Detta är alltså före avskaffandet av värnplikten under fredstid.
http://www.kkrva.se/wp-content/uploads/ ... 2009_4.pdf
Artikeln är läsvärd i sin helhet. Slutsatsen lyder:
Vad kan då förklaringen vara till att finskt försvar är mera kostnadseffektivt än svenskt? Jag har grubblat mig fram till fem faktorer som kanske bidrar därtill:
1. Mindre pengar
Man har varit tvungen att koncentrera sig på det väsentligaste. Vi har t ex inte haft råd att bygga upp stora byråkratier med upp till 3000+ personer, som Fortifikationsverket, FMV, FOA, Centralnämnden för ekonomiskt försvar. Exempelvis det sistnämnda organets funktioner sköts i Finland av dussinet fastanställda bistådda av många hundra frivilliga som näringslivet ställt till förfogande och betalar lönen för. Vid stora materielanskaffningar sätts en projektgrupp upp så som i Sverige men hos oss avvecklas gruppen när materielen börjar anlända medan den här sitter ut hela dess livslängd. Försvarshögskolans
elever får på sin höjd ett par dagars studieresa till Bryssel, medan hela MHS-kursen reser på två veckors utflykt till
Fjärran Östern.
2. Liten försvarsindustri
Mindre subventioner i försvarsbudgeten. Man behöver inte beställa flygplan etc för att befrämja exportmöjligheterna
utan bara till eget behov.
3. Värnpliktigas andel av personalen
Finland har allmän värnplikt, Sverige selektiv. 80% av årsklassen fullgör militärtjänst hos oss mot 10% på sistone i Sverige. Värnpliktiga får ingen lön, bara en liten dagpenning och utgifterna är minimala.
4. Krishanteringen är ett sidospel
Huvuddelen av personal och materiel kommer från resurser anskaffade för territorialförsvar. Specialutbildningen för krishantering omfattar bara ett par veckor. Endast personal i krishanteringsstyrka får lön. Med yrkesarmé behövs i regel fyra man hemma mot en i fält, så kostnaderna är femdubbla.
5. Tyngdpunkten ligger på försvaret av det egna landet
Krishanteringen baserar sig på lön, landsförsvaret på känsla, fosterländskhet och hängivelse. En väldig massa oavlönat arbete kommer fosterlandets försvar till fromma som aldrig skulle komma krishanteringen till del.
Ytterst beror nog vår effektivitet på att vi inriktar oss på nationellt försvar. Finland börjar snart vara den sista mohikanen i
Europa med den inriktningen. Sverige har bedömt att en permanent fred utbrutit i Europa och att landsförsvaret följaktligen kan avvecklas. Jag hoppas innerligt, att denna bedömning visar sig korrekt – i motsatts till år 1926 – men hoppas samtidigt, att Finland upprätthåller sitt försvar som en brandförsäkring mot oanade och osannolika händelseförlopp.
Av naturliga skäl är de säkerhetspolitiska avvägandena olika i olika nordiska länder. I nötskal beror de på att:
Danmark och Norge har NATO
Sverige har Finland
Finland har Ryssland