Battler skrev: ↑09 maj 2025 18:13
Hans skrev: ↑09 maj 2025 17:18
Och ganska mycket av svensk krigsmateriel hamnade i Östra Rikshalvan 39-40. Mycket av den kom tillbaka till Västra Rikshalvan efter april 40.
Det militära biståndet till Finland bidrog även till att sänka beredskapen i Sverige, då det rådde brist på bland annat gevär. Norge fick avslag på sin förfrågan om krigsmateriel från Sverige med motiveringen, att hjälpen till Finland tömt förråden till den grad, att man knappt hade så att det räckte till de egna trupperna.
Vad det gäller gevären så -
När vinterkriget började hade Sverige 150 000 gevär för mycket för den organisation som skulle införas 1940.
När man sedan hade sålt 50 000 till Finland upptäckte man att av dessa 100 000 som var kvar,
så var typ hälften i dåligt skick ( "3"-or) Så nästa sändning med 25 000 gevär var en blandning av bättre och sämre gevär.
Det hade på pekats före kriget och fredstida förvaltningen hade redan en order att de skulle renovera vapnen "i mån av tid", vilket inte gjordes.
När man sedan satte upp hemvärnet, till stor del från skytterörelsens personal så kunde man ju inte ge ut dessa slitna vapen till gamla tävlingsskyttar, så då blev det ett problem att få ihop bra nog gevär till hemvärnet.
Vad jag har sett så är enda krigsförbandet som saknade gevär i april 40, det nyuppsatta Järnvägsbyggnadsbataljonen i Östersund. Och det var en administrativ miss som fixades inom några dagar.
Om avslaget till hjälpen till Norge berodde på att Sverige förklarade sig neutral, vilket vi inte gjorde med Finland.
Mer generellt så fick vinterkriget Sverige att mobilisera på ett sätt som vida översteg leveranserna till Finland.
De 40 mm Boforspjäser som beslagstogs och skickades till Finland skulle i alla fall inte hunnit bemannas om de varit kvar i Sverige i april 40.
Medan s industrins mobiliering fick tre månaders försprång före april 40.
Jag hävdar att Sverige tjänade mer på vinterkriget än vi förlorade.
Inte minst med att två fördelningar mobiliserades.