Jag kan tänka mig det. Rent strategiskt är 110an bra för slaget om Storbritannien, då den har räckvidden att operera över england längre, och taktiskt torde den med fördel kunna utnyttja sk. Boom&Zoom, inte pga. högre stigprestanda, utan pga att den haft transittiden på sig att stiga och skaffa sig lägesenergi. Då inget av Luftwaffes plan i den striden egentligen kunde svänga bättre än RAFs plan var det just den föredragna taktiken för både 109or och 110or.Christer Bergström skrev:Intressant tråd.
Faktum är att Bf 110-jaktförbanden under slaget om England hade det bästa förhållandet mellan antalet nedskjutna fiendeflygplan och egna förluster.
Att Bf 110-jaktplanen själva behövde eskort är en myt. Däremot blev jaktbombare/attackplan av såväl typ Bf 109 som Bf 110 eskorterade.
Bf 110 drogs ingalunda bort från Engelska kanalen p.g.a. för höga förluster. Däremot fick flera Bf 109-jaktförband så mycket pisk att de fick dras bort från fronten.
Anledningen till att en högre andel av Bf 110:or än Bf 109:or (i förhållande till antalet disponibla) gick förlorade, var helt enkelt att samtliga Bf 110:or var i elden mer eller mindre hela tiden, medan en hel del Bf 109:or hölls i det bakre området (Holland, Tyskland, Norge, Danmark). De Bf 109-förband som var i elden hade inte lägre förluster än Bf 110-jaktförbanden.
Läs gärna min nya bok "Slaget om England" (Vaktel förlag) där jag ger belägg från flera förstahandskällor, inte minst piloternas egna utvärderingar. www. bergstrombooks.se
Boom&Zoom innebär att man från hög höjd dyker ner på fiendeflygplan och skjuter dem med hög fart, för att sedan använda farten att sticka upp på hög höjd igen. Luftwaffes plan var ganska väl lämpade, då de hade insprutning i motorn, så att man kan dyka utan att motorn hackar, och beväpningen nära flygkroppen, vilket gör det betydligt lättare att träffa det som man siktar på = bra när man gör 500Km/h och bara får den där halva sekunden (om ens det!) att skjuta på.