Uppstädningen
-
- Medlem
- Inlägg: 44
- Blev medlem: 18 apr 2002 14:11
- Ort: Halmstad, Sverige
Uppstädningen
Är det någon som vet hur lång tid det tog att städa upp slagfälten i Europa efter andra världskriget? Nu menar jag inte återuppbyggnaden, utan den tid det tog att begrava alla döda soldater, forsla bort förstörda stridsvagnar och flygplan samt rensa upp handeldvapen och minor. Borde inte befolknigen i områden där strider ägt rum kunnat gå ut och plocka vapen åren efter kriget?
-
- Medlem
- Inlägg: 385
- Blev medlem: 24 mar 2002 01:04
- Ort: Göteborg
-
- Medlem
- Inlägg: 276
- Blev medlem: 24 mar 2002 12:09
- Ort: Vålberg
-
- Medlem
- Inlägg: 2811
- Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
- Ort: Göteborg
Re: Uppstädningen
Jag talade just med en god vän (icke-judisk tysk) som bodde på ett flyktingläger i Hamburg under ett par år efter krigsslutet. Han kom med följande ögonvittnesbilder:johanbtk skrev:Är det någon som vet hur lång tid det tog att städa upp slagfälten i Europa efter andra världskriget? Nu menar jag inte återuppbyggnaden, utan den tid det tog att begrava alla döda soldater, forsla bort förstörda stridsvagnar och flygplan samt rensa upp handeldvapen och minor. Borde inte befolknigen i områden där strider ägt rum kunnat gå ut och plocka vapen åren efter kriget?
- "Uppstädningen" var långtifrån avslutad när han lämnade Tyskland 1947/48. Han själv, som många andra barn och ungdomar (han var 12 när kriget tog slut), samlade på gevär, andra småvapen och skarpa patroner från allt från handeldvapen till kanoner. Han hade, som han sa, "ett helt artilleri under sängen". Många olyckor hände också när ungdomar lekte med skarp ammunition och krut.
- Döda hästar på gatorna förvandlades inom någon timme till skelett, eftersom hungrande människor alltid gick med kniven beredd att karva i diverse kadaver. Kött som då och då såldes på burk, bestod oftast av sådant gatukadaverkött, eller i värsta fall människokött.
- Väskan med silverbestick de hade med sig tömdes successivt i byteshandeln: dyr silversked mot obetydlig, men livsnödvändig, brödbit. Okej, är den livsnödvändig är den visst inte obetydlig ...
- Mycket typisk var "ryckningen i högerarmen", som i åratal drabbade tyskarna så fort de mötte någon bekant på gatan, kom in i en affär, etc. Den följdes normalt av ett generat leende. Ni kanske minns Dr Strangelove, förresten ...
-
- Medlem
- Inlägg: 44
- Blev medlem: 18 apr 2002 14:11
- Ort: Halmstad, Sverige
Olympiastation
Nu när ni säger det så kommer jag ihåg att för inte så länge sedan så hittades en 250-kilosbomb under en läktare på Berlins olympiastadoin, som för närvarande byggs om inför fotbolls-VM. Jag har dessutom hört att bomben skulle ligga under Hitlers egen läktare...
Så man kan alltså hitta vapen från andra världskriget ute i Europa vackra natur... I och för sig vore det konstigt annars, men kan vissa vapen vara i användbart skick, och i vilka områden har man varit sämst på att städa upp?
Så man kan alltså hitta vapen från andra världskriget ute i Europa vackra natur... I och för sig vore det konstigt annars, men kan vissa vapen vara i användbart skick, och i vilka områden har man varit sämst på att städa upp?
-
- Medlem
- Inlägg: 44
- Blev medlem: 18 apr 2002 14:11
- Ort: Halmstad, Sverige
Re: Uppstädningen
Eftersom att de allierade styrde västra Tyskland fram till att BRD bildades så borde de väl rimligtvis ha gjort razzior hemma hos de som tog till vara vapnen?Lindir skrev: Jag talade just med en god vän (icke-judisk tysk) som bodde på ett flyktingläger i Hamburg under ett par år efter krigsslutet. Han kom med följande ögonvittnesbilder:
- "Uppstädningen" var långtifrån avslutad när han lämnade Tyskland 1947/48. Han själv, som många andra barn och ungdomar (han var 12 när kriget tog slut), samlade på gevär, andra småvapen och skarpa patroner från allt från handeldvapen till kanoner. Han hade, som han sa, "ett helt artilleri under sängen". Många olyckor hände också när ungdomar lekte med skarp ammunition och krut.
-
- Medlem
- Inlägg: 2811
- Blev medlem: 27 mar 2002 00:21
- Ort: Göteborg
Re: Uppstädningen
Jo, jag frågade just det, om ingen grep in. Hans svar var att det inte fanns någon fungerande polis, endast militärpolis, och de hade fullt upp med att hålla reda på soldater med vapen kvar, o d. Tyskland var ett stort och i stora områden, t ex Hamburg som det här rörde sig om, totalt kaotiskt land - skulle man göra razzior hos varje tänkbar vapeninnehavare (=varje tänkbar individ, i stort sett!) - då skulle man ha haft att göra! Men jag kan ju höra efter hur de amerikanska soldaterna som fanns där reagerade. Jag misstänker att de, luttrade av ett långt, hårt krig, bara såg det som pittoreskt med små tyska barn som samlade på livsfarliga, skarpa vapen ...johanbtk skrev:Eftersom att de allierade styrde västra Tyskland fram till att BRD bildades så borde de väl rimligtvis ha gjort razzior hemma hos de som tog till vara vapnen?
-
- Medlem
- Inlägg: 758
- Blev medlem: 23 mar 2002 19:09
- Ort: Wien, Österrike
"Städningen" av bla minor pa stränder, vägar och fält fick tyska krigsfangar ta hand om. Jag läser till och fran insändare i tidningarna som berättar hur unga, tyska, tillfangnatagna soldater fick ga i bredd, arm i arm, längs stränderna, fälten och skogsvägarna i Frankrike för att lokalisera minor/minfält.
Detta är ett brott mot Genevekonventionen, men denna konvention tycks inte gälla de tillfangnatagna tyska soldater som fick utföra detta smutsiga arbete i aratal i Frankrike och i Beneluxländerna efter kriget.
Man skulle kanske kunna följa resonemanget om det var samma trupper som fick leta efter minorna som hade grävt ned dem, men icke! En tysk tillfangatagen i Hamburg fick bege sig till syd-västfrankrike och leta minor pa en strand och denne soldats enda "utrustning" var hans egna kropp.
Anledningen till att detta har blivit ett tema idag är att dessa människor nu kräver ersättning fran den franska staten för psykiskt och fysiskt lidande.
Mvh Andreas Wien
Detta är ett brott mot Genevekonventionen, men denna konvention tycks inte gälla de tillfangnatagna tyska soldater som fick utföra detta smutsiga arbete i aratal i Frankrike och i Beneluxländerna efter kriget.
Man skulle kanske kunna följa resonemanget om det var samma trupper som fick leta efter minorna som hade grävt ned dem, men icke! En tysk tillfangatagen i Hamburg fick bege sig till syd-västfrankrike och leta minor pa en strand och denne soldats enda "utrustning" var hans egna kropp.
Anledningen till att detta har blivit ett tema idag är att dessa människor nu kräver ersättning fran den franska staten för psykiskt och fysiskt lidande.
Mvh Andreas Wien