Det motsvarade många flygplan i andra flygvapen där klargöringstiderna kunde vara upp emot några timmar. Ett vinnande koncept som bla tillämpades av israelerna i sina krig där de visste att de alltid skulle ha färre flygplan än sina arabiska motståndare.

[JohnT]

På 60-och 70-talet var vi tekniskt åtminstone jämbördiga med motståndaren då vi hade omkring 600 J35 som väl matchade MIG-21/SU-15 mfl.

Så länge Mig-21'orna inte hade R-60 robotar och SU-15 var SU-15 före Flagon-E
Mig-23'an var i sina senare versioner direkt jämförbara med JA-37 och distinkt överlägsen Draken.

Under sjuttiotalet var Draken underlägsen, framförallt pga bristen på fungerande jaktrobot.
Hur många svenska källor nämner att USAF vägrade använda RB27/28 i Vietnam?

Vi var också överlägsna när det gäller stridsledning, bla först i världen med datastridsledning "modell SMS" i störd miljö.

Fast överlägsenheten varade inte många år och under hela 80-talet var ryssarna i samma härad.

De sovjetiska jaktplanen hade då också från utgångsgruppering mycket kort aktionstid över Sverige.

Ja, det är sant för de flesta utgångslägen.

Läget ändrades helt på 1980-talet då ryssarna fick MIG-29 (i och för sig kort räckvidd) och SU-27 i stort antal samtidigt som vi valde att bara köpa 149 jaktviggen och bibehålla/modda 66 J35 till J-version. JA37 stod sig hyfsat väl mot motståndaren som system,

Jag vill säga att JA-37 var i paritet med de senare MIG-23'ona (P och efter) dvs operativa före JA-37.
Men som du säger SU-27 och MIG-29 var klart överlägsna plan för plan.

Mvh
/John

[Viktor Lima]

En bra fiktiv beskrivning av ett tänkt luftkrig över den europeiska centralfronten i händelse av WWIII finns i böckerna "Det totala kriget" respektive "Tredje världskriget" av den brittisk-australiensiske general John Hackett. Skrivna på 80-talet då det kalla kriget var riktigt kallt. Han beskriver en kaotisk tillvaro där 3000 flygplan drabbar samman över en liten geografisk yta med massiv elektronisk störning och luftvärn i varenda buske. Tom Clancys "Röd storm" innehåller också sekvenser om det tänkta luftkriget över Tyskland mellan NATO och WP.

[mrsund]

En bra fiktiv beskrivning av ett tänkt luftkrig över den europeiska centralfronten i händelse av WWIII finns i böckerna "Det totala kriget" respektive "Tredje världskriget" av den brittisk-australiensiske general John Hackett. Skrivna på 80-talet då det kalla kriget var riktigt kallt. Han beskriver en kaotisk tillvaro där 3000 flygplan drabbar samman över en liten geografisk yta med massiv elektronisk störning och luftvärn i varenda buske. Tom Clancys "Röd storm" innehåller också sekvenser om det tänkta luftkriget över Tyskland mellan NATO och WP.

Gillar läsa denna tråden, även en tråd om "Röd Storm" scenario hade varit uppskattad

[Walsh]

Intressant tråd!

Som vanligt är kunskapen imponerande, jag tror dock man som vanligt när det gäller sådana här diskussioner snöar in för mycket på hårdvaran. Det tenderar att bli mycket jämförelser mellan robotar och flygplan i olika versioner och att ditt i version D är överlägsen datt i version A. Sådant är sällan speciellt avgörande när man tittar på krigshändelser som verkligen ägt rum. Titta på tex Israel vs Arabstaterna (Svenskliknande vs sovjetliknande doktrin på flygvapnen), britterna vs Argentina i sydatlanten för att bara ta ett par exempel. Det är vanligen helt andra saker som är avgörande. De flesta kvalificerade bedömare är tämligen ense om att resultatet i tex Israels krig skulle blivit i stort detsamma om man hade haft den andra sidans vapensystem men varit lika verkligheten i övrigt.