Varför byta till finska namn?

[G:son]

Det är intressant att veta var majoriteten av finlandssvenskarna bodde 1918: söderom eller norrom frontlinjen?

Intressant fråga, har aldrig tänkt just på det. Jag antar, att det var ungefär lika då som nu, d.v.s. c:a 40% av finlandssvenskarna finns i Österbotten. Därmed bodde c:a 60% på den röda sidan.

Men varför valde finlandssvenskarna den vita sidan. Det är svårt att uttala sig om varför. Att det fanns svenska namn bland de röda är klart som korvspad. Se Schybergsons bok om Sibbo under 1918.

Som jag sa tidigare, det är lite missvisande att säga, att finlandssvenskarna valde den vita sidan. Det fanns finlandssvenska arbetare, som attraherades av socialismen, precis som de finskspråkiga arbetarna. Däremot tror jag, att en större andel av den fattigare landsbygdsbefolkningen (torpare, lantarbetare o.s.v.) valde den vita sidan i svenska områden. Men det är lite spekulation, någon statistik finns knappast att tillgå. Torparna och lantarbetarna torde i allmänhet ha varit ganska jämnt fördelade mellan de båda sidorna, men här finns säkert våldsamt stora regionala variationer, just beroende på frontlinjen.

/G:son

[Leo V]

Vi får inte heller glömma bort värnplikten som infördes från februari 1918, vilket kanske påverkar just landsbygdsproletariatets förekomst på den vita sidan.

[KP-31]

Vi får inte heller glömma bort värnplikten som infördes från februari 1918, vilket kanske påverkar just landsbygdsproletariatets förekomst på den vita sidan.

Enligt Jutikkala var arbetarnas andel i den vita armen rätt stor redan före införandet av värnplikten (åtminstone i Karelen). I och för sig behöver arbetare inte vara låginkomsttagare (eller vad man nu sen menar med proletariat).

”Valkoinen armeija muistutti punaista armeijaa paljon läheisemmin maan koko väestön jakaumaa. Kaatuneista valkoisista oli talollisia 45 % (koko väestössä 28 % ) ja työväestöä 23 % (koko väestössä 33 %). Karjalan valkoisissa joukoissa, jotka käsittivät noin neljänneksen valkoisten rintamajoukoista, oli työväestöä jopa 34 % ja jo ennen asevelvollisuuden toimeenpanoa palvelukseen tulleistakin 23 % .Sitä paitsi asevelvolliseksi joutuminen ei väkipakolla tuonut valkoiseen armeijaan sille aatteellisesti vieraita miehiä: 'punamielisten' oli helppo piileskellä metsissä tai paeta harvaan miehitetyn rintamalinjan yli etelään taikka itärajan taakse, tai sitten heidät voitiin jollakin verukkeella - esimerkiksi raihnauden tai huoltovelvollisuuden vuoksi - vapauttaa palveluksesta.”
(http://www.vapaussota.com/jutikkala.html)

[Giancarlo]

”Valkoinen armeija muistutti punaista armeijaa paljon läheisemmin maan koko väestön jakaumaa. Kaatuneista valkoisista oli talollisia 45 % (koko väestössä 28 % ) ja työväestöä 23 % (koko väestössä 33 %). Karjalan valkoisissa joukoissa, jotka käsittivät noin neljänneksen valkoisten rintamajoukoista, oli työväestöä jopa 34 % ja jo ennen asevelvollisuuden toimeenpanoa palvelukseen tulleistakin 23 % .Sitä paitsi asevelvolliseksi joutuminen ei väkipakolla tuonut valkoiseen armeijaan sille aatteellisesti vieraita miehiä: 'punamielisten' oli helppo piileskellä metsissä tai paeta harvaan miehitetyn rintamalinjan yli etelään taikka itärajan taakse, tai sitten heidät voitiin jollakin verukkeella - esimerkiksi raihnauden tai huoltovelvollisuuden vuoksi - vapauttaa palveluksesta.”
(http://www.vapaussota.com/jutikkala.html)

Att påminna så kan vi inte finska.

[G:son]

Min snabböversättning:

"Den vita armén liknade till sin sammansättning betydligt mera hela folkets sammansättning än den röda. Av stupade vita var 45% hemmansägare (av hela befolkningen28%) och 23% arbetare (av hela befolkningen 33%). I Karelens vita trupper, vilka uppgick till c:a en fjärdedel av de vitas fronttrupper, var t.o.m. 34% arbetare, och redan före värnpliktens införande var 23% arbetare. Värnplikten innebar inte att man tvångsrekryterade män som fann den vita armén ideologiskt främmande, "röda män" kunde gömma sig i skogarna eller fly söderut över den glest bevakade frontlinjen, eller så kunde man befria dem under något svepskäl, t.ex. fysisk svaghet eller försörjningsplikt."

Det citerade stycket är från en artikel av akademikern Eino Jutikkala, som har publicerats i boken "Suomen vapaussota 1918. Kartasto ja tutkimusopas"/WSOY 1995.

G:son

[millgard]

En fantastiskt intressant tråd och en god anledning till att hänga på Skalman - men vet aldrig vad man var intresserad av innan man läste det.

Tack!

[Finnpojken]

Att byta namn var ju en något fördröjd effekt av de finska strömningar som fick näring efter 1809 års "befrielse" från eller "förlust" av svenskt styre eller vanstyre. En Åboakademiker; Adolf Iwar Arwidsson (Wikipeidia) var tidigt en förkämpe för att finska språket skulle få egen litteratur mm. Han myntade ett motto som löd ungefär såhär: "Svenskar äro vi inte längre, ryssar vilja vi icke bliva, låt oss alltså bli finnar!" En rad personer med samma inriktning är fortfarande aktuella kulturpersonligheter från Finlands 1800-tals historia. Lönnrot, Runeberg, Topelius och Snellman för att nämna några.
Johan Wilhelm Snellman, föddes i Stockholm av svensktalande föräldrar. Han blev ett stor namn i Finland och arbetade länge för att finska skulle bli få samma status i den offenliga förvaltningen som svenskan hade. Han lyckades aldrig själv att tillägna sig det finska språket fullt ut, trots att han var en av dess främsta förkämpar.
Beträffande Lönnrots första upplaga av Kalevala så kom den ut i en upplaga av 500 exp. 1835, men det fick knappast någon spridning, men när den 1841 kom ut på svenska blev den plötsligt nära nog en "kioskvältare".

Språkstider har förekommit och förekommer fortfarande. Och det är finlands-svenskan som hela tiden förlorar mark.
Jag kan rekommendera en bok, som heter Nationalkampen och Språkstriden i Finland 1917-1939 av Pekka Kalevi Hämäläinen (Schildts 1969).

[Leo V]

Min snabböversättning:

"Den vita armén liknade till sin sammansättning betydligt mera hela folkets sammansättning än den röda. Av stupade vita var 45% hemmansägare (av hela befolkningen28%) och 23% arbetare (av hela befolkningen 33%). I Karelens vita trupper, vilka uppgick till c:a en fjärdedel av de vitas fronttrupper, var t.o.m. 34% arbetare, och redan före värnpliktens införande var 23% arbetare. Värnplikten innebar inte att man tvångsrekryterade män som fann den vita armén ideologiskt främmande, "röda män" kunde gömma sig i skogarna eller fly söderut över den glest bevakade frontlinjen, eller så kunde man befria dem under något svepskäl, t.ex. fysisk svaghet eller försörjningsplikt."

Det citerade stycket är från en artikel av akademikern Eino Jutikkala, som har publicerats i boken "Suomen vapaussota 1918. Kartasto ja tutkimusopas"/WSOY 1995.

G:son

Jag menar inte att man tvångsrekryterade finländare mot deras ideologiska övertygelser. Jag är övertygad om att värnplikten påverkade ställningstaganden. Det är de s.k. mittenväljarnas "opålitlighet" vi har att göra med. Hur många gömmer sig egentligen i skogen efter att man infört värnplikt? Hur många var de frivilliga på den röda sidan egentligen övertygade socialister (kanske lönen lockade). Någon värnplikt fanns inte på den röda sidan.

Siffrorna för Karelen kan kanske förklaras med antiryska stämningar (fanns det mer antiryska landskap än Karelen - möjligen då Österbotten).

[Finnpojken]

Hör inte diskussionerna om finska inbördeskriget, vita och röda, och dess levande och döda hemma i en helt annan tråd än denna som egentligen handlar om; Varför byta till finska namn?