Inlägg
av millgard » 5 januari 2012, 20:42
Det är nog snarare så att man hoppar över ett steg - ett exempel är väl MiG-25, som blev ett stickspår med avseende på främst fartprestanda (SR-71 kan nog också nämnas som exempel på obsolet teknik). Efterföljaren fick beskedligare topphastighet men vidgade prestanda inom andra områden.
Sensorer är betydligt billigare att tillverka än flygplansskrov (eller skall man säga "signatur" då allt annat också innefattas). Därför ligger det i sakens natur att sensorer, radar och beväpning hinner utvecklas i två-tre generationer för varje befintlig flygplanstyp, exempelvis så är det mycket stor skillnad mellan den första generationens AJ37 och den sista JA37, för att ta ett exempel som många kan relatera till.
Nu har man plöjt ned mycket stor investering i signatur, invändig last och en mängd andra kompromisser för att komma tillrätta med det problem som ansågs störst för flygplan 1990, nämligen synligheten på radar. Idag har radar-, sensor- och robotteknologin utvecklats enormt, och det övertag man skulle ha haft 1990 har man inte längre, trots de enorma kostnaderna och kompromisserna man tvingats till. Givetvis är det bättre att ha liten radarsignatur än en stor signatur, men jag tror att många skulle säga att det är än viktigare att ha ett uppgraderbart system som bas, och denna plattform kan sedan förses med sista skriket löpande istället - till betydligt lägre kostnad och ökad effektivitet.