Hade Finland kunnat fortsätta Vinterkriget?

[Amund]

Läste just i Finlandsqvissen om den finländske politikern Juho Niukkanen i Stellan Bojeruds fråga som var emot Moskvafreden och ville fortsätta Vinterkriget, jag har alltid trott att Finland var nödd och tvungen att sluta fred eftersom det helt enkelt inte fanns resurser att fortsätta.

viewtopic.php?f=71&p=716682#p716682

Jag förstår om enskilda utan helhetsbild vill fortsätta ett hopplöst krig och att landavträdelser och/eller skadestånd skapar bitterhet och besvikelse, men min fråga är om Finland kunnat fortsätta eller hade det bara lett till en oundviklig kollaps?

Hitler var ju neutral i bästa fall så betydande hjälp utifrån hade knappast kommit i en närtid, visserligen anlände väl små kontingenter av exempelvis Ungrare och Finlandsamerikaner men det förändrade ju knappast det hopplösa läget?

* Moderator: Den här tråden hör nog hemma i VK2 men jag tänkte att det kanske även spänner över Finlands korta tid som nation.

[Stellan Bojerud]

Marskalkens motiv att tillstyrka fred var finska försvarets förluster i människoliv. Materiellt hade det gått att fortsätta ännu en tid.

[JohnT]

Marskalkens motiv att tillstyrka fred var finska försvarets förluster i människoliv. Materiellt hade det gått att fortsätta ännu en tid.

Jo, enligt wiki så fanns det totalt 346,000 man i uniform i mars 1940 men dödssiffrorna per dag var :



så något procent av totala styrkan dog per vecka, och 2-3 gånger så många skadade.
Och om man bara räknar skytteförband som naturligtvis tog största stöten så blir det nog snarare up mot 1 procent förluster per dag.

Även de framgångsrika mottistriderna kostade ~25% förluster på finsk sida.

mer info:
http://www.winterwar.com/War%27sEnd/cas ... m#totalfin


Mvh
/John

[Amund]

Tack Stellan och JohnT! Det var alltså förlusterna i sårade och stupade som blev alltför kännbara? I så fall ger det kanske lite perspektiv på dagens försvarsförmåga, det krävs ett visst sorts styrelseskick för att samhället ska kunna svälja stora förluster.

Man undrar vid vilken tidpunkt de ryska krigsmålen reviderades och att man nöjde sig med Moskvafredens villkor. Om man leker med tanken att Moskva har viss insikt i hur de finska ledarna resonerar, genom öppna källor och/eller spioneri, så kan ju krigsivrare ha fyllt en viktig funktion bara genom att visa att det fanns krafter som är beredda att fortsätta slåss om villkoren blev för hårda.

OT: Det slog mig just att Finland och de Baltiska staterna 1939 då varit självständiga från Ryssland i ca 22 år, det är kusligt nära de antal år som Ukraina och de Baltiska staterna med flera, idag har varit självständiga.

[LasseMaja]

Om man jämför med slutfasen på fortsättningskriget, hur var förlusterna då?

[JohnT]

Det var alltså förlusterna i sårade och stupade som blev alltför kännbara? I så fall ger det kanske lite perspektiv på dagens försvarsförmåga, det krävs ett visst sorts styrelseskick för att samhället ska kunna svälja stora förluster.

Eller att befolkningen lever i en tro att kapitulera är värre än att dö.
(Som en generel kommentar till offervilja, i Finlands fall var Stalin terrorn känd)
En bra fråga är "vilka möjliga val uppfattar individen att han har?"

Man undrar vid vilken tidpunkt de ryska krigsmålen reviderades och att man nöjde sig med Moskvafredens villkor.

I slutet at januari 1940 öppnade Sovjet via Madame Kolontay dörren för förhandlingar med finska regeringen.
Innan dess så var enligt Sovjetunionen Kuusinen den rättmätiga statschefen i Finland.

Om man leker med tanken att Moskva har viss insikt i hur de finska ledarna resonerar, genom öppna källor och/eller spioneri, så kan ju krigsivrare ha fyllt en viktig funktion bara genom att visa att det fanns krafter som är beredda att fortsätta slåss om villkoren blev för hårda.

OOHhh JA, det var uppenbarligen en del av förhandlingarna med Sovjet och
Bara förhandlingarna inom Finland (mellan de högsta politiker och militärerna) rörande om/hur man skulle förhandla med ryssen och vilka mandat som förhandlingsdelegationen skulle få,
Var i sig ett spel där man spelade med, bland annat -
Finsk förmåga att stå ut.
Västmakterna, som kanske var på väg, vilket man hävdade inför ryssen även efter att svenskarna sagt nej till genommarch.
Sveriges roll och därför den stora uppbragdheten när PA Hansson deklarerade att sverige inte skulle gå i krig för Finland(Svenska februarikrisen)

Och att aktörerna i olika samanhang la så stor vikt som möjligt på den faktor som stöttade sin egna argumentation.

OT: Det slog mig just att Finland och de Baltiska staterna 1939 då varit självständiga från Ryssland i ca 22 år, det är kusligt nära de antal år som Ukraina och de Baltiska staterna med flera, idag har varit självständiga.

Usch ja.

[B Hellqvist]

Sedan beror på vilka det var som stupade. Om det likt andra konflikter var en större andel underbefäl och lägre officerare (kompanibefäl), så påverkade det stridsvärdet och förbandens uthållighet.

[Femtiotrean]

Om man jämför med slutfasen på fortsättningskriget, hur var förlusterna då?

Anfallsskedet (25.6 - 13.12.1941): 26.305
Ställningskriget (14.12.1941 - 8.6.1944): 19.288
Slutfasen (9.6.1944 - 4.9.1944): 17.734

Juni 1944: 8.538
Juli 1944: 7.155
August 1944 ~1.900


I mars 1940 blev förlusterna större också därför att soldaterna som hade stridit oavbrutet sedan den 15. februari had helt enkelt blivit för trötta. Avsaknaden av tillräckliga reserver betydde att infanteriregementena eller ens bataljonerna kunde inte flyttas ut från fronten.


Egentligen det enda som talar för att Finland hade kanske kunnat fortsätta, reträtta, omgruppera och stå vid en ny, geografiskt mer läglig försvarslinje är att den röda arméen hade väldigt stora logistiska problem, vägarna var smala och dåliga (och skulle bli ännu dåligare i de nästä veckorna), lastbilarnas kapacitet var begänsad och de gick sönder i snabb takt, bränsleförsörjningen var underdimensionerad, järnvägstransporterna stod stilla. Enligt en rysk historiker hade man inte kunnat slå sig genom en linje bakom Kymmenälv och fortsätta offensiven mot Helsingfors innan man hade tagit hamnfaciliteterna i Kotka och issituationen i Finska viken hade blivit bättre.

[varjag]

Men var inte ryssarna också ganska krigströtta?

Vem var det so sa: ''att vi har precis erövrat nog mycket mark - för plats att begrava våra döda.....''?

Varjag