tryggve skrev:Allmän fråga: stämmer det att Pakistan uppnådde "air superiority" över Indien 1965 som hävdas i presentationen sid 26? Jag ställer mig aningen skeptisk till det baserat på vad jag har läst om kriget och luftstriderna.
Säkert inte, Pierre Sprey skulle nog isåfall hävda Gripens överlägsenhet iaf.tryggve skrev:
Delvis. Om 30-40 år kanske få är imponerade av F-22, eftersom det har kommit modernare system. Det skulle inte förvåna mig alls. Och så sker ju taktikanpassning, teknikutveckling o s v. Men innebär det att F-22 är ett dåligt plan idag?
Exempel: säg att Eurofighter och Gripen skulle mötas i en WVR-övning, och Gripen har bättre "kill ratio" än vad Eurofighter lyckas med, går det att säga att Gripen är bättre än Eurofighter då baserad på det enbart?
Aha. Han borde ju egentligen anse att alla nya stridsflygplan är för avancerade/dyra i så fall.Walsh skrev:
Säkert inte, Pierre Sprey skulle nog isåfall hävda Gripens överlägsenhet iaf.
Jag tror Pierre Sprey anser om Gripen att den är skit, men lite mindre skit än F-22/F-35, den har ju trots allt en hel del av de egenskaper han håller högt. Dock tror jag han anser att E/F är ett steg helt i fel riktning.
T o m JF-17 ligger väl på en kostnad runt 20 miljoner USD/styck, och det är väl bland det billigaste som går att uppbringa bland de stridsflygplan som är i produktion nu.
Så AIM-9L och radarriktad 30mm Örlekon är begränsad WVR-förmåga?Walsh skrev:trots detta är många inte så imponerade av JA37 idag, många hävdar tom att den inte var speciellt bra för sin tid, pga sin begränsade manövrerbarhet och WVR-förmåga. Känns resonemanget igen?
Jag tvivlar med tanke på att robotarna var byggda för att skjuta bombflygplan ifrån stormakt röd. De var överhuvudtaget inte optimerade för snabba mål. T.o.m. AMRAAM anses som tveksam i förmågan att skjuta på långa avstånd mot snabbt manövrerande mål. No escape zone blir ganska liten med den pjäsen.Blixten skrev: Det sägs att radarajaktrobotarnas dåliga nerskjutningsstatistik i Vietnam hade att göra med att US-piloterna hade ett krav från sina politiska chefer att mål måste identifieras visuellt. Hade det bara handlat om att panga på skulle radarrobotarna ha presterat bättre alltså. Någon som vet?
JA37 togs i tjänst 1980 och de första individerna började tas ur tjänst runt 2000. AIM-9L (rb 74) infördes i svenska flygvapnet runt 1987-1988 nån gång och hade då varit i tjänst i bortåt tio år i USA (när rb 74 levererades hade man redan gått vidare med två eller tre ytterligare generationer AIM-9M i USA). Innan dess fanns inom svenska flygvapnet rb 24J, dvs. AIM-9P-3, som är en något förbättrad exportversion av de Sidewinders som USA:s flygvapen använde i Vietnam. Den saknar den vidvinkel-målsökare som AIM-9L har och kan därför bara skjutas mot mål man "ser" aktern på. Skillnaden i effektivitet mellan rb 24J och rb 74 är mycket stor och trots att båda heter Sidewinder bör man akta sig för att jämföra dem.J.K Nilsson skrev:Så AIM-9L och radarriktad 30mm Örlekon är begränsad WVR-förmåga?Walsh skrev:trots detta är många inte så imponerade av JA37 idag, många hävdar tom att den inte var speciellt bra för sin tid, pga sin begränsade manövrerbarhet och WVR-förmåga. Känns resonemanget igen?
J.K Nilsson
Jag förstår inte riktigt hur man klarar sig från en jaktrobot idag? Robotarna går 1,5-2 gånger fortare än flygplanen och kan svänga med 6-7 gångers högre g-belastning. Dessutom håller de målsökaren på plats trots nästan 90 graders vinkelskillnad mot målet. Av vad jag hört så är det nu först med IRIS-T som de västerländska robotarna har blivit betydligt bättre än de robotar som ryssarna hade när sovjetunionen upplöstes. (Man ska tydligen ha fått sig en chock när man fick tillgång till några av de Vympel som satt på mig-29 i Östtyskland.) Vet man vilka robotar författaren lyckades klara sig undan?frodeh skrev:Når det gjelder luft-luft-missiler: Jeg leste nylig boken "Viper pilot" som er en selvbiografi av en av de mest dekorerte SEAD-flygerne fra Irak, og han uttrykte skepsis til missiler for langdistanse-engasjementer. Han beskrev selv et utall engasjementer hvor klarte å manøvrere seg unna bakkeavfyrte missiler, både IR og radarstyrte, og uttrykte en viss skepsis til å legge for stor tillit til at BVR-missiler gjorde "hele jobben" mot fienden.
Fra skildringene i boken er mitt inntrykk at SA-2 og SA-3 var vanligst, men SA-6, SA-8 og den franske ROLAND var også utbredt i Irak. SA-6 og 8 beskrev han som meget vanskelige å manøvrere fra pga at de bruker semi-aktiv målsøking, og ROLAND var også meget farlig. MANPADS (skulderavfyrte) våpen var meget farlig i lav høyde, siden pilotene ikke hadde tekniske verktøy for å identifisere avfyring av disse, men MANPADS ble i hovedsak forvirret av noen ir-flares. Det han definitivt skildrer er unnamanøvre for SA-2/3 og ved en anledning SA-6 (et missil han aldri så).iqbad skrev:Jag förstår inte riktigt hur man klarar sig från en jaktrobot idag? Robotarna går 1,5-2 gånger fortare än flygplanen och kan svänga med 6-7 gångers högre g-belastning. Dessutom håller de målsökaren på plats trots nästan 90 graders vinkelskillnad mot målet. Av vad jag hört så är det nu först med IRIS-T som de västerländska robotarna har blivit betydligt bättre än de robotar som ryssarna hade när sovjetunionen upplöstes. (Man ska tydligen ha fått sig en chock när man fick tillgång till några av de Vympel som satt på mig-29 i Östtyskland.) Vet man vilka robotar författaren lyckades klara sig undan?frodeh skrev:Når det gjelder luft-luft-missiler: Jeg leste nylig boken "Viper pilot" som er en selvbiografi av en av de mest dekorerte SEAD-flygerne fra Irak, og han uttrykte skepsis til missiler for langdistanse-engasjementer. Han beskrev selv et utall engasjementer hvor klarte å manøvrere seg unna bakkeavfyrte missiler, både IR og radarstyrte, og uttrykte en viss skepsis til å legge for stor tillit til at BVR-missiler gjorde "hele jobben" mot fienden.
Jo men vad var skillnaden mellan våra 9Li/g och de amerikanska 9M? Vad jag vet kräver 9M en mycket bättre elektronik för att kontrollera målsökaren innan skott jämfört med de tidigare 9L/Li/g som är har betydligt renare signaler ut. 9Li/g har även en förbättrad störundertryckning jämfört med ursprungs L. Den stora fördelen som M hade framför L var att raketmotorn var i det närmaste rökfri på M.kblomster skrev: JA37 togs i tjänst 1980 och de första individerna började tas ur tjänst runt 2000. AIM-9L (rb 74) infördes i svenska flygvapnet runt 1987-1988 nån gång och hade då varit i tjänst i bortåt tio år i USA (när rb 74 levererades hade man redan gått vidare med två eller tre ytterligare generationer AIM-9M i USA). Innan dess fanns inom svenska flygvapnet rb 24J, dvs. AIM-9P-3, som är en något förbättrad exportversion av de Sidewinders som USA:s flygvapen använde i Vietnam. Den saknar den vidvinkel-målsökare som AIM-9L har och kan därför bara skjutas mot mål man "ser" aktern på. Skillnaden i effektivitet mellan rb 24J och rb 74 är mycket stor och trots att båda heter Sidewinder bör man akta sig för att jämföra dem.
Jag menar att JA37 i sig var ett mycket avancerat jaktplan för sin tid, fullt jämförbart med internationella konkurrenter, men just när det gäller värmesökande kortdistansrobotar så var det enda tillgängliga vapensystemet föråldrat och tämligen bristfälligt under närmare hälften av flygplanets aktiva tjänstetid.
Motmedel är det korta och enkla svaret. Sedan finns det nog ett gäng långa och komplicerade svar också.iqbad skrev:Jag förstår inte riktigt hur man klarar sig från en jaktrobot idag? Robotarna går 1,5-2 gånger fortare än flygplanen och kan svänga med 6-7 gångers högre g-belastning. Dessutom håller de målsökaren på plats trots nästan 90 graders vinkelskillnad mot målet. Av vad jag hört så är det nu först med IRIS-T som de västerländska robotarna har blivit betydligt bättre än de robotar som ryssarna hade när sovjetunionen upplöstes. (Man ska tydligen ha fått sig en chock när man fick tillgång till några av de Vympel som satt på mig-29 i Östtyskland.) Vet man vilka robotar författaren lyckades klara sig undan?frodeh skrev:Når det gjelder luft-luft-missiler: Jeg leste nylig boken "Viper pilot" som er en selvbiografi av en av de mest dekorerte SEAD-flygerne fra Irak, og han uttrykte skepsis til missiler for langdistanse-engasjementer. Han beskrev selv et utall engasjementer hvor klarte å manøvrere seg unna bakkeavfyrte missiler, både IR og radarstyrte, og uttrykte en viss skepsis til å legge for stor tillit til at BVR-missiler gjorde "hele jobben" mot fienden.
Jag hävdar inte detta, jag skulle tro att JA37 hade utmärkt sig mycket bra i WVR mot det mesta som skulle komma dogfightandes över Östersjön. Men tangentbordsgeneraler jämför den med tex MiG-29 och SU-27, eller varför inte F-15, och drar därav slutsatsen att JA37 hade begränsad WVR-förmåga.J.K Nilsson skrev:Så AIM-9L och radarriktad 30mm Örlekon är begränsad WVR-förmåga?Walsh skrev:trots detta är många inte så imponerade av JA37 idag, många hävdar tom att den inte var speciellt bra för sin tid, pga sin begränsade manövrerbarhet och WVR-förmåga. Känns resonemanget igen?
J.K Nilsson
Sant. Ska man se till Vietnam så gick det väl rätt många robotar per nedskjutet flygplan för luftvärnsrobotarna med.Blixten skrev:Här är något lurt...ingen ifrågasätter att luftvärnsrobotar är ett stort hot mot flygplan. Men sitter robotarna på flygplan är de nästan värdelösa enligt vissa bedömare. Jag får inte ihop det riktigt...
Modern robot är ett hot. Gammal robot är det inte.Blixten skrev:Här är något lurt...ingen ifrågasätter att luftvärnsrobotar är ett stort hot mot flygplan. Men sitter robotarna på flygplan är de nästan värdelösa enligt vissa bedömare. Jag får inte ihop det riktigt...
