Mitt eget - var oerhört spännande, jag flög f.f.g. i en sån här - - spärra inte upp ögonen, för flygplanet var en fredlig S 14 ''Stork'' på F 21 i Luleå - det var vintern 1950/51 och ''Storken'' hade skidor - inte hjul.
Att komma i luften med Flygvapnet på den tiden var inte lätt. Det ansågs ju ''allmänt'' att flygning var förenat med Livsfara - och målsmans skriftliga medgivande - tre kopior krävdes. Pappa och mamma skrev tveksamt på

Nå hur kommer man ens i flygåtanke för det mycket stroppiga Flygvapnet?
Jo , man har en klasskompis, vars pappa är överste i sagda Vhapen - och vi delar lidelsefullt intresse för flygplan, pistoler, krigsfartyg och annat tjafs - med sagde klasskompis

- men för lille varjagen var det NYTT.
Vi bestiger ''Storken'' - det finns tre platser i tandem, jag sitter i mitten. Det är iskall vinter - när översten ''drar på''
- drar det ordentligt i glashuset, men vad fan betyder isvindar när man skall opp i luften....
Jag minns speciellt accelerationen - när dom 240 Argushästarna framtill grävde in hovarna.....ahoooy -
- aldrig upplevt ngt liknande - en Opel Olympia tog sisådär 20 minuter för att komma upp i sjuttio knutar

Och sen - sensationen hur marken sjönk undan under oss - och allt såg ut som ett flygfoto. Fast i färg - vit snö, gröna skogar, smala vita rökar ur skorstenar - vi flög lågt! Underbart - och ngt som alltför få förunnas idag.
Orientering? Absolut ingen - bara tittade och upplevde sensationen.
Tills kompisen knackade mig på axeln och pekade nedåt....
''Storken'' - hade utvinklade sidopaneler - och man kunde se rakt nedåt - och Ja, där kunde t.o.m. jag se föräldrahemmet
i 90-grader ovanfrån Whoopee!
Alltför fort var denna underbara sensation all - vi landade välbehållna, bockade och tackade översten - och åkte hem med en ny erfarenhet under bältet.
Och det - var varjagens första flygtur!
Låt oss höra ifrån andra Förstagångsflygare på Skalman!