Ditt Luftdop - flög för första gången - med vad?

[varjag]

Alla har vi ju haft vårt ''luftdop'' - då vi flög för första gången. De flesta kanske i reguljära trafikflygplan, andra i små privatflygplan eller rent av ballonger. Eller - militärflygplan? Varför inte berätta om det.....

Mitt eget - var oerhört spännande, jag flög f.f.g. i en sån här -

fieseler-fi-156-storch.jpg (34.86 KiB) Visad 3355 gånger

- spärra inte upp ögonen, för flygplanet var en fredlig S 14 ''Stork'' på F 21 i Luleå - det var vintern 1950/51 och ''Storken'' hade skidor - inte hjul.
Att komma i luften med Flygvapnet på den tiden var inte lätt. Det ansågs ju ''allmänt'' att flygning var förenat med Livsfara - och målsmans skriftliga medgivande - tre kopior krävdes. Pappa och mamma skrev tveksamt på

Nå hur kommer man ens i flygåtanke för det mycket stroppiga Flygvapnet?
Jo , man har en klasskompis, vars pappa är överste i sagda Vhapen - och vi delar lidelsefullt intresse för flygplan, pistoler, krigsfartyg och annat tjafs - med sagde klasskompis . Han, kompisen alltså - har ''ju varut uppe flera ggr''
- men för lille varjagen var det NYTT.
Vi bestiger ''Storken'' - det finns tre platser i tandem, jag sitter i mitten. Det är iskall vinter - när översten ''drar på''
- drar det ordentligt i glashuset, men vad fan betyder isvindar när man skall opp i luften....

Jag minns speciellt accelerationen - när dom 240 Argushästarna framtill grävde in hovarna.....ahoooy -
- aldrig upplevt ngt liknande - en Opel Olympia tog sisådär 20 minuter för att komma upp i sjuttio knutar

Och sen - sensationen hur marken sjönk undan under oss - och allt såg ut som ett flygfoto. Fast i färg - vit snö, gröna skogar, smala vita rökar ur skorstenar - vi flög lågt! Underbart - och ngt som alltför få förunnas idag.
Orientering? Absolut ingen - bara tittade och upplevde sensationen.
Tills kompisen knackade mig på axeln och pekade nedåt....
''Storken'' - hade utvinklade sidopaneler - och man kunde se rakt nedåt - och Ja, där kunde t.o.m. jag se föräldrahemmet
i 90-grader ovanfrån Whoopee!
Alltför fort var denna underbara sensation all - vi landade välbehållna, bockade och tackade översten - och åkte hem med en ny erfarenhet under bältet.

Och det - var varjagens första flygtur!

Låt oss höra ifrån andra Förstagångsflygare på Skalman!

[Hans]

Du borde skriva en biografi förutom en bunt böcker om krigshistoria.

Återkommer då jag har tillgång till dator.

MVH

Hans

[Nimrod-S]

En kompis pappa var helikopterpilot på Berga.
Det var vid 1975 så det är väl presikbrierat, jag var 13 år, vi var hemma hos kompisen vid Östersjöns strand och pappan kom hemflygande med Bell Jet Rangern och landade på klipporna.
Jag fick sitta i framsätet där man hade fin utsikt åt alla håll, även nedåt.
Helikoptern lyfte och for snabbt iväg några meter ovanför vattenytan. Vi närmade oss en ö och precis innan ön flög han rakt upp.
"Bra hiss det här" sa pappan och log.
Några fåglar kom för nära och pappan tittade på dom och svor: "Måsjävlar."
Sedan flög vi runt lite och landade till sist vid stranden igen.
Det var min första flygtur. En fantastisk upplevelse.

[varjag]

Du borde skriva en biografi förutom en bunt böcker om krigshistoria.

Biografin är redan klar - men opublicerad....den engelska titeln - sök på:

Women and Pistols - that I have ridden and met

, Varjag

[Markus Holst]

Betydligt mer ospännande för mig. Reguljärflyg mellan Sturup och Arlanda julen 1987.

[ola]

Övningen Hummern 1996 i Göteborgs skärgård där 5. amfibiebataljonen hade sin KFÖ
och vi som B-styrka ifrån I15 Borås blev flugna ifrån skjutfältet strax utanför regementet
ner till Göteborg/Säve för senare färd ut till nån liten ö i skärgården där vi blev landsatta.

Taxifirman hette då 12 helikopterdivisionen och då med Hkp4

[Schwalbe]

Min första flygning var väl med ett SAS plan Umeå- Arlanda, men första gången jag flög var med en Cessna i Kalifornien.
Min värdfar var nämligen pilot, och jag fick följa med på otaliga flygningar. Landa på små flygplatser i Nevadaöknen.
En dag över södra Kalifornien, sa han- nu har jag släppt kontrollerna- det är du som flyger! Jag steg lite grand, och gick ned lite grand. Sedan greps jag av stundens allvar och lämnade över kontrollerna till honom. Men det var (om än kort), en härlig känsla och ett minne för livet!

[gostap]

1:a gången för mig (med flygplan..) var en fyrmotorig propellersak mot Italien då vi klättrade över alperna i storm o åska...bestående minne är passagerare som spydde överaltt. Vet ej vad för plan det var. Var väl i 5 till 7-årsåldern. Mitten på 60-talet.
Annan flygupplevelse var med en farbror som hade ett vaktbolag samt ett litet flygplan. Vet ej vad det var för något plan...Farbrorn var helt övertygande som jaktäss-från-kriget-wannabe...
Kunde väl varit i 10-12 års åldern.

[B Hellqvist]

Jag tror jag var 17 år. Det var en mässa på Elmia (Jönköping/Huskvarna), och det fanns möjlighet att köpa sig en kort rundtur i helikopter. Kompisen och jag slog till. Det var en rätt häftig upplevelse! Sedan dröjde det tills jag var 24, då jag flög till London.

[Hans]

Reguljärflyg, 1966 fick Hans såsom nybliven femåring flyga från Arlanda via Keflavik och New York till Los Angeles - bara några väldigt svaga minnen om färden men att ha varit i USA var något väldigt unikt i min barndom. Far min i Flygvapnet gick kurs på Edwards AFB i nästan ett år.

Enmotorigt nöjesflygande, med en far i Flygvapnet så blev det några turer med sk 50 och sk 61 de första kanske i tioårsåldern. Vet inte varför men en gång fick jag följa med en Piper Cherokee också.

Helikopter, 1980 då jag gjorde GU på K3 så var vi b-styrka och runttransporterade med en hkp 4, under min senare tid i hären så skedde det rekognocering från både hkp 3, 6 och från sk 61 vid några tillfällen. En gång också med en Do 27 vad den nu hette i hären.

Sk 60, får en egen rubrik. Såsom vuxen tog far med mig en gång i en. Vi startade från Malmslätt och letade oss norrut mot Örebro, han tar ner oss i en lång dalgång så vi flög under trädtopparna - maffigt i kanske 700 knyck.
Någonstans i trakten av Hallsberg säger far 'Ser du tåget där nere?' Efter att ha svarat ja så säger han att nu skall han visa hur lätta attacken uppträder. Nu vänder sig allt upp och ner tills jag märker att vi planar ut på mycket låg höjd. Utan varning vänder sig allt upp och ned igen tills han planar ut i kanske två sekunder och jag ser tåget rakt fram samtidigt som far säger 'nu skjuter jag' - återigen allt upp och ner innan vi planar ut på lägsta igen. Häftigt. Sedan gick vi upp på lite högre höjd och jag fick roa mig med att spaka själv lite grann. En riktigt trevlig upplevelse som jag kommer bära med mig hela mitt liv.



MVH

Hans

[varjag]

Wow! DET var grejor det.....
Imponerad Varjag

[sveahk]

Första gången dröjde - 1959, Getteröns flygplats i Varberg - en Stinson Voyager, SE-BCK, blev premiären med en pilot som lekte Stuka-pilot med segelbåtar som mål...det var ett häftigt dop!

stinson voyager.jpg

Hans K

[spett]

Kort hopp med helikopter när jag var 13, om jag minns rätt. Vill minnas att det kostade 30 kronor.

[lampros]

Själv flög jag första gången med kapten Albin Ahrenberg. Det var en Junkers F 13 som startade från Mölna brygga 1937...

Nej nu ljög jag. Jag har bara flugit med trafikflygplan. Men det var en fascinerande tråd, tack varjag, Hans och ni andra. Håller med om att varjagen borde skriva/nätpublicera (om de redan är skrivna) sina memoarer. Din stil är fulländad, jag menar det utan ironi. För vad är god stil? Jo, att ha något att berätta. Och det har du. Att meningsbyggnaden är lite särpräglad är dessutom ett uttryck för personlighet, och det måste alla författare ha.

[Det var den engelske poeten mm Matthew Arnold som sa "good style is having something to tell".]

[MD650]

Twin otter!