Hallå finska knivsamlare och experter på finska krigsminnesknivar i synnerhet.
Jag har en stor (29 cm) krigsminneskniv med en lite speciell läderslira - märkt "Karhumäki" över ett typiskt finskt hakkors inskrivet i en rundel, samt 1942 på skaftet.
En i stort sett liknande kniv finns på sidan 170, kniv nr ett från vänster, i Timo Hyytinens bok Suuri puukkokirja/1988. Min kniv är enkel (Hyytinen s 170 två knivar i samma slira med skaft i plexi eller plast) min har skaft i aluminium och näver. I övrigt är designen i stort sett lika lika. Samma flätade läderhänge, samma flätade lås med tofsar etc, samma märkning, samma design på slirans nederdel.
Då och då ser man finska knivar från kriget märkta "Karhumäki" daterade 1942-43, som kan se ut lite hur som helst enligt den estetik som råder bland krigsminnesknivar. Men min och "Hyytinen sid 170" visar uppnebara likheter, troligen samma tillverkare.
Jag undrar nu vilken roll spelade orten Karhumäki under fortsättningakriget - och är knivar typ "Hyytinen s 170" mer eller mindre vanliga på den finska marknaden?
Tyvärr kan jag i nuläget inte bifoga bilder.
Finsk krigsminneskniv - Karhumäki
-
Femtiotrean
- Medlem
- Inlägg: 5675
- Blev medlem: 6 december 2011, 15:33
Re: Finsk krigsminneskniv - Karhumäki
Äänislinna (Petroskoi) var den största staden och logistikknutpunkten i Öst-Karelen, men Karhumäki var den andra järnvägsendstationen och också viktig så väl för materialtransport som för trupptransit. Staden blev känd inte bara av soldaterna i logistikförband och underhällstrupper som var stationerade där utan tiotusentals reste genom staden eller väntade på permissionståget där.
Det var alltså många som hade kunnandet, tiden och möjligheterna att tillverka knivar och andra föremål och många som kunde och ville köpa en kniv som souvenir.
Karhumäki var också ett ganska välkänd namn under kriget därför att det var huvudmålet i den sista anfallsoperationen i början av december när ställningskriget hade redan varit i full gång på alla andra frontavsnitt. (Det finns en tjugominutig "direktsändning" av stadens intagning i Rundradions arkiv, tyvärr men naturligt nog endast på finska.)
Jag vet ingenting om knivar och inte mycket om "krigfritidshobbyarbeten", men jag tror att du kan finna sådana som vet en hel del om du ställer dina frågor ihttp://forum.axishistory.com/viewforum.php?f=59
Karhumäki under fortsättningskriget: http://www.nautelankoski.net/sota/jatko ... umaki.html
Krigsminnesknivar: http://www.palasuomenhistoriaa.net/kuva ... at/puukot/
Och ännu en knivmodell från Karhumäki: http://kuvat.huuto.net/3/f0/64f260fbcf9 ... 4-orig.jpg
Det var alltså många som hade kunnandet, tiden och möjligheterna att tillverka knivar och andra föremål och många som kunde och ville köpa en kniv som souvenir.
Karhumäki var också ett ganska välkänd namn under kriget därför att det var huvudmålet i den sista anfallsoperationen i början av december när ställningskriget hade redan varit i full gång på alla andra frontavsnitt. (Det finns en tjugominutig "direktsändning" av stadens intagning i Rundradions arkiv, tyvärr men naturligt nog endast på finska.)
Jag vet ingenting om knivar och inte mycket om "krigfritidshobbyarbeten", men jag tror att du kan finna sådana som vet en hel del om du ställer dina frågor ihttp://forum.axishistory.com/viewforum.php?f=59
Karhumäki under fortsättningskriget: http://www.nautelankoski.net/sota/jatko ... umaki.html
Krigsminnesknivar: http://www.palasuomenhistoriaa.net/kuva ... at/puukot/
Och ännu en knivmodell från Karhumäki: http://kuvat.huuto.net/3/f0/64f260fbcf9 ... 4-orig.jpg
Re: Finsk krigsminneskniv - Karhumäki
Tack för svaret och värdefull information om Karhumäki, Femtiotrean.
Jag började intressera mig för denna typ av krigsminnen redan i slutet av 1970-talet. De första jag köpte i Helsingfors vid den tiden kostade bara ca 80-110 kr. Då stod inte minnen från kriget högt i kurs bland Finländarna. Men nu är det andra bullar - den senaste jag köpte kostade närmare 4700 kr, men det är förstås ett praktexemplar.
Slöjdandet av knivar och många andra typer av föremål bland soldaterna under fortsättningskrigets inledning var en av överheten sanktionerad verksamhet, dels för att hålla tankarna bort från kriget och istället syssla mot något nära och lätthanterligt, dels som en möjlighet till extrainkomster eftersom sjöjdalstren ibland såldes på hemorten. Traditionellt sägs att mycket krigsskrot kom till användning i verksamheten t ex aluminiumplåt från nedskjutna sovjetiska flygplan - men man kan nog med fog misstänka att en och annan kastrull och kaffepanna från det egna fältköket omarbetades till sliror och annat i knivtillverkningen.
Jag började intressera mig för denna typ av krigsminnen redan i slutet av 1970-talet. De första jag köpte i Helsingfors vid den tiden kostade bara ca 80-110 kr. Då stod inte minnen från kriget högt i kurs bland Finländarna. Men nu är det andra bullar - den senaste jag köpte kostade närmare 4700 kr, men det är förstås ett praktexemplar.
Slöjdandet av knivar och många andra typer av föremål bland soldaterna under fortsättningskrigets inledning var en av överheten sanktionerad verksamhet, dels för att hålla tankarna bort från kriget och istället syssla mot något nära och lätthanterligt, dels som en möjlighet till extrainkomster eftersom sjöjdalstren ibland såldes på hemorten. Traditionellt sägs att mycket krigsskrot kom till användning i verksamheten t ex aluminiumplåt från nedskjutna sovjetiska flygplan - men man kan nog med fog misstänka att en och annan kastrull och kaffepanna från det egna fältköket omarbetades till sliror och annat i knivtillverkningen.