G:son skrev:Jag skrev bara rakt av siffrorna jag hittade (se länken i mitt tidigare inlägg). Jag håller med om, att det är något som inte stämmer. Sannolikt var det inte så många som var inkallade, men jag skall försöka hitta en bättre källa.
Registrering enligt etnisk tillhörighet har inte förekommit i Finland, därför är siffrorna antagligen grova uppskattningar, om ingen har forskat i saken. Modersmålet (finska/svenska) registreras i Finland, då den har betydelse för kommunernas förvaltning, samt församlingstillhörigheten. Därför är siffrorna beträffande antalet judar t.ex. tillförlitliga, medan antalet zigenare inte kan läsas av direkt från någon statistik (de är lutheraner, liksom majoritetsbefolkningen).
De är också svåra att läsa av via modersmålet. De finska zigenarna har det mycket speciella med sig att deras modersmål är i allmänhet finska, inte romani.
Men jag är inte säker på att siffrorna är skrivfel.
Så nu till spekulationerna iom att frågan HAR väckts.
Spekulationerna beror väl på vilken fördom som är korrekt eller inte korrekt:
Antag att de inte hade så gott om fasta jobb i allmänhet, eller jobb i ansvarsfull ställning i synnerhet. De skulle då vara givna att tas ut i krigstjänst. Medan folk med kvalificerade jobb tenderar ju att få jobba kvar.
Jämför svenska uttag av manskap på 1600- och 1700-talen: I allmänhet var det INTE bönder/bondsöner eller söner till de besuttna som togs ut i första hand, utan bonddrängar och män utan fast anställning.
Men i samma ekvation måste också ingå att zigenarna som grupp både accepterade och ville ställa upp i de väpnade styrkorna. Hade de varit bestämt motsträviga och allmänt opålitliga så hade man nog skippat dem, krig eller inte.
Viljan att ställa upp och visa sitt värde?? Hygglig dagersättning som omväxling för den arbetslöse??
