- Den svenska historien, band 14, Albert Bonniers Förlag, Stockholm , 1979.I augusti 1943 upphörde vapentransiteringarna och permittenttrafiken. Tyskarna protesterade men kunde ingenting göra. Ett nytt handelsavtal slöts kort därpå med västmakterna. Den svenska järnmalmsexporten till Tyskland sänktes från 10 till 7,5 miljoner ton. Även andra exportbegränsningar gjordes och inga krediter till Tyskland kom längre ifråga. Också den svenska exporten till Argentina skars ner. I gengäld fick Sverige en ökad tillförsel av bl.a. mineraloljor. Tyskarna protesterade åter men slöt i januari 1944 ett nytt avtal med Sverige, det sista under kriget.
Kort därpå tvingades Sverige att ytterligare ompröva sin hållning och frångå sina utfästelser till tyskarna. Britterna och amerikanerna ondgjorde sig nu särskilt över kullagerexporten. De ansåg att de i denna hade funnit tyskarnas >>akilleshäl>> och krävde snart att Sverige helt skulle inställa sina leveranser. Amerikanerna antydde rentav att de >>av misstag>> kunde komma att bomba SKF:s anläggningar i Göteborg. Följden blev att hela det svensk-tyska handelsutbytet under andra halvåret 1944 gradvis inställdes.
Hur många mer delikata hot av sådan här natur ställdes på Sverige av de allierade. Britterna verkar ha varit ganska toleranta mot de neutrala ländernas utrikeshandel. Tyskland har såvitt jag vet alltid varit vår största handelspartner och är än idag. Det ligger lite i de buffliga jänkarnas natur att inte ha den ringaste förståelse för att vi behövde kol och koks för att överleva.
Mvh
/Johan