"Fler dödsoffer i finskt inbördeskrig"

[Marcus]

Det dog fler ”röda” i inbördeskriget 1918 än man hittills trott, enligt en ny bok som publicerats i Finland.
Tidigare har man talat om 5.200–5.700 stupade socialistiska ”röda”. Nu höjer författaren Tauno Tukkinen siffran till 7.000 i sin senaste bok om inbördeskriget, Punaisten taistelutappiot kaatuneina 1918 (De rödas förluster i strid 1918).
Boken innehåller en namnlista på 6.400 stupade. Tukkinen tror att många av de 1.400 röda som försvann stupade i striderna.
– Bara några av dem dog i fånglägren. Det finns väldigt noggranna register över fångarna och de avrättade. Därav kan man dra slutsatsen att hundratals försvunna stupade, främst i de hårda striderna i Tammerfors, Lahtis och Viborg, säger Tukkinen.
Han säger att han hittat nya namn på stupade i bland annat tidningar, minnesskrifter, sjukhusens patientregister, domar och i kyrkoböckerna.
– Av någon anledning antecknade prästerna många stupade röda bara i kyrkoböckerna. Det är en orsak till att de inte tidigare hittats, säger Tukkinen.
Kring 3.400 borgerliga ”vita” dog i striderna i det finska inbördeskriget. En stor del av de totalt tiotusentals offren för kriget var röda som avrättades av vinnarsidan direkt efter krigsslutet. Mer än 12.000 dog av umbäranden i fångläger.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/fler-d ... -1.1082883

/Marcus

[Anne G]

Tauno Tukkinen är inte historiker, utan pensionerar lärare i matematik och fysik: http://fi.wikipedia.org/wiki/Tauno_Tukkinen

[Anne G]

Titeln "Flera dödsoffer" är fel, eftersom i "Sotasurmat" (Databasen för krigsdöda i Finland 1914-22) räknades också försvunna som döda: total nästan 1976 varav röda 1818: http://vesta.narc.fi/cgi-bin/db2www/sot ... sivu/stat2

Och en av källorna är församlingarnas förteckning över döda och begravna: http://vesta.narc.fi/cgi-bin/db2www/sot ... lahdepohja

Om tilförlitligheten: http://vesta.narc.fi/cgi-bin/db2www/sot ... otettavuus

[laitman]

Jag tänkta komma med några tankar som gäller detta ämne, men mera gäller det mentaliteten kring forskningen gällande antalet döda.

Jag måste medge att den finska akademiska forskningen inte har mycket att vara stolt över gällande inbördeskrigets offer och deras antal. En textilarbetare från Tammerfors, Väinö Linna, lyckades med det som ingen historieforskare vågat eller velat göra. Han öppnade en debatt som lyst med sin frånvaro. Och den akademiska världens reaktioner blev häftiga. Linnas Polstjärnan II avfärdades som ren lögn och humbug. En som hårdast fördömde Linna var professor Linkomies, tidigare statsminister.

Linnas syn har för länge sedan segrat men sättet lämnar mycket att önska. Forskaren Jaakko Paavolainen var den som tog sig an frågan och hans böcker gav Linna rätt. Dock var vägen svår. Paavolainen var ekonomiskt oberoende och satsade sina egna pengar på sitt arbete. Dessutom så hade han en mäktig beskyddare som möjliggjorde hans forskningar, president Urho Kekkonen.

En intressant detalj i detta är att gamla "vita" i Fredrikshamn sade att inte har någon avrättats här och ifall så skett så var finns dokumenten. Dokumenten var naturligtvis försvunna men frågan avgjordes genom att president Kekkonen personligen kom till platsen och visade var han själv ledde dessa avrättningar år 1918. Ett vittne med auktoritet och kunskap om händelserna! Heder åt honom!

Vad tänker ni om dessa ord?

Laitman

[frejs väpnare]

Vad tänker ni om dessa ord?

..Att makteliten i alla länder har svårt att erkänna det misshagliga. det hemska och det ociviliserade...

Jmf t.ex den svanska debatten om neutralitet under världskrig.

[Leo V]

Hej
Har stött på uppgiften att Kekkonen skall ha lett arkebusering. Men var han inte bara en tonårig menig?
Var kan man hitta uppgiften om deltagande. Källa?

[Schwemppa]

Jag har inte källor till hands, men jag har för mig att Kekkonen själv skrev om det här, många år senare. Saken hade gnagt på hans samvete. Han var 17 år vid tillfället.

[Schwemppa]

Källa är alltså Kekkonen själv, i sina hågkomster "Vuosisatani I" (Mitt århundrade) utgivna på Otava 1981.

Kekkonen befann sig på torget i Fredrikshamn den 25.5.1918, då en jägare som transporterade ett tiotal civila kommenderade honom med sig. Först när de nådde vallarna förstod Kekkonen vad det var fråga om.

- Då först insåg jag att det var fråga om att verkställa dödstraff.

Jägaren kommenderade Kekkonen att leda exekutionen. Den nervöse Kekkonen hävdade senare att han inte kom ihåg om han också höll i geväret.

- Jag vill minnas att jag inte var bland dem som sköt.

De dödsdömdas namn lästes upp, men inte motiveringen till domarna.

- När förberedelserna var över kom min andel av det hela. "Till kinden, ge fyr" var visst kommandoorden kom Kekkonen ihåg 63 år senare.

(Den här redogörelsen baserar sig på en artikel i Ilta-Sanomats Kekkonen-specialare från hösten 2010)