Härom veckan hittade jag dvd-boxen "We'll meet again" för 49:- på ICA. Eftersom den handlade om WW2 så ansåg jag det vara en rimlig investering.
Srien handlar om en fiktiv by i Storbritannien under kriget och hur amerikanerna baserar en bombflottilj där med allt vad det innebar av kulturkrockar och kärleksrelationer. Nu till funderingen.
I ett avsnitt smiter chefsmekanikern från markpersonalen ombord för att följa med på ett uppdrag. Samma sak med fllottiljchefen (eller vad han nu var). Förekom det att besättningar tog med sig "studiebesökare" från andra befattningar inom flottiljen (mekaniker, väderbiträden, MP osv) elller var den här händelsen i serien en rent fiktiv sak?
Passagerare på stridsuppdrag 1939-45
-
Fredrik Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1411
- Blev medlem: 22 december 2005, 23:51
- Ort: Södermanland
Passagerare på stridsuppdrag 1939-45
Regimus Neque Hostis
"Vi bestämmer - inte fienden" (Södermanlands regemente 1627-2005)
En kamrats livsfilosofi:
"Jag latar mig inte. Jag avvaktar kraftfullt!"
"Vi bestämmer - inte fienden" (Södermanlands regemente 1627-2005)
En kamrats livsfilosofi:
"Jag latar mig inte. Jag avvaktar kraftfullt!"
-
sonderling
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7142
- Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
- Ort: Oxelösund
Re: Passagerare på stridsuppdrag 1939-45
Åh jag minns den som en höjdar serie, även om det var mycket kärlekstjafs i.
Iallafall så i Max Hastings bok om Bomber Command, så nämns det här flera ggr gällande RAF. Speciellt i början av kriget så verkar det varit lite si och så med detta. Att markpersonal kunde få rycka in som skyttar, vid personal brist, tex.
Och det hände tydligen att man t.o.m tog med flickvänner? Åtminstone vid ett fall nämner han en tysk källa där liket av en WAAF som man hittat i ett bombplansvrak (det kanske kan liknas vid en Lotta?) och som ska ha visats upp i en tyskpropaganda tidning.(En sådan fotnot kan jag fundera länge över..)
Nån enstaka flottiljchef flög också, fast de inte fick, ibland för att de inte kunde hålla sig och i nått fall för en moralhöjande åtgärd, när en besättning klagar på motorproblem. (Men se planet kan visst flyga till Bremerhaven och tillbaks).
Hur det var i USAAF vet jag inte, jag har inte läst in mig på dem ännu. Kanske förekom det där med?
(Jo förresten så har jag läst om att skådisen och USAF Majorgeneralen James Stewart, flög B-52 över Vietnam som "gäst"
http://en.wikipedia.org/wiki/James_Stew ... ry_service)
Sonderling
Iallafall så i Max Hastings bok om Bomber Command, så nämns det här flera ggr gällande RAF. Speciellt i början av kriget så verkar det varit lite si och så med detta. Att markpersonal kunde få rycka in som skyttar, vid personal brist, tex.
Och det hände tydligen att man t.o.m tog med flickvänner? Åtminstone vid ett fall nämner han en tysk källa där liket av en WAAF som man hittat i ett bombplansvrak (det kanske kan liknas vid en Lotta?) och som ska ha visats upp i en tyskpropaganda tidning.(En sådan fotnot kan jag fundera länge över..)
Nån enstaka flottiljchef flög också, fast de inte fick, ibland för att de inte kunde hålla sig och i nått fall för en moralhöjande åtgärd, när en besättning klagar på motorproblem. (Men se planet kan visst flyga till Bremerhaven och tillbaks).
Hur det var i USAAF vet jag inte, jag har inte läst in mig på dem ännu. Kanske förekom det där med?
(Jo förresten så har jag läst om att skådisen och USAF Majorgeneralen James Stewart, flög B-52 över Vietnam som "gäst"
http://en.wikipedia.org/wiki/James_Stew ... ry_service)
Sonderling