"Finlands väg till ett nordiskt land"

[Anne G]

Historikern Markku Jokisipilä har i Åbo undervisat "History of the Baltic Sea Region in the 20th Century". Sammandraget gör han 14.12.2009 i sin blogg under titeln "Finlands väg till ett nordiskt land":
http://jokisipila.blogspot.com/2009/12/ ... aaksi.html

Google översätter ungefär såhär (jag gjorde några korrigigeringar och förklaringar):

"Försök att ta itu Tyskland, Ryssland, Sverige, Danmark, Finland, Polen, Estland, Lettland och Litauen och historia i en enda 24-timmars historia i Östersjön Malta erbjuder en regional vision hörn är en mycket utmanande men samtidigt väldigt intressant. Den stora frågan har varit sökandet efter hög nivå variabler i regionens historia som bäst förklarar den nationella trender som erhållits genom olika riktningar.

Finska perspektiv på historien om denna form innehåller kanske mest ovanliga historien. Påbörjades i mars 1900 som en del av talet polsk-baltiska bilda en grupp av länder som är 1920 gånger båda sidor av Tsar av Ryssland blev ett fristående avsnitt och den tyska förlusten i andra världskriget räddade riket från att falla in i den andra makten mindre än. Åren 1918-1921 var full av dessa stater i historien om en rad mindre skala militär konflikt, både inre och yttre fiender, som en av det finska inbördeskriget 1918.

Ju mer du tänker på saken, desto mer förklarande syns den politiska utvecklingen mellan krigen <d.v.s. 1919-39>. Polen och Litauen har redan lämnat demokrati 1926, Estland och Lettland 1934. men Finland aldrig, även om den var högern och borgerligt, och trots att företag i denna riktning gjordes av Kosola <ledare av lapporörelsen> och partners. Lapporörelsen, det kommunistiska lagar och IKL fullo överensstämmer med den pan-europeiska utvecklingstrender, händelserna den avslutande delen har inte. Medan i övriga öst-och centraleuropeiska agrara länder flögs en auktoritär flagg, Finland gick segt med demokrati. Om man skulle sända ett tack-kort som den finska delen av det upplysta bourgeoisin, socialister som har gett upp revolution, eller kanske Sverige som lockade Finland till nordiska vägen, behöver utforskas ytterligare.

Östersjöregionen länder, historiska jämförelse av ekonomiska indikatorer är också fascinerande. Igen, i förhållande till Finland under 1920, är en ganska fjärde baltisk stat (vilket det fortfarande ansågs av Sovjetunionen under hösten 1939) än i de nordiska länderna. I 1930-talet, dock kommer Finland att börja göra skillnad (kanske med undantag för Estland), sina baltisk-polska statssyster, och efter andra världskriget under återuppbyggnadsfasen, grund av en ändring av Polens kommunistiska Sovjetunionen och de baltiska länderna, fortsätter gapet att växa.

De baltiska området, forma 1900-talet, tre klart avgränsade grupper av länder och historiska historiska erfarenheter av formatet, vilket jag heter föreläsningsserie totalitär supermakt, skandinavisk-demokratiska och auktoritära-underordnad en östlig grupp. En finsk översättning av orden låter som ännu klumpig än engelska, men första gruppen betod, med naturligtvis, av Tyskland och Ryssland, andra av Sverige, Danmark och Finland, trea av Polen och de baltiska länderna.

Av naturligtvis de mest intressanta är övergångarna mellan grupperna. Finland är inte helt fri från den östra-auktoritära egenskaper underordnade gruppen, men det är bortom talet fortskred, desto tydligare att det var ett demokratiskt skandinaviskt land. Landets historia för de mest intressanta frågan är, vad de särskilda egenskaper, som lyckades undvika tack till Finland i Östersjön i öster och söder om länderna tunga utveckling. Efter Sovjetunionens kollaps är denna exceptionella historiska vägen allt oftare förklaras nästan uteslutande med "s.k. försvarsvinsten", att Finland under andra världskriget lyckades undvika en komplett militärt nederlag, vilket naturligtvis är en av de grundläggande förutsättningarna. Vinterkriget, 70 år minnesmärke reflektioner är tack och lov firade "vinterkrigets anda" eller hänsyn till den nationella helheten. Höger-autokratiska Finland 1939-1940 skulle ha överskridits.

Sverige och Danmark för att garantera framgångar lyser starkt genom länderna på kompromiss-orienterad politisk kultur där de olika politiska partierna om specifika frågor som härrör från skillnader i uppfattning, trots att sambanden mellan den gemensamma visionen om en lång rad av utvecklingen av de huvudsakliga målen. En sådan vision, eller åtminstone inte brett stöd för det kunde inte hittas i Polen eller Baltikum. I Finland behövdes händerlserna både i år 1918 <inbördeskriget> och andra världskriget kriget, mångkamp. Nordiska välfärdssamhället motiverades av den starka politiska mittfältare som är duktig på att se gruppintressen flera gånger att stå emot extrema marginaler, så som andra, kommer med revolutionerande förändring i tryck.

En bra fråga är om det rådde enighet av 1970-talet kulturella uttryck för detta skandinaviska land, eller i samband med visdom av det, efter allt mer "finlandiseringen", det faktum att av kulturellt västliga länder i det kalla kriget, var Finland onekligen det mest intima villkor till Sovjetunionen. Det är också viktigt att komma ihåg, utan en riktning där det befann sig i utrikeshandeln plattform, som väsentligt bidragit till Finland efter kriget från agrarlandet till efterindustriellt service-och informationssamhället. Samarbete med ockupanten av brödrafolken har varit lönande för Finland onda mer än en gång.

Geografin tycks förklara, efter allt, nästan deprimerande hög. Polen och de baltiska länderna finns i Tyskland och Ryssland om makten kretsar, utrymmet mellan den centrala delen av skillnaderna mellan dem och de vägar attack, och är, dessutom, en bra tankterräng. Någon annanstans och i Polen skulle ha varit 1900-talets ökning jämfört med genomsnittet för fullt utvecklad europeisk stat, nu är det alltid en kris kommer, slogs först och förtryckta, som, för naturligtvis redan under tidigare århundraden. Till exempel, trots att president Paasikivi och Koivisto och ofta hänvisat till geografiska läge i Finland, om inte nu så åtminstone en faktor på den sidan mycket en begränsande faktor, ja, denna plats som är klart under andra världskriget kriget, till exempel spelat i Finland i tjänst, när man tänker efter, vad var öde i de sydligare delarna av mellanliggande området.

I Finlands historia finns en faktor som ofta får alltför litet uppmärksamhet är närheten till Sveriges tyst inflytande. De baltiska länderna och Polen till väst fattades "egen Sverige" som skulle ha halat dem mot väst som en osynlig magnet. Sveriges neutralitet var redan på 1930-talet, att den historiska linjen för längden av en trovärdighet lämnades helt på Finland i en dröm. På samma sätt som den misstro mot äktheten av Finlands neutralitet (eller åtminstone förmågan att bevara den of European krisen) var den främsta anledningen till Stalin att vidta för att börja lösa sin förbindelse med västliga grannen med militära medel, gav kontinuitet förtroendet för opartiskheten i den svenska den sovjetiske diktatorn utrymme att vara i slutet av andra världskriget och dess efterdyningar barmhärtige mot Finland. Detta var så mycket lättare för honom, naturligtvis, när landet var den enda av de länder som hade kämpat vid Tysklands sida som inte blev ockuperade. Om Sverige inte hade behållit minst fasaden av neutralitet utan varit med en koalition med Tyskland, skulle Stalin inte ha haft plats för att stoppa offensiven på sommaren 1944.

Ur den uppfattning kan det kasta även ilmoille kryptiska frågan om sommaren 1944, efter allt, mer en föjd än ett orsak?

[frejs väpnare]

Intressant läsning.
Ett kompement - och delvis invändning mot resonemqanget - kan väl vara;

http://www2.unt.se/pages/1,1826,MC=S-AV ... ?from=puff

Det har blivit något fel i hänvisningen, och jag hittar inte var felet är.

Gå in på Uppsala Nya Tidning/kultur/essäer/ Den finländska svenskheten

[JohnT]

Tack för intresant läsning

på det personliga planet kan man ju se att de som "blir" lämnade i en relation har en ljusare bild av vad som var än personen som bröt sig ur.
I fallet Sverige Norge blev ju Sverige dumpat medan Finland och Sverige röcks i från varandra av yttre omständigheter.
Så som svenks är det lättare att vissla på Björneborgarnas marsch än ...(Just därför jag inte har någon aning om en Norsk marsch?)


Och när vi tittar på andra världskriget så är just Finland ända gångerna Sverige verkligen aktivt ställer upp mot stormakterna.
Stödet under vinterkriget riktade sig mot Sovjet
och 1943 så vägrar Sverige att delta i de Allierades handelsblockad mot Finland.

(att Sverige hjälpte Norge och Danmark i slutet av kriget är ju sant men då var knappt Tyskland att räknas som stormakt.)

Mvh
/John

[a81]

Samtidigt verkar svenskans ställningen bland finsktalande i Finland försvagas (eller är det bara så att engelskkunskaperna "gått om" kunskaperna i svenska?). Det skulle möjligen kunna vara ett tecken på att Finland i någon mening blir "mindre" nordiskt? Dessutom har Finland valt att integreras djupare med EU än Danmark (ej euro, andra undantag), Norge (EES, men ej EU) och Sverige (ej euro).

[jeger]

Gentlemen
Finlands veg tilbake til Norden kom med den finske frigjøringskrig i 1917 og kulliminerte med Finlands plass i Nordisk Råd og Oslo-avtalen hhv 1924 og 1934; ja jeg skriver tilbake for Finlands brudd med Russland førte på nytt Finland og Sverige sammen.Hva angår den svensk-norske union 1814-1905, så var den basert på et sett spilleregler som kom som et resultat av den såkalte Mosse-konvensjonen av 1814 hvor Sverige etter en kort krig med Norge godtok å respektere Norges konstitusjon i en personalunion som Sverige ikke tok alvorlig fordi man i Sverige anså seg for å være unionens storebror. Først etter unions-oppløsnigen maktet vi som nasjon å si farvell til det norske mindreverdighets-komplekset og utvikle et godt samarbeid mellom Norge og Sverige,Danmark og til slutt også Finland. For den som ikke kjenner tekst og melodi til sangen " Vi ere en nation vi med, vi smaa en alen lange";-finn den frem eller slå den opp,-melodien er fengslende og kan godt både plystres, som vi sier på norsk, og marsjeres etter!
JEGER

[Kvaen-Jukk]

For den som ikke kjenner tekst og melodi til sangen " Vi ere en nation vi med, vi smaa en alen lange";-finn den frem eller slå den opp,-melodien er fengslende og kan godt både plystres, som vi sier på norsk, og marsjeres etter!
JEGER

Jag tror att nationalismens tidevarv är förbi, men nog kan jag "blister" (plystre) med, som vi säger i Österbotten!

Å andra sidan lyfter endel fram en ny Kalmarunion. Rent praktiskt, med våra länders historia, vore det ingen omöjlighet. Politiskt en annan sak. Men det hör väl till en annan tråd.

[jeger]

Gentlemen,
For ordens skyld, Kalmar-unionen er historisk ikke oppløst
Tenk hvis de nordiske land kunne finne sammen igjen i feks en "Kalmar II"
Norden ville med 25-30 mill innbyggere og verdens 10.største økonomi være en maktfaktor å regne med ikke bare i Europa.
Makt gir som kjent både respekt og sikkerhet utad og trygghet innad, og jeg er sikker på at det i Norden er mer som binder enn som skiller oss.
Kunne det være noe å utfordre våre politikere på
JEGER

[koroshiya]

Jag hade lätt röstat för något sådant Som göteborgare har jag 600 års historia gemensamt med Finland, och otroligt mycket kultur gemensamt med Norge och Danmark. Men så länge vi har monarkier överallt kan det kanske bli svårt.

Fast Margrethe II hade blivit ett bra statsöverhuvud, och hon har ju inte så små.... landområden när man tänker efter. Jag tror hon är drottning över Grönland Hon hade gärna fått basa över Norden.

[Oingo Boingo]

En Nordisk union skulle ge avsevärd internationell tyngd åt frågor som berör oss här i Norden. Det är faktiskt vansinnigt att vi förväntas samarbeta med portugiser och greker om deras problem och vice versa. Inte ger de ett jota för t ex Östersjöns miljöfrågor.

[Ostrobothnia]

Fast Margrethe II hade blivit ett bra statsöverhuvud, och hon har ju inte så små.... landområden när man tänker efter. Jag tror hon är drottning över Grönland Hon hade gärna fått basa över Norden.

Hmm jag tycker nog att det gamla kungaätterna fått fortstätta i var sitt land, lite likande de hertigskap nu finns istället för att ranka den ena högre än den andra. Det vore väl för en modern stat vara mer praktiskt med en vald president eller statsminister som statsöverhuvud än någon mossig monark. Eller så kunde "kungakronan" rotera

[jeger]

Mine herrer
Et forent Norden med et Nordisk Presidium og en Nordisk president;-basert på en nordisk forbundsstat,-er det utopi?
Jeger

[frejs väpnare]

Svar ja. Det är en utopi.
Efter andra världskriget fördes en diskussion om tätt militärt samarbet, som kunde övergått i ekonomisk och ännu mer social gemenskap. De planerna sprack. Hur realistiska de var för början låter jag vara osagt.
I dag sneglar alla våra partier, mer eller mindre, mot EU och dess möjligheter.
Det sker visserligen stundom ett informellt nordiskt samarbete för att få igenom några "nordiska" beslut, men tanken på en "nordisk region" inom EU är stendöd.

[jeger]

Mine venner
Etter min og manges mening, begynte man etter WWII det nordiske samarbeidet-eller rettere-forsøket på nordisk samarbeid fra feil ende, nemlig den militære. Sett på bakgrunn av Finlands stilling gjennom krigen, og spesielt Finlands tvungne stilling til Sovjet-Unionen etter krigen,sammenholdt med svensk nøytralitet og dansk-norsk tilslutning til NATO ut fra felles erfaringer, 1940-45, så var dette forsøket på militært samarbeid fra starten av d ø m t til å mislykkes. Hadde man ellers satset på et samarbeid tuftet på felles nordiske verdier, politisk- sosialt og økonomisk ,også handelsmessig,-så ville man antagelig kommet et langt stykke på vei.Landene ville over en periode på la oss si 35 år ha arbeidet seg så tett sammen at det neste skritt, dvs det militære og utenrikspolitiske ville langt på vei ha løst seg selv, senest ved Murens fall og Balkan-krgenes begynnelse (1990), hvor de nordiske land enkeltvis og sammen samarbeidet tett, også militært.I klartekst, i 1945 var ikke tiden moden, i 1990 var øyeblikket der, men man så et ikke. Endelig, møtene i Nordisk Råd er hverken uformelle eller noe som skjer på siden av de nordiske lands regjeringer, men som et resultat av felles ideer og de muligheter dette gir Norden som enhet; eller tar jeg feil?

Jeger