Avrättningarna av de röda i Finland

pandersson2 · Inlägg av **pandersson2** » 29 september 2007, 18:30

Vad fanns det för bakgrund till avrättning av de röda soldaterna? Jag vet att de tyska förband som var i Finland som senare skickades till Lettland där var ytterst hänsynslösa och avrättade hellre än tog till fånga sina motståndare. Kom inspirationen till avrättning av fångarna från de tyska förbanden eller fanns det en finländsk egen lära? Förekom det skillnader mellan de tyska och finländska truppernas behandling av fångarna? Uppstod det motsättningar mellan tyskar och finländare pga detta (detta var ju en stor konflikt i Lettland)? Slutligen, behandlade svenska och finska förband sina fångar annorlunda?

Fotnot. Det är enbart de vitas avrättningar jag undrar över, de hänvisningar till finländska förband är följaktligen enbart de som var på den vita sidan.

G:son · Inlägg av **G:son** » 29 september 2007, 19:32

Jag har inte läst om att tyskarna skulle ha behandlat sina fångar på ett särskilt grymt sätt. Så några konflikter mellan finländarna och dem tror jag inte att förekom pga det. De svenska frivilligas andel i avrättningarna har vi nyligen diskuterat i tråden "Svenskarnas betydelse i finska inbördeskriget":

viewtopic.php?t=551&highlight=

Slutsatsen var, att svenskarna deltog i avrättningarna direkt efter slagen i ungefär samma omfattning som finländarna. Den egentliga vedergällningen sattes i verket något senare, och var till största delen en inhemsk företeelse.

/G:son

Spaningsledaren · Inlägg av **Spaningsledaren** » 29 september 2007, 20:05

Det finns lagar ocksâ fôr kriget. Dessa lagar speglar, som vanligt, vad man kunnat ena sig om. Civilbefolkning/icke stridande âtnjuter allmänt skydd. Vissa typer av aktiviteter är helt förbjudna, t.ex. tagande av gisslan och tortyr. Även fiendens personal kan göra ansprâk pâ en hel rad rättigheter. Dock ställs det här villkor för vad som karakteriserar dessa konventionellt skyddade fiendepersoner. Personerna i frâga skall t.ex. ingâ i en krigsmakt organiserad av en stat, de skall ha befunnit sig under denna stats ledning och de skall bära uniform eller annat tydligt kännetecken. Realt innebär detta att det inte möter nâgot direkt rättsligt/lagligt hinder att (till exempel) ) lâta avrätta egna destertörer eller icke-reguljära stridande personer sâvitt detta inte är förbjudet enligt nationell lag. (Sâ är, som jag förstâtt saken, fallet i dagens Sverige.) Den distinktionen kan vara nyttig att hâlla i minnet inför utsagor om summarisk behandling av tillfângatagna. Mânga röda i inbördeskrigets Finland föll alldeles säkert offer för i lagens mening mord och drâp. Bland de avrättade kan dock ocksâ ha funnits icke-reguljära stridande. Ovanstâende ytterst summariskt framställt.

pandersson2 · Inlägg av **pandersson2** » 29 september 2007, 20:11

G:son,

ber om ursäkt att jag var otydlig. Med svenskar så menade jag finlandssvenskar. Inte svenska från Sverige. Jag tänkte att det kunde finnas kulturella skillnader som gjorde att man behandlade kommunister annorlunda. Vet du om man avrättade summariskt innan tyskarna kom eller om det blev en ändring i omfattning efter att de anlänt?

Spaningsledaren · Inlägg av **Spaningsledaren** » 29 september 2007, 20:50

1. Jag vet kollossalt litet om enskildheterna kring detta.
2. Jag tror inte det var "kulturellt" betingat.
3. Min subjektiva uppfattning är att den tyska krigsmakten traditionellt har varit ganska strikt ( = ganska skoningslös) i sin behandling av allehanda friskyttar.
4. Detta skall sedan inte tolkas som att jag skulle antyda att det skulle ha varit tyskarna som infört betänkliga seder till inbördeskrigets Finland.
5. Att/om det avrättades sâ mânga röda skulle jag snarare tro att detta hängde samman med a) ett "klass"- och b) ett upprorsperspektiv.

Jag uppfattar att det subjektiva bestraffningsklimatet var ung. att: "Diverse delvis obestämbart folk hade, med den ryska soldateskens understöd, gjort landsförrädiskt uppror mot landets lagliga regering och dessutom gjort sig skyldiga till en rad vâldsdâd." Nu rensade man upp efter allt detta. Tragedin var dubbel i sâ motto att "alltför mânga" sköts pâ flâcken. De som togs tillfânga försmâktade sedan i vanskötta/försummade fângläger.

G:son · Inlägg av **G:son** » 29 september 2007, 22:03

pandersson2 skrev:G:son,

ber om ursäkt att jag var otydlig. Med svenskar så menade jag finlandssvenskar. Inte svenska från Sverige. Jag tänkte att det kunde finnas kulturella skillnader som gjorde att man behandlade kommunister annorlunda. Vet du om man avrättade summariskt innan tyskarna kom eller om det blev en ändring i omfattning efter att de anlänt?

För all del, jag borde ha förstått vad du menade.

Jag håller i stort med det Spaningsledaren skriver ovan. Beträffande finlandssvenskarnas andel, kan det väl sägas, att de svenska österbottningarna, i motsats till de finska österbottningarna, sällan nämns i dessa sammanhang. Däremot nämns de svenska nyländska skyddskårerna, som delvis opererade i ett annars helt "rött" landskap, ibland när hämndaktioner i södra Finland diskuteras. Här är det nog mera frågan om frontlinjen och geografin än kulturskillnader.

Beträffande tyskarna, syftar du säkert på greve Rüdiger von der Goltz, som förde befäl över den tyska Östersjödivisionen, och senare över det ökända Baltische Landeswehr i Lettland. Vintern och våren 1918 var läget synnerligen stabilt för tyskarna kring Östersjön, på västfronten förblödde man däremot, och resurserna sinade. Men i Finland uppträdde von der Goltz' trupper disciplinerat, och von der Goltz uppfattade nog den vita sidan som landets lagliga regering, som han hade i uppdrag att assistera. Därför överlät man fångarna, och deras öde, åt de finska trupperna.

När von der Golz senare blev befälhavare för frikåren i Lettland, var nederlaget för Tyskland redan oundvikligt, men i Baltikum, Polen och andra ställen fortsatte tyskarna att slåss, även efter kapitulationen. Men här var det synnerligen oklart, vem som skulle ta makten, tyskarna, letterna eller kanske sovjetryssarna och kommunisterna. Kriget i Lettland blev därmed ännu bittrare än det finska, och nu blandade sig von der Goltz aktivt i politiken. Här gjorde hans män sig skyldiga till grymheter i stor skala. Ser man kronologiskt på det hela, kan man ju påstå, att det var ett handlingsmönster de lärt sig i Finland.

För att återgå till Finland, anser jag, att grymheterna som respektive enhet gjorde sig skyldig till, berodde dels på slumpen, dvs vilka omständigheter man råkade i, dels på inställningen hos befälen i respektive enhet. Exmpelvis den estlandsfödde Hans Kalm nämns som en av de grymmaste vita kommendörerna. Hans bataljon förstörde ett fältsjukhus och avrättade de sårade, som de röda upprättat i Padasjoki. I Lahtis avrättade hans män ca 500 röda fångar på fånglägret i Hennala, bland dem ca 200 kvinnor och barn.

På din sista fråga svarar jag, att de summariska avrättningarna ökade i antal efter att tyskarna anlände, men inte på tyskt initiativ. Det var helt enkelt då fånglägren upprättades, och förutsättningarna för det som skedde uppstod.

/G:son

pandersson2 · Inlägg av **pandersson2** » 30 september 2007, 07:14

G:son,
tack för svaret. Du menar att de tyska trupperna lärde sig taktiken med att skoningslöst avrätta fångar i Finland, fann den effektiv, och senare använde den i större skala i Lettland? Hans Kalm, var det en balttysk eller est? Det jag läst om de vita förband under balttyskt befäl som slogs mot kommunisterna så hade de ju ofta uttryckliga direktiv från ledningen att avrätta på plats de som sågs som lojala mot kommunistregimen. Jag läste om några lettiska förband som blev inringade där i stort sett samtliga avrättades omedelbart.

Även under den tyska offensiven i Baltikum när man tog området från bolsjevikerna så tillämpade man summariska avrättningar. Jag har gjort en tråd i frågan om bakgrunden till detta, men tyvärr har ingen kunnat ge svar på ideologin och bakgrunden till detta. Även i Finland måste det ju funnits någon ideologisk grund till handladet. Vilka gav klartecken och vilka direktiv gavs till förbanden? Omfattningen var ju för stor för att hävda att det var spontant uppkommet. Vet du vilka som utförde de första större summariska avrättningarna?

Spaningsledaren · Inlägg av **Spaningsledaren** » 30 september 2007, 09:18

Nu tror jag du far iväg i fel riktning. Krig innebär en massiv och systematisk användning av ytterst grovt vâld. Detta med att just döda/oskadliggöra fiender är s.d.h. en kârnverksamhet. Finns ingen fungerande krigsfângetjânst kan man kanske inte ta nâgra fângar överhuvudtaget och dâ âterstâr kanske inget annat än att just döda dem. Sorgligt nog! För övrigt kan nog ibland sjâlva infângandet/avväpnandet framstâ som bâde riskabelt och - framför allt- resurskrävande. (Under tiden hinner kanske de kvarvarande, stridsdugliga fienderna omgruppera sig och gâ till nytt anfall.) Jämfört med alla andra alternativ är det allra enklaste nog ofta att döda alla fiender man kommer ât. Sorgligt nog! Jag tror inte du skall förvänta dig att nâgon hövding utfärdade ett direktiv av typen nu poika är det okey att döda tillfângatagna och att även i övrigt gâ hârt fram. De krigförande gjorde nog sâ gott de kunde och efter eget bâsta omdöme. Detta senare varierar som bekant sedan frân person till person.

Man brukar ibland säga att inbördeskrigen är de värsta. Dâ beaktar man just erfarenheter av det här slaget, dâr i stort sett outbildade improviserar fram en krigföring. De rödas öde hade förmogligen blvit ett annat (och i det stora hela bättre) om de slagits mot en mer väletablerad och bättre utbildad motstândare. (Ocksâ det kunde kanske ha varit att tänka pâ innan upproret mot den alldeles nybildade staten inleddes.)

G:son · Inlägg av **G:son** » 30 september 2007, 10:13

Spaningsledaren skrev:
Man brukar ibland säga att inbördeskrigen är de värsta. Dâ beaktar man just erfarenheter av det här slaget, dâr i stort sett outbildade improviserar fram en krigföring. De rödas öde hade förmogligen blvit ett annat (och i det stora hela bättre) om de slagits mot en mer väletablerad och bättre utbildad motstândare. (Ocksâ det kunde kanske ha varit att tänka pâ innan upproret mot den alldeles nybildade staten inleddes.)

Ja, jag var lite inne på det, angående tyskarna. De var krigshärdade och disciplinerade soldater, det finska äventyret var nog något av en helgdag för dem. För de inhemska kontrahenterna var det ju annorlunda, båda sidor saknade i stort militär utbildning, man kände inte alltid ens till krigets grundläggande regler.

Den första större summariska avrättningen av röda fångar skedde efter slaget i Varkaus. Den 21.02.1918 samlades fångarna på isen, och var tionde fånge, enligt några källor var sjunde, avrättades. Sammanlagt ca 200 fångar. Detta kallas ibland för "lotteriet i Huruslahti". Detta hände alltså två veckor innan tyskarna landsteg i Hangö.

Någon övergripande ideologi kan jag inte se bakom avrättningarna, dels var frågan om rena hämndaktioner, dels ville man väl, så länge striderna pågick, skrämma motståndaren till att ge upp. Eventuellt kan man också ha resonerat så, att avrättningarna var nödvändiga för att pacificera vissa områden, och försäkra sig om, att motståndet inte blossade upp på nytt.

/G:son

G:son · Inlägg av **G:son** » 30 september 2007, 10:17

pandersson2 skrev:G:son,
tack för svaret. Du menar att de tyska trupperna lärde sig taktiken med att skoningslöst avrätta fångar i Finland, fann den effektiv, och senare använde den i större skala i Lettland? Hans Kalm, var det en balttysk eller est? Det jag läst om de vita förband under balttyskt befäl som slogs mot kommunisterna så hade de ju ofta uttryckliga direktiv från ledningen att avrätta på plats de som sågs som lojala mot kommunistregimen. Jag läste om några lettiska förband som blev inringade där i stort sett samtliga avrättades omedelbart.

Nja, jag tror nog, att tyskarna inte behövde läras någonting av finnarna, men faktum är, att de inte iscensatte några blodbad i Finland, i motsats till både de vita och de röda.

Von der Golz förde befäl över Baltische Landeswehr med ett mandat av de allierade (läs: England och Frankrike), det uttryckliga målet var att förhindra ett sovjetryskt övertagande av Baltikum. Mest tyskar, men även anti-kommunistiska letter slogs för Baltische Landeswehr.

Hans Kalm var av estnisk, inte tysk börd.

Varken den vita eller den röda terrorn i Finland kan förklaras med rena förnuftsargument. Det var en form av kollektivt vansinne, inte helt ovanligt när bröder slåss mot bröder. Däremot får det nog anses säkert, att vansinnet var känt och accepterat av krigsledningen. Det förekom också propaganda, i syfte att demonisera motståndaren, och rättfärdiga det egna agerandet. Som exempel ett propagandavykort:

/G:son

laitman · Inlägg av **laitman** » 30 september 2007, 16:06

Hej!
Varkaus erövrades sex - och inte två - veckor innan tyskarna landsteg. Och det var här som avrättningarna började i större skala. De röda använde sig här av taktiken att hissa vit flagga för att sedan öppna eld när de vita trodde att striden redan var slut. Detta ledde till en blodig hämnd.
Tyskarna deltog inte så värst mycket i avrättandet, inte heller reguljära vita trupper. Den blodiga räfsten i april-maj hade nog en ganska lokal prägel. Skyddskårister och civila på en viss ort grundande hemmagjorda ståndrätter som sedan dömde och avrättade de röda som gjort sig skyldiga till blodsdåd på samma ort.
Som exempel kan nämnas - just för att denna ort är förebilden till Linnas "Här under Polstjärnan" - Urdiala i sydvästra Tavastland. Här förekom inga större strider men lokala och utomsocknes röda mördade ett tjugotal civila under vintern. När sedan de vita kom de sista dagarna i april mördades ytterligare några innan de röda gav sig iväg. Många av de mördade och mördarna var inte sockenbor. Nu satte den lokala skyddskårsstaben upp en ståndrätt där en lokal handelsman fungerade som krigsdomare. Nära femtio ortsbor dömdes till döden och arkebuserades och ungefär lika många arkebuserades på andra orter. Av Urdialas ca 5000 innevånare arkebuserades litet över 100 och sammanlagt krävde år 1918 litet över 300 ortsbors liv, ca 6 %.
Det som utmärkte själva avrättningarna här och på andra orter var det att avrättarna oftast var mycket unga - den 17-årige Urho Kekkonen ledde ju själv en exekutionspluton denna vår - en av exekutionplutonens chefer var en 15-årig jägarofficer, som senare blev Secret Service agent och president Roosevelts chaufför. Hans mannar var alla tonåringar. Detta var ju ett fenomen känt också i Västra Nylands hämndaktioner. Någon heltäckande undersökning om vilka alla som deltog i avrättningarna har dock ännu inte kunna göras av flere orsaker.
Laitman

pandersson2 · Inlägg av **pandersson2** » 30 september 2007, 16:45

G:son, Laitman,

skall jag tolka det som ni skriver som att initiativen till avrättningarna kom från de lägre befälen i den finländska armen? Det fanns inga kända uttryck från högre håll som initierade det. Å andra sidan verkar det ha funnits en acceptans för utnyttjandet inom hela armen. Ursprungligen så verkar den största orsaken vara ren spontanitet att hämnas de rödas avrättningar, korrekt?

Apropå detta med att de röda hade utnyttjat vit flagg för att få fördelar, jag läste om hur när bolsjevikerna invaderade så Lettland så hade man först avtalat med tyska förband om att få passera utan strid. Sedan så utnyttjade tyskarna detta för att kunna anfalla de bolsjevikiska trupperna. Båda sidor var väl närmast lika goda kålsupare och använde alla medel för att erhålla fördelar.

Annars tycker jag det är skönt att de tyska trupperna åtminstone i Finland uppträdde civiliserat. Det ställer ju dock frågan varför de betedde sig så fullständigt annorlunda i Lettland? Hade tyskarna fått direktiv att följa Finlands ledning och inte ställa till med något som kunde orsaka konflikt? I Lettland var man ju i strid med alla andra och behövde inte taga samma hänsyn.

G:son · Inlägg av **G:son** » 30 september 2007, 17:10

laitman skrev:Hej!
Varkaus erövrades sex - och inte två - veckor innan tyskarna landsteg. Och det var här som avrättningarna började i större skala. De röda använde sig här av taktiken att hissa vit flagga för att sedan öppna eld när de vita trodde att striden redan var slut. Detta ledde till en blodig hämnd.

Alldeles riktigt, jag tappade bort en månad. Men händelserna i Varkaus är ett utmärkt exempel på, att bristande kunskap om krigets regler ledde till missförstånd. Uppenbarligen ville en del av de röda kapitulera, men inte alla.

/G:son

Kapten_Gars · Inlägg av **Kapten_Gars** » 30 september 2007, 17:10

De tyska förbanden i Finland var reguljära förband med klara befälsförhållanden. De tyska förbanden i baltikum 1919 var frikårer av frivilliga vars disciplin och ordning fungerade på helt annat sätt. De mest extrema och förhärdade delarna av den tyska krigsmakten var överrepresenterade i frikårerna och deras attityd till alla som de betraktade som "röda" hade präglats av de inbördesstriderna i tyskland.

G:son · Inlägg av **G:son** » 30 september 2007, 17:16

pandersson2 skrev:
Annars tycker jag det är skönt att de tyska trupperna åtminstone i Finland uppträdde civiliserat. Det ställer ju dock frågan varför de betedde sig så fullständigt annorlunda i Lettland? Hade tyskarna fått direktiv att följa Finlands ledning och inte ställa till med något som kunde orsaka konflikt? I Lettland var man ju i strid med alla andra och behövde inte taga samma hänsyn.

Jag känner dåligt till händelserna i Lettland, men en stor orsak måste ju vara det, att Tyskland då hade kapitulerat. Truppernas status var långt ifrån klar, och de fick knappast betalt. I Finland var de närvarande på begäran av senaten (den lagliga regeringen), och uppträdde därefter.

/G:son