På torsdagskvällen visade SVT Jörn Donners film "gränsen 1918"
Det är en skildring av en gränsövergång mellan Finland och Ryssland strax efter inbördeskriget 1918.
Det är en bitvis mycket grym film.
I en scen ställs ett antal flyktingar från Ryssland upp mot en vägg och ombeds säga "kyllä".
De som utalar det fel betraktas som röda infiltratörer och skjuts.
I en annan scen börjar de finska gränstrupperna skjuta vilt in i en grupp flyende kvinnor och barn.
Det jag undrar är om Donners film skildrar kända händelser, eller om han använt sin konstnärliga frihet.
Jag undrar också om det blev någon debatt om filmen i Finland, den kom tydligen ut 2007.
"gränsen 1918" av Jörn Donner
-
sonderling
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 8024
- Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
- Ort: Oxelösund
Re: "gränsen 1918" av Jörn Donner
Ja jag såg också filmen och blev också lite konfunderad. Jag tyckte dessutom att man sköt folk lite hipp som happ. Och undrar verkligen om ett människoliv värderades så lite förr i tiden.
Sonderling
Sonderling
-
Femtiotrean
- Medlem
- Inlägg: 6032
- Blev medlem: 6 december 2011, 15:33
Re: "gränsen 1918" av Jörn Donner
FWIW Jörn Donner var producent och filmen bygger på hans fars anteckningar om tiden som gränskommendant vid Systerbäck, men regissören var Lauri Törhönen och manusförfattaren Aleksander Bardy. Filmen blandar fritt ihop riktiga händelser och konstnärliga men fiktiva skildringar och placerar riktiga händelser i konstnärlig men fel tidpunkt.
"Gransfall; Utväxlingar och gränstrafik på Karelska näset 1918-20" är en femhundra sidor långa opus, men mycket läsvärd. Författaren Max Engmann: – Det var två "skurkstater" som möttes ända till Dorpatfreden 1920. Båda parter hade en känsla av att första världskriget fortfarande pågick och nästan allt var tillåtet.
Det förekom avrättningar av ryssar under eller omedelbart efter inbördeskriget som fortsatte på Näset efter Helsingfors och resten av landet hade redan befriats. Summariska avrättningar av beväpnade eller misstänkta röda kan ses som en del av den vita terrorn, men andra avrättningar av civila måste ses som vad man idag känner som etnisk rensning. Det handlar totalt om 150-200 personer mellan april och september.
Den värsta skurken var den första gränskommendanten, major Georg Elfvengren, som avskeddes i september. Men man kan påstå att man var mycket villig att se mellan fingrarna när han huserade i Terijoki eller - när man minns hur det hade gått när man beriade Viborg - kanske t.o.m. att man låt honom göra smutsjobbet.
"Gransfall; Utväxlingar och gränstrafik på Karelska näset 1918-20" är en femhundra sidor långa opus, men mycket läsvärd. Författaren Max Engmann: – Det var två "skurkstater" som möttes ända till Dorpatfreden 1920. Båda parter hade en känsla av att första världskriget fortfarande pågick och nästan allt var tillåtet.
Det förekom avrättningar av ryssar under eller omedelbart efter inbördeskriget som fortsatte på Näset efter Helsingfors och resten av landet hade redan befriats. Summariska avrättningar av beväpnade eller misstänkta röda kan ses som en del av den vita terrorn, men andra avrättningar av civila måste ses som vad man idag känner som etnisk rensning. Det handlar totalt om 150-200 personer mellan april och september.
Den värsta skurken var den första gränskommendanten, major Georg Elfvengren, som avskeddes i september. Men man kan påstå att man var mycket villig att se mellan fingrarna när han huserade i Terijoki eller - när man minns hur det hade gått när man beriade Viborg - kanske t.o.m. att man låt honom göra smutsjobbet.