Marcus Wendel skrev:varjag skrev: Alltså ljög han om Unternehhmen Franz - och det mesta andra - en riktig Skitstövel
Jag bara påpekar att hans utsagor om sina insatser bör tas med en nypa salt baserat på andra överdrifter från hans sida.
/Marcus
Hej,
Kan man få exempel på dessa överdrifter?
Marcus Wendel skrev: Givetvis, men frågan är var huvuddelen av berömmet bör hamna, hos Skorzeny och Waffen-SS eller hos Luftwaffes fallskärmjägare?
Marcus Wendel skrev: Detta handlar inte om några detaljer utan att han (med hjälp av Goebbels & Co) tagit åt sig all ära för något där han bara varit perifert inblandad i planering, det är med andra ord inte något minnesgroda (sådana gör vi oss alla skyldiga till) utan medveten förvrängning av fakta under krigsåren liksom senare och som fortsätter att bita sig fast än idag.
Jag påstår inte att Otto är ett sanningsvittne,
men jag har läst boken…
Ang Räddningen av Mussolini från Gran Sasso…
Om man läser vad Otto verkligen skriver i sin bok:
Beslut om luftlandsättning, Otto skriver: ”Vi övervägde båda möjligheterna länge och utförligt och
General Student beslöt sig för den senare”
And fallskärm eller segelflyg, Otto skriver:
Det sista avgörandet i denna fråga låg hos kårstabens sakkunniga och hos general Student.”.
”Efter moget övervägande
gav general Student sitt slutgiltiga bifall och samtidigt sina order”
”Efter det beskedet utarbetade
Radl och jag [Otto] ytterligare en del detaljorder”
Otto skriver: ”
då kom löjtnant Radl med en lösning; ”Vi tar med oss en högre italiensk officer, som är välbekant för karbinjärtruppen där uppe””
Ang medias bild, Otto skriver:
”[fotografen] Han gjorde det mer än oskickligt. Senare förargade det mig mycket att de filmsekvenser som visades i nyhetsjournalerna gav sken av att fotorgrafierna tagits vid själva landningen.”
Ottos bild av hur skickliga de var: ”En sak stod klart för mig: Soldatturen hade varit på min sida och hjälpt mig mycket. [.] Och speciellt idag!”
Otto skriver ”Och hur tacksam måste jag inte vara mot alla mina kamrater, som frivilligt följt med mig. Utan deras järnhårda skjutdiciplin och deras sorglösa mod hade jag inte kunnat uträtta någonting.”
Ang propagandan, Otto skriver: ”
Det fanns naturligtvis också press och bildreprotrar i högkvarteret. De ägnade sig åt mitt fall och spred en otrolig massa dumheter i sina blad, precis som man gör nuförtiden. Av mig fick de inte höra mycket. Det mesta var redan då ett resultat av yrkesmässig fantasi. ”
Otto skriver om propagandakompaniet som filmatiserade händelsen: ”Jag fick veta att folk från ett propagandakompani var på väg för att filma försenade ”originalupptagningar” av aktionen på Gran Sasso.”
/W