Det tredje rikets maktstruktur

[Bengtsson]

Jag håller på med ett skolarbete och undrar nu om någon av de kunniga medlemmarna på detta fruktansvärt bra forum skulle kunna hjälpa mig?

Ämnet som avses är som sagt maktstrukturen i det tredje riket när detta var som starkast (runt slutet av 1941 - mitten av 1942 alltså), vilken skall redovisas under ett 20 minuter långt föredrag. Jag har börjat gå igenom den här siten men jag undrar nu om någon av er kan hjälpa mig lite ytterligare, genom att koncentera informationen. Det jag behöver ha reda på är andra sidor som behnadlar ämnet och också en enkel "maktpyramid". Så som jag ser det ser denna ut ungefär så här.

1: Hitler, Führer
2: Himmler, chef för SS, näst mäktigaste mannen i riket
3: Ministerierna
(4: Gauleiters)
5: Folket

Jag har ännu inte läst in mig ordentligt på ämnet så det är fruktansvärt bristfälligt än så länge. Så att som sagt, all hjälp och alla förslag är välkomna.
Tack på förhand!

Bengtsson

[johanbtk]

Generellt skulle man kunna säga att alla inom tredje riket endast var ansvariga inför sina överordnade. D.v.s. sparka nedåt och slicka uppåt.

Dock kunde vissa personer, t.ex. Martin Bormann använda sin position för att skaffa mer makt utan att hans överordnade (till en början Rudolf Hess, och senare Hitler) kände till det. Bormann kunde utnyttja sin position genom att bestämma vilka som fick träffa Hitler, och detta gav honom mycket stor makt. För övrigt så anser jag att Bormann, i alla fall på slutet, var betydligt mäktigare än både Himmler och Göring.

[hangatyr]

glöm inte albert speer! chef över organisation todt, med allt vad det innebar, och dessutom mkt god vän till hitler.

[J von B]

Himmler hade nog på pappret mycket makt, men det jag läst så har jag fått uppfattningen att många organisationer var underställda honom administrativt sett medans operativt så var det någon annan som drog i tåtarna. Görings stjärna dalar en aning vid denna tiden du pratar om, men maktlös var han inte.

Mvh
/Johan

[Pumpkin]

Jag skulle vilja påstå att Tredje Riket stod på höjden av sin militära makt just innan Barbarossa stoppas av vintervädret, december 1941. Den interna organisationen är dock egentligen något annat än den militära situationen. Jag vill först ge min syn på vad fascism är som en bakgrund till maktfördelningen:

Tredje Riket var inrikespolitiskt mycket stabilt. Den enda drastiska förändringen i maktfördelning ägde väl rum strax efter maktövertagandet, då Hitler kuppartat lät avrätta SA-ledningen (Röhm m.fl.) SA ville ha en radikal revolution i Tyskland, där stortrupperna skulle bilda samhällets ryggrad, politiskt och militärt. SA-Ledningen var besviken över Hitlers oblodiga maktövertagande och med att den traditionella tyska armén (med en adlig anti-revolutionär officerskår) inte ersattes av en SA's revolutionära folkarmé (såsom röda armén formats i Sovjet). I och med att SA's makt reducerades, stärktes den etablerade militärens makt, men också det mer extrema SS, partiets elit.

Det ligger i fascismens natur att inte krossa alla etablerade samhällsorgan, vilket däremot kommunisterna gör. Fascisterna bildar en korporativistisk ordning, där etablerade särintressen (militär, industri, fackföreningar, eventuell monark) bibehåller sin maktställning och ställs under diktatorns kontroll. Det fascistiska partiet får inte en överordnad ställning efter revolutionen (till skillnad från kommunismen) utan blir en av de stora särintresseorganisationerna. Hitler betraktade NSDAP främst som en propagandaorganisation som förde honom till makten. Väl där, behövde han inte längre partiet på samma sätt, utan byggde sin makt på de etablerade tyska maktstruktererna. Därför har Tredje Riket en rätt förvirrande maktstruktur. Det är en salig blanding av den ideologiskt extrema SS-eliten, nästan socialistiskt revolutionära SA-stormtrupper som en relik från partiets kampdagar, den aristokratiska gamla militärledningen, kapitalistiska industrimän, ett starkt fack, en utrikesminister och en finansminister som väl inte ens var partimedlemmar (Neurath). Därför påstås nazism än vara socialistisk, än kapitalistisk, än konservativ etc. I själva verket skulle jag vilja påstå att fascismen är ideologilös. Fascism är bara ett sätt att organisera makt (korporativism). Huruvida arbetare eller kapitalister "vinner" på en fascistisk ordning, beror bara på vad som är i diktatorns intressen. De rasidéer etc som fördes fram, var inte en nazistisk uppfinning. De tog bara till sig idéer utifrån som var utbredda och populära på 20-talet. Om Hitler byggde ett parti idag, så skulle han nog ha använt sig av internet-hypen på motsvarande sätt!!!

Propagandaministern Goebbels var en mycket mäktig person under kampåren, men tappade sitt inflytande efter maktövertagandet. Efter Stalingrad, när den dalande krigslyckan krävde att folket mobiliserades moraliskt för "det totala kriget", blev Goebbels återigen en av de allra mäktigaste.

Typiskt för Goebbels är också att han inte riktigt allierade sig med någon annan makthavare, utan var 100% trogen Hitler. Annars är det naturligt att ledare inom olika samhällsområden bildar allianser för att gynna sina fortsatta karriärer. Hitler verkar ha accepterat sådana interna maktkamper, där ledare såg till sitt eget intresse före samhällets (men naturligtvis alltid först och främst till Hitlers intressen) som en naturlig del av samhällsprocessen. Han hade dubblerade organisationer på många områden och tänkte nog i termer av konkurrens och "den starkes rätt". Han spelade ut olika ledare mot varandra för att hålla dem på alerten och för att se vem som var dugligast. Hitler kunde avsätta vem han ville och när han ville. Så gjorde han med bl.a. Röhm och överbefälhavaren när han kände för det. Ingen kunde åberopa någon "konstitutionell" rätt att inneha ett visst ämbete.

Exempel:
Goebbels var propagandaminister, med det var en annan ledare som hade över dagspressen.
SS växte under kriget fram som en ny krigsmakt parallellt med Wehrmacht.
Göring ledde den ekonomiska 4-årsplanen, men var inte finansminister.
Himmler ledde Gestapo medan Canaris ledde kontraspionaget. Dessutom hade militären, utrikesministeriet och Göring personligen egna underrättesletjänster!
etc etc etc

När akuta problem dyker upp, ger han ad hoc någon duglig person särskilda fullmakter att lösa problemet. Ett exempel är en flygvapeninspektör, Milch, som får makt att med alla medel organisera tågtransporterna som brutit samman i Ryssland. Han kunde kommendera trupper och rekrytera arbetare som han ville, utan hänsyn till fältmarskalker eller företagsledare. Ansvarig direkt till Hitler. Annars var Tredje Riket mycket byråkratiskt.

Inför invasionen av Sovjet 1941 hade Hitler gjort sig själv till militär överbefälhavare. Han var också rikspresident sedan Hinderburg dött ca 1934 och naturligtvis partiledare. Men det är bara formalia. Propagandan hade gjort honom till halvgud och hans makt baserades de facto på hans oemotsagda status som ledare, inte på lagar. Han följde inte ens en ideologi, utan var fri att i varje ögonblick göra vad han ville utan att bedömas av andra. Han var opportunist och pragmatiker, d.v.s. han utnyttjade varje situation som han ansåg bäst för stunden. Han behövde helt enkelt inte vara konsekvent!

Sammanfattningsvis kan maktstrukturen se komplicerad och förvirrande ut, men det är bara därför att Hitler splittrade sina underordnade för att avvärja hot mot sin ställnig. I själva verket var maktstrukturen den enklast tänkbara: all makt i Hitlers händer!

[Ruben]

Personligen tycker jag inte man kan säga att nazismen var ideologilös med utgångspunkt från att rastänkandet och nationalismen hämtats utifrån. Vilken ideologi har inte hämtat inspiration från sin samtid eller från historien? Att sedan Hitler väljer att bygga sitt samhälle med utgångspunkt i de befintliga samhällsinstitutionerna är ett vägval som snarare visar att partiet inte var revolutionärt snarare än att det var ideologilöst.

[Olov]

...I själva verket var maktstrukturen den enklast tänkbara: all makt i Hitlers händer!

Jag tror det var Hermann Göring som en gång sa något i stil med: "Att när det gäller viktiga beslut är det alltid till sist Führens ord som gäller. Då är ens åsikt inte mer värd än en liten gråsten."

Olov

[Pumpkin]

Liberalism och marxism är ideologier som grundats på ekonomiska teorier. Facismen saknar motsvarande distinkt filosofisk (vetenskaplig?)kärna. Fascistisk ideologi känns som en efterkonstruktion. Diktatorer som tog makten under ideologernas och massrörelsernas tid kände väl att de också behövde en ideologi och skrapade ihop en syntes av samtidens tänkare. Det verkar som om "ideologi" för Hitler och Mussolini var underordnad propagandan, medan marxister och liberaler tar sina ideologier på allvar och menar att de avspeglar verkligheten.

Liksom konservatism kan beskrivas som en de facto ideologi som formats av historien, typ "tillbaka till de gamla normerna", så formades fascistisk ideologi av diktatorers behov av propaganda. Det är ju svårt att fastställa vad t.ex. hur en fascistisk ekonomisk politik skulle se ut. Hitler satsade stort på offentlig sektor och social välfärd, inte av ideologiska skäl, utan därför att det var ett sätt att skapa ekonomisk tillväxt ur depressionen. Alla gjorde så då, socialdemorkater i Sverige och Roosevelt i USA. Hade fascismen inte kommit till makten under en depression, så hade man kanske inte alls byggt ut statens roll på samma sätt (jfr med senare "fascistiska" regimer i Sydamerika). Just ledarprinciper står dessutom i motsättning till ideologisk dogmatism. Skulle Hitler underordna sig vad några ideologiska teoretiker har kommit fram till???

I partiprogrammet stod att junkeradelns jord skulle konfiskeras och delas ut till fattiga. Det skrevs i början på 20-talet. Tio år senare var det inte tal om att genomföra något sådant (trots att partiprogrammet aldrig ändrades). Ett tag övervägde Hitler att förespråka att Kejsaren skulle återinstalleras! Politiken blandar alltså ren boschevism med rojalism. Den enda räta linje jag kan urskilja, är viljan till makt! Att anpassa sig till opinionen och andra omständigheter på ett sätt som gör vägen till makten lättare. Kanske "viljan till makt" kan anses vara en ideologi? Jag ser det dock som rationell pragmatism.

[Patrik]

Propagandaministern Goebbels var en mycket mäktig person under kampåren, men tappade sitt inflytande efter maktövertagandet. Efter Stalingrad, när den dalande krigslyckan krävde att folket mobiliserades moraliskt för "det totala kriget", blev Goebbels återigen en av de allra mäktigaste.

Det intressanta och fascinerande med Goebbels är som jag ser det hans näsa för politiska "avhopp", från att inledningsvis tillhört den hårdföra kärnan av "det röda" Berlingardet så gjorde han en helomvändning efter ett möte med Hitler och anslöt sig till den mer konservativa falangen.

Hitler verkar ha accepterat sådana interna maktkamper, där ledare såg till sitt eget intresse före samhällets (men naturligtvis alltid först och främst till Hitlers intressen) som en naturlig del av samhällsprocessen. Han hade dubblerade organisationer på många områden och tänkte nog i termer av konkurrens och "den starkes rätt". Han spelade ut olika ledare mot varandra för att hålla dem på alerten och för att se vem som var dugligast.

För att använda en klassisk antik term: "Hitler härskade genom att söndra och splittra". Hans taktik att spela ut de olika organisationerna och personerna mot varandra gjorde det också omöjligt för dessa att hota hans ställning som Tysklands ledare.
Han var dessutom skicklig på att ge tillräckligt mycket makt/prestige till någon organistaion/person för att de övriga skulle känna sig underlägsna och liera sig mot denne.
Hitlers ständiga bytande av favorit inom ledningen (Speer räknar jag inte in eftersom Hitler verkar haft ett annat förhållande med honom), gjorde förstås också att den interna konflikten mellan de olika huvudpersonerna ständigt pågick.

Så gjorde han med bl.a. Röhm och överbefälhavaren när han kände för det.

I Röhms fall var det nog mer att han kände sig tvingad - skulle han låtit Röhm och hans SA fått varit hade armén känt sig hotad och risken hade då funnits att de avsatt honom. Röhm offrades alltså för att armén skulle ge Hitler dess stöd.

Himmler ledde Gestapo medan Canaris ledde kontraspionaget. Dessutom hade militären, utrikesministeriet och Göring personligen egna underrättesletjänster!
etc etc etc

Det ironiska och för tyskarna ödestigra i denna fråga var att de olika spionage grupperna lade ner mer tid på att spionera på sina fiender än att spionera på sina militära motståndare. Det tyska kontraspionaget led troligen allvarligt av detta kaos som det innebar med en rad olika organisationer vars syften och medel inte bara var oklara utan nyttjades främst för att stärka ledningens makt.

glöm inte albert speer! chef över organisation todt, med allt vad det innebar, och dessutom mkt god vän till hitler.

Riktigt vad Speer hade för makt är faktiskt väldigt svårt att avgöra - själv försöker han i "Albert Speer och sanningen" framställa sig som en person som trots titeln Rustningsminister saknade politiska maktambitioner.
Personligen finner jag det dock lite svårsmält att han inte drogs in mer än han påstår i det maktspel som fanns bakom Hitler under kriget.
Men Speers personlighet verkar svårknäckt och hans ställning inom maktspelet bakom Hitler som svårtolkat.

För övrigt så anser jag att Bormann, i alla fall på slutet, var betydligt mäktigare än både Himmler och Göring.

Mot slutet av kriget hade Göring blivit helt bort manöverad från maktspelet i Berlin - och av det jag läst så verkade han vid det laget vara så fast i narkotikamissbruk och självömkan att han inte längre brydde sig.
Görings makt dalade ganska omgående i samband med krigsutbrottet och de misslyckande som Luftwaffe gjorde - trots det verkar dock Hitler ändå hyst känslor för den gamle kämpen från de tidigare åren och lyssnade - nog lite väl mycket - på honom och hans skryt.[/quote]

[Bengtsson]

Tack för alla intressanta inlägg! Jag hoppas att fler kommer in allt eftersom. Men jag har en fråga, vilka ministerier fanns det då? Finns det någon sida med någon form av uppställning på detta?

Återigen, jätte tack allihopa!

Bengtsson

[Ruben]

Diskussionen har ju snarare behandlat den nazistiska ideologin snarare än tredje rikets organisation. Jag tycker att du även bör se över maktstrukturen under Gau-nivån. Jag kan den inte själv som ett rinnande vatten men det finns det säkert andra som kan här.

[J von B]

Här kommer några som jag känner till, fler än jag nämnt finns säkerligen.

Reichsministerium für volksauflärung und propaganda. (folksuppfostran och propaganda)
Reichsjustizministerium. (Justitie)
Auswärtiges amt. (Utrikes)
Reichsministerium des innern. (Inrikes)
Reichswirtschaftsministerium. (Ekonomi)
Reichsfinanzministerium. (Finans)
Reichsministerium für rustung und kriegsproduktion. (Rustning)
Reichsverkehrsministerium. (Transport)
Reichsministerium für ernährung und landwirtschaft. (Jordbruk)

Mvh
/Johan

[Hans Rosenberg]

Jag tycker att du även bör se över maktstrukturen under Gau-nivån.

Det fanns 32 st Gaus 1938, och 43 st 1942. Varje Gau delades in i ett antal Kreise. Dessa bestod i sin tur av ett antal Ortsgruppen, som delades in i Zellen. Den lägsta nivån, Blöcke (jag är osäker på om min tyska är korrekt, rätta mig gärna), utgjordes av 40-60 hushåll.

Jag har en principskiss över NSDAP:s organisation, men kan inte få scannern att fungera. Jag återkommer om jag lyckas lösa problemet.

[Bengtsson]

Rosenberg - Tackar ödmjukast!

J von B - Tack för en god start! Ska spinna vidare.

Ruben - Tack för tipset! "Ska följa upp det"

Alla bidrag mottages med varm hand !

Bengtsson

[J von B]

Kom och tänka på Görings lilla ministerium:

Reichsluftfahrtsministerium

...sedan borde han haft ett för fyraårsplanen.

Mvh
/Johan