Roligt om SR-71 "Blackbird"

[Ori]

Jag vet inte riktigt om följande länk passar i "Militär teknikhistoria" eller om den kanske skulle läggas i Loungen, men det är faktiskt så vitt jag förstår en sann historia (förhoppningsvis inte nämnd tidigare på Skalman heller):
Why I love the Blackbirds

Missa inte heller den sista korta historien!

[B Hellqvist]

Den var bra! Det cirkulerar en historia från kalla krigets dagar,då SR-71:or baserade i Storbritannien brukade gena över svenskt territorium på sin väg till "spårvagnsbanan" över Östersjön där de skulle bedriva spaning. Flygvapnet började tröttna på de kaxiga piloternas oskick. Då SR-71:orna körde närmast efter tidtabell, visste man ungefär när de skulle dyka upp i svenskt luftrum, så en dag skickade man upp en Viggen. SR-71:an kom tuffande på hög höjd i Mach 2, när Viggenpiloten slog på EBK:n och drog rakt upp. Han lyckades låsa målradarn på amerikanen, som hörde radarvarningssignalen i cockpit. Han hickade till och blåste iväg i Mach 3, medan svensken fick en flame-out och var tvungen att avbryta. När han kom tillbaka till basen möttes han av beskedet att amerikanerna skickat en gratulation - ingen hade lyckats låsa radarn på en SR-71 förut. Är historien sann? Min kompis som gjorde lumpen i flygvapnet hävdar det.

[predator]

Menar du detta

viewtopic.php?t=20616&highlight=sr71+blackbird ??

Så stämmer det inte riktig med vad du skrev.

[B Hellqvist]

Menar du detta

viewtopic.php?t=20616&highlight=sr71+blackbird ??

Så stämmer det inte riktig med vad du skrev.

Det är två historier där, en om radarlåsningen, och en om det skadade planet.

[Hexmaster]

De har stuvat om så första länken funkar inte, här istället:
http://www.habu73.com/wp/?m=20070719 - Why I love the Blackbirds

Men framför allt vill jag framföra följande invändningar från militaryphotos.net, som visserligen gäller en nedkortad variant:

(1)The Cessna would be in a VHF freq while all military ac would be on UHF, thus while both could hear the ATC they can't hear each other.

(2) 81,000 feet is still "controlled airspace" although FAA ATC usually hands over the control to either NEADS or WADS until the a/c begins to descend from cruising altitude to the lower, more congested airspace, at which turn FAA would take over.

(3) You can't fly at 1,982 kts over land. Only supersonic flight available over US land is inside a select few MOA's & R airspaces. When military guys are operating inside MOA's or R's they're not talking to ATC.

(4) The Cessna would be in a lower altitude sector while the SR would be in the High Altitude sectors. Completely different sectors, with different controllers, on different frequencies.

(5) Sorry to rain on your parade.

Någon som kan kommentera?

[frodeh]

Jeg får ikke opp lenken, da den gir en trojansk virusmelding. Den siste fortellingen om SR71 som ber om å få opplest groundspeed fra ATC har jeg sett flere steder, og aldri fått med meg at den er en Urban Legend. Akkurat denne historien er tilskrevet en høyst levende eks-SR71-pilot - Brian Shul - som har skrevet boken "Sled Driver" og har litt av en CV såvidt jeg kan se. Jeg er skeptisk til det meste men aksepterer ikke uten videre at denne historien er en myte/Urban Legend.

Her er noen andre anekdoter fra hans bok:
http://maggiesfarm.anotherdotcom.com/ar ... t-jet.html

Hans webside:
http://www.sleddriver.com

Bio for Brian Shul:

Brian was born in Quantico, Virginia in 1948. He was the son of a career Marine, growing up in military environment. He attended high school in Hawaii, and graduated from East Carolina University with a degree in History. In 1970 he joined the Air Force and attended pilot training, receiving his wings at Reese AFB, Texas. He was sent to the air war in Vietnam as a Foreign Air Advisor, flying close air support missions in conjunction with Air America. He flew 212 missions in fighter aircraft and near the very end of the war, was shot down near the Cambodian border. Unable to eject, he was forces to ride the crippled aircraft into the jungle, and miraculously survived the crash. Severely injured in the ensuing fireball, he somehow was able himself from the burning wreckage and crawl from the downed plane. Badly burned in the process, he lay incapacitated in the jungle, thought to have perished in the crash by those who witnessed it. Several hours later he was found by Special Forces soldiers, who called a rescue helicopter to the site. He was flown back to Thailand, and then evacuated to a larger burn hospital on Okinawa, where he was expected to die. After 2 months in intensive care, he was stable enough to be moved to Ft Sam Houston, Texas, to the military burn center. Brian spent one year in the hospital. He underwent 15 major operations and was told his flying days were definitely over. Determined to return to flying, he began an accelerated physical program. He was able to pass a flight physical, and two days after his release from the hospital, he was back flying Air Force jets. Brian went on to fly the A-7D, was a flight instructor and air show demonstration pilot in the A-10, and was a senior instructor at the Air Force’s Top Gun School in the F-5B. In his final flying assignment in the Air Force, he was selected to fly the super secret spy plane, the SR-71. Only 152 men have ever flown that jet, and Brian was able to pass an astronaut-type physical to qualify for that prestigious program. During his tour in the blackbird, he and his backseater flew the reconnaissance missions over Libya during the bombing of Kadaffy in 1986. After 20 years and 5000 hours of fighter jet time, Brian retired from the Air Force in 1990. He went on to pursue his writing and photographic interests.

PS: Siden han fløy A10 på et tidspunkt kan jeg servere følgende lille anekdote fra ungdommen på 80-tallet: Det var en stor alliert øvelse i mine hjemtrakter med mange amerikanske fly. En dag stod det i lokaltidningen om brudd på telefonlinjen i en bygd i nærheten. Som den flyinteresserte ungdommen jeg var la jeg merke til den lille notisen fordi det stod at den var kappet av et lavtflyvende amerikansk fly av typen Thunderbolt.

[kexchoklad]

Den var bra! Det cirkulerar en historia från kalla krigets dagar,då SR-71:or baserade i Storbritannien brukade gena över svenskt territorium på sin väg till "spårvagnsbanan" över Östersjön där de skulle bedriva spaning. Flygvapnet började tröttna på de kaxiga piloternas oskick. Då SR-71:orna körde närmast efter tidtabell, visste man ungefär när de skulle dyka upp i svenskt luftrum, så en dag skickade man upp en Viggen. SR-71:an kom tuffande på hög höjd i Mach 2, när Viggenpiloten slog på EBK:n och drog rakt upp. Han lyckades låsa målradarn på amerikanen, som hörde radarvarningssignalen i cockpit. Han hickade till och blåste iväg i Mach 3, medan svensken fick en flame-out och var tvungen att avbryta. När han kom tillbaka till basen möttes han av beskedet att amerikanerna skickat en gratulation - ingen hade lyckats låsa radarn på en SR-71 förut. Är historien sann? Min kompis som gjorde lumpen i flygvapnet hävdar det.

Den där historian, precis som du skriver den, har jag också hört för ett antal år sedan

[bantustraden]

Den var bra! Det cirkulerar en historia från kalla krigets dagar,då SR-71:or baserade i Storbritannien brukade gena över svenskt territorium på sin väg till "spårvagnsbanan" över Östersjön där de skulle bedriva spaning. Flygvapnet började tröttna på de kaxiga piloternas oskick. Då SR-71:orna körde närmast efter tidtabell, visste man ungefär när de skulle dyka upp i svenskt luftrum, så en dag skickade man upp en Viggen. SR-71:an kom tuffande på hög höjd i Mach 2, när Viggenpiloten slog på EBK:n och drog rakt upp. Han lyckades låsa målradarn på amerikanen, som hörde radarvarningssignalen i cockpit. Han hickade till och blåste iväg i Mach 3, medan svensken fick en flame-out och var tvungen att avbryta. När han kom tillbaka till basen möttes han av beskedet att amerikanerna skickat en gratulation - ingen hade lyckats låsa radarn på en SR-71 förut. Är historien sann? Min kompis som gjorde lumpen i flygvapnet hävdar det.

Den där historian, precis som du skriver den, har jag också hört för ett antal år sedan

Historien om radarlåsningen känner jag igen från 80-talet då jag låg i flyget. Men jag hörde en annan, mindre glamourös, variant av den. Flygvapnet hade något slags test där en markbaserad radar stod med radarstrålen i en fast riktning. Vid ett av SR-71:ans passager råkade man, av en ren slump, inte bara passera den fasta radarstrålen utan till och med flyga längs med den under några sekunder. Detta utlöste planets radarlarm, som ju triggar på ifall man har en konstant radarstråle på sig och inte bara träffas av ett svep. Man uppfattade det som att svenskarna lyckats med "det omöjliga" och fått en radarlåsning.
Detta gjorde att man förärade svenskarna en gratulation, vilken möttes av förvirring hos det helt ovetande flygvapnet.
Om denna historia är sann, skulle den även kunna förklara varför det är så olika vilka flottiljer/piloter som påstås ha lyckats med bedriften. Det var helt enkelt ingen som gjorde det.

[kblomster]

Det är märkligt att det cirkulerar så många myter om detta när sanningen finns ganska lätt tillgänglig, bland annat i boken System 37 Viggen (Edlund & Kampf, red.). Där redogörs för över 50 lyckade radarlåsningar/simulerade robotskott mot SR-71 mellan 1982 och 1986 (några enstaka även med fpl 35 samt med AJ 37, men då måste det väl rimligen vara utan robotskott), samt några pilotberättelser. Den där historien om vykortet är vad jag vet delvis sann, det fanns verkligen ett sådant vykort som gratulerade till lås på SR-71, men det var ett skämt och avsändaren var några divisionskamrater.

Anfallsprofilen var med JA 37 (och troligen de andra också) upplagd som ett mötande anfall eftersom man naturligtvis inte kunde hålla samma höjd eller fart som SR-71. Istället accelererade man till Mach 1.35 på 8000 meters höjd och gjorde sedan en "zoom climb" (vad det nu heter på svenska - energistigning?) upp till ca 18000 meter och såg till att man var på toppen precis då man mötte SR-71:an. Att planera detta krävde förstås en hel del precision, men den förbättrade Stril-datalänken i JA 37 (förbättrad jämfört med J 35, alltså) verkar ha förenklat det hela en del - om jag förstått saken rätt kunde man slava PS-46 till måldata från Stril och bara trycka på låsknappen när man var inom max låsräckvidd, så låste den genast. Målföljning och målfångning verkar ha varit icke-problem. Jag har räknat ut att med en närmandehastighet på ca Mach 4.5 så blir tiden mellan max låsavstånd och den punkt där de två flygplanen är som närmast mindre än 45 sekunder...

[gunship]

Intressant. Flög SR-71 på lägre höjd då man passerade sverige? 18 000m är väl ungefär 60 000 ft, och som tidigare nämts höll SR71 ofta uppåt 80-90 000 ft (typ 25-30 000m)?

Hur var det med Viggens stackars motor på 18 000m? Flame-out?

[kblomster]

Det är nog lika bra att du får läsa själv, här är några sidor ur boken (fotade inte allt och har inte boken här och nu så listan över anfall finns inte med). Klicka för större bilder.

[kblomster]

Flygprestanda för JA 37 är förresten numera avhemligad och finns i Fpl JA 37 speciell förarinstruktion del 4.

[frodeh]

Veldig interessant lesning!
'Sr-71 skal ha hatt en av de desidert kraftigste defensive jammerne for sin tid, med kontinuerlige oppdateringer, og de testet oppdateringer kontinuerlig i Nevadaørkenen hver gang de fikk tak i informasjon om de siste modellene av sovjetradarer. Kan de muligens ha hatt problemer med PS-46-radaren siden den ikke var "hverdagskost" i den kalde krigen?

En annen sak er kanskje at det virker som om de fløy litt lavere enn det de ville gjort i et mer fiendtlig miljø?

[gunship]

Jo, men jag tänker att det var ju en markradar som gav Viggen måldata, och markradar har väl betydligt kraftigare effekt än ett flygplan?

[kblomster]

Veldig interessant lesning!
'Sr-71 skal ha hatt en av de desidert kraftigste defensive jammerne for sin tid, med kontinuerlige oppdateringer, og de testet oppdateringer kontinuerlig i Nevadaørkenen hver gang de fikk tak i informasjon om de siste modellene av sovjetradarer. Kan de muligens ha hatt problemer med PS-46-radaren siden den ikke var "hverdagskost" i den kalde krigen?

En annen sak er kanskje at det virker som om de fløy litt lavere enn det de ville gjort i et mer fiendtlig miljø?

PS-46/A sägs ha varit väldigt motståndskraftig mot telekrigföring i allmänhet, särskilt i enkelmålsföljning (alltså inte det som på engelska kallas "track while scan" - målföljning med samtidig spaning). Grejen här är också att eftersom man hade målläget från Stril och kunde slava PS-46 till datalänken så att den "målföljde" redan innan den kunde se målet själv, så kunde man (gissar jag, baserat på antydningar i texten) gå direkt från radartystnad till målföljning utan att förvarna SR-71:an. Om jag förstått telekrigteorin rätt så är det svårare att försöka haka av en pulsdopplerradar som redan låst än det är att försöka försena eller förhindra låsningen med hjälp av en massa skenmål och brus och dylikt. Men det är också fullt möjligt att man helt enkelt inte brydde sig om att försöka anpassa telekrig-utrustningen ombord för en såpass ovanlig radar som dessutom bara användes i ett ganska vänligt sinnat land. Och så är det naturligtvis också så att telekrig-metoder är känsliga saker, man sänder inte ut sina bästa trick i fredstid för att undvika att någon ser vad man försöker göra och utvecklar sätt att kringgå det.

SR-71:ans flyghöjd över Östersjön verkar ha varit den distansekonomiskt optimala. Högsta tillåtna höjd enligt flight manual (finns avhemligad online, googla) var 85000 ft eller nåt sånt där. Ytterst tveksamt om det hade gått att få till något med en JA 37 på den höjden.

Jo, men jag tänker att det var ju en markradar som gav Viggen måldata, och markradar har väl betydligt kraftigare effekt än ett flygplan?

Stril användes bara för att leda in 37:an till rätt utgångsläge för anfall. Upplösningen var (såvitt jag förstått) inte tillräckligt hög för mer än så och för övrigt krävde rb 71 kontinuerlig radarbelysning från det skjutande flygplanets radar under hela robotbanan.