Moritz Pfeiffer: Mein Großvater im Krieg 1939 – 1945. Erinnerung und Fakten im Vergleich (Donat Verlag, 214 s).
http://www.svd.se/kultur/understrecket/ ... 413748.svd
Den väckte åtminstone min nyfikenhet just eftersom den till skillnad från verkar ställa frågan ”Hur var det egentligen?” och inte ”Hur kunde ni?”
Ur texten i artikeln
Pfeiffer var väl medveten om att hans morfar måste ha vetat mycket mer än han ville minnas. Han kände sig dock inte bedragen utan utgick ifrån att morfadern själv trodde vad han sade. När Pfeiffer konfronterade honom med historievetenskapliga fakta förnekande han aldrig utan sa bara: ”Ja, så kan det ha varit. Då jag var vid fronten kunde jag inte veta vad som skedde…”.
Jag tror att vi i Sverige har svårt att förstå denna mångbottnade tyska generationskonflikt, hela den tyska skuldfrågan är inte så enkel att som Dönitz sa något i stil med att ”Tyska marinen har bara gjort sin plikt”, och att det därmed bara är för kommande generationer att gå vidare. Generationen efter nazitiden har lärt sig att tiga om det hela och deras barnbarn skiter i det hela, generationen däremellan däremot verkar ha en intresserad och förutsättningslös inställning i frågan.
Vad gäller grundfrågan hur tyskarna agerade under nazitiden kan man alltid bagatellisera det hela och hävda O tider o seder, men med tanke på hur illa sedda tyskar fortfarande är i omvärlden för något som hände för 70-80 år sedan är det inte underligt om viljan finns att fortfarande gräva i denna gamla surdeg.