Julius Meimberg blev 95 år...

[sveahk]

Andra världskrigets kämpande skara har förlorat ytterligare en medlem - Julius Meimberg, Luftwaffe, Ritterkreuzträger dog den 17 januari.

Julius Meimberg.jpg

Han flög i början och han flög till slutet - över 50 nedskjutna allierade plan i 250 insatser, och, nota bene, samtliga på västfronten (bl.a. 20 Spitfire, 12 Thunderbolt och fyra fyrmotoriga bombare) !

För ett par å sedan kom hans mycket läsvärda biografi ut, tyvärr än så länge bara på tyska.
http://www.neunundzwanzigsechs.de/main.php?page=11

Hans K

[Hans]

http://en.wikipedia.org/wiki/Julius_Meimberg

En tanke slog mig, 250 stridsuppdrag mellan maj 1940 och maj 1945 låter lite, är det det?

MVH

Hans

[Fredrik Andersson]

http://en.wikipedia.org/wiki/Julius_Meimberg

En tanke slog mig, 250 stridsuppdrag mellan maj 1940 och maj 1945 låter lite, är det det?

MVH

Hans

Spontant är jag benägen att hålla med dig men å andra sidan består ju huvuddelen av en soldats liv av långa perioder av väntan och inaktivitet. Man kanske inte flög varenda dag även om det var krig och elände?

[sveahk]

http://en.wikipedia.org/wiki/Julius_Meimberg

En tanke slog mig, 250 stridsuppdrag mellan maj 1940 och maj 1945 låter lite, är det det?

MVH

Hans

En bra fråga - det är färre än många av hans överlevande kamrater presterade, men, ett viktigt men - för det första, sommaren 1942 måste han nödlanda i Frankrike, ordentligt skadad...

meimberg.jpg

...nio månader senare var han tillbaka i JG 2. För det andra, blev han i början av 1943, nu i Afrika, nedskjuten med svåra förbränningar och märkt för livet - och återigen skulle det dröja månader innan han piloterade en flygmaskin igen...

Så, minst 1 1/2 år tillbringade han på sjukhus och som rekonvalescent - beundransvärt är hur han kom tillbaka efter dessa fysiska och psykiska bakslag!

Efter vad jag förstått är hans bok översatt till finska - och att den redan är översatt på engelska men än så länge ej utgiven...

Hans K

(Fotot är hämtat från Jochen Prien: Die Jagdfliegerverbände der Deutschen Luftwaffe 1934-1945)

[varjag]

R.I.P. Julius!

[Stefan]

Ja tyskarna var noga med medicinsk omvårdnad när de kunde. Nästan ändå in i slutet. Rekonvalescenstiden, alla undersökningar hos specialister tills de fick klartecknen, det fick ta den tiden det tog.
Vidare kan man tänka sig att han användes också som instruktör för avancerade kurser, konsult och och föreläsare, om inte annat så under rekonvalenscenstiden. Men kanske också annars.

För annars vore siffran 250 uppdrag låg, för någon som var aktiv under hela världskriget. När de hade heta dagar under pågående kampanj kunde de ha kanske 6 starter om dagen. I vissa fall ändå fler.

De ryska Natthäxorna uppges att de kunde ha haft 10-12 stridsuppdrag per natt...Och det var INTE mitt i vintern. Fast då måste ju flygplatsen legat bara ett par tre mil ifrån frontlinen... Under en del av landningar var det bara att hänga på nya bomber, tankning var inte nödvändig varje gång.
Däremot vittnar det väldigt gott om piloternas skicklighet och nervernas uthållighet. Blindlanda på mörkat flygplats 12 gånger per natt, och ändå ha ork att sköta själva jobbet, dvs bombuppdragen...

En annan fundering jag har för Julius, om med stridsuppdrag menas enkom antalet rapporterade strider, alltså inte antalet skarpa starter som man annars brukar räkna.

[Lasse]

Visst skulle man kunna anse att 250 stridsuppdrag under denna långa tid var lite, men jag tror att man måste se till allt däromkring. Jag har själv stött på detta då jag har forskat kring de svenska SS-frivilliga och kan bjuda på ett exempel: SS-Untersturmführer Gunnar Eklöf. Han tjänstgjorde i SS från augusti 1941 till maj 1945, men hur mkt fronttjänst vart det egentligen?

Från 1941 var det ett par veckor mot partisaner i Jugoslavien, blev sjuk och fick vård + permission till Sverige, återvände ett par veckor till Jugoslavien i början av 1942, blev därefter uttagen till underofficersutbildning vilken följdes av ytterliggare en permission i Sverige, sedan tillbaka till SS och till officersskola varifrån han utexaminerades sommaren 1943.

Någon som vågar gissa vad som hände sen? Japp, ytterliggare en permission till Sverige till november 1943 - följt av kontorstjänst i Berlin från november 1943 - maj 1944 då han skickades till fronten. Blev insatt i ett förband som just då låg på ett lite lugnare frontavsnitt, men i juli 1944 skickades de till Lettland för frontinsats. Vad sker? Han såras efter mindre än en vecka, återigen följer vård, återhämtning och kontorstjänst - får i december 1944 ett nytt uppdrag som blir ett komplett fiasko, grips för mord i februari 1945 och blir frisläppt i april.

Så totala fronttjänstgöringen mot Röda Armén blev således ett par dagar i juli 1944, trots att han faktiskt var iväg till Tyskland i nästan 4 år....

[sveahk]

Betraktar vi en lista med mängden av de bästa tyska dagjaktflygarnas stridsuppdrag och deras (överlag för höga) luftsegrar under andra världskriget, och då speciellt de som var med från cirka 1940 till slutet - som Julius Meimberg - så ser den i stora drag ut så här:

Gerhard Barkhorn - 1104/301
Günther Rall - 621/275
Erich Rudorffer - 1000+/222
Johannes Steinhoff - 993/176
Hans Beisswenger - 500+/152
Fritz Tegtmeier - 700/146
Heinrich Setz - 274/138
Adolf Dickfeld - ?/136
Alfred Grislawski - ca.800/133
Franz Eisenach - 319/129
Walther Dahl - ca.600/128
Werner Schroer - 197/114
Kurt Bühligen - 700+/112
Viktor Bauer - ca.400/106
Hartmann Grasser - ca.700/103
Josef Priller - 307/101
osv.

Minst fem år i aktiv tjänst hade samtliga på den här listan, men, viktigt...på olika fronter - Gerhard Barkhorn sköt ner samtliga sina fiendemaskiner över östfronten, medan t.ex Josef Priller kämpade ned sina 101 över västfronten - och Werner Schroers 197 nedskjutningar skedde framför allt i Nordafrika och i Medelhavsregionen.

Kalla fakta, som naturligtvis inte tar hänsyn till alla de fysiska och psykiska strapatser som de här killarna måste genomleva - men just det, de tillhörde de lyckligt lottade - som överlevde - som Julius Meimberg...

Hans K

[Hans]

Tackar för svar.

Även flygargossarna hade giltigt förfall i form av dåligt väder, utbildning, permissioner, pappersarbete och vad det nu kunde ha varit och i Meimbergs fall även sjukfrånvaro.

Men någonstans tycker jag att nog skall man kunna hålla ett högre snitt än ett uppdrag i veckan över lång tid om vi nu inte räknar in sjukfrånvaron. I vissa fall har man ju läst om flera uppdrag per dag under veckovis.

Rudel sägs ha flugit 2 530, Galland 705, Hardtmann 1 404.

Hittade en finne, Eino Ilmari Juutilainen 437 (Vinter och Fortsättnings).

MVH

Hans

[Stefan]

Men om det inte är vare sig skrivfel eller förväxling av aktiv strid kontra stridsuppdrag, då har han en fantastiskt kvot. I så fall den kanske effektivaste av dem alla.

[sveahk]

För att förtydliga:
Ett stridsuppdrag för en jaktpilot var en insats över fiendeland (eller senare i kriget över Tyskland i "Reichsverteidigung") med uppdrag att möta fienden - i en "Flugbuch" kunde det då se ut så här (StFw Heinz Kuschel, I./JG 27):

kuschel1.jpg

kuschel2.jpg

...där det under "Zweck des Fluges" står Alarmstart, och under "Bemerkungen" längst till höger står vad som hände och, det viktigaste i detta sammanhang, Stridsuppdrags-numret - i detta fall Feindflug 3, 4 och 5.

Forts. följer...

Hans K

[sveahk]

...för en "Kampfflieger", här Obfw Horn från KG 26, står det "Feindflug" och längst till höger antalet "Feindflüge"- 30-37 stridsuppdrag i detta fall:

horn1_0001.jpg

horn2.jpg

Hans K

[Hans]

Intressant.

Kuschel flög 1944 ungefär ett stridsuppdrag per 3-4 dagar och Horn ungefär ett i veckan 40-41.

MVH

Hans

[Georg_S]

Visst skulle man kunna anse att 250 stridsuppdrag under denna långa tid var lite, men jag tror att man måste se till allt däromkring. Jag har själv stött på detta då jag har forskat kring de svenska SS-frivilliga och kan bjuda på ett exempel: SS-Untersturmführer Gunnar Eklöf. Han tjänstgjorde i SS från augusti 1941 till maj 1945, men hur mkt fronttjänst vart det egentligen?

Från 1941 var det ett par veckor mot partisaner i Jugoslavien, blev sjuk och fick vård + permission till Sverige, återvände ett par veckor till Jugoslavien i början av 1942, blev därefter uttagen till underofficersutbildning vilken följdes av ytterliggare en permission i Sverige, sedan tillbaka till SS och till officersskola varifrån han utexaminerades sommaren 1943.

Någon som vågar gissa vad som hände sen? Japp, ytterliggare en permission till Sverige till november 1943 - följt av kontorstjänst i Berlin från november 1943 - maj 1944 då han skickades till fronten. Blev insatt i ett förband som just då låg på ett lite lugnare frontavsnitt, men i juli 1944 skickades de till Lettland för frontinsats. Vad sker? Han såras efter mindre än en vecka, återigen följer vård, återhämtning och kontorstjänst - får i december 1944 ett nytt uppdrag som blir ett komplett fiasko, grips för mord i februari 1945 och blir frisläppt i april.

Så totala fronttjänstgöringen mot Röda Armén blev således ett par dagar i juli 1944, trots att han faktiskt var iväg till Tyskland i nästan 4 år....

Fast Gunnar var väl mycket längre vid fronten, han var ju både i 2./SS-Pz.AA.11 och i 3./SS-Pz.AA.11. har foton på honom vid fronten mycket längre än en vecka.

Vet att det är gammal tråd, men tänkte ändå att det kunde diskuteras.

Mvh
Georg

[Hans]

Välkommen Georg. Att väcka gamla trådar är bra. Jag gör det själv ibland.

MVH

Hans