Italiens armé i tunisien

[L. Josephson]

Såg en dokumentär om Ökenkriget igår¨, bland annat berättade de att Italiens tunisiska armé var 300 000 man stark och när de anföll egypten så hade Britter endast 30 000 man stationerade där.

*Hur lyckades Britter stoppa en armé 10 gånger större än sin egen?
*När kom Motgomery in i bilden?
*Hur stor armé hade Tyska Afrika korps?
*Finns det siffror om antalet döda på vardera sidor?

tacksam för svar

Linus

[Björn E]

*Hur lyckades Britter stoppa en armé 10 gånger större än sin egen?

Italienarna hade undermåliga stridsvagnar, dåliga PV-vapen och usel ledning (och därmed dålig moral).

[L. Josephson]

*Hur lyckades Britter stoppa en armé 10 gånger större än sin egen?

Italienarna hade undermåliga stridsvagnar, dåliga PV-vapen och usel ledning (och därmed dålig moral).

Men deras flygvapen kunde väl mättas med RAF ?

[Robban]

ja vet inte så mycket om dom italienska soldaterna men den italienska armen måste ha varit jätte dålig

[Spencer]

Montgomery även kallade ´"Monty" kom in i bilden 1942

[Fläsket]

Italienska piloter var mycket skickliga och modiga men deras plan var ofta omoderna och de bättre maskiner som till sist anlände var för få och för sent.

Det var för övrigt den Italienska Armén i Libyen, inte den Tunisiska. (Tunisien hörde till Frankrike/Vichy. Det var först 1942 eller 1943 (minns inte) som tyskland/italien tog Tunisien i besittning.

[Von Nilsson]

Italenksa Armén var underlägsen den brittiska i material och utbilding.
Italenarna kom till Sidi Barrani 10 mil in i egypten, britterna hade beodrats att till reträtt bakåt.
Men den "stora" offensiven belv ett fiasko för Italerna.
"Monty" fick befälet över 8 armén hösten 1942, ocg började planera en ofensiv mot axelmakterna, denna offinsiven är känd för Slaget vid El-Alamein...

Vintern 1941 hade tyska Afrika kåren ungefär 10 div i afrika, där ingick italenska div...
De allierade hade 6 div


I maj 1942 hadeaxelmakterna 250 000 man i afrika..

En bra sida om Salget om Nordafrika http://uproar.fortunecity.com/primate/5 ... ka1_7.html

Mvh//Von Nilsson

[von Adler]

Den Italienska Armén i Libyen bestod 1940/41 av c:a 250 000 man (totalt, inklusive flyg, garnisionstrupper, flottstyrkor och armétrupper), en majoritet av dessa (men inte alla) var organiserade i den 10:e Armén i Cyrenaika, d.v.s. östra delen av Libyen.

Italienarna hade dock bara 90 fordon som kunde beskrivas som stridsvagnar när britterna gick till anfall. Ungefär 300 tanketter hade de också, men de var bara beväpnade med kulsprutor och därför odugliga i pansarstrider. I hela Nordafrika fanns det inte ett enda vapen som var kapabelt att slå igenom Britternas 50 Matilda IIs pansar.

Britterna var helt motoriserade och hade över 150 riktiga stridsvagnar. Deras artilleri hade högre eldhastighet, längre räckvidd, större precision och var dessutom överlägset i antal - Italienarna hade bara 24 pjäser, oftas gamla Krupp 75mm kanoner per division, medan britterna hade 48 25-pundare (87,6mm) på varje division.

Britterna angrep överraskande, med stöd av flyg och fartygseld längs kusten slog de ut alla Italienska riktiiga stridsvagnar (M11/39) innan deras besättningar hunnit fram till dem. Befälhavaren för Grupp Maletti, General Maletti, fick en kulsprutekärve i ansiktet och överkroppen när han kom upp ur sin bunker för att se vad som stod på - och så upplöstes Italienarnas enda riktiga mobila och med pansar utrustade förband redan under offensivens första dag.

När Britterna väl brutit igenom var Italienarna chanslösa - deras divisioner låg i läger som lågt för långt ifrån varandra för att kunna understöja varandra, därför kunde britterna med sin överlägsna mobilitet koncentrera sicna två divisioner på en av dem i taget och krossa dem.
Sex Italienska divisioner i första linjen krossades på bara några dagar - i striderna senare krossades ytterligare två divisioner. Italienarna förlorade ytterligare förband i Bardia och Tobruk, vilka General Bergonzoli försökte hålla utan ordentligt stöd från flyg eller de trupper Italienarna fortfarande hade kvar.

Bergonzoli lyckades dock bryta sig ut både från Bardia och Tobruk och ledde med stor skicklighet den Italienska reträtten söderut från Benghazi, i avsikt att förena sig med de Italienska trupperna i Tripoli och stabilisera läget. I en djärv manöver marscherade dock en brittisk brigad över öknen och lyckades inta vägen mellan Benghazi och Tripoli och hålla tillbaka Italienarnas desperata anfall tills förstärkningar anlände och fullbordade omringningen.

Den Italienska 10:e Armén upphörde att existera p.g.a. bristande ledning, bristande moral, bristande utrustning framförallt inom artilleri, motorfordon, pansar och pansarvärn, men framförallt p.g.a. den stora immobiliteten som trupper till fots innebär i öknen.

[L. Josephson]

tack för det långa svaret von Adler

Linus

[CJBackfire]

italiens stora misslyckande berode förutom på dålig ledning på grund av att kirgsmatriel som var anpassat för kriget i öknen sändes till ryssland och visa versa

[Lasse]

Tyskarna förlorade: 975000 man, 2550 stridsvagnar, 624 fartyg och 250000 man går i fångenskap.