Svenska Beredskapssoldater-släktingar

[mattep74]

Vet tyvärr inte var mina far och morfadrar höll hus 39-45, men igår fick jag höra att en av mina arbetskamrater som fyllde 60 förra veckan var från Österrike. Så idag frågade jag om hennes föräldrar. hon utvandrade när hon var 8 år till Sverige då AMS var där nere och rekryterade. Hennes pappa var medlem i ett bombplan i Luftwaffe och sköts ner över Holland. Satt i POW-camp i USA under flera år där han var kock. Enligt henne så hade han sagt att han mådde ganska bra i USA. Hennes morfar var med i båda världskrigen.

[bernad_law]

Jag kommer från Ekshärad i Värmland så både mina mor- och farföräldrar hade livliga erfarenheter från kriget.

Min farfar, Lars Moss, var inkallad på I2 och låg vid trakten av Lekvattnet väster om Torsby. Tyvärr var jag ganska ung när han gick bort så jag har inte haft tillfälle att fråga honom mycket om den tiden, men jag vet att hans blivande fru och min farmor Gunborg Moss (född Eriksson) ofta cyklade de drygt fem milen till "fronten" och hälsade på sin soldat. Själv var hon inkallad som luftförsvarslotta för att vakta järnverket i Hagfors mot luftangrepp, och hon har ofta berättat om hur hon satt uppe i ett torn och frös och tvingades öva med gasmask.

Morfar, Nils-Erik Eriksson, låg i flottan. Inledningsvis skulle han ha tjänstgjort på HMS Victoria (om jag minns rätt), men drog på sig en fruktansvärd lunginflammation och tvingades ta bort ena lungan, något som staten bekostade. Under lång tid kunde han ej arbeta och han och mormor fick klara sig på hennes magra sekreterarlön från Uddeholmsbolagen under lång tid. Han var då inte krigisk; han tyckte hela historien med beredskap och flottan var ett skämt, men han var verkligen rättrådig. En episod (sanningshalt ej verifierad) som mormor har berättat sedan han gick bort gick ut på att han och den grupp han tillhörde låg förlagda i tält. En av killarna var troende kristen och läste allt som oftast bibeln i tältlampans sken, vilket några av stockholmskillarna retade honom för. Tråkningarna gick så långt att morfar en dag tog ledaren för mobbarna och spöade upp honom bakom tältet: "han få tro på hönt han vill, å dä ska inte ne lägg er i, för då blir dä mer å detta!" Kanske en skröna, men det stämmer verkligen med hans ilskna humör och rättvisepatos.

Mormor, Birgit Eriksson (född Söderlund), var inte direkt involverad i kriget men vid hennes fars kombinerade cykelfabrik och taxibolag i Edebäck glömde en förbimarcherande trupp ett gammalt soppkök. Det har sedan stått vid hennes släkts sommarstuga vid sjön Kråkåsjangen mellan Ekshärad och Torsby fram till på slutet av åttiotalet, då det stals av någon filur.

Det finns massa historier från värmländsk beredskapstid mina mor- och farföräldrar har, men detta får räcka för nu!

[Axial]

Tipsar om två trådar från "systerforumet" :
http://www.samlarforum.nu/viewtopic.php ... &sk=t&sd=a
http://www.samlarforum.nu/viewtopic.php ... &sk=t&sd=a

[nissedruva]

Farmors far låg posterad vid gränsen till Finland under kriget.

Han dog när jag var ganska ung men jag minns att han berättade om hur de på bara någon kilometers håll kunde se ryska bombplan och brinnande hus.

Samtidigt så var min farmors mor havande med farmor och hade det mycket svårt hemma i Hälsingland då hon knappt kunde klara försörjningen med maken frånvarande. Farmors far ville nog komma hem så fort som möjligt.

Farmors mor är fortfarande i livet.

[Yder]

Farfar tillhörde I16 i Halmstad och låg som kulspruteskytt på Ksp36. Krigsplacerad vid Hovs Hallar (Per Albin linjen). Hade det rätt så bekvämt för han hade gångavstånd hem till farmor och hela familjen

Värre var det för min kompis farfar, han var förare på en Pzkpfw 38 (t) i någon pansardivision som rullade in i Ryssland, klarade sig med mindre blessyrer och nådde graden Obergefreiter. Dog i Linz för några år sedan. Hans bror var pansargrenadjär, också på östfronten, han kom aldrig hem... ingen vet var och när han stupade.

När jag var runt 15-16 så hade jag en gammal sur gubbe som granne, jag brukade hjälpa honom med trädgården. Han berättade lite om sin tid på östfronten som tysk soldat. Han var sjukvårdare i någon division och berättade gladeligen om hur han "-Jagade ryska panzers mit schwimmwagen und panzerfaust". Fick senare veta att han tillhört en Waffen-SS division, dock inte vilken (hade varit intressant att veta då man lyssnade på honom).

[Callaway]

Min morfars bror emigrarade till USA på 30-talet och var under kriget örlogskapten på ett attacktransport fartyg.

Han deltog i landstigningarna vid:
Nordafrika, Italien, Marshallöarna, Emirau, Saipan, Anguar, Leyte, Lingayen och Iwo Jima.

Vid Lingayen blev hans fartyg med två tusen marinkårssoldater attackerade av flera kamikaze-plan.
Allt flyg sköts ner men ett hamnade på bryggan och exploderade. Trettio personer ur besättningen
dog och själv fick han svåra brännskador.
Trots sina skador kunde han leda släckningsarbetet och få elden under kontroll och för sina insatser
tilldelades han en Silver Star.

[Grille]

Min pappa låg inkallad i flera år. Mestadels i Skåne. Det han berättade var bl.a. att de en gång blev hämtade på en permission. De var ute och dansade när befäl kom in och meddelade att man väntade en tysk attack och att all personal måste inställa sig genast. En otäck känsla.

En period låg man i Helsingborg. Genom kikarna kunde man de tyska vaktposternas bajonetter blixtra till när man vände.

Han såg flera allierade flygplan flyga in över kusten och även en kraschad am. B17.

En gång låg de på Falsterbonäset på en slags mosse och skulle få känna på hur det kändes att bli beskjuten. Något gick fel och flygvapnet la elden rakt över truppen. Rena turen att ingen träffades.

Permittenttrafiken och svassande svenska officerare såg han också.

Ganska allmänna minnen alltså. Inte läst hela tråden men kan tänka mig att någon skrivit liknande minnen

[vilsjin]

Jag vet inte riktigt vad min farfar gjorde under kriget men jag har kvar hans Soldatinstruktion för infanteriet 1940 års upplaga. Rätt intressant läsning.

Sen har jag min farmors historier om hur hon från Malmö hörde mullret från bombflygsarmadorna och hon påstod att man kunde se ljusskenet från det brinnande Tyskland. När Köpenhamn bombades mullrade det hursomhelst rätt rejält i Malmö.

[Felshoe]

Min farfar hade för sig en hel del under kriget.

Här är han, till höger, bredvid sin vän på permission i Sverige. Ca 1944.
http://i.imgur.com/gq5GP.jpg

Här är den andra personen på bilden ovanför. Han dog två dagar efter att den här bilden var tagen.
http://i.imgur.com/kDTss.jpg

Farfar vid sin kulspruta:
http://i.imgur.com/EQQRm.jpg?1?5522

Farfar till vänster och hans bror, officer, näst längst till vänster:
http://i.imgur.com/leEDZ.jpg?1?8739

[Dalmas]

Varken min morfar eller farfar var med under beredskapen. Farfar hade magsår och var därför frikallad. Morfar var ingenjör på Televerket och hans tjänst, som var linjebyggnad, var så viktig så han slapp. Däremot arbetade han med Krigsmakten å sitt yrkes vägnar. Fick höra många berättelser av honom. Bl a var han med och la/ reparerade telefonkabel på Östersjöns botten till Tyskland, och hur fruktansvärt sönderskjutet allt var. Morfars bästa jobbarkompis var jude med rötter i Tyskland, och morfar berättade ofta om hur skräckslagen han var inför hotet om ett tyskt anfall på Sverige.

Morfarsfar var pensionerad underofficer och militärpolis på Bodens fästning i Boden och återgick i tjänst som fanjunkare på A8.

Farmors kusin, missade tåget i Nyköping, fick åka en senare båt till Gotland och gick därför under med Hansa. Iaf enligt släktmyten. Är tveksam till det missade tåget. Men han gick absolut under med Hansa.

[Grammse]

är det någon som vet om någon hemsida eller plats dit man kan gå och forska på beredskapssoldater i sverige?

Har samma fråga men söker sida där man kan söka på folk som slogs för tyskarna i norge. Min morfar gjorde det och min mormor satt i koncentrationsläger. Hur hittar man sidor om sådant och ev släktingar till dessa.

[a81]

Vet tyvärr inte så mycket, men min morfar var i flygvapnet, närmare bestämt på F8 Barkarby, men inte som pilot.

Min mormor, som fortfarande är i livet, var aktiv i civilförsvaret under kriget och arbetade i sina föräldrars livsmedelsbutik i Uppsala, med allt vad det innebar av ransonering med mera. Familjens bil stod oanvänd under kriget, då däcken beslagtogs av försvarsmakten(?). Hon var dessutom på besök hos släktingar i Storlien när tysktågen passerade där.

Farfar var också inkallad, men jag vet inte var. Jag har hört att han deltog i någon stor övning, där någon amerikansk general(?) var med och inspekterade övningen.

Dessutom finns dagboksanteckningar från när min farmors far var inkallad under Första världskriget.

[Reservingenjör]

Min pappa tjänstgjorde i Flygvapnet under kriget. Han var just klar med sin utbildning på F5 Ljungbyhed när kriget bröt ut. Han berättade att i början av kriget patrullerade svenska soldater i Helsingborgs hamn, beväpnade med trägevär för att ge sken av fungerande bevakning (på långt håll). Det fanns alltså inte vapen till alla.
Vid ett tillfälle flygspanade han nära sjögränsen till det ockuperade Danmark, och det tyska luftvärnet öppnade eld. Elden nådde dock inte upp till flygplanets höjd. Han berättade också att det ibland nödlandade allierade bombflyplan på flottiljen och att han var med och "tog hand om" besättningen. Han berättade mycket mer, men jag minns inte allt. Efter kriget tjänstgjorde han som Yoff på F7 resten av sitt yrkesliv. Han var hängiven officer under kalla kriget och tog mycket illa upp när försvaret skrotades under 90- och 2000-talet.

Mamma var förplägnadslotta under kriget och utspisade beredskapssoldaterna som var förlagda i Göteborgs skärgård. Hon berättade om att vissa soldater var artiga och tacksamma, medan andra var oförskämda och klagade på maten. Hon förblev lotta efter kriget.

Nu är båda döda. Jag är stolt över deras insater, både under WW2 och kalla kriget.

[Smalandsman]

En f.d. flickväns äldre pappa hade förmodligen en hel del i bagaget från WW2.
Han själv var adlig norskättling och ytterst fåordig. Vi utväxlade i princip bara "hej" och ett leende de gånger jag var i deras stora hus.
Efter att ha sett vapensköldar på väggar i rummen, såg jag även tyska vapen vägghängda över dörrarna på nedervåningen, och frågade då flickvännen var hennes pappa kunde ha fått de där ifrån. Det enda hon visste var att han jobbat med någon slags underrättelseverksamhet under kriget, men aldrig pratade om det. Hon visste dock att han byggt en underjordisk gång från boningshuset ut till ett av flygelbyggnaderna något 50-tal meter bort.
Vid ett tillfälle när vi kikade på en del installationer i källarvåningen, med bl.a. en stjärnhimmel av små lampor i blåmålat tak och en inomhuspool med jetstråle, sade jag till honom att jag tyckte det var imponerande med en "hemlig" gång under gårdsplanen. Jag fick bara tystnad och en kall blick tillbaka. Så det var lite spänt efter det : )

[Covendor]

Morfar gjorde lumpen i Skövde som stridsvagnsbesättning under kriget. Sen tror jag att han även var inkallad som beredskapssoldat. Får kolla med morsan om hon vet mer om var han var placerad.

Farfar var egentligen överårig, men blev ändå inkallad som instruktör på en luftvärnspjäs. Ska ha varit i Halland någonstans.