Litteratur om Finlands historia

[sveahk]

Hans K

[erep]

Lite bakgrundsmaterial om de verkliga händelserna som Westö klär i fiktiv skrud

https://svenska.yle.fi/artikel/2018/01/ ... astankvarn

[Varulv]

En norskspråklig bok utgitt av Morten Jentoft, "Finland 1918" er kommet på markedet hvor det var representert et lite tilsløret syn på begivenhetene i året 1918 - og det avsløres at borgerkrigen hadde en meget markant virkning på mellomkrigssamfunnet i Norge som var i større grad enn i Sverige preget av kraftige interne motsetninger i en slik grad at forsvarsmakten var innstilt på kamp mot interne motstandere. Dessuten hadde de hvites forbrytelsene fulgt til et meget kjølig forhold mellom Finland og Norge, kong Haakon 7. som var kjent som en hederlig, humane og fornuftig mann, hadde nektet å motta Mannerheim som måtte kansellere sitt statsbesøket i 1919 - og hadde helt til det siste et dårlig forhold med den finske generalen. Da Mannerheim døde i 1951, hadde Haakon 7. enda mer å utsette ham for pga. samarbeidet med Nazi-Tyskland. Det var først i 1960-tallet den norske kongefamilien normaliserte sitt forhold med Finlands helt. Forsvarsmakten i april 1940 var så sterkt preget av det som hendt i Finland at man var sjanseløst mot en mellomstatlig trussel. Mobiliseringsapparatet feilet fordi de interne forholdsreglene mot en interne fiende kom i vegen. Sosialdemokratene i Norge har også vært dypt preget av det hendt i Finland, Einar Gerhardsen som er Norges landfader i etterkrigstiden, mislikte Mannerheim meget sterkt.

Selv om flesteparten av befolkningen i Norge støttet de hvite og selv om man vedlagte et godt forhold med nabolandet, hadde de hvites forbrytelsene stått som en formidable hindring fram til etterkrigstiden, noe som satt et sterkt preg på nordmennenes syn på Finland i året 1918 helt til det siste. Dette formildes ikke av offentliggjøring av beretninger og bildemateriell fra norske hjelpepersonell som hadde dratt til Finland, og som mesteparten av boken er basert på. Bildene som viser Länkipohja-massakren i mars 1918 som nå er globalt spredt og brukt som et symbol på den finske borgerkrigen og det finske folkets dyptgående traumer, var nemlig i bokformat allerede i året 1919 med Fra den finske frihedskrig 1918 utgitt av Harald Hatvig (som kom i seriøs trøbbel etter 1945 pga. sine nære bånd med nazistsympatiske kretser). Hatvig kritiserte ikke den hvite terroren, men både venn og fiende fra Norge uansett hvem man tok part for, forsøkt ikke å sensurere noe av det disse bevitnet. Det som er interessant, er at flere nordmenn var viktige vitner mot de interne prosesser i den hvite terroren hvor man straks notert hvordan sterk propaganda, egenrådige offiserer med bakgrunn i militærvesen i andre land og akutt hykleri skapt et grunnlag for terroren. De var også vitner til den røde terroren, spesielt en massakre i Viborg 28. april da Hjalmar Kaipiainen (henrettelsen av ham var i det minst rettferdig) trolig uten ordre slaktet over 30 fanger.

Det som hendt etterpå er et meget stygt plett som er lite kjent; Viborg-massakren som var etnisk motivert, da man angrepet den russiske befolkningen på 3200 - de fleste klarte å skjule seg mens kvinner og barn var ignorert, men over 360 var anholdt og massakrert i noe som ikke kan defineres som massehenrettelser av krigsfanger. Mannerheim hadde forsøkt å ignorere dette, men saken ble så belastende - mange av de drepte var hans tidlige offiserkolleger - at han beordret en undersøkelse. Mye tyder på at de tyskutdannede jegeroffiserer sto bak massakren som stemples som folkemordhandling. Ingen var straffet.

[Femtiotrean]

"Lite kjent", my ass!

[Schwemppa]

Massakern i Viborg är välkänd, och också känd som det mest extrema uttrycket för den vita hämnden. Här avrättades inte bara röda utan också ryssar (i verkligheten många olika nationaliteter från det ryska riket), bara för att de var "ryssar". Segerrus, hämnd och vansinne, javisst.

https://en.wikipedia.org/wiki/Vyborg_massacre

Litteratur:
Me odotimme teitä vapauttajina ja te toitte kuolemaa. Viipurin valloituksen yhteydessä teloitetut venäläiset in the book Westerlund, Lars (ed) (2004): Venäläissurmat Suomessa vuosina 1914–22. Osa 2.2. Valtioneuvoston kanslian julkaisusarja 3/2004.
Keskisarja, Teemu (2013). Viipuri 1918. Helsinki: Siltala. ISBN 978-952-23418-7-7.

(Som tidigare konstaterat, en hel del av forskningen finns enbart på finska)

[Varulv]

Massakern i Viborg är välkänd, och också känd som det mest extrema uttrycket för den vita hämnden. Här avrättades inte bara röda utan också ryssar (i verkligheten många olika nationaliteter från det ryska riket), bara för att de var "ryssar". Segerrus, hämnd och vansinne, javisst.

https://en.wikipedia.org/wiki/Vyborg_massacre

Litteratur:
Me odotimme teitä vapauttajina ja te toitte kuolemaa. Viipurin valloituksen yhteydessä teloitetut venäläiset in the book Westerlund, Lars (ed) (2004): Venäläissurmat Suomessa vuosina 1914–22. Osa 2.2. Valtioneuvoston kanslian julkaisusarja 3/2004.
Keskisarja, Teemu (2013). Viipuri 1918. Helsinki: Siltala. ISBN 978-952-23418-7-7.

(Som tidigare konstaterat, en hel del av forskningen finns enbart på finska)

Lite kjent i Norge - spesielt karakteren på massakren som skilt seg meget sterkt ut fra de fleste massakrene i krigen. Aktuelt er det en vanlig oppfatning at krigsfanger massakreres i masseskytninger, ikke i slike overgrep som var rettet mot folk som ikke hadde deltatt i militære aktiviteter.

[erep]

Mera Linna kritik. Inte för de litterära egenskaperna I Linnas trilogi Här under Polstjärnan, utan för att berättelsen tas som historiebeskrivning och inte som fiktion.

Professorn i politisk historia Vesa Vares noterar att torparfrågan som ligger i förgunden i romansviten inte hade någon praktisk betydelse som orsak för kriget och att bara 1/100 av de stupade var torpare samt att ungefär lika många torpare stred på den vita sidan som på den röda. Vidare noterar han att man inte känner till något fall där en prästgård tagit tillbaka land av en torpare, vilket sker I romanen.

Dessutom säger han att trilogin inte innehåller en enda saklig borgerlig karaktä, utom gamla husbonden som motsätter sig rojalisterna och bonden Yllö, som går med på att ge tilläggsjord åt Koskela.

Jag tror nån har uttryckt ungefär samma tankar på Skalman tidigare.

Vares säger att Linna har rätten att skriva som han skrivit, eftersom verket är fiktivt.
Sedan kritiserar professorn en film om inbördeskriget som regisserats av Aku Louhimies för samma sorts skevt persongalleri.

Artikeln (på finska) här
http://www.iltalehti.fi/kotimaa/2018032 ... 3_u0.shtml

[Ördög]

Jag minns hur en viss Jotuni för några år sedan lyckades förstöra flera diskussioner om Finland på detta forum med sina imbecilla och irrelevanta inlägg om finlandssvenskarnas privilegier och det förtryck som finnarna alltjämt utsattes för från freudenthalisternas sida. Nu tycks produktionen av ovidkommande dravel ha förflyttats västerut.

Som sagt, et OPPGJØR må finne sted hvis det finske folket kan forsone seg med galskapen som hendt den gang da menn myrdet menn uten noe klar ide om hva man egentlig gjør. Og dermed må Mannerheim tilsvines og fjernes fra helteglorien i likhet med de hvite, for å gjøre ham normalt og til en feilbarlig og skrøpelig mann lovpriste sine brister som enhver normal menneske. Det er alltid et menneske bak hver helt - dessuten; motparten alltid hevdet at helten er en krigsforbryter.

Jag har vant mig vid att Sverige emellanåt agerar moralisk stormakt, och vid att svenska politiker och skribenter delar ut förmaningar till höger och vänster hur andra länder ska utforma sitt flyktingmottagande, sin HBTQ-politik eller sin historieundervisning. Med tanke på hur ringa framgång sådana moralkakor haft, skulle man tro att efteraparna på andra sidan Kölen visste bättre. Varulvs krav att Finlands folk ska "försona" sig med gamla "galenskaper", och anvisningar hur vi måste "fjerne helteglorien" från en eller annan historisk person, är i sin grötmyndiga enfald något av det mest barocka jag läst på Skalman.

Det krävs ett OPPGJØR i Finland, får man veta! Kanske ett OPPGJØR i likhet med det som skedde i Norge 1945, det som framför allt karakteriserades av den vanvettigt sadistiska behandlingen av tyskerjentene och deras barn - en behandling som fortsatte i ett halvsekel efteråt. En annan markant del av OPPGJØRET var de rena clownupptågen (det handlade ju trots allt om Norge), exempelvis omdöpandet av Tyskerbryggen till Den-Fryktelige-Norske-Motstandsbegelsens-Uforliknelige-Heltemod-bryggen ... Säg mig - får jag som finländare ha synpunkter på såna historiska episoder, även då min syn på dessa avviker från vad som lärs ut i Molde, Moss och Mandal? Får jag rentav kräva att Norge ändrar sin orlogsflagg till att stämma bättre överens med verkligheten? Du vet - hvitt kors med hvite kanter på hvit bunn?

--- kong Haakon 7. som var kjent som en hederlig, humane og fornuftig mann, hadde nektet å motta Mannerheim som måtte kansellere sitt statsbesøket i 1919 - og hadde helt til det siste et dårlig forhold med den finske generalen. Da Mannerheim døde i 1951, hadde Haakon 7. enda mer å utsette ham for pga. samarbeidet med Nazi-Tyskland.

Hederlig, humane og fornuftig, hmm?! Jag kan med samma anspråk på att bli trodd karakterisera Norges Konge Fikon 7 som en förgrämd och långsint man, uppfylld av mindervärdeskomplex inför den finländske marskalken, livet igenom (fram till det snöpliga badrumsbesöket) tyngd av skamkänslor över hur patetiskt lätt Norge låtit sig kuvas 1940. Den gången blev det en riktig kapitulasjon, til forskjell fra den ...

finske kapitulasjonen for Sovjetunionen

... som ikke var noen kapitulasjon.

Det här var ett inlägg som jag gärna hade lämnat oskrivet, i synnerhet som det skrevs förgäves. Okunniga, hycklande och inbilska moralpredikanter av herr Arnstads, fru Boëthius och Varulvs kaliber brukar inte ändra åsikt ens när sanningen sparkar dem i skrevet. Jag hoppas dock att tråden hädanefter ska användas uteslutande till litteraturtips och -diskussion.

Dessutom säger han att trilogin inte innehåller en enda saklig borgerlig karaktä, utom gamla husbonden som motsätter sig rojalisterna och bonden Yllö, som går med på att ge tilläggsjord åt Koskela.

Inte gamle husbonden! Gamle folkskolläraren, han med brillorna och pipskägget.

[Schwemppa]

Nåja, det om det.

En artikel om hur saken har behandlats idag:

https://svenska.yle.fi/artikel/2018/05/ ... inns-svara