Brev med svensk anknytning från andra världskriget

[Amund]

En titel som kanske lockar även andra att presentera försändelser från 2 VK med tangerat svenskt intresse...?[

Detta brev ska ha hittats i en tysk uniform som hittats på en polisstation i en norrländsk stad. Eftersom brevet är avsänt 29/1 -43 från en liten ort utanför Leipzig (enligt vad jag hittat), nästan på dagen samtidigt som 6:e armén går under i Stalingrad, är man nästan böjd att hitta dolda budskap i texten som berättar om katastrofen men som ska klara censuren. Brevets mottagare - Willy, Helga och Margerethe låter konstigt…

tyskbrevet.pdf

[sveahk]

Intressant brev Amund med ett par frågetecken...

Brevet följde alltså med i ett paket, som en ung flicka på väg till Norge tog med sig - alltså förmodligen inget Feldpost-brev eller -paket, utan privat medfört. Möjligtvis skulle hon försöka avbörda sig paketet direkt till adressaterna, eller lämna det till någon soldat på permittent-tåget som skulle dit paketet skulle gå.

Jag satsar på den andra varianten, och här blir det lite elegant gissning - soldaten öppnar paketet, inmundigar det som finns i paketet, beger sig till närmaste polisstation och säger att han har nog av kriget - en desertör med andra ord. Möjligtvis har han gjort sig av med uniformen redan tidigare, i närheten av polisstationen får man hoppas - det är januari i norra Sverige!

Dolda budskap om Stalingrad har jag svårt att se...men den svenska översättningen, gjordes den då eller nu? Låg den också i den tyska uniformen?

Mvh Hans K

[Amund]

Intressant brev Amund med ett par frågetecken...

Brevet följde alltså med i ett paket, som en ung flicka på väg till Norge tog med sig - alltså förmodligen inget Feldpost-brev eller -paket, utan privat medfört. Möjligtvis skulle hon försöka avbörda sig paketet direkt till adressaterna, eller lämna det till någon soldat på permittent-tåget som skulle dit paketet skulle gå.

Jag satsar på den andra varianten, och här blir det lite elegant gissning - soldaten öppnar paketet, inmundigar det som finns i paketet, beger sig till närmaste polisstation och säger att han har nog av kriget - en desertör med andra ord. Möjligtvis har han gjort sig av med uniformen redan tidigare, i närheten av polisstationen får man hoppas - det är januari i norra Sverige!

En gissning som låter väldigt trovärdig, ett brev är ju oftast något väldigt personligt som man inte gärna lämnar ifrån sig hur som helst.

Dolda budskap om Stalingrad har jag svårt att se...

Jag var nog lite konspiratorisk där, eller som de duktiga poliserna i deckare säger, man ska hata slumpen.

den svenska översättningen, gjordes den då eller nu? Låg den också i den tyska uniformen?

Nej översättningen är gjord för bara några år sedan men inskannad tillsammans med brevet.

[sveahk]

Ett intressant brev från postmästaren i Boden till Kungl. Generalpoststyrelsen i Stockholm. Det är mars 1942, och det misstänks att tysk fältpost transiterats från Norge till Norge över svensk mark, förmodligen med permittenttrafiken och tågen Trondheim-Narvik/Haparanda-Trondheim.

1942 2.jpg

Nej då säger postmästaren...men man undrar lite försiktigt hur det kunde kontrolleras...?

Hans K

[sveahk]

Här ett inte alldagligt brev med historia runtom.

I april 1943 skickar tyske Ob.-Leutnant och Adjutant M.A. ett brev - från kryssaren LEIPZIG(Feldpostnummer M 12320) till den svenska damen Karin Lind i Nyland, Kramfors, Sverige. Men hon har tydligen flyttat, bor nu på Hersbyholm på Lidingö, dit brevet vidarebefordras.

Kreuzer_leipzig_zensur.jpg

Den lätta kryssaren LEIPZIG blev färdigbyggd 1931, och kom faktiskt att överleva andra världskriget - om än något ramponerad. Torpederad av den engelska ubåten SALMON i december 1939, klarade den sig med näppe till hemmahamn. Efter reparation insatt i angreppet mot Sovjetunion, därefter tjänstgöring som skolskepp - vilket blev stationär tjänstgöring i oktober 1944 efter det att den tunga kryssaren PRINZ EUGEN i tjock dimma utanför Gotenhafen rammat LEIPZIG midskepps!

Sista kapitlet skrevs 1946 då den sänktes utanför Farsund, södra Norge - med "Giftgasammunition"...påstår somliga...

Tillbaka till Karin Lind. Hon bodde alltså 1943 på på Lidingö, på "Kungsgården" Hersbyholm - som vid denna tiden tillhörde konstnären Einar Nerman (Solstickan...!), bror till Ture, som inte hade det så gott med nazisterna.

Hur Karin Lind hade fått ihop det med en högre officer i tyska marinen - ja, det förtäljer tyvärr inte historien...

Hans K

[sveahk]

Ett brev från Sverige till den svenske Waffen-SS soldaten Alvar Barvaeus, som - om jag läser rätt - skickades från Strängnäs i oktober 1943...

Schwede.jpg

Men han fanns varken på Feldpost-numret L 54455 eller L 55663( 2. Kompanie. Flieger-Rgt.22), så det gick tillbaka till Sverige.

Erik Axel Alvar Barvaeus/Eriksson ”Boraus” ”Arveus” (190106/1653 Barva-821020 Farsta). Vpl, tekn stud 1943, Strängnäs. Waffen-SS 1943-45. Sennheim, Berlin. Holmestrand 1944. Till Sverige 1945. Köpman 1957, Farsta.
http://www.tobiashubinette.se/ns_frivilliga.pdf

Hans K

[sveahk]

Fröken Elsa Erikson, hemmahörande i Sandarne utanför Söderhamn får 1941 ett julbrev avskickat Hafenkommandatur St Malo i Frankrike(Fp. 11070.H.2.) . Den tyske matrosen Walter Brunker, som med sitt tyska krigsfartyg(?) kanske gjorde ett strandhugg i Söderhamn innan krigets utbrott, och dansade en smäktande vals med Elsa i stadens Folkets Park, skriver ett brev...och försöker kanske knyta an där det en gång slutade...

Schweden 1.jpg

Schweden 2.jpg

Hans K

[sveahk]

Hittade ett vykort som säkerligen intresserar Skalmans skeppsmanskap!

lissabon.jpg

http://kjell.smult.com/rederipost.htm

Skickat från "Sten" ombord på M/S GRIPSHOLM som befinner sig i Lissabon. Avstämplat i Portugal den 2 mars 1944 med destination Malmö. På vägen hem får den hela tre tyska censurstämplar.

Texten är läsvärd:
......? 27-2-44
"Hej Broder! Sänder dig här en liten hälsning, från den på sista tiden så bekanta flyktingstaden. Man kan sannerligen inte klaga på ombyte av klimat sedan vi mönstrade på M/S Gripsholm 42. Hjärtliga .... till dig och Ingrid. Sten"

Hans K

[sveahk]

DS DONAU, MS MONTE ROSA och MS GOTENLAND hette fartygen som 1942/43 "fraktade" 768 norska män, kvinnor och barn med judisk bakgrund till Tyskland. Blott ett knappt trettiotal kom levande hem...

Den 9 januari 1943 skickar Sylvia Loewy, som uppenbarligen lyckats fly till Sverige, ett registrerat kort till sin man, Fritz Loewy - med tillsatsen: från Oslo, Norge. Hon bor då på Hotell Excelsior på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Kortet skickas till Zbaraz, Tarnopol Oblast i västra Ukraina. Kanske har de släkt där, i vilket fall hoppas hon att hennes man är där...

Kortet registreras, stämplas och karteras. I Tyskland får det censurstämpel och för säkerhets skull ett par kemiska penseldrag över texten.

Texten är kort..."Min kära Fritz! Jag har det bra i Stockholm. Jag hoppas att du är frisk. Kanske får jag en gång post från dig. Hjärtliga hälsningar och pussar. Sylvia som älskar dig."

I Zbaraz får kortet till slut en Avis Reception-stämpel (A.R.). Kortet kom fram...

Men nådde aldrig hennes man. Fritz Loewy befann sig tillsammans med 529 andra judar ombord på DS DONAU som lämnade Oslo den 26 november 1942. Riktning Stettin, Tyskland - och Ausschwitz. Den 1 december blev han ihjälgasad. Han var då 44 år gammal...

loewy1.jpg

loewy2.jpg

Hans K

[sveahk]

Här behövs lite hjälp!

Ett kort sänt från det dåvarande lasarettskeppet "Wilhelm Gustloffs", som sitter fast i isen i Danzigs hamn. Skickat inom Tyskland med fältpost 22 februari 1940.

gustloff.jpg

Texten på baksidan av kortet:

"...Wir sind inzwischen hier oben im kalten Osten eingefroren mit unserem Schiff. Heute allerdings kam ein schwedischer Eisbrecher und durchbrach die dicke Decke, um seine hier eingefrorenen Frachtdampfer wieder zu holen. Auch einige von unseren Schiffen hat er erlöst. Der Schwede hatte Kriegsflagge und Geschütze. Warum wohl? Ach, wenn der Krieg doch bald aus wäre..."

("...Vi är f.n. fastfrusna här i kalla Östen med vårt skepp. Emellertid kom idag en svensk isbrytare och bröt sig igenom den tjocka isen, för att hämta sina infrusna fraktångare. Även ett par av våra fartyg befriade han. Svensken hade krigsflagg och artilleripjäser. Varför? Ack, om kriget bara vore slut...")

Ett våghalsigt innehåll som den tyska censuren sov igenom. Men, vad som intresserar en svensk här, vad var det för beväpnad svensk "isbrytare" som i början av kriget tilläts bryta is i Danzigs hamn?

Någon som vet?

Hans K

[Sarvi]

Sverige hade fram till 1953 bara två isbrytare: Atle (från 1926) och Ymer (från 1932). Så någon av dem borde det vara. Statsisbrytarna var under kriget bestyckade.

[Hans]

På åttiotalet var isbrytarna väl marinens och kunde beväpnas med 40 mm akan och fälla minor.

MVH

Hans

[Amund]

Det jag tänker direkt är att ”isbrytare” är ett specialfartyg med uppgifter som många andra fartyg också kan ha. Exempelvis isförstärkta handelsfartyg och kustbevaknings eller tullfartyg men främst bogserbåtar som förmodligen sköter det mesta av isbrytningen i hamnarna. Isen i de de södra östersjöhamnarna brukar inte vara alltför svårforcerad, mest corn flakes.

Kanske det också i just detta fall handlar om den i tysk tjänst norska patrullbåten Gyller som med det tyska namnet Löwe var eskortfartyg till Wilhelm Gustloff ända från hamnen i Gotenhafen. Ett norskt fartyg kanske lätt i folkmun blir (det neutrala) svenskt?

[JohnT]

Sverige hade fram till 1953 bara två isbrytare: Atle (från 1926) och Ymer (från 1932). Så någon av dem borde det vara. Statsisbrytarna var under kriget bestyckade.

Yepp och bägge var nere i södra Östersjön och hjälpte kolbåtar och järnvägsfärjorna "fram till den 19/3 1940 då isläget förbättrades i södra östersjön"
Och att de var beväpnade stämmer nog också, Atle tillhörde formellt Stockholmsavdelningen (flottans lokalförsvarsförband) fram till sommaren 1940

Enligt boken Isbrytare.

Mvh
/John

[Amund]

Sverige hade fram till 1953 bara två isbrytare: Atle (från 1926) och Ymer (från 1932). Så någon av dem borde det vara. Statsisbrytarna var under kriget bestyckade.

Yepp och bägge var nere i södra Östersjön och hjälpte kolbåtar och järnvägsfärjorna "fram till den 19/3 1940 då isläget förbättrades i södra östersjön"
Och att de var beväpnade stämmer nog också, Atle tillhörde formellt Stockholmsavdelningen (flottans lokalförsvarsförband) fram till sommaren 1940

Enligt boken Isbrytare.

Mvh
/John

Så kanske det var, men varför skulle svenska statens isbrytare bryta is i en hamn i det förlorande Tyskland?