Henrik Arnstad om Finlands agerande

[oxford]

haltar å det grövsta av flera anledningar och är missvisande.

Och vad är det som är missvisande?

[Esa K]

God eftermiddag.

haltar å det grövsta av flera anledningar och är missvisande.

Kan vara så eller inte, men i avsaknad av specifika exempel hur, är det svårt att bemöta detta yttrande med varken ett bu eller ett bä. Men, vad som också i delar av denna diskussion är missvisande är följande. Om Finland nu band upp x eller y antal sovjetiska divisioner genom att gå i krig mot Sovjetunionen är irrelevant. De Sovjetiska divisioner som fanns vid Finlands gränser efter inledningen av Barbarossa blev dock till slut ett absolut minimum eftersom allt tillgängligt manskap faktiskt dirigerades om till fronterna mot Tyskland, och dessa sovjetiska styrkor hade likväl av nöden behövts vid den finsk/sovjetiska gränsen även i fall av finsk neutralitet. Ett, som en spärr mot då av Sovjetledningen förmodade finska anfall mot Sovjetunionen, eller två: som ett skydd mot eventuella tyska anfall över Finland – det vill i detta hypotetiska fall säga krigshandlingar även mellan Finland och Tyskland – med till exempel Karelska näset eller Leningrad som mål. Så, ytterligare ett sätt att se på detta.


Med vänliga hälsningar

Esa K

[Artur Szulc]

Kan vara så eller inte, men i avsaknad av specifika exempel hur, är det svårt att bemöta detta yttrande med varken ett bu eller ett bä. Men, vad som också i delar av denna diskussion är missvisande är följande. Om Finland nu band upp x eller y antal sovjetiska divisioner genom att gå i krig mot Sovjetunionen är irrelevant. De Sovjetiska divisioner som fanns vid Finlands gränser efter inledningen av Barbarossa blev dock till slut ett absolut minimum eftersom allt tillgängligt manskap faktiskt dirigerades om till fronterna mot Tyskland, och dessa sovjetiska styrkor hade likväl av nöden behövts vid den finsk/sovjetiska gränsen även i fall av finsk neutralitet. Ett, som en spärr mot då av Sovjetledningen förmodade finska anfall mot Sovjetunionen, eller två: som ett skydd mot eventuella tyska anfall över Finland – det vill i detta hypotetiska fall säga krigshandlingar även mellan Finland och Tyskland – med till exempel Karelska näset eller Leningrad som mål. Så, ytterligare ett sätt att se på detta.

Precis!

Genom att formulera sig som Arnstad (enligt citatet som Anne införde) gör tyder på att han snarare är ute efter debatt än en allsidig analys. HA är ingen dumbom utan har aktivt valt att använda sig av ett moraliserande språkbruk. Jag är inte rätt person att värdera detta. Titta bara på vilken uppmärksamhet hans böcker har fått. Ibland är det också ur ett konfronterande angreppssätt som ny kunskap föds, som nya perspektiv kan anläggas.

[IvanAl]

Genom att formulera sig som Arnstad (enligt citatet som Anne införde) gör tyder på att han snarare är ute efter debatt än en allsidig analys. HA är ingen dumbom utan har aktivt valt att använda sig av ett moraliserande språkbruk. Jag är inte rätt person att värdera detta. Titta bara på vilken uppmärksamhet hans böcker har fått. Ibland är det också ur ett konfronterande angreppssätt som ny kunskap föds, som nya perspektiv kan anläggas.

Nej, Arnstad är minsann inte någon dumbom, det håller jag gärna med om. Men han har också, enligt min mening, på sätt och vis helt rätt i sitt resonemang - annars vann han ju ingen genklang..

De flesta, kanske t.o.m. alla här, tycks ju vara helt överens om att (även) de finska trupperna band upp en hel del ryska trupper (hur mycket är förstås en fråga för sig). Också om det att Nazi-Tyskland klart utnyttjade (bl.a) den finska krigföringen då tyskarna gick mot Moskva på hösten 1941 tycks relativ enighet råda. Sedan, i slutfasen, vid jultiden 1941, kom så striderna om själva Moskva. Också härvid drog tyskarna naturligtvid den fördel de förmådde av att finnarna på annat håll engagerade tyska trupper. Oenighet tycks bara föreligga om hur mycket - kvantiteten - av tyskarnas fördel av finsk krigsföring.

Det, vilken kvantiteten var, hur mycket, nytta tyskarna drog av finnarnas medverkan i kriget är förstås omöjligt att säga exakt. På samma sätt är det väl också oklart vilken nytta tyskarna drog av de öviga axelmakternas (som exempelvis Rumäniens och Ungerns) bidrag till krigföringen. Det står alltså helt klart att tyskarna haft nytta, om än svårdefinierbar, av finnarnas insats i kriget. Detta tycker jag att är den springanda punkten. Om det sedan hade gått ända därhän att även Moskva hade fallit skulle konsekvenserna vara så komplexa att de inte kan ens tillnärmelsevis definieras – hade England i så fall ha slutit fred, vilken hade amerikanernas reaktion då varit, hade förflyttningen av rysk industri mot ost lyckats, hur skulle ledningen i Sovjetunionen ha reagerat – allt är idel frågetecken. Man kan högst gissa vilka konsekvenserna skulle ha varit t.ex. med hänsyn till utgången av krigstotaliteten. Arnstad ställer med sitt moraliska grepp alltså en mycket angelägen fråga.

Du har nog säkert rätt i att mången uppfattar Arnstads framställning som tillspetsad och kontroversiell. Det är den dessutom säkert helt avsiktligt. Något rent nonsens kan den däremot allra minst sägas vara.

Tack.

I.A.

[Anne G]

Genom att formulera sig som Arnstad (enligt citatet som Anne införde) gör tyder på att han snarare är ute efter debatt än en allsidig analys. HA är ingen dumbom utan har aktivt valt att använda sig av ett moraliserande språkbruk. Jag är inte rätt person att värdera detta. Titta bara på vilken uppmärksamhet hans böcker har fått. Ibland är det också ur ett konfronterande angreppssätt som ny kunskap föds, som nya perspektiv kan anläggas.

Vad nytt har Arnstad presenterat? Alla hans fakta är hämtat från finska utforskningar. Och om hans idé om debatten är sådan som med Henrik Meinander, som han därefter skyllde att nästan förneka holokaust. Varför? Det kan vara att Arnstad inte kunde medge för sig själv att Meinanders kunskaper vitt överträffar hans egna ringa, att Meinander förstår historien medan han bara övar efterklokhet och moralisering, inte ens att det kan vara många tolkningar om historien, inte bara Enda Sanningen.

Därefter tvivlar jag om någon utforskare vill ännu debattera med honom.

[Anne G]

De flesta, kanske t.o.m. alla här, tycks ju vara helt överens om att (även) de finska trupperna band upp en hel del ryska trupper (hur mycket är förstås en fråga för sig). Också om det att Nazi-Tyskland klart utnyttjade (bl.a) den finska krigföringen då tyskarna gick mot Moskva på hösten 1941 tycks relativ enighet råda. Sedan, i slutfasen, vid jultiden 1941, kom så striderna om själva Moskva. Också härvid drog tyskarna naturligtvid den fördel de förmådde av att finnarna på annat håll engagerade tyska trupper. Oenighet tycks bara föreligga om hur mycket - kvantiteten - av tyskarnas fördel av finsk krigsföring.

Det, vilken kvantiteten var, hur mycket, nytta tyskarna drog av finnarnas medverkan i kriget är förstås omöjligt att säga exakt. På samma sätt är det väl också oklart vilken nytta tyskarna drog av de öviga axelmakternas (som exempelvis Rumäniens och Ungerns) bidrag till krigföringen. Det står alltså helt klart att tyskarna haft nytta, om än svårdefinierbar, av finnarnas insats i kriget. Detta tycker jag att är den springanda punkten. Om det sedan hade gått ända därhän att även Moskva hade fallit skulle konsekvenserna vara så komplexa att de inte kan ens tillnärmelsevis definieras – hade England i så fall ha slutit fred, vilken hade amerikanernas reaktion då varit, hade förflyttningen av rysk industri mot ost lyckats, hur skulle ledningen i Sovjetunionen ha reagerat – allt är idel frågetecken. Man kan högst gissa vilka konsekvenserna skulle ha varit t.ex. med hänsyn till utgången av krigstotaliteten. Arnstad ställer med sitt moraliska grepp alltså en mycket angelägen fråga.

Du har nog säkert rätt i att mången uppfattar Arnstads framställning som tillspetsad och kontroversiell. Det är den dessutom säkert helt avsiktligt. Något rent nonsens kan den däremot allra minst sägas vara.

Vad jag menade med "rena nonsens" är att Arnstad skyller Finland för något som inte hände för Sovjet vann ju slaget före Moskva. Och Arnstads fantasi att världskriget kunde ha avgjort då, är dessto underligare, att högsta tyska befälet visste redan på sensommaren att Wehrmacht kunde inte vinna kriget 1941 eftersom Sovjet hade mycket, mycket mera divisioner som man hade trott (minns nu exakt om de hade 2 gånger mera eller så).

I år 1942-3 brukade soldater i Röda armén fråga varandra: "Råkar du till kriget eller till Karelska fronten?" (Berättat av Kimmo Rentola)

[Esa K]

God dag.

"Råkar du till kriget eller till Karelska fronten?"

Finns även i följande variant från staden som en gång hette Leningrad:
– Vilka arméer deltar inte i kriget?
– Den turkiska, den svenska och den 23:dje sovjetiska...

Var den tjugotredje sovjetiska befann sig överlåter jag till läsarens av detta att själv ta reda på


Bästa hälsningar

Esa K

[ikv91]

Det förvånar mig att det finns så många tillskyndare av en sovjetisk syn på kriget Sovjet-Finland, som utan vidare bortser från att vinterkriget också var en del av andra världskriget. Utan vinterkrig inget fortsättningskrig.
Tillskyndarna av sovjetvinkeln gör sig faktiskt till företrädare för en av världshistoriens allra västa mördarregimer, vilken dödade mångdubbelt flera av sin egen befolkning än vad Hitler och hans anhang lyckades med.
Mot denna avskyvärda stormaktsdiktatur lämnades det unga demokratiska Finland ensamt och erhöll endast begränsat stöd från omvärlden. Det har på dessa sidor även hävdats att Finland skulle kunnat få tillbaka dessa områden (i gåva) från Sovjetunionen (från vilken planet kommer en person med denna åsikt). All historik och nutidskunskap visar att detta är och har alltid varit en utopi.
Att tala om finsk "cynisk" revanschism låter ganska magstarkt med tanke på att Finland var tvungen att lämna bort 10 procent av sin landyta, 20 procent av sin jordbruksmark och 20 procent av sin industriella kapacitet till följd av det sovjetiska överfallet 1939. Det finns väl inte en politiker som vill ha en möjlighet till omval och en befolkning, att om tillfälle ges försöka att få tillbaka dessa förlorade områden. Att sedan Finland inte egentligen hade något val att gå med på tysk sida (Meinander, Oslo militære sammfunn), samt annan relevant forskning visar även detta.

HA är inte någon forskare och brister i sakkunskapen samt bortser från alla sakliga argument som motsäger hans ytterst extrema åsikter och de slutledningar som han drar av detta. Jag själv tycker det är tråkigt att en så illa underbyggd publikation har erhållit en så stor uppmärksamhet och troligen hyggliga intäkter till en författare som inte förtjänar det.

Ett antal personer har på dessa sidor dock bjudit på mycket kunskapsrik argumentation i sitt debatterande mot "sovjetfundamentalisterna" som ytterst sällan kan prestera några styrkta uppgifter med relativ objektivitet.

Vad beträffar judiska befolkningen i Finland kan man väl tillspetsat säga att, Finland gick i krig för att skydda sin judiska befolkning. Inget annat europeiskt krigförande land än Finland klarade av att undanhålla dom från att mördas. Några stupade dock för sovjetiska kulor i frontlinjen.

Tackar för underhållande debatt

ikv91

[JohnT]

Men om du blir så provocerad av frågorna så är jag rädd att Arnstad har vissa belägg för sin tes.

Så du menar John T att om man skriver en bok i tex Israel där man hävdar att förintelsen är båg, och den reaktion av att judarna känner sig provocerade är ett säkert tecken på att det finns någon sanning i påståndet?

Om du har svårt att följa vad jag skriver kan du gärna fråga om jag är oklar
men det du skriver ovan känns mer som en halmdocka än ett ärligt försök att förstå vad jag försökte uttrycka.
Gå gärna tillbaka till min kommenar till Anne G och fösök se samanhanget.

Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört.

Frågan är snarare varför han redan har skrivit en bok om hur Sveriges utrikesminister agerade under tyskt tryck utan att behöva förfalska eller dölja vad Sverige faktiskt gjorde.

På samma sätt som de flesta moderna finska historiker också har gjort rörande finland.

Om du läst de tre följande meningarna så har jag svårt att förstå vad du menar med skenhelig?

Alltså kan du eller Arnstad tala ur skägget och konkret visa på att Finland är direkt eller indirekt involverade i förintelsen istället för att insuniera. Jag ska vara ärlig och säga att din bitterhet över Finland är den enda rödatråden jag kan hitta i dina patroniserande inlägg. Men det är väldigt lite sak och uyppbyggd argumentation. Dina inlägg är mer likt Arnstad moraliserande utan att erkänna eller se viktiga saker som exmpel hotet från Hangö basen , Finlands geopolitiska lägge eller att du bara ser på det Sovjetiska handlandet.

Det är inget hedligt sätt att läsa historia på...

Vad det gäller Arnstad så kan du ju läsa hans bok "skyldig till skuld" vilken jag förutsatte att du hade gjort givet
dina tidigare kommentarer i denna tråd. Hans argumentation kring dödlighet i finska krigsfångeläger korrelerat till offrens ursprung har jag inte svårt att följa, vad är det som du uppfattar som mumlande ur skägget?

Vad det gäller mig kan du gärna börja i följande tråd:
viewtopic.php?f=71&t=26725&start=0


För övrigt väntar jag fortfarande på ditt svar

Jag vill också påpeka att jag även stödjer mig på Ove Bring och Max Jacobsson som även dem annvänder begreppet medkrigförande dvs co-belligrent (Men de kanske förnekar, vad vet jag).

Ursäktar om jag har missat om du tidigare i tråden har refererade till dessa källor.
Kan du vara snäll och visa mig vad, eller referens till ,vad framför allt Ove Bring har skrivit i detta ämne?
Han har uppenbarligen skrivit något i huvudstadbladet men jag kan inte hitta en länk till själva texten.


Och om du kan ge en folkrättslig definition på begreppet allierad och medkrigförande och hur de ska tolkas i fallet Finland 1941-44 så vore det intressant.

Mvh
/John

[oxford]

Men om du blir så provocerad av frågorna så är jag rädd att Arnstad har vissa belägg för sin tes.

Om du har svårt att följa vad jag skriver kan du gärna fråga om jag är oklar
men det du skriver ovan känns mer som en halmdocka än ett ärligt försök att förstå vad jag försökte uttrycka.
Gå gärna tillbaka till min kommenar till Anne G och fösök se samanhanget.

PÅ vilket sätt gör grova provokativa uttalanden att den som fäller dem automatiskt fär belägg för dem?

Vad det gäller Arnstad så kan du ju läsa hans bok "skyldig till skuld" vilken jag förutsatte att du hade gjort givet
dina tidigare kommentarer i denna tråd. Hans argumentation kring dödlighet i finska krigsfångeläger korrelerat till offrens ursprung har jag inte svårt att följa, vad är det som du uppfattar som mumlande ur skägget?

Det fanns en lika stor dödlighet bland de finska krigsfångarna i Sovjet (det vill säga 1/3), kopplar du också ihop det med förintelsen?

Dessutom varför läsa Arnstads kommunist propaganda när man kan gå till källan direkt. Notera också att rapportens författare Lars Westlund både i DN och i SVts kulturnyheterna tydligt sagt att man inte kan dra de slutsatserna Arnstad gjort ur hans arbete.

Jag vill också påpeka att jag även stödjer mig på Ove Bring och Max Jacobsson som även dem annvänder begreppet medkrigförande dvs co-belligrent (Men de kanske förnekar, vad vet jag).

Ursäktar om jag har missat om du tidigare i tråden har refererade till dessa källor.
Kan du vara snäll och visa mig vad, eller referens till ,vad framför allt Ove Bring har skrivit i detta ämne?
Han har uppenbarligen skrivit något i huvudstadbladet men jag kan inte hitta en länk till själva texten.


Och om du kan ge en folkrättslig definition på begreppet allierad och medkrigförande och hur de ska tolkas i fallet Finland 1941-44 så vore det intressant.

Mvh
/John[/quote]

""Medkrigförande (Eng:Co-belligerence) är att föra krig mot en gemensam fiende utan att vara bunden av ett formellt avtal eller vara allierad.

Medkrigförande är en bredare och mindre precis benämning än "allierad". Medkrigförande kan föra helt separata krig eller ha varierande samarbete. De olika medkrigförande kan ha helt olika mål.

Exempel på medkrigförande under andra världskriget är Finland och Tyskland och under det kalla kriget NATO och Sverige, i den mening att Sverige stödde NATOS signalspaning och utbytte militär information riktad mot en gemensam fiende, Sovjetunionen.

Termen medkrigförande antyder avstånd, kulturellt, religiöst, ideologiskt, medan "allians" antyder motsatsen""

Jag tror Max Jacobsons "Våldets århundrade" skulle ge de lite perspektiv till kommunisten Arnstads svärmerier.

[mythcracker]

Det fanns en lika stor dödlighet bland de finska krigsfångarna i Sovjet (det vill säga 1/3), kopplar du också ihop det med förintelsen?

Utan att lägga mig in i den övriga delen av den här debatten har jag endast en anmärkning att göra:

http://militera.lib.ru/research/galitsky_vp/01.html

Плен — это не санаторий. Из официальных источников известно, что в плену в СССР умерло 403 финских военнопленных войны 1941–1944 гг. По отношению к общему количеству взятых в плен военнослужащих финской армии — 2475 человек — умершие составляют 16 процентов. Это достаточно высокий процент смертности. Безусловно, он значительно ниже процента смертности советских военнопленных, содержавшихся в плену в Финляндии, который составил 30,3 % от общего количества пленных военнослужащих Красной Армии в период 1941–1944 гг.{131}

Fångenskap är inget hälsohem. Ur officiella källor är det känt, att 403 tillfångatagna finnar dog under kriget 1941-1944. I förhållande till det totala antalet tillfångatagna finska soldater - 2.475 personer - utgör de 16 procent. Det är en tillräckligt hög dödlighetsprocent. Självklart, den är betydligt lägre än de sovjetiska krigsfångarnas dödlighetsprocent i finsk fångenskap, som uppgick till 30,3% av det totala antalet krigsfångar ur Röda armén under perioden 1941-1944.

Fotnot 131:

{131} По данным финского историка Эйно Пиетола, вооруженными силами Финляндии в войну 1941–1944 гг. было пленено 64188 советских военнослужащих, из которых было репатриировано в СССР 44912 человек, а 19276 человек умерло. — См.: Пиетола Эйно. Военнопленные в Финляндии 1941–1944 гг. На фин. яз. — Ювяскюля: Гуммерус, 1987. — 281с.

{131} Enligt den finske historikern Eino Pietola, hade Finlands krigsmakt tagit 64.188 sovjetiska soldater till fånga 1941-1944, av de skickades 44.912 personer hem, medan 19.276 personer hade dött. - Se: Pietola Eino. Krigsfångar i Finland 1941-1944. På finska: Jyveskylä Hummerus, 1987. - 281s.

Således: 30,3% döda sovjetiska soldater i Finland (19.276 av 64.188 krigsfångar) mot 16% döda finska soldater i Sovjetunionen (403 av 2.475 krigsfångar) mellan 1941 och 1944. Där har du utgångspunkten för den här delen av debatten. Det existerar inga "det fanns en lika stor dödlighet bland de finska krigsfångarna i Sovjet" som du, oxford, vill göra gällande. Som vanligt visar det sig att dina påståenden saknar verklig grund när man synar dem lite närmare i sömmarna. Dina ord avslöjas, som vid ett flertal tidigare tillfällen, som en tom och innehållslös propagandistisk retorik.

/MC

[Anne G]

[ Således: 30,3% döda sovjetiska soldater i Finland (19.276 av 64.188 krigsfångar) mot 16% döda finska soldater i Sovjetunionen (403 av 2.475 krigsfångar) mellan 1941 och 1944.

Du har gamla (d.v.s. sovjetiska) utgifter.

Dmitri Frolovs dissertation Sotavanklna Neuvostoliitossa. Suomalaiset sotavankeina NKVD:n leireissä talvi- ja jatkosodan aikana (2004) visar att dödligten bland finländska kriogsfångar i Sovjet 1941-4 var 32 procent (997 personer). Frolov tar med också de fångar som skjuts före lägren.

Föutom brist på livsmedel (som också drabbade sovjetiska civilbefolkningen av), var orsaken till hög dödlighten epidemier. En av dem utbröt på hösten 1944 i ett genomgångsläget just före krigsfångar skulle skickas hem.

Frolovs bok har english summary.

[Stilleben]

Det förvånar mig att det finns så många tillskyndare av en sovjetisk syn på kriget Sovjet-Finland, som utan vidare bortser från att vinterkriget också var en del av andra världskriget. Utan vinterkrig inget fortsättningskrig.
Tillskyndarna av sovjetvinkeln gör sig faktiskt till företrädare för en av världshistoriens allra västa mördarregimer, vilken dödade mångdubbelt flera av sin egen befolkning än vad Hitler och hans anhang lyckades med.
Mot denna avskyvärda stormaktsdiktatur lämnades det unga demokratiska Finland ensamt och erhöll endast begränsat stöd från omvärlden. Det har på dessa sidor även hävdats att Finland skulle kunnat få tillbaka dessa områden (i gåva) från Sovjetunionen (från vilken planet kommer en person med denna åsikt). All historik och nutidskunskap visar att detta är och har alltid varit en utopi. -------------ikv91

Jag kortar ner inlägget till det mest väsentliga. Det är mycket bra påpekat! Som jag anfört i en annan tråd kan man istället för nuvarande sovjetkramares utgjutelser lika gärna ta del av http://klassmotklass.blogg.se/2009/dece ... ionen.html . Klicka på de gröna länkarna till kapitlen!

[IvanAl]

Vad jag menade med "rena nonsens" är att Arnstad skyller Finland för något som inte hände för Sovjet vann ju slaget före Moskva.

Det är förstås alldeles riktigt att de sovjetiska trupperna besegrade Hitlers trupper redan innan de hann inta (eller ens försöka inta) Moskva. Följaktligen beskyller Arnstad ingalunda Finland för att Finland skulle ha medverkat till att tyskarna skulle ha intagit Moskva. En sådan tanke om Arnstad går, om nånting, på det rena nonsenets konto. Så: vad menar du med att säga i den citerade meningen kufiskt att Arnstadt beskyller Finland för ”något som inte hände”? Vad är detta märkliga ”något”, det som ”inte hände”, men som Arnstad kantänka beskyller Finland för?

... Och Arnstads fantasi att världskriget kunde ha avgjort då ...

Det var ytterst nära att II världskriget slutade i och med att tyskarnas försök att inta Moskva skulle ha lyckats, vilket dock förblev på fantasins stadium. Det är, som jag redan påpekade, ytterst vanskligt att sia om konsekvenserna av händelserna ifall Moskva hade fallit. Vill man spekulera kan man exempelvis anta, att II världskriget hade upphört i oc med det, t.ex. på grund av att England vid sådan utgång av krigshandlingarna varit föranlett att be om fred och USA åter inte brytt sig ensam om att kriga i Europa. Eller också inte.

Däremot är det helt riktigt att, vilket Arnstad gör, reflektera över vad den möjligheten hade inneburit, även i ett moraliskt perspektiv, för i synnerhet Finlands vidkommande. Du känner synbarligen motvilja över att ens reflektera över möjligheten, och föreställer dig hellre t.ex att USA a-bombar i ett tyskdominerat Europa? Någon a-bomb blir väl också Finland beskärd i så fall?

Tyskarna kom ju trots allt ända till Moskva och var som närmast på ungefär 15 kilometer avstånd (det exakta avståndet blir beroende av hur Moskvas exakta läge bestäms - ligger Moskva exempelvis vid medelpunkten av Röda torget?) men tyskarna kunde sedermera ju inte ens försöka sig på att inta staden.

Det ligger alltså en myckenhet av sanning i Arnstads konstaterande, att II världskriget kunde ha upphört i och med tysk seger i Moskva. Så gick det emellertid inte.


Tack.

I.A.

[Nubben]

Det ligger alltså en myckenhet av sanning i Arnstads konstaterande, att II världskriget kunde ha upphört i och med tysk seger i Moskva. Så gick det emellertid inte.

Kan du peka ut var i din text du påvisar att det ligger "en myckenhet av sanning i Arnstads konstaterande"? Jag ser inget som tyder på det.
Eftersom deet inte ens var nära att Moskva skulle kunna falla så faller ju Arnstads skuldbeläggning av Finland redan där som Anne förtjänstfullt påpekar.

Finlands alternativ till att med Tyskland strida mot Sovjet var fortfarande att bli inkorporerad i Stalins Sovjet vilket torde vara klart för alla i.o.m. Vinterkriget och de sovjetiska krigsmålen i detsamma. Ändå så diskuterar vi återigen Finlands skuld i judeutrotningen m.m., totalt utan täckning i historien om man t.ex. ser till judarna i Finland.