Vad man kan hitta i tysk fältpost från andra världskriget...

[sveahk]

När de unga männen i Tyskland, kanske en hel generation, försvann ut i kriget åren 1939-45, blev det tomt därhemma, ute på landsbygden och i städerna...sällan hade den tyske soldaten ledigt från kriget, i bästa fall blev det hemgång en eller två gånger om året.

Och de unga, tämligen ensamma kvinnorna i samma ålder, hemmavid...tja...hade det inte lätt, kan vi säga så...!

För att råda viss bot (mycket liten kan man tänka), uppmuntrade de tyska propagandafritzarna den skrivna kontakten - medelst fältposten. Kvinnor, gör er plikt, skriv till en soldat! Och - listor med namn på "ensamma" soldater dök upp överallt. Tyska kvinnor därhemma skulle skriva kort och brev till de obekanta kämparna vid de olika fronterna

Och de gjorde de. Mängder. Har läst en hel del. Ibland enkla och uppmuntrande brev, ibland brev med levnadsbana, kanske en uppsnyggad sådan kan man tänka, vem vet - ibland med foton, egna foton i bästa dressen, jodå, en föregångare till dagens digitala träffpunkter!

IMG_4514.jpeg

Ofta fick damen i fråga svar, i alla fall ett par gånger - tills något hände... Efter en längre lyckad korrespondens skickade han säkert en soldatbild - och tyckte grabben att han såg för mj-kig eller j-klig ut kunde han också försöka med ett av NS-partiet godkänt propaganda-vykort!

IMG_4515.jpeg

Och damen då, ja, hon gav kanske igen med samma trick...

IMG_4516.jpeg

...men brevväxlingen slutade sorgligt nog i de flesta fall så här...

IMG_4517.jpeg

Hans K

[sveahk]

Obgfr. Josef Stürm hängde med i hela kriget, från början till slut. Fick en låda med hundratals av hans brev under kriget. Han var säkert en s.k. "Frauenheld" - korrespondensen pekar i den riktningen, älskade att få brev från kvinnor, och besvara dem. Första krigsåret fick han från sin Elfriede hemmavid minst ett brev i veckan, det såg en tid bra ut, kärleken blommade, men något hände, det tog slut. Josef hade tidigt satt sig på soldatlistan för brevskrivande kvinnor.

Han var lite lurig, hans roll i kriget var att köra lastbil och senare som flygmekaniker, men han satte sig själv tidigt på listan som medlem i en Stuka-Staffel. Skrev inte att han var pilot - men förnekade det inte heller. Det blev mängder av brev!

Här två från början av 1940, som är lite annorlunda.

IMG_4512.jpeg

En ritad soldat - ingen pilot - ,stolt, tummen upp, det gick bra för tyskarna vid den tiden. Och så en från ungefär samma tid, som börjar med: "Lieber Vaterlandsverteidiger" (Bäste försvarare av Fäderneslandet). Inte ofta vi hittar det tilltalet så tidigt i kriget, och senare var det inte opportunt att säga det...

Ja, senare i kriget, mycket senare. Här ett brev från 28 februari 1945, skrivet av en troligen ung man - på framsidan ett cirklat 14, alltså fjortonde brevet som han skrev till sin fästmö. Och en som inte tror på ett förlorat krig - på baksidan ett pappersmärke med texten: "Wir kapitulieren nicht" (Vi kapitulerar inte).

IMG_4505.jpeg

IMG_4506.jpeg

Hans K

[koroshiya]

På många sätt är sådan historia intressantare än den politiska som den beskrivs i "officiella" verk från samtiden.

Hur kändes det för de människor som var med om något? Miljontals människoöden är bara helt borta, och de allra flestas är intressantare än mitt.

Vem hade inte velat läsa sådant från varje epok?

Väldigt sällan får man en inblick i vardagens tankar och människornas oro. Det blir mest bara en massa stora män, och vad som hände.

[Hans]

Instämmer, och tackar han med det trevliga namnet för att han delar. Någonstans måste det ju finnas några brev från krigen innan, typ första samt 30 åriga och Stora Nordiska Kriget, från soldater och lägre befäl. Post fanns ju redan då.

MVH

Hans

[hilbert]

På många sätt är sådan historia intressantare än den politiska som den beskrivs i "officiella" verk från samtiden.

Hur kändes det för de människor som var med om något? Miljontals människoöden är bara helt borta, och de allra flestas är intressantare än mitt.

Vem hade inte velat läsa sådant från varje epok?

Peter Englunds böcker om första världskriget är väl ett exempel på sådan historieskrivning.

[sveahk]

Kärleken ja...brev var en sak, men de flesta soldaterna var väl i en ålder då det skrivna ordet inte räckte...det behövdes mer...!

Bordellerna, officiella och inte så officiella, bakom och vid fronten fanns naturligtvis...
http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f ... ilit=behov
viewtopic.php?f=6&t=37289&hilit=bordeller
...men utbyte av kroppsliga vätskor var kanske inte tillräckligt för en "kärlekshungrig" ung man. Och betänk, unga flickor med samma behov fanns det gott om i de ockuperade länderna!

I en bunt tyska fältpostbrev från andra världskriget hittade jag ett vältummat papper med rysk skrift. Faktiskt glömt och oöversatt tills i dag...då jag frågade AI om hjälp:

Här första sidan:

IMG_4690.jpeg

...som AI ger en ungefär sammanfattning av:
"Avsändaren önskar Willi allt gott och lycka till i hans strider.
Avsändaren beklagar Willis avresa och försäkrar att hon aldrig kommer att glömma honom.
Avsändaren bekänner sin tillgivenhet för Willi och betonar att hon älskat honom av hela sitt hjärta.
Brevet är skrivet av Druza Filipovskaja."

Så vänder vi på bladet:

IMG_4691.jpeg

...och här översätter AI direkt:
"Att älska dig är inte något vi(jag) fick göra länge, dina Rapas (lettiskt?) ögon, men att glömma dem är mycket svårt, jag kommer aldrig att glömma dem."

Vackra ord - man kan bara spekulera vad som hände, men klart är att den tyske soldaten fick lämna området där han var insatt, fick det kärleksfulla bladet, som han behöll. Om han överlevde kriget är svårt att säga, brev från krigets sista år saknas i bunten fältpost som jag har...

Hans K

[Hans]

Tack för historien och påminnelsen om de gamla länkarna.

Vad hette han?

https://www.volksbund.de/erinnern-geden ... 9575466948

MVH

Hans

[sveahk]

Som vi sett ovan, så blev baksidan på Feldpost-kuvertet inte bara använd för adressatens namn...

märke1.jpeg

Pappersmärken som klistrades fast på baksidan, ofta på brevets flik - kanske i tron att brevet så förseglades från insyn, men som vi sett sprättade censurgänget i princip alltid upp brevet på kortsidan för att pilla ut det skrivna.

Ändå hittar vi ibland både reklam och varnande upprop...

IMG_4224.jpeg

IMG_4226.jpeg

IMG_4227.jpeg

IMG_4225.jpeg

...och NSDAP-propaganda på pappersremsor, en gång i veckan kom de ut, "Parole der Woche" som det hette - oftast med en text som vrängde till vad de allierade "krigshetsarna" under veckan påstås ha sagt...

IMG_4752.jpeg

IMG_4223.jpeg

Hans K

[koroshiya]

Tyckte om reklamen för Auto Union, det är ju Audis märke där, ser jag. Walther Zindel, som var chef för tyskarnas lager i Luleå, hade en Auto Union Wanderer.

Men, det som fick mig att le lite var kopplingen till militären. Det påminner mig om tidskriften "Vår Flotta", som innehöll reklam. På tiotalet kunde man läsa om att Pripps, "hade bestått provet på flottans långseglingar" Det är annat än dagens reklam, som bara säljer känslor. Tidskriften hade också reklam för radiumvatten, som visst skall vara väldigt nyttigt.