Hej
Hur stör man ut en radar`? Det är väll så att man skickar samma signal som den skickar och på så sätt gör att den inte ser skillnad på "sina" och den som man skickar skälv?
Men blir det inte svårt att blocka hela radarna då? Den kan ju "se" ganska långt och när man stör så måste de väll bli en smalstråle som går imot radan eller har jag fått allt om bakfoten?
Störa ut radar
Finns flera sätt att störa ut en radar beroende på vad man vill åstadkomma. Det enklaste är något förenklat att sända brus med hög effekt vilket som du säger dränker ekona. Detta kan göras brendbandigt dvs över ett brett frekvensspektrum vilket då täcker in flera möjliga radarstationer men kräver större effekt hos störsändaren. Alternativet att störa smalbandigt kräver mindre effekt men kräver å andra sidan att man ställer in störsändaren med större precision.
Sen till frågan om att det skulle bli ett smalt streck från störsändaren. Det skulle det bli om man hade en perfekt radar-antenn som bara plockade in signaler "rakt framifrån". Tyvärr plockar antennerna även in signaler från andra riktningar och även om den naturligtvis är mycket sämre på att ta emot dessa så "läcker" ofta tillräckligt mycket störning in även när antennen är riktad åt annat håll.(Störnsignalen har ju fördelen att den går direkt från sändaren till antennen till skillnad från radarns egen signal som reflekteras innan den når antennen igen). Detta gör att man genom att störa med tillräcklig effekt kan göra radarn blind i alla riktningar trots att man bara stör från en riktning.
En annan typ av störning är när man stör ut en eldledningsradar med hjälp av skapade falska ekon som man sänder ut med någon fördröjning. Detta får till följd att operatören på eldledningsradarn ser flera mål som tycks röra sig bort från det riktiga målet och förhoppningsvis också lurar målföljningen att haka på ett av de falska ekona.
Detta var som du säkert förstår bara en skrapning på ytan på ett jättestort område varav inte så lite omgärdas av ganska mycket hemlighetsmakeri.
Sen till frågan om att det skulle bli ett smalt streck från störsändaren. Det skulle det bli om man hade en perfekt radar-antenn som bara plockade in signaler "rakt framifrån". Tyvärr plockar antennerna även in signaler från andra riktningar och även om den naturligtvis är mycket sämre på att ta emot dessa så "läcker" ofta tillräckligt mycket störning in även när antennen är riktad åt annat håll.(Störnsignalen har ju fördelen att den går direkt från sändaren till antennen till skillnad från radarns egen signal som reflekteras innan den når antennen igen). Detta gör att man genom att störa med tillräcklig effekt kan göra radarn blind i alla riktningar trots att man bara stör från en riktning.
En annan typ av störning är när man stör ut en eldledningsradar med hjälp av skapade falska ekon som man sänder ut med någon fördröjning. Detta får till följd att operatören på eldledningsradarn ser flera mål som tycks röra sig bort från det riktiga målet och förhoppningsvis också lurar målföljningen att haka på ett av de falska ekona.
Detta var som du säkert förstår bara en skrapning på ytan på ett jättestort område varav inte så lite omgärdas av ganska mycket hemlighetsmakeri.
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Jag tycker Kreuz sammanfattade det hela bra.
Vidare läsning sidan 15 här (wordfil).
Radarstörning faller väl inom militär teknikhistoria förresten.
MVH
Hans
Vidare läsning sidan 15 här (wordfil).
Radarstörning faller väl inom militär teknikhistoria förresten.
MVH
Hans
Täckpulsstörning?
Kastar in en fråga som jag aldrig kunnat få svar på avseende den lite mer avancerade delen av radarstörning. Tacksam för tips:
Täckpulsstörning eller range bin masking är ju en klurig metod att störa radar med. Man skickar ut en kopia av motståndarens radarpuls, fast förlängd så det blir ett stort eko som täcker mig själv och mycket mer och på så sätt hindrar motståndaren att veta hur långt bort jag är. Så långt är jag med, men i Stimsons "Introduction to airborne radar" menar denne radarguru att det går att göra även mot radar med jittrad PRF. Hur skall det går till? Hur kan man sända ut ett falskt eko före motståndarens puls, om han inte har samma PRF???
Om det är någon som känner att det där är tokenkelt, så skriv en rad och jag blir glad!
Täckpulsstörning eller range bin masking är ju en klurig metod att störa radar med. Man skickar ut en kopia av motståndarens radarpuls, fast förlängd så det blir ett stort eko som täcker mig själv och mycket mer och på så sätt hindrar motståndaren att veta hur långt bort jag är. Så långt är jag med, men i Stimsons "Introduction to airborne radar" menar denne radarguru att det går att göra även mot radar med jittrad PRF. Hur skall det går till? Hur kan man sända ut ett falskt eko före motståndarens puls, om han inte har samma PRF???
Om det är någon som känner att det där är tokenkelt, så skriv en rad och jag blir glad!
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
>> Serd
Svaret är Digitalt RadioFrekvensMinne. När pulsen når dig börjar du spela in den, bearbetning går fort - det är bara i princip att kopiera signalen, när den sändande pulsen har slutat fortsätter du att att sända ut pulsen via dina störsändare. Om du krämar på med uteffekt kan du effektivt dränka den rätta reflektionen så att motståndarens mottagare justerar ned känsligheten och är i helt dina händer, eller rättare sagt dina utsända signaler.
J.K Nilsson
Svaret är Digitalt RadioFrekvensMinne. När pulsen når dig börjar du spela in den, bearbetning går fort - det är bara i princip att kopiera signalen, när den sändande pulsen har slutat fortsätter du att att sända ut pulsen via dina störsändare. Om du krämar på med uteffekt kan du effektivt dränka den rätta reflektionen så att motståndarens mottagare justerar ned känsligheten och är i helt dina händer, eller rättare sagt dina utsända signaler.
J.K Nilsson
OK, men om jag vill att täckpulsen skall uppfattas även på kortare avstånd än jag är på? Då måste jag ju sända ut den innan jag tagit emot radarpulsen - i annat fall ligger störningen bara bortom mig (som från en radarsvarande fyr).
Det optimala med en täckpuls i avstånd vore ju att motståndaren, som ju säkert ser att han är störd, inte vet var i täckpulsen jag finns. Med en ren repetersändning kommer jag ju alltid finnas i "leading edge" på ekot. Med rak PRF är detta glasklart, då jag bara behöver sända ut min störning lite tidigare, men jag greppar inte när min radarbok säger att det även funkar på jittrad PRF.
Det optimala med en täckpuls i avstånd vore ju att motståndaren, som ju säkert ser att han är störd, inte vet var i täckpulsen jag finns. Med en ren repetersändning kommer jag ju alltid finnas i "leading edge" på ekot. Med rak PRF är detta glasklart, då jag bara behöver sända ut min störning lite tidigare, men jag greppar inte när min radarbok säger att det även funkar på jittrad PRF.
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Jittrad PRF är säkert det som min radarlärabok menar är Staggrad PRF. Sändarpulserna är slumpvis utsända. Dock är det inte helt slumpmässigt utan en viss logik måste finnas för att klotterundertryckningen i mottagaren skall fungera. En modern DRFM störare kan snabbt lista ut sändarlogiken och fungera någorlunda.
Rent taktiskt är det en nackdel vid användadet av egenstörare som du säger men om vi använder oss av följestörare så kan operatören aldrig vara säker på hur många farkoster det finns i kollon efter störaren. Om du dessutom genererar för många mål kan du mätta signalbehandlingen så att den slutar presentera mål i störbäringen.
Som ett litet aplex skulle jag lägga upp ett företag med bakgrundsstörare, eskortstörare och egenstörare. I bakgrunden används en störare för att höja brusnivån så att radarns effektiva räckvidd minskar. Detta ger god tid åt eskortstöraren att leta upp radarens PRF-logik för att kunna generera falska mål i radaren åt båda hållen. Om du jobbar inom en störd miljö kommer det att spela mindre roll om du sänder en falsk returpuls i efterhand så länge det är med högre effekt än bakgrundsstöraren. Motståndaren kommer inte att veta var du verkligen är utan bara se skenmålet.
Så kontentan är: En radarstation mot en farkost ger vinst till den modernaste elektroniken. Flera radarstationer i ett nätverk där de flesta är passiva kommer ditt läge att röjas effektivt så det effektivast för överlevnad är att jobba med hela system.
J.K Nilsson
Rent taktiskt är det en nackdel vid användadet av egenstörare som du säger men om vi använder oss av följestörare så kan operatören aldrig vara säker på hur många farkoster det finns i kollon efter störaren. Om du dessutom genererar för många mål kan du mätta signalbehandlingen så att den slutar presentera mål i störbäringen.
Som ett litet aplex skulle jag lägga upp ett företag med bakgrundsstörare, eskortstörare och egenstörare. I bakgrunden används en störare för att höja brusnivån så att radarns effektiva räckvidd minskar. Detta ger god tid åt eskortstöraren att leta upp radarens PRF-logik för att kunna generera falska mål i radaren åt båda hållen. Om du jobbar inom en störd miljö kommer det att spela mindre roll om du sänder en falsk returpuls i efterhand så länge det är med högre effekt än bakgrundsstöraren. Motståndaren kommer inte att veta var du verkligen är utan bara se skenmålet.
Så kontentan är: En radarstation mot en farkost ger vinst till den modernaste elektroniken. Flera radarstationer i ett nätverk där de flesta är passiva kommer ditt läge att röjas effektivt så det effektivast för överlevnad är att jobba med hela system.
J.K Nilsson
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Jitter betyder tidsförskjutning och är viktig i dataöverföringssamanhang. En dålig CDspelare har stort Jitter blandar och ger tidsförhållanden mellan pulserna i från skivan friskt så att korrektionskretsarna får mycket att göra. Ungefär som lärobok i telekrigföring för luftvärnet beskriver staggred PRF. Denna bok nämner inte Jitter.
J.K Nilsson
J.K Nilsson
Tack för ett bra svar och för den imponerande radar-supporten: snabba svar även på en söndag!
Staggrad och jittrad har jag uppenbarligen blandat ihop. Jag avsåg, som du antog, att pulserna inte sänds med regelbundna intervall utan något förskjutna i tid slumpmässigt. Kan man alltså tänka sig att störarlogiken utnyttjar att alltför stora förskjutningar, särskilt i en hög-prf-radar, inte kan finnas?
Staggrad och jittrad har jag uppenbarligen blandat ihop. Jag avsåg, som du antog, att pulserna inte sänds med regelbundna intervall utan något förskjutna i tid slumpmässigt. Kan man alltså tänka sig att störarlogiken utnyttjar att alltför stora förskjutningar, särskilt i en hög-prf-radar, inte kan finnas?
-
J.K Nilsson
- Medlem
- Inlägg: 2406
- Blev medlem: 21 februari 2004, 23:18
- Ort: Frösön
Dels så måste du, som du antar, se till att pulsintervallet inte blir allt för långt. Sedan kan du inte ha för kort intervall heller.
Liten repetion om pulsdoplerradarer.
En enkel pulsradar kan bara plocka avståndet till målet. Man sänder ut en puls som studsar emot skrovet och tiden mellan sändning och mottagning är direkt proportionelig mot avståndet. En doplerradar kan bara läsa målets hastighet, här använder vi inte pulser utan sänder en kontinuerlig bärvåg. Jämförelsen är med ett blåljusfordon där sirenen tycks bli gällare om fordonet rör sig emot lyssnaren och tonen blir mörkare om fordonet rör sig ifrån dig. Toner är bara svängningar i luft och en gällare ton har en högre frekvens (snabbare svängningar) och en mörkare ton har lägre frekvens eller långsamare svängningar. Frekvensskillnaden mellan den mörkare eller gällare tonen och tonen ifrån ett stillastående fordon är fordonets hastighet, Om vi sänder korta pulser av bärvåg får vi en pulsdopplerradar, pulserna används för att mäta avstånden till målet och bärvågens frekvensändring anger målets hastighet. Här ser vi att vi måste kompromissa. Långa pulser ger stor noggranhet i mätandet av målets fart men ger dålig upplösning i avståndet till målet, förmågan att kunna särskilja två näraliggande mål. Genom att ha ett kort intervall i pulserna kommer noggranheten i hastighetsmätning att öka. Mätning av avståndet är som tidigare sagts beroende av tiden mellan sändning och mottagning av en puls. Om målet ligger tillräckligt långt borta kommer nästa puls att hinna sändas ut innan den första tagits emot, detta innebär att radaren kommer att tolka det som att reflektionen kommer i från den första pulsen, vi får alltså flertydiga avstånd. En kompromiss till måste till alltså. Vi väljer att radarns minsta pulsintervall som det största avstånd vi vill mäta med radarn. Detta var grunden, överkursen blir att komprimera pulserna och märka dom för att öka radarns avståndsupplösning och maximla entydighetsavstånd. Pulsen kan frekvensmoduleras så att pulsens början har lägre frekvens än slutet och om den pulsen komprimeras i sändaren kommer pulsen att bli kort så att den kan studsa mot två närliggande mål utan att reflektionerna kan maskera varandra. I mottagaren kan pulsen senare expanderas så att informationen lättare kan behandlas. Märkningen kan vara olika utseende på pulserna sås om olika toppar eller längd.
Att förskjuta pulserna oregelbundet för att försvåra för störning kan bara göras inom vald kompromiss för radaren. Därefter måste det vara förutbestämda förskjutningar för markekoundertryckning. Sålunda blir störlogiken relativt enkel.
J.K Nilsson
Liten repetion om pulsdoplerradarer.
En enkel pulsradar kan bara plocka avståndet till målet. Man sänder ut en puls som studsar emot skrovet och tiden mellan sändning och mottagning är direkt proportionelig mot avståndet. En doplerradar kan bara läsa målets hastighet, här använder vi inte pulser utan sänder en kontinuerlig bärvåg. Jämförelsen är med ett blåljusfordon där sirenen tycks bli gällare om fordonet rör sig emot lyssnaren och tonen blir mörkare om fordonet rör sig ifrån dig. Toner är bara svängningar i luft och en gällare ton har en högre frekvens (snabbare svängningar) och en mörkare ton har lägre frekvens eller långsamare svängningar. Frekvensskillnaden mellan den mörkare eller gällare tonen och tonen ifrån ett stillastående fordon är fordonets hastighet, Om vi sänder korta pulser av bärvåg får vi en pulsdopplerradar, pulserna används för att mäta avstånden till målet och bärvågens frekvensändring anger målets hastighet. Här ser vi att vi måste kompromissa. Långa pulser ger stor noggranhet i mätandet av målets fart men ger dålig upplösning i avståndet till målet, förmågan att kunna särskilja två näraliggande mål. Genom att ha ett kort intervall i pulserna kommer noggranheten i hastighetsmätning att öka. Mätning av avståndet är som tidigare sagts beroende av tiden mellan sändning och mottagning av en puls. Om målet ligger tillräckligt långt borta kommer nästa puls att hinna sändas ut innan den första tagits emot, detta innebär att radaren kommer att tolka det som att reflektionen kommer i från den första pulsen, vi får alltså flertydiga avstånd. En kompromiss till måste till alltså. Vi väljer att radarns minsta pulsintervall som det största avstånd vi vill mäta med radarn. Detta var grunden, överkursen blir att komprimera pulserna och märka dom för att öka radarns avståndsupplösning och maximla entydighetsavstånd. Pulsen kan frekvensmoduleras så att pulsens början har lägre frekvens än slutet och om den pulsen komprimeras i sändaren kommer pulsen att bli kort så att den kan studsa mot två närliggande mål utan att reflektionerna kan maskera varandra. I mottagaren kan pulsen senare expanderas så att informationen lättare kan behandlas. Märkningen kan vara olika utseende på pulserna sås om olika toppar eller längd.
Att förskjuta pulserna oregelbundet för att försvåra för störning kan bara göras inom vald kompromiss för radaren. Därefter måste det vara förutbestämda förskjutningar för markekoundertryckning. Sålunda blir störlogiken relativt enkel.
J.K Nilsson
På tal om radar...
En förvisso något gammal men ändå intressant, skannad artikel om puls-dopplerradarn Blue Vixen till SEA Harrier (lite släktskap med JAS 39 radar bl.a.). Kanske ingen nyhet för några men kanske för andra.
Mvh, Sören
En förvisso något gammal men ändå intressant, skannad artikel om puls-dopplerradarn Blue Vixen till SEA Harrier (lite släktskap med JAS 39 radar bl.a.). Kanske ingen nyhet för några men kanske för andra.
http://www.marconi.com/Home/about_us/Ou ... index.htmlBy 1981 the level of expertise had grown to the point where Ferranti was able secure a significant role in a joint pulse-doppler radar development with Ericsson in Sweden for the new Gripen aircraft. Ericsson had designed and built the only medium pulse repetition frequency (MPRF) radar operating in Europe for the Viggen aircraft and so where a strategic partner in a co-operation in wich the companies togheter pushed radartechnology into a new generation.
Mvh, Sören