Jägarrörelsens sociala sammansättning

[G:son]

Jag har fått bilden att Jägarrörelsen i första hand önskade ett självständigt och starkt, icke-socialistiskt Finland, där statsskicket kom i andra hand. Jag har också fått bilden av att idéerna om en enväldig monarki hade visst stöd bland jägarna.

Om jag har fel tar jag tacksamt emot hänvisningar.

Jag vill inte säga att du har direkt fel, sådana tankegångar kan mycket väl ha förekommit. Men bilden är mera komplicerad än så. Ledarna i Finland (den politiska ledningen) representerade alla borgerliga grupperingar, med en övervikt för de svenskspråkiga, i synnerhet i början. Socialisterna betackade sig för ett formellt samarbete i de organiserande kommitéerna, men understödde nog själva verksamheten. En stor del av jägarna hade arbetarbakgrund, och var i själva verket socialister. Den minsta gemensamma nämnaren för den brokiga skaran var just självständigheten, och motståndet mot tsarväldet. Man hade ingen klar bild, när jägarna rekryterades, av hur de skulle användas, eller hur det kommande fria Finland skulle se ut. Men uttalat antisocialistisk var rörelsen inte. Men man kan ju kanske säga, att den blev det, i och med att de sattes in mot de röda 1918. För övrigt vägrade en del jägare att återvända till Finland med huvudtruppen, när de insåg vad som väntade. De socialistiska jägarna glömdes sedan aktivt bort av båda parter, och historieskrivningen blev något skev på den punkten.

[Vysotskij]

Jag har fått bilden att Jägarrörelsen i första hand önskade ett självständigt och starkt, icke-socialistiskt Finland, där statsskicket kom i andra hand. Jag har också fått bilden av att idéerna om en enväldig monarki hade visst stöd bland jägarna.

Om jag har fel tar jag tacksamt emot hänvisningar.

Jag vill inte säga att du har direkt fel, sådana tankegångar kan mycket väl ha förekommit. Men bilden är mera komplicerad än så. Ledarna i Finland (den politiska ledningen) representerade alla borgerliga grupperingar, med en övervikt för de svenskspråkiga, i synnerhet i början. Socialisterna betackade sig för ett formellt samarbete i de organiserande kommitéerna, men understödde nog själva verksamheten. En stor del av jägarna hade arbetarbakgrund, och var i själva verket socialister. Den minsta gemensamma nämnaren för den brokiga skaran var just självständigheten, och motståndet mot tsarväldet. Man hade ingen klar bild, när jägarna rekryterades, av hur de skulle användas, eller hur det kommande fria Finland skulle se ut. Men uttalat antisocialistisk var rörelsen inte. Men man kan ju kanske säga, att den blev det, i och med att de sattes in mot de röda 1918. För övrigt vägrade en del jägare att återvända till Finland med huvudtruppen, när de insåg vad som väntade. De socialistiska jägarna glömdes sedan aktivt bort av båda parter, och historieskrivningen blev något skev på den punkten.

En strålande introduktion till något jag inte hört talas om. Tack så mycket!

[G:son]

Enligt en uppgift på 27. jägarbataljonens traditionsförenings hemsida, var drygt 30% av rekryterna hemma från "landet" (jag antar, att i den gruppen finns både bondsöner, torparsöner och drängar), arbetarsönerna utgjorde 25%, och studenterna endast 13%. Resten kom från "olika håll i samhället". Man anger ingen källa för uppgifterna, så vi får väl ta dem med en stor nypa salt, tills vidare.

Klart är, att studenternas andel var större i de första grupperna som gav sig iväg, och att de var överrepresenterade bland dem, som valdes ut till befälsutbildning.

http://www.jp27.fi/sivut/varvays_etapit.html

/G:son

[Johan Olofsson]

Enligt en uppgift på 27. jägarbataljonens traditionsförenings hemsida, var drygt 30% av rekryterna hemma från "landet" (jag antar, att i den gruppen finns både bondsöner, torparsöner och drängar), arbetarsönerna utgjorde 25%, och studenterna endast 13%.

Ja, det är ju i sanning en intressant uppgift.
Särskilt som de icke-finska sidorna (tyska, engelska, svenska) tvärtom motsäger den finskspråkiga sidan och hävdar att "merparten var studenter", vilket också var vad jag tidigare trott på.

Till den sk. Pfadfinderkursen sökte sig framförallt unga män från Helsingfors, främst studenter. Den äldre generationen varnade. Ungdomarna valde emellertid den farliga direkta verksamhetens väg.

http://www.jp27.fi/svenska.html

[G:son]

Ja, det är ju i sanning en intressant uppgift.
Särskilt som de icke-finska sidorna (tyska, engelska, svenska) tvärtom motsäger den finskspråkiga sidan och hävdar att "merparten var studenter", vilket också var vad jag tidigare trott på.

Till den sk. Pfadfinderkursen sökte sig framförallt unga män från Helsingfors, främst studenter. Den äldre generationen varnade. Ungdomarna valde emellertid den farliga direkta verksamhetens väg.

http://www.jp27.fi/svenska.html

Jag tror, att det är tidsaxeln som spökar här. Den första gruppen, den s.k. Pfadfinderkursen bestod av ca 200 man. Jag kan mycket väl tro, att fördelningen i den gruppen var just sådan, att merparten var studenter. Senare tillkom nya rekryter, som kom från andra förhållanden.

Kanske någon vänlig moderator kan spjälka upp tråden i en "tysk"-del, och en "jägar"-del, vi har lyckats "rådda till det" igen.

[Harkett]

Kollade upp. I början var dessutom huvuddelen av de 200 svenskspråkiga. När sedan antalet steg upp till 2000 var de svenskspråkiga ca 25%. På det viset hade de ett övertag gentemot de senare komna i kraft av sin anciennitet och hade därför också högre grader. Detta kan läsas i In the time of storm av Pekka Kalevi Hämäläinen. Finns även på finska Luokka ja kieli vallankumouksen Suomessa.

Kanske någon vänlig moderator kan spjälka upp tråden i en "tysk"-del, och en "jägar"-del

Håller med här. Har en del att säga i den blivande tyska delen också. Men väntar med det.

[Martin Lundvall]

Delad från Varför var Tyskland ett så inflytelserikt land?
Var så goda

/Martin

[laitman]

Hej!
Det här med social sammansättning är inte så enkelt att besvara. Studenter, jordbrukare och arbetare var alla representerade från början. Under vistelsen i Tyskland så blev flere av dem som inte höll måttet satta i arbetsläger. Och bland dessa var de lägre utbildade och arbetare klart överrepresenterade. Motiven för jägarrörelsens uppkomst var ju att Ryssland hösten 1914 gick in för att helt förryska Finland och motståndet mot detta kände knappast några sociala gränser.
Laitman

[Stefan]

Klart är, att studenternas andel var större i de första grupperna som gav sig iväg, och att de var överrepresenterade bland dem, som valdes ut till befälsutbildning.

/G:son

Nå, det är väl inte onaturligt att så sker? Om man vill ha välutbildade officerare, så blir det ju så. Inom alla länder och nästan alla arméer.

Det är först när man inte har tillgång till bildade män som man får improvisera.

Ett talande exempel är när den polska armén sattes upp i Sovjet. Manskap hade de hyfsat gott om, men ont om officerare (delvis av naturliga, och sorgliga skäl: Katyn).
För att få in användbara frivilliga myntade man bl.a. slagordet "Det är den ärliga viljan som gör dig till officer, inte gymnasieexamen!"
(Nie matura a chec szczera zrobi z ciebie oficera!).

Vänder man på satsen så förstår man att i första hand var det studenter och andra bildade som tenderade att tas ut till befälskurserna,
först i andra hand valde man bland andra kandidater.

[G:son]

Klart är, att studenternas andel var större i de första grupperna som gav sig iväg, och att de var överrepresenterade bland dem, som valdes ut till befälsutbildning.

/G:son

Nå, det är väl inte onaturligt att så sker? Om man vill ha välutbildade officerare, så blir det ju så. Inom alla länder och nästan alla arméer.

Nej, det är inte alls onaturligt, tvärtom. Jag tog upp det, för att det har betydelse i sammanhanget (jägarnas sociala bakgrund, och rörelsens mål). Det är rimligt att anta, att befälet hade en homogenare bakgrund, och en mera konservativ världsåskådning, än manskapet, och gruppen som helhet.

[Johan Olofsson]

Jag tog upp det, för att det har betydelse i sammanhanget (jägarnas sociala bakgrund, och rörelsens mål). Det är rimligt att anta, att befälet hade en homogenare bakgrund, och en mera konservativ världsåskådning, än manskapet, och gruppen som helhet.

Jag är i vilket fall som helst tacksam för att du rättade till ett av mina missförstånd. Jag hade faktiskt tolkat vad jag tidigare läst som att rekryteringen skett i bildade kretsar och att "hela" (eller rättare sagt merparten av) bataljonen var en bildningsmässig elit och trott att det förklarade (bidrog till att förklara) en del av vad som hände de kommande 20 åren. Nu får jag justera min bedömning en smula. Det är utmärkt!

[Harkett]

Tilläggas bör att det var delvis därför som striden började kallas för frihetskrig istället för inbördeskrig. Det var inte längre ett krig mot socialister och arbetare av den egna folkstammen utan mot ryssen och rödryssar. Men det borde väl finnas en tråd om benämningen.

[Harkett]

Meinander skriver att över 1/3 av jägarna anslöt sig aldrig till den vita armén, eftersom de var socialister, brottslingar eller personer som av andra skäl inte ville eller fick delta.

[G:son]

Meinander skriver att över 1/3 av jägarna anslöt sig aldrig till den vita armén, eftersom de var socialister, brottslingar eller personer som av andra skäl inte ville eller fick delta.

Tack för den uppgiften, Harkett. Detta torde bekräfta att jägarrörelsen inte, åtminstone inte från början, var anti-kommunistisk.

/G:son

[Robert Sköld]

Mycket intressant tråd, och som sagt, det är något man inte hör om allt för ofta. I och för sig kanske det är långsökt och offtopic, men kan man inte härleda lite av detta faktum till att Socialdemokrater och i viss mån kommunister har gått ganska bra i finland (under efterkrigstiden för de sistnämnda.) Att det inte var en helt och hållet ideologisk skillnad mellan parterna i inbördeskriget?

/Robert Sköld