Nej, överplanering är per definition inte bra, men komplexiteten i landstigningsoperationen är så stor att överplanering knappast är möjlig. Planering syftar till att minimera risker - riskerna vid landstigning är sällsynt omfattande.dtte skrev: Samtidigt skall man inte överplanera.
Ja, och ja. Landstigningen syftar dock endast till att möjliggöra det fortsatta fälttåget. M.a.o. får detta inte riskeras av aldrig så lockande taktiska möjligheter. Självklart hade de allierade planerat för en mängd olika möjligheter inklusive lite eller obefintligt motstånd, men i valet hur att agera i så fall blev alltid beslutet: "gör inget som på något sätt kan riskera brohuvudet".dtte skrev: Överskeppningen måste ju givetvis planeras ordentligt, men när man väl kommer i land gäller det att anpassa sig till det rådande läget.
Brittiskt infanteri var av tyskarna omvittnat duktiga på att ta oförsvarad terräng och försvara den. Vilket var precis vad de skulle göra till förstärkningar anlände.dtte skrev:Britternas handlingsförlamning när de överraskande landsteg utan större motstånd visar ju vad effekten kan bli när en plan kommer i kontakt med verkligheten.
Ja, och de allierade lade också ofantliga resurser på vilseledning och sekretess som en integrerad del i planeringen.dtte skrev: En annan sak är ju själva överraskningsmomentet. Ju mer planering desto större risk att någon läcker.
Ja, landstigning utan lokalt luftherravälde är omöjlig. Luftherravälde var för Overlord en avgörande förutsättning, liksom för Seelöwe.dtte skrev: Fast ska man vara lite rättvis mot Seelöwe så byggde ju den planen på att luftherravälde kunde uppnås. Jag är helt övertygad om att även Overlord hade ställts in ifall de allierade inte haft luftherravälde över invasionsområdet.
Hade tyskarna lyckats få luftherravälde och med hjälp av det kunnat tving Royal Navy att baseras så att de inte kunde allvarligt störa överskeppningen så är det väl inte omöjligt att den stora flodövergången kunnat lyckas.
I början av 70-talet spelade man på Seelöwe vid brittiska motsvarigheten till svenska försvarshögskolan. Den faktiska brittiska och tyska planeringen användes likaså tillgängliga förband och resurser etc och speldragen dömdes av. Ett antal av de befälhavare som var med 1940 deltog som chefer på ömse sidor. Resultat av spelet blev att Tyskarna kunde komma iland, men förbanden kunde inte förstärkas eller underhållas.
Problemet med Seelöwe var att när den var färdig att sättas i verket hade britterna blivit för starka. Hade det funnits resurser i juni 1940 efter Dunkerque hade möjligen tyskarna lyckats.