Litteratur om Finlands historia

[erep]

Hm, från Birkala kommuns hemsidor
https://www.pirkkala.fi/kuntainfo/histo ... keskiaika/

Tähän vesiteiden risteykseen, jonne oli syntynyt haja-asutusta jo viikinkiaikana, muodostui huomattava kauppapaikka. Niin huomattava, että sille annettiin erillinen oikeusturva eli ”birk”. Kyseistä erityisoikeutta kutsuttiin ruotsiksi ”bjärk”, saksaksi ”birk” ja suomalaisittain muotoa ”pirkka”. Oletetaan, että kauppiaiden takana olisi ollut kuninkaanvalta, joka Satakunnassa, johon Pirkkalan alue tuolloin kuului, olisi ollut mahdollista 1200-luvun puolivälin paikkeilla. Todennäköisesti samoihin aikoihin rakennettiin Pirkkalankylän läheisyyteen, nykyisen Pirkkalan vanhan Kirkon alueelle, Pirkkalan ensimmäinen kirkko. Pirkkala ei tosin ollut ainoa birk-oikeuksia nauttinut kauppapaikka vaan niitä oli myös Ulvilassa ja Kokemäellä.

Översättning:

I denna korsning av vattendrag, i vilken bosättning uppstått redan under vikingatiden, uppstod en ansenlig handelsplats. Så ansenlig, att den gavs ett särskilt rättskydd, d.v.s. "birk", Denna speciella rätt kallades på svenska "bjärk", på tyska "birk" och på finska "pirkka". Det antas, att bakom handelsmännen stod kungamakten, vilken i Satakunta (äldre form Satakunda), till vilket område Birkala (Pirkkala) då tillhörde, hade varit möjligt runt medlet av 1200-talet. Sannolikt byggdes i dessa tider nära Pirkkalankylä (betyder Birkala by), i området där nuvarande gamla Birkala kyrka finns, Birkalas första kyrka. Birkala var dock inte den enda handelsplats som åtnjöt birk-rättigheter, utan dessa rättigheter hade även Ulvsby och Kumo.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Birkala
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ulvsby
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumo

Finskspråkiga sidan om Stor-Birkala (Suur-Pirkkala) har mera spekulation
https://fi.wikipedia.org/wiki/Suur-Pirkkala

Pirkkalan nimi
Nimen Pirkkala tai Birkala alkuperä on ongelmallinen. Asiasta on esitetty erilaisia teorioita: Jalmari Jaakkola esitti vuonna 1923 teoksessaan Pirkkalaisliikkeen synty, että Pirkkalan nimi tulisi pohjoiseen levinneestä länsieurooppalaisesta kaupankäyntijärjestelmästä (bjärköarätt, Bjärkön oikeus), jossa erikoisasemassa olleet kauppapaikat tunnettiin Pohjois-Euroopassa birkoina tai samantapaisilla nimillä.[14] Lappalaisia Pohjois-Ruotsissa verottaneet pirkkamiehet eli pirkkalaiset olivat Jaakkolan käsityksen mukaan lähtöisin Pirkkalan pitäjästä: hän otaksui että verottajat nimettiin lähtöalueensa mukaan. Myöhemmässä vaiheessa pirkkalalaislähtöisiä verottajia olisi tämän teorian mukaan asettunut Perämeren alueen jokilaaksoihin pysyvästi asumaan.[15]

Toisen teorian mukaan sekä pirkkamiehet että Pirkkala saivat toisistaan riippumatta nimensä suoraan birk-sanasta. Jouko Vahtola puolestaan katsoo, että pirkkamiesten ja Pirkkalan nimillä ei ole etymologista yhteyttä. Hänen mukaansa pirkkamiesten nimeen sisältyy "erioikeutta" tarkoittava sana. Pirkkamiehet olivat ryhmä, joka oli saanut 1200-luvun lopulla privilegion lappalaisten verottamiseen ja kaupankäyntiin Lapissa.[16]. Vahtolan mukaan Peräpohjolan ja Norrbottenin pirkkamiehillä ei ole mitään erityistä yhteyttä muinaiseen Suur-Pirkkalaan, vaikka Pirkkalankin väki harjoitti eränkäyntiä kaukana kotoa.[17] Pirkkalan nimestä Vahtola taas esittää, että se tulisi henkilönimestä Pirkka. Pirkka taas tulisi alasaksan nimistä Birck tai Bircke. Horsma-ahon mukaan tätä teoriaa eivät kuitenkaan tue Pirkkalan asutus- tai henkilönimet. Myös Seppo Suvanto pitää Birck-teoriaa kaukaa haettuna. Hän pitää teoriaa birk- tai bjärk-termistä oikeana. Tätä teoriaa eivät kielentutkijatkaan ole kumonneet. Suoraan ruotsalaisesta Birkan kaupungista Pirkkalan nimi ei kuitenkaan ole voinut tulla, sillä Birka menetti merkityksensä jo 900-luvulla.[18]

Kaukovallan mukaan Pirkkalan nimi tulee pirkasta (pykäläpuu, jota käytettiin oikeusuhteiden selvittämiseen tai esimerkiksi velkakirjana).[19]

Nykyinen maakunta Pirkanmaa on saanut nimensä vasta 1900-luvulla keksittynä.

Översättning:

Birkalas namn
Ursprunget för Pirkkala eller Birkala är problematiskt. Ett antal olika teorier har föreslagits: Jalmari Jaakkola presenterade 1923 i sin bok Pirkkalaisliikkeen synty (betyder Birkalarörelsens födelse) att Birkalas namn härrör från ett europeiskt handelssystem som spritt sig norröver (bjärköarätt, Bjärkö rätt), där handelsplatser kändes med benämningen birkor eller med liknande namn. Lappar i norra Sverige beskattades av birkarlar eller Pirkkalaiset (betyder män från Birkala), vilka enligt Jaakkolas uppfattning var från Birkala socken: han antog att sfogdarna benämndes enligt sin ursprungskommun. Enligt denna teori skulle fodgar från Birkala senare ha bosatt sig fast i Bottenvikens åmynningar I ett senare skede.

Enligt en annan teori fick både birkarlar och Birkala sitt namn direkt från ordet birk. Jouko Vahtola å andra sidan anser att birkarlarna och Birkalas namn inte har en etymologisk anknytning. Enligt honom, innehåller namnet för birkarlana ett ord för "privilegium". Birkarlarna var en grupp som hade under det sena 1200-talet fått ett privilegium för att beskatta samerna och handel i Lappland. Enligt Vahtola har birkarlarna i Överbotten och Norrbotten ingen särskild anknytning till den gamla Stor-Birkala, även om invånarna i Birkala idkade ödemarkerna långt hemifrån. Vahtola framför att namet Pirkkala (Birkala) kommer från personnamnet Pirkka. Pirkka igen skulle komma från lågsachsiska Birck eller Bircke. Enligt Horsma-aho stöds dock inte denna teori av Birkalas orts- eller personnamn. Även Seppo Suvanto anser att Birck-teorin är långsökt. Han anser att teorin om birk eller bjärk är korrekt. Denna teori har inte heller invaliderats av lingvister. Direkt från den svenska staden Birka kan dock Birkalas inte ha kommit eftersom Birka förlorade sin betydelse redan på 900-talet.

Enligt Kaukovalta kommer namnet Pirkkala från pirkka, (räknekäpp som användes för hålla reda på rättsliga förhållanden eller till exempel ett kreditbrev)

Det nuvarande namnet på landskapet Birkaland har uppfunnits först på 1900-talet
------

Här lärde jag mig något

(Jaakolas teori låter som typisk fennomanuppfinning från början av 1900-talet då man skulle skapa en ärorik historia för Finland)
.

[Hans]

Kiitos erep

MVH

Hans

[Lasse O]

Tack erep fast det var mycket att smälta.
Tror hustrun och jag flyttar till Tavastland. Där vet jag att namnet kommer från stammen tavaster

[Varulv]

Snälla,
Mannerheim har forskats hur mycket som helst och hans goda och sämre sidor har framställts hur öppet som helst.

Jag har redan skrivit att finska samhället, folket, eller hur du vill uttrycka det, har försonats. Det blir inte bättre om jag upprepar det n ggr. Om man inte förstår det i Sverige eller Norge, är det inte ett finskt problem, utan ett svenskt eller ett norskt problem.

Ta nu och läs Henrik Meinanders bok om Mannerheim (Gustaf Mannerheim – Aristokrat i vadmal; Lind & Co 2017), om du har någonsorts hang-up på Mannerheim, för att få insikt av en författare som faktiskt kan använda källor som är på finska.
https://www.hbl.fi/artikel/mannerheims- ... nder-lupp/

"Svenskt, norskt problem". Det blir et internasjonal problem nå som det er et lett tilgjengelig ettbindverk som kan oversettes til engelsk en gang i fremtiden, og som kommer til å bli viktig for fremtidige historiestudier - ikke minst ettersom man har en bok som oppfylle de fleste kriterier innenfor kritisk og opplysende historielitteratur etter nåtidens standard. Det finske samholdet har ikke forsont seg med fortiden av en enkel grunn; man foretrakk å glatte over det, slik at konfliktlinjene ikke har helt løst seg. Det er sterk interesse for Mannerheim i internasjonal boklitteratur, og da ment det at man kommer til å tars fram et sterkt kritiskhistorisk perspektiv på ham - og da er ettbindverket om borgerkrigen noe som kommer til å bli meget lokkende.

Mannerheim kan ikke frigjøre seg fra kallenavnet slaktergeneralen uansett hvor mye man kan blånekte for dette. For som øverstbefalhavende bar Mannerheim ansvaret for massehenrettelsene og overgrepene som var begått under den hvite terroren - som er ansett for være noe av det verste i hele Europas historie vest for Russlands grenser. Man kan heller ikke nekte for hans meget kontroversielle sider i den finske historien, han er simpelt en for stor personlighet i et skandinavisk lands historie til man kan komme utenom ham.

Husk: det som bedømmes som en helt, stemples som en krigsforbryter av andre. Norges egne krigshelt, Petter Wessel Tordenskjold, var ikke et hår bedre; han var besetningsmedlem på et slaveskip, han var kjent for sin røffe og direkte fremgangsmetode, han hadde kommet med trusler om å drepe svensker som villet overgi seg, og hadde blitt forfremmet før man var beredt, noe som fulgt til flere tilbakeslag - og var en regelrett spyttslikker bokstavelig talt. Men i slutten var han helten som reddet Norge, gav det norske folket en kriger å se opp til, en dyktig befalhavende i slutten som vant sine mennenes tillit - og i likhet med Mannerheim har blitt udødeliggjort med sine gode og dårlige sider. En andre helt, Thor Heyerdahl, har blitt avslørt i biografibøker for å ha problematiske brister i sin personlighet innenfor familielivet, et dårlig kvinnesyn og holdninger som ikke gjort det enkelt for å bli akseptert som forsker. Ennå husket man ham for Kon-Tiki og andre ekspedisjoner, og er likedan blitt udødeliggjort.

Helten som overgriperen skal normaliseres for å ha størst mulig åpenhet og størst mulig historisk aksept. I Albania har man et monster, Enver Hoxda, som i det første tiåret etter sin død var tabu å ta fram for albanerne flest. Men i dette århundret var det stor historisk interesse for ham, først og fremst for å kjenne ham, tiden han levde i - og hans gjerninger som ugjerninger. Aktuelt gjort dette det mye lettere for å forsone seg med fortiden, å kunne lukke et meget smertelig kapittel i sin historie. Mannerheim var en mann preget av sin oppvekst, sin militærkarriere, kulturen man var en del av fram til tsarveldets fall og av sin personlige karakterer, som ikke alltid er av det godt.

Meinanders bok er i kilde- og litteraturliste i Sennetegs bok, Lindqvist er ikke i denne listen.

[Femtiotrean]

Man blir bara paff - eller paffigare och paffigare.

[Amund]

För en utomstående är det lite svårt att förstå vad som diskuteras, är det:
1. Allmän Finsk historieskrivning?
2. Skillnader mellan svensk och finskspråkig historieskrivning?
3. Mannerheims eftermäle?
4. Synen idag i Finland på Inbördeskriget?

Min upplevelse är att det fortfarande finns många frågetecken kring synen på kriget, exempelvis gick det en dokumentär nyligen på SVT av Hasse Svens. I den kan han berätta att kriget handlade om de Vita som ville ha ett självständigt Finland och de Röda "som ville att man skulle fortsätta att tillhöra Ryssland". Den beskrivningen känns väldigt förenklad utifrån vad jag känner till. I qvizzen frågade jag nyligen om Oscar Tokoi och undrade samtidigt om någon kunde tillföra något om dagens syn i Finland på dennesgärningar.

[erep]

"Svenskt, norskt problem". Det blir et internasjonal problem nå som det er et lett tilgjengelig ettbindverk som kan oversettes til engelsk en gang i fremtiden, og som kommer til å bli viktig for fremtidige historiestudier - ikke minst ettersom man har en bok som oppfylle de fleste kriterier innenfor kritisk og opplysende historielitteratur etter nåtidens standard. Det finske samholdet har ikke forsont seg med fortiden av en enkel grunn; man foretrakk å glatte over det, slik at konfliktlinjene ikke har helt løst seg. Det er sterk interesse for Mannerheim i internasjonal boklitteratur, og da ment det at man kommer til å tars fram et sterkt kritiskhistorisk perspektiv på ham - og da er ettbindverket om borgerkrigen noe som kommer til å bli meget lokkende.

Mannerheim kan ikke frigjøre seg fra kallenavnet slaktergeneralen uansett hvor mye man kan blånekte for dette. For som øverstbefalhavende bar Mannerheim ansvaret for massehenrettelsene og overgrepene som var begått under den hvite terroren - som er ansett for være noe av det verste i hele Europas historie vest for Russlands grenser. Man kan heller ikke nekte for hans meget kontroversielle sider i den finske historien, han er simpelt en for stor personlighet i et skandinavisk lands historie til man kan komme utenom ham.

Husk: det som bedømmes som en helt, stemples som en krigsforbryter av andre. Norges egne krigshelt, Petter Wessel Tordenskjold, var ikke et hår bedre; han var besetningsmedlem på et slaveskip, han var kjent for sin røffe og direkte fremgangsmetode, han hadde kommet med trusler om å drepe svensker som villet overgi seg, og hadde blitt forfremmet før man var beredt, noe som fulgt til flere tilbakeslag - og var en regelrett spyttslikker bokstavelig talt. Men i slutten var han helten som reddet Norge, gav det norske folket en kriger å se opp til, en dyktig befalhavende i slutten som vant sine mennenes tillit - og i likhet med Mannerheim har blitt udødeliggjort med sine gode og dårlige sider. En andre helt, Thor Heyerdahl, har blitt avslørt i biografibøker for å ha problematiske brister i sin personlighet innenfor familielivet, et dårlig kvinnesyn og holdninger som ikke gjort det enkelt for å bli akseptert som forsker. Ennå husket man ham for Kon-Tiki og andre ekspedisjoner, og er likedan blitt udødeliggjort.

Helten som overgriperen skal normaliseres for å ha størst mulig åpenhet og størst mulig historisk aksept. I Albania har man et monster, Enver Hoxda, som i det første tiåret etter sin død var tabu å ta fram for albanerne flest. Men i dette århundret var det stor historisk interesse for ham, først og fremst for å kjenne ham, tiden han levde i - og hans gjerninger som ugjerninger. Aktuelt gjort dette det mye lettere for å forsone seg med fortiden, å kunne lukke et meget smertelig kapittel i sin historie. Mannerheim var en mann preget av sin oppvekst, sin militærkarriere, kulturen man var en del av fram til tsarveldets fall og av sin personlige karakterer, som ikke alltid er av det godt.

Meinanders bok er i kilde- og litteraturliste i Sennetegs bok, Lindqvist er ikke i denne listen.

Det är nog bara du som påstår att Mannerheim skulle skildras som bara en hjälte idag. Likväl var han inte den som förespråkade massavrättnigar, utan tvärtom förbjöd dem, vilket du vet om du studerat händelserna.

Läser du Arnstads lögner?

Jag tror det räcker för mig att "diskurera" med någon som inte kan läsa mitt lands majoritetspråk och trots det envisas med att gång på gång lära mig om mitt samhälle och hur det står till där

[Varulv]

"Svenskt, norskt problem". Det blir et internasjonal problem nå som det er et lett tilgjengelig ettbindverk som kan oversettes til engelsk en gang i fremtiden, og som kommer til å bli viktig for fremtidige historiestudier - ikke minst ettersom man har en bok som oppfylle de fleste kriterier innenfor kritisk og opplysende historielitteratur etter nåtidens standard. Det finske samholdet har ikke forsont seg med fortiden av en enkel grunn; man foretrakk å glatte over det, slik at konfliktlinjene ikke har helt løst seg. Det er sterk interesse for Mannerheim i internasjonal boklitteratur, og da ment det at man kommer til å tars fram et sterkt kritiskhistorisk perspektiv på ham - og da er ettbindverket om borgerkrigen noe som kommer til å bli meget lokkende.

Mannerheim kan ikke frigjøre seg fra kallenavnet slaktergeneralen uansett hvor mye man kan blånekte for dette. For som øverstbefalhavende bar Mannerheim ansvaret for massehenrettelsene og overgrepene som var begått under den hvite terroren - som er ansett for være noe av det verste i hele Europas historie vest for Russlands grenser. Man kan heller ikke nekte for hans meget kontroversielle sider i den finske historien, han er simpelt en for stor personlighet i et skandinavisk lands historie til man kan komme utenom ham.

Husk: det som bedømmes som en helt, stemples som en krigsforbryter av andre. Norges egne krigshelt, Petter Wessel Tordenskjold, var ikke et hår bedre; han var besetningsmedlem på et slaveskip, han var kjent for sin røffe og direkte fremgangsmetode, han hadde kommet med trusler om å drepe svensker som villet overgi seg, og hadde blitt forfremmet før man var beredt, noe som fulgt til flere tilbakeslag - og var en regelrett spyttslikker bokstavelig talt. Men i slutten var han helten som reddet Norge, gav det norske folket en kriger å se opp til, en dyktig befalhavende i slutten som vant sine mennenes tillit - og i likhet med Mannerheim har blitt udødeliggjort med sine gode og dårlige sider. En andre helt, Thor Heyerdahl, har blitt avslørt i biografibøker for å ha problematiske brister i sin personlighet innenfor familielivet, et dårlig kvinnesyn og holdninger som ikke gjort det enkelt for å bli akseptert som forsker. Ennå husket man ham for Kon-Tiki og andre ekspedisjoner, og er likedan blitt udødeliggjort.

Helten som overgriperen skal normaliseres for å ha størst mulig åpenhet og størst mulig historisk aksept. I Albania har man et monster, Enver Hoxda, som i det første tiåret etter sin død var tabu å ta fram for albanerne flest. Men i dette århundret var det stor historisk interesse for ham, først og fremst for å kjenne ham, tiden han levde i - og hans gjerninger som ugjerninger. Aktuelt gjort dette det mye lettere for å forsone seg med fortiden, å kunne lukke et meget smertelig kapittel i sin historie. Mannerheim var en mann preget av sin oppvekst, sin militærkarriere, kulturen man var en del av fram til tsarveldets fall og av sin personlige karakterer, som ikke alltid er av det godt.

Meinanders bok er i kilde- og litteraturliste i Sennetegs bok, Lindqvist er ikke i denne listen.

Det är nog bara du som påstår att Mannerheim skulle skildras som bara en hjälte idag. Likväl var han inte den som förespråkade massavrättnigar, utan tvärtom förbjöd dem, vilket du vet om du studerat händelserna.

Läser du Arnstads lögner?

Jag tror det räcker för mig att "diskurera" med någon som inte kan läsa mitt lands majoritetspråk och trots det envisas med att gång på gång lära mig om mitt samhälle och hur det står till där

Hvem er Arnstad? Mannerheim kan ikke frigjøres, noe som Sennertegs bok gjort klart, og det er umulig å bortse fra ansvaret for dette, slik at han er blitt noe av det meste omstridte blant de mange helteskikkelser i skandinavisk historie; på den ene siden representert han et meget heslig ansikt på de hvite som påførte sitt folk et stort trauma - på den andre siden hadde han symboliserte det finske folkets heltemodige motstand mot Sovjetunionen. Begge sider kan ikke utelukke hverandre, istedenfor er de av den ene og samme personen.

Det er ikke mulig å glatte over faktumet om at det finske folket hadde blitt meget skadelidende i lang tid, og det har ikke blitt tatt et oppgjør slik at man har latente konfliktlinjer som denne tråden er en meget god demonstrasjon over, for å akseptere og komme videre. Mannerheim hadde i lang tid en så sterk betydning av noen hadde ment han var en for stor personlighet i et for lite land. Det hadde vært for mye heltedyrking omkring ham som med Churchill og så mange andre. Og det er hans tur for å bli tatt ned fra pidestallen.

Den som ikke vil lære er dømt til å gjenta historiens lekse. Churchill i slutten hadde ansvaret for en halv million drepte sivilister - i det minst hadde han skamfølelse nok til å vise angst. Hadde det blitt vist angst for alle disse grusomhetene begått i ett år da det finske folket kom i ilden mellom krefter som ikke forsto hva man gjorde? Har ikke sett tegn på dette.

[Femtiotrean]

Det enda som blir demonstrerad i dena tråd är hur V sätter sig själv på katedern. Kanske i god tro att han faktiskt lär sig någonting nytt och fruktansvärt viktigt för oss här i Finland, kanske bara i farten eller dårför att han inte kan annars. Och när han blir påpekad att hej nu är du helt ute och cyklar och har liksom ingen aning, då blir han bara mer verbös och ännu mer säkrare om sin sak...

[erep]

I detta sammanhang är det kanske av intresse att veta varifrån ordet "lahtari" (en finsk översättning av svenskans slaktare) egentligen kommer. På 1800-talet användes det om slaktaren som slaktade svin på en lantgård. Men det användes politiskt av socialister redan 10 år före inbördeskriget som ett pejorativ för de borgerliga. Första gången används ordet i tidningspressen i november 1905 i tidningen Työmies (betyder arbetaren) om ett nya poliskåren som betecknas som lahtarikaarti (betyder slaktargarde). De röda kallades på finska i motsavarande pejorativ betydelse "punikki", vilket är en nedsättande form för "en röd".

https://fi.wikipedia.org/wiki/Lahtari

Om man inte känner till bakrgunden till detta, förstår man inte heller hur de vita kallades för slaktare (lahtari) långt före inbördeskriget. Såklart var slaktarnas general då också slakrargeneralen (lahtarikenraali).

[Lasse O]

Hvem er Arnstad?

Boken er derfor meget god, - dessuten - det er svært uvanlig at man ikke har krigslitteratur om den finske borgerkrigen for resten av verden, selv på svensk er det for få titler hvor man er sneversynt, og dermed mente det at Arnstads bok vil sette preferanser for lang tid. .

Hvem er Arnstad? Arnstad är den som du tidigare hänvisade till och sedan nekte att kännas vid.

[Lasse O]

Hvem er Arnstad?

Boken er derfor meget god, - dessuten - det er svært uvanlig at man ikke har krigslitteratur om den finske borgerkrigen for resten av verden, selv på svensk er det for få titler hvor man er sneversynt, og dermed mente det at Arnstads bok vil sette preferanser for lang tid. .

Hvem er Arnstad? Arnstad är den som du tidigare hänvisade till och sedan nekte att kännas vid.

Och så gol hanen för andra gången.

[Varulv]

Hvem er Arnstad?

Boken er derfor meget god, - dessuten - det er svært uvanlig at man ikke har krigslitteratur om den finske borgerkrigen for resten av verden, selv på svensk er det for få titler hvor man er sneversynt, og dermed mente det at Arnstads bok vil sette preferanser for lang tid. .

Hvem er Arnstad? Arnstad är den som du tidigare hänvisade till och sedan nekte att kännas vid.

Har ikke engangs lest Arnstads bok. Allerede for under tretti år siden lærte jeg om massehenrettelsene i Finland for hender på de hvite og Mannerheims ansvar for dette.

[erep]

Har ikke engangs lest Arnstads bok. Allerede for under tretti år siden lærte jeg om massehenrettelsene i Finland for hender på de hvite og Mannerheims ansvar for dette.

Du är rätt motsägelsefull.

Du har hittills påstått att nu har det kommit litteratur som äntligen avslöjar Mannerheims roll. Nu säger du att du lärt dig om den för 30 år sedan.

[sonderling]

Finska inbördeskriget av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg

Citat: "Märkligt nog är ett av de länder i vilket finska inbördeskriget är bortglömt eller förträngt just Sverige."

Började läsa boken igår kväll och kom att tänka på denna tråd.

Sonderling