Skalman.nu Forum

pandersson2 skrev:Hur var det med ingerländska språket? Under Stalintiden så var de ju en grupp som man speciellt riktade in sig på med målet att utrota kulturen. Att använda språket var väl även förbjudet. Hur var det under senare tid? Kunde man använda ingermanländska utan att bli förföljd?

pandersson2 skrev:Jag vet faktiskt inte hur det räknas. Gränsen mellan språk är ju flytande. Är svenska-danska-norska ett språk eller tre? Är finska, estniska, liviska och ingermanländska ett eller flera språk? Jag tror att språket klassats som finska i Ryssland.

Schwemppa skrev: Här fattas ännu karelskan, som om jag förstått rätt i förståbarhet är i klass svenska - norska. Estniskan däremot... den låter emellanåt som den skulle vara begriplig för en finskkunnig, men den är full av "falska vänner" (heter det så?); ord som verkar vara nästan som finska, men som betyder något annat. Förståbarhet kanske i klass svenska - isländska.
Tex: Raamattu, på finska "bibel" men på estniska "bok" i största allmänhet.

Lasse Odrup skrev:Ändå var det enligt mina estniska vänner många ester som följde finska radio- och Tv-sändningar. Kanske borde man istället jämställa svenska och danska, åtminstone i det talade språket? Där finns också många "falska vänner".

Återflyttningskön för ingermanländare stängs

Den första juli stängs återflyttningskön för ingermanländare. Det betyder att ingermanländare som fortfarande vill flytta till Finland måste lämna in sina ansökningar innan dess.

Från den första juli är det också fem år tills dörren stängs. Då måste de vars ansökningar godkänts ha flyttat till Finland eller bli kvar på andra sidan gränsen. De sista ansökningarna ska vara behandlade under år 2017.

Olli Koskipirtti på Migrationsverket säger att systemet funnits i 20 år och nu kommit till sin vägs ände. Man anser att det nu inte längre finns återflyttare med en så pass finsk identitet att de skulle vilja flytta tillbaka.

Toivo Flink, som är ordförande för Ingermanländarförbundet i Finland håller med och säger att alla som känt sig såpass finländska att de skulle vilja flytta till Finland nog har haft möjlighet att göra det. Enligt honom är det här en historisk epok som nu får ett logiskt slut.

Det var på våren 1990 som Sovjetunionen och Finland kom överens om att tillåta ingermanländare att flytta till Finland. Det är fråga om personer som till sin etniska bakgrund är finländare, men som bosatte sig i Ingermanland i S:t Petersburgstrakten mellan 1600-talet och början av 1900-talet.

År 1926 bodde närmare 120 000 finskingermanlänningar i området. Orsaken till att finskingermanländarnas språk och kultur bevarades så väl fram till andra världskriget var till stor del religiös. Finskingermanländarna var lutheraner, medan den övriga befolkningen i området var ortodox. Således var giftermål mellan folkgrupperna ovanliga.

Den sovjetiska lantbrukspolitiken slog hårt mot ingermanländarna mellan 1920- och 1940-talen och ingermanländarna tvångsförflyttades till andra områden i Sovjetunionen.

Föll offer för den stalinistiska terrorn

Man räknar med att upp till 50 000 ingermanländare föll offer för den stalinistiska terrorn under 1930- och början av 1940-talet. Stalinismen ledde till att Ingermanland som sådant mer eller mindre utplånades, vilket är en av bakgrunderna till återflyttningen.

Mellan 1943 och 1944 tog Finland emot över 63 000 ingermanländska flyktingar, men de flesta sändes tillbaks till Ryssland i samband med mellanfreden i Moskva år 1944.

I april 1990 sa president Mauno Koivisto i ett uttalande att finskingermanländare är att betraktas som återflyttare, vilket ledde till att man tog ett beslut om att låta ingermanländare flytta till Finland.

Innan den ekonomiska depressionen fanns ganska få restriktioner och inflyttningen var relativt okontrollerad, vilket också ledde till sociala problem och stor arbetslöshet då den ekonomiska recessionen slog in. Från och med år 1993 började myndigheterna sätta striktare ramar för vem som fick flytta till Finland.

För att få flytta till Finland krävs numera att man själv, minst en förälder eller två far-eller morföräldrar är född i Finland, samt att man har en viss kunskap i finska eller svenska, och att man skaffar sig en bostad i Finland. Språkkunskaperna testas i ett språkprov, som kan avläggas i S:t Petersburg eller Petroskoj.

Mer nyanserad bild efterlyses

Toivo Flink skulle hoppas att bilden av finskingermanländarna som livsstilsflyktingar som kom till Finland för att leva på det finländska socialsystemet skulle nyanseras med bredare forskning i ämnet. Visst ligger det en viss sanning i att många flydde undan ännu sämre förhållanden i Sovjetunionen och Ryssland, men det är bara en del av sanningen, menar han.

Totalt räknar man med att det under de senaste tjugo åren har kommit runt 30 000 ingermanländare till Finland.

En annan fråga som Flink gärna skulle se mer forskning i är hur processen gick till efter Mauno Koivistos historiska uttalande i april 1990. Han frågar sig på vilket sätt Sovjetunionen varit med i processen, vilka beslut som fattades, av vem på vilka grunder, och hur återflyttningen överhuvudtaget blev möjlig.

Flink påminner om att det finns dokument, intervjuer och arkivmaterial om beslutet att ta emot över 60 000 ingermanländska flyktingar under fortsättningskriget, men han menar att det inte finns några dokument över förfarandet i början av 90-talet.
(Av Linn Karlsson)