Nej, det räcker inte för att det ska vara ett koncentrationsläger. Ett läger med krigsfångar kallas t.ex. inte för koncentrationsläger utan för krigsfångläger. Dessutom kan ett läger där man koncentrerar en grupp männsikor även vara ett "ordinärt" fångläger för dömda förbrytare.Moonman skrev:Man koncentrerar en grupp människor i ett läger, koncentrationsläger?Stilleben skrev:Ämnet tidigare behandlat under "Koncentrationsläger i Sverige ?"
viewtopic.php?t=14441&highlight=l%E5ngmora där jag bl.a. skrev:Moonman skrev:Varför skulle man inte kunna kalla dessa läger för koncentrationsläger?mvh Alex RobsahmStilleben skrev: Inget som under kriget är värt benämningen koncentrationsläger, men det fanns ett tag arbetsläger för vad man tyckte opålitliga värnpliktiga (främst kommunister) samt interneringsläger för i huvudsak kommunistiska emigranter.
viewtopic.php?t=6625&highlight=storsien
viewtopic.php?t=6239&highlight=interneringsl%E4ger
Men koncentrationsläger??? NEJ!
mvh Alex Robsahm
Interneringsläger i Sverige
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Koncentrationsläger: Inrättning där man samlar människor som placerats där av olika anledningar som ras, nationalitet, politisk tillhörighet och så vidare. Det som skiljer från ex. ett fångläger eller ett krigsfångläger är väl att man inte gör en individuell bedömning vilka som hamnar i koncentrationslägren, utan ALLA som faller passar 'rätt' kategori åker in. Nu hade iofs. inte minst de tyska lägrena både dömda brottslingar och rena 'kategorifångar', men ändå.
Termen användes väl först under Boerkriget va?
Termen användes väl först under Boerkriget va?
Men där var "Concentration Camp" en genomtänkt strategi för att vinna kriget. Situationen var att Engelsmännen hade kontrollen över de stora städerna men Boernas gerillataktik gjorde det i det närmaste omöjligt att färdas mellan dem utan att använda stora truppstyrkor till eskort.Belisarius skrev:Termen användes väl först under Boerkriget va?
Vad man då gjorde var följande: Man byggde serier av befästa och bemannade blockhus utmed vägarna. Dessa stod inom synhåll från varandra och gav så en serie säkra punkter. Så tog man systematiskt och tömde landsbygden på folk. Boernas kvinnor och barn sattes i concentration camps. Farmerna brändes, skörden ödelades, boskapen slaktades och allt annat som kunde användas blev också förstört. Detta gjorde att gerillan fick stora problem med att finna mat, vila och skydd. Det var denna taktik som slutligen avgjorde kriget. Men dess värre så strök ungefär 20% av den totala Boer befolkningen med i dessa concentration camps - och det var just kvinnor och barn. Något som blev ett stort politiskt problem för England hemma i Europa.
Liknande taktik prövade Frankrike i VietNam - men man hade inte muskler till att genomföra det i stor skala. USA gjorde också försök i samma riktning, de så kallade befästa byarna var i princip concentration camps men inte heller de kunde genomföra taktiken fullt ut.
Styrkeförhållandena var givetvis den avgörande skillnaden jämfört med Sydafrika. Där stod en halv miljon soldater mot en total Boerbefolkning på runt 150.000. I VietNam var Amerikanarna i enormt undertal.
De Tyska koncentrationslägren är väl de mest kända och de fyllde på sitt sätt samma funktion som i Sydafrika - en hel folkgrupp flyttades bort från sin miljö och sattes i läger. Och motiveringen var också liknande. De skulle inte kunna motarbeta den Tyska nationen.
Sett ur det perspektivet tycker jag det är tveksamt att kalla de Svenska lägren för kommunister under kriget för koncentrationsläger.
- Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Det är helt riktigt. Men jag har hört från många 'som låg i beredskapen' - att mönstringsmyndigheterna - uppenbarligen efter krigsutbrottet mellan Ryssland och Tyskland - kommenderade 'politiskt' s.a.s. Norrbottenskommunister hamnade vid norska gränsen i Värmland och i Syd-Sverige - där tyska angrepp kunde befaras. Medan 'blåare' element - låg i Tornedalen - där de kunde förväntas ryssar. Jag vet inte hur sant detta är - men logiken samt de många sagesmännen om att det funnits en sådan politik, tyder på att det låg något i det.MD650 skrev:I arbetsläger som t.ex. Storsien.Mako skrev:De svenska kommunisterna sattes väl också i läger just för att de inte skulle kunna motarbeta den svenska staten, eller?
- Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Angående arbetslägren, så hade man enligt sina egna rapporter problem när någon intern faktiskt vägrade arbeta. Det fanns inga regler om att man kunde tvinga någon att arbeta, så de som vägrade skickades till ett annat läger (kommer inte ihåg vad det hette nu) som låg vid en idyllisk sjö där de fick lata sig bäst de ville. Som ett kollo ungefär, dock utan permission.
Mvh-Dan
Mvh-Dan
-
- Medlem
- Inlägg: 523
- Blev medlem: 13 mars 2005, 00:40
- Ort: Sverige
Måste säga som relativt ung att jag blev lite chockad när jag stötte på det här. Jag var uppe och intervjuade en tant som bodde i kalix på grubbnäsudden och hon hade kokat mat till Storsien som jag då inte visste var det var vilket ledde mig hit.
Men att sverige haft koncentrationsläger för människor med politiska åsikter. Fy skam!
Finns tv-serien att hyra?
Varför står det inget om detta i Svenska historie böcker?
Om detta må ni berätta - Sverige.
Men att sverige haft koncentrationsläger för människor med politiska åsikter. Fy skam!
Finns tv-serien att hyra?
Varför står det inget om detta i Svenska historie böcker?
Om detta må ni berätta - Sverige.
Re: Interneringsläger i Sverige
Ursäkta att man drar upp en sådan gammal tråd, men vart nyligt informerad om detta med dom Svenska "koncentrations lägren". Och har egentligen en fråga som tidigare ställts, finns någon av dessa kvar? Vore högst intressant att fara och kika, var faktiskt förbi Storsien häromdagen men visste inte vad eller vart jag skulle leta efter. Någon som vet vars Storsiens läger ligger mer exakt?
Tacksam för svar.
Mvh Fredrik
Tacksam för svar.
Mvh Fredrik
Re: Interneringsläger i Sverige
Lite of topic..
Fanns ett interneringsläger i Gbg/Skatås...
Läste i dagens GT 14/5-08 kultursidan..
Där fick jag lååång haka..
Jag tom frågade min far som var född 37,han visste inget o. är född i Gbg
Denna text är tagen ur GT 14/5-8...läs och begrunda...
Det är lördag och envis sol över Skatås friluftsområde när historien om barackerna berättas för mig. De röda låga husen med vita fönsterkarmar ser vanliga och lugna ut där de ligger utspridda i gräset en bit ifrån motions-centrumet; det är den sortens hus man kan jogga förbi i åratal utan att tänka något särskilt om dem.
Men husens historia är allt annat än lugn. Kort efter det att de hade byggts vid andra världskrigets slut blev de tillfälliga hem för 500 kvinnor som överlevt Hitlers koncentrationsläger.
– De kom med de vita bussarna och stannade här som en anhalt på vägen innan de åkte tillbaka till sina hemländer, Polen eller Holland, berättar Emelie Larsson, arkeologistuderande som deltar i den tio dagar långa utgrävningen av området.
– Många av dem som kom hit var väldigt sjuka, fläcktyfus var till exempel vanligt. Tanken var att de skulle få vård och vila här.
En stilla och läkande fristad alltså? Kanske. Men också en karantän med taggtrådsstängsel och poliser, som gick vakt med hundar och höll skräcken från lägren vid liv. För vissa av kvinnorna blev det en skräck-upplevelse att gå in i bastun. De var säkra på att de skulle gasas ihjäl.
– Hur vardagen såg ut är inte riktigt klart, berättar Emelie Larsson.
Ännu har ingen av de kvinnor som bodde här själv berättat sin historia, och källorna går isär. Det finns också olika åsikter om hur öppet eller stängt området var.
Å ena sidan finns taggtråden, polishundarna och registerkorten med brutala anteckningar om hur illa den och den har betett sig. Å andra sidan finns historierna om dem som fick tillfälliga jobb, vänner och kärlekar utanför lägret. Och på Röda korset i Majorna hänger en tavla, som en av kvinnorna har målat och skänkt som tack. Där syns ett Skatås som är ett ljust, grönskande paradis, i skarp kontrast till krigstillvarons hotfulla gråtoner.
För många göteborgare blev mötet med flyktingarna en stor och viktig händelse, som gjorde starkt intryck. Innan stugorna byggdes hade Skatås varit en vardaglig trakt med torp och åkermark, men nu hade världen plötsligt flyttat dit, och för många betydde det ett första möte med människor som kom någon annanstans ifrån.
Unga män som var sugna på romans tog gärna vägarna förbi, det togs kontakt, det bjöds på mat, och barnen stod utanför stängslet och stack in teckningar och lappar med namn och adress. Många blev nära vänner och höll kontakten länge.
När verksamheten lades ned 1946 flyttades de kvinnor som fortfarande var kvar till de två andra flyktingläger som då fanns i stan, i Robertshöjd eller Bergsjön. Så började Skatås att omvandlas till det friluftsområde som det är i dag.
Det är liten bit historia, bara ett år, som ligger märkvärdigt nära, några generationer bort, en liten bit ned i jorden. Några spår finns kvar; en luskam med avbrutna tänder, ett mynt från –39, en bit taggtråd, skärvor av glas och porslin, en underligt formad kapsyl som någon tycks ha filat på. Den ser lite ut som… ja faktiskt… ett plektrum!
Fanns ett interneringsläger i Gbg/Skatås...
Läste i dagens GT 14/5-08 kultursidan..
Där fick jag lååång haka..
Jag tom frågade min far som var född 37,han visste inget o. är född i Gbg
Denna text är tagen ur GT 14/5-8...läs och begrunda...
Det är lördag och envis sol över Skatås friluftsområde när historien om barackerna berättas för mig. De röda låga husen med vita fönsterkarmar ser vanliga och lugna ut där de ligger utspridda i gräset en bit ifrån motions-centrumet; det är den sortens hus man kan jogga förbi i åratal utan att tänka något särskilt om dem.
Men husens historia är allt annat än lugn. Kort efter det att de hade byggts vid andra världskrigets slut blev de tillfälliga hem för 500 kvinnor som överlevt Hitlers koncentrationsläger.
– De kom med de vita bussarna och stannade här som en anhalt på vägen innan de åkte tillbaka till sina hemländer, Polen eller Holland, berättar Emelie Larsson, arkeologistuderande som deltar i den tio dagar långa utgrävningen av området.
– Många av dem som kom hit var väldigt sjuka, fläcktyfus var till exempel vanligt. Tanken var att de skulle få vård och vila här.
En stilla och läkande fristad alltså? Kanske. Men också en karantän med taggtrådsstängsel och poliser, som gick vakt med hundar och höll skräcken från lägren vid liv. För vissa av kvinnorna blev det en skräck-upplevelse att gå in i bastun. De var säkra på att de skulle gasas ihjäl.
– Hur vardagen såg ut är inte riktigt klart, berättar Emelie Larsson.
Ännu har ingen av de kvinnor som bodde här själv berättat sin historia, och källorna går isär. Det finns också olika åsikter om hur öppet eller stängt området var.
Å ena sidan finns taggtråden, polishundarna och registerkorten med brutala anteckningar om hur illa den och den har betett sig. Å andra sidan finns historierna om dem som fick tillfälliga jobb, vänner och kärlekar utanför lägret. Och på Röda korset i Majorna hänger en tavla, som en av kvinnorna har målat och skänkt som tack. Där syns ett Skatås som är ett ljust, grönskande paradis, i skarp kontrast till krigstillvarons hotfulla gråtoner.
För många göteborgare blev mötet med flyktingarna en stor och viktig händelse, som gjorde starkt intryck. Innan stugorna byggdes hade Skatås varit en vardaglig trakt med torp och åkermark, men nu hade världen plötsligt flyttat dit, och för många betydde det ett första möte med människor som kom någon annanstans ifrån.
Unga män som var sugna på romans tog gärna vägarna förbi, det togs kontakt, det bjöds på mat, och barnen stod utanför stängslet och stack in teckningar och lappar med namn och adress. Många blev nära vänner och höll kontakten länge.
När verksamheten lades ned 1946 flyttades de kvinnor som fortfarande var kvar till de två andra flyktingläger som då fanns i stan, i Robertshöjd eller Bergsjön. Så började Skatås att omvandlas till det friluftsområde som det är i dag.
Det är liten bit historia, bara ett år, som ligger märkvärdigt nära, några generationer bort, en liten bit ned i jorden. Några spår finns kvar; en luskam med avbrutna tänder, ett mynt från –39, en bit taggtråd, skärvor av glas och porslin, en underligt formad kapsyl som någon tycks ha filat på. Den ser lite ut som… ja faktiskt… ett plektrum!