Varför var Finlands sak vår (Sveriges) men inte Danmarks och Norges?

[ERland]

Under Finska Vinterkriget 1939-40 så fanns det i Sverige en mycket stark solidaritetsrörelse för Finland, omfattande humanitär hjälp och frivilliga som stred på Finlands sida, och många tongivande ville att Sverige skulle gå in i kriget på Finlands sida.

Varför fanns inte motsvarande starka solidaritetsrörelser med Danmark och Norge när tyskarna invaderade dessa länder någon månad efter vinterkrigets slut? Visst fanns det sympatier och kanske viss hjälp, och svenskar som hjälpte motståndsrörelserna, men omfattningen var mycket mindre än solidaritetsrörelsen med Finland. Varför?

[Hans]

I Danmarks fall. Man hann inte innan ockupationen var ett fullbordat faktum. Annars var nog svenskarna såpass rädda att de stod näst på tur, riktigt snart, så all energi gick till att stärka det egna försvaret.

Mina 2 € cent.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Kan hjälpen mot Finland bero på den gamla svenska ryss-skräcken, och att det var svårare att bygga upp samma vilja mot Tyskland, som man väl i de svenska folkdjupen ännu inte hunnit bli lika rädda för? Eller blev man plötsligt medveten om risken för det egna landet så att man backade hem försvaret, för att prata i fotbolls-termer?

Kan 150-åriga traumatiska minnen av förlusten av Finland spela in? Det räckte för svensk stolthet att Finland blev ryskt en gång. En gång till vore för mycket. Mot Norge hade man månne en annan inställning eftersom de själva kickat ut sig ur unionen ... (jag vet, fåniga funderingar)

Intressant fråga som jag aldrig funderat över. Har detta månne dryftats i våra västliga grannländer? I Norge fanns väl även vissa mindre svenska förband som hjälpte motståndsrörelsen? "Hutt" lär ju ha spelat en inte oväsentlig roll under det inledande motståndet mot invationen.

[LasseMaja]

Tror det berodde på att Finland en gång i tiden, under väldigt lång tid, varit en del av vårt land. Samt gemensamma språk, dvs. det fanns svenskspråkiga i Finland och finskspråkiga i Sverige. Historien när det gäller Norge och Danmark, är ju nästan ett krigstillstånd när Norge bryter sig ut unionen och Danmark som varit vår rival under århundraden- Även politiskt fanns det under krigets inledningsskede, större antipatier mot kommunismen än vad det fanns mot nazismen. Och det Markus skriver om, man tyckte i grunden illa om Ryssland och bra om Tyskland. Geopolitiskt fanns det hos Danmark och Norge en större orientering mot västmakterna medan Sverige och Finland som låg mer nära inpå Sovjet ställde sitt hopp till Tyskland. Sverige och Tyskland hade också tillsammans medverkat i att de vita vunnit finska inbördeskriget.

[Grönis]

Tror det berodde på att Finland en gång i tiden, under väldigt lång tid, varit en del av vårt land. Samt gemensamma språk, dvs. det fanns svenskspråkiga i Finland och finskspråkiga i Sverige. Historien när det gäller Norge och Danmark, är ju nästan ett krigstillstånd när Norge bryter sig ut unionen och Danmark som varit vår rival under århundraden- Även politiskt fanns det under krigets inledningsskede, större antipatier mot kommunismen än vad det fanns mot nazismen. Och det Markus skriver om, man tyckte i grunden illa om Ryssland och bra om Tyskland. Geopolitiskt fanns det hos Danmark och Norge en större orientering mot västmakterna medan Sverige och Finland som låg mer nära inpå Sovjet ställde sitt hopp till Tyskland. Sverige och Tyskland hade också tillsammans medverkat i att de vita vunnit finska inbördeskriget.

Tror ovanstående är huvudet på den berömda spiken. Sen har nog konflikternas utveckling och tidsaspekten en betydelse. Om t.ex. Norge hade anfallits ett år innan Finland och lyckats hålla stora landområden under kontroll med utdragna strider som följd så är det möjligt att det blivit ett annat scenario.

[JohnT]

Under Finska Vinterkriget 1939-40 så fanns det i Sverige en mycket stark solidaritetsrörelse för Finland, omfattande humanitär hjälp och frivilliga som stred på Finlands sida, och många tongivande ville att Sverige skulle gå in i kriget på Finlands sida.

Varför fanns inte motsvarande starka solidaritetsrörelser med Danmark och Norge när tyskarna invaderade dessa länder någon månad efter vinterkrigets slut? Visst fanns det sympatier och kanske viss hjälp, och svenskar som hjälpte motståndsrörelserna, men omfattningen var mycket mindre än solidaritetsrörelsen med Finland. Varför?

utöver tidigare nämnda skäl så -

1. Norge hade brutit sig ut ur unionen 1904, dom ville inte ha någon hjälp av svenskarna.

2. Norge hade inte bestämt sig om dom ville försvara sig eller förhandla med tyskarna under de första dygnen.

3. Norge hade mindre än hälften så stora försvarsutgifter som Finland och värnpliktstiden var en fjärdedel.

4

5. Efter tre veckors strid var södra norge i tyskarnas händer,
efter tre veckor av vinterkriget höll fronten.

6. Svenska och finska militärer hade förberett samarbetet i mer än tio år,
norska militärer hade inte vågat samarbeta ens om att överlämna information från flygspaningar.
Medan Danskarna och svenskarna sammarbetade löpande, tills tyskarna stoppade trafiken 10 april.



Osv..

Mvh
/John

[sonderling]

Jag har nog funderat på samma sak.

Jag var själv inte medveten om Sveriges antipati gentemot Norge (och vice versa kanske?) efter Unions upplösningen förrens det togs upp på ett radio program (Vetenskapsradion Historia? Hittar inte inslaget nu.) Då den inbjudne gästen påpekade att det var mindre än 40 år sedan. Enligt inslaget så var Sverige fortfarande lite bitter över detta.
Sånt där begriper man nog inte förrens man blir äldre och tycker då att det som hände på 90-talet var alldeles nyss?


Förövrigt så tror jag också på tesen att det hela gick för snabbt. Annars har jag iallafall läst om ett livsöde där mannen var frivillig i både Finland och Norge (och England).

Sonderling

[Markus Holst]

En skillnad mellan händelserna verkar vara att Finland lyckades hålla sitt territorium länge nog för att en hjälpinsats skulle hinna organiseras.

[stillen]

I fallet Danmark ställdes vi som nämnts inför fullbordat faktum, Norge däremot var mera komplicerat eftersom England och Frankrike var inblandade från första början, ja dom kan ju t.o.m. sägas ha provocerat tyskarnas anfall. Och vi hade, precis som Norge, förklarat oss neutrala i stormaktskonflikten. Att sen Norge hamnade på dom allierades sida var inte så konstigt, men bara veckor innan anfallet hade både svenska och norska regeringen genomskådat dom allierades försök att besätta malmfälten under täckmanteln att hjälpa Finland.
Idag gör nog många misstaget att tro att synen på inte minst England, Frankrike har vi aldrig förstått oss på, var lika positiv 1940 som den är idag, långt därifrån, England och Frankrike hade sålt ut Tjeckoslovakien till Hitler, trots att Frankrike t.o.m. hade en allians med Tjeckoslovakien, dessutom med Sovjetiska garantier, lyckades inte åstadkomma nåt för att hjälpa Polen och dom var båda kolonialmakter, vem ville liera sig med såna? Vi såg på dom som opinionen i USA såg på dom. Den stora omsvängningen i svensk opinion kom när USA drogs in i kriget. Idag tror vi att vi talar engelska, det gör vi inte alls, vi talar amerikanska. Några få talar kanske oxfordengelska, praktiskt taget ingen cockney.

[mrsund]

Norges Regering och Kungahus flydde väl till England ganska snabbt, att hjälpa en exilregering är inte samma sak.

[von Adler]

Man ska dock inte glömma att Sverige fortsatte att erkänna exilregeringen som Norges lagliga regering och helt ignorerade de olika konstellationer av regeringar, inklusive Quislings, som bildades under den tyska ockupationen i Norge. Den norska legationen (ambassad, men på den tiden hade bara stormakter ambassader till varandra, till mindre länder och mindre länder emellan hade man lägre nivåer, oftast en legation ledd av en minister) i Stockholm förblev öppen och blev ett viktigt centrum för att hjälpa norska flyktingar, underrättelsearbete, spionage, hålla kontakter med och hjälpa norska motståndsrörelsen m.m.

Illustrativt är kanske att ambassaden hade 4 personer 1939 och 1 100 1945.

[Battler]

Norge och Danmark's försvar kollapsade direkt, så det fanns inget att hjälpa....

[ERland]

En kombination alltså av en mer gynnsam militär situation för Finland än för Danmark och Norge, och tyskvänlighet och ryssfientlighet/antikommunism bland tongivande skikt i samhället samt historisk samhörighet med Finland (mer djupgående än unionen med Norge).

Tack för svaren!

[gunship]

Det ska väl främst påpekas ätt när de första svenska förbanden nådde norska gränsen var norge i praktiken redan förlorat. Ännu mer Danmark, som togs på ett dygn om jag inte missminner mig.

Så frågan var aldrig aktuell

[Jurgen Wullenwever]

Nordnorge fanns ju kvar till juni, så om man verkligen hade velat gå in i kriget fanns det tid ...