Krupp KC Wotan

[tommyjonason]

Scharnhorst, och säkert andra båtar, var rejält bepansrade. I Scharnhorst fanns 6000 ton Krupp KC Specialstål med tjocklek 8-32 cm.

Vadå specialstål?
På vilket sätt skiljer det sig från vanligt stål? Tillverkning, legering o.s.v ??

[spett]

Kromnickelstål är det nog

[Battler]

Svensk pansarplåt:

http://www.dn.se/ekonomi/svensk-pansarp ... olig-varld

http://www.ssab.com/sv/Products-and-solutions/Armox/

[tommyjonason]

Någon som vet hur mycket krom eller nickel som ingår i dessa legeringar?

[Olof Larsson]

Scharnhorst, och säkert andra båtar, var rejält bepansrade. I Scharnhorst fanns 6000 ton Krupp KC Specialstål med tjocklek 8-32 cm.

Vadå specialstål?
På vilket sätt skiljer det sig från vanligt stål? Tillverkning, legering o.s.v ??

KNC från och KC a/A från 1890-talet består till 3-3,5% nickel, 0,35-0,4% kol och 1,75-2% krom.
KC a/A är även ythärdat.

Ythärdningen var fullt verksam i20% av plåtens tjocklek (mätt från den härdade ytan)
och avtog därefter gradvis för att helt ha avtagit vid 30-35% av plåtens tjocklek.

Härdningsprocessen tog beroende på tjockleken flera veckor,
där plåtarna bakades in i lera på sidorna och baksidan,
och sedan kördes in en sluten ugn, där man blåste metangas över framsidan av plåten.
Därefter kylas av relativt långsamt, med vattenspray och eller vatten och eller olja och eller flytande bly.
Därefter så mjukglödgade man plåten, anlöpte den och bearbetade den mekaniskt.

Detta var dock 1800-talsteknik.

Redan under VkI hade alla de stora nationerna tagit fram pansarkvaliteter som var lite bättre än Krupp KC,
både Storbritannien och f.f.a. Österrike-Ungern.
Även Frankrike och USA låg mycket bra till.

Innan VkI, men f.f.a. under mellankrigstiden började det dyka upp flera olika legeringsmetaller,
såsom molybden (vilket franmännen började med 1912), vanadin och koppar.
Detta dels för att skapa bättre pansar, men också för att göra tillverkningsprocessen snabbare
och för att i fallet koppar spara in på bristvaran nickel.
Koppar använde sig då f.f.a. Japan av.

I USA dök 1910 det homogena pansaret STS upp (d.v.s. precis som Krupp KNC utan ythärdning)
som kombinerade hårdhet med seghet på ett förnämligt sätt.
Snart så följde även andra länder efter med att utveckla homogent pansar.
Detta då det relativt spröda KC-pansaret hade svårt att hantera de allt grövre granaterna.
När KC togs fram så var det ju trotsallt pjäser med c:a 24cm kaliber som gällde på slagskepp.

Självfallet så förbättrades även de heterogena pansarplåtarna under mellankrigstiden.

På Scharnhorst användes KC n/A (heterogent) och Wotan hart (Wh) (homogent) vilka dök upp 1925,
samt Wotan weich (Ww) i torpedskyddet och Wotan starrheit (Wsh) i tunnare splitterskydd.

KC n/A i Scharnhorst och Bismark hade följande sammansättning (pansarskeppens KC n/A skiljde en del):

- Molybden - 0,4% (10cm plåt) ner till 0,22% i de tjockaste plåtarna.
- Krom - 2,3% (10cm plåt) ner till 1,8% i de tjockaste plåtarna.
- Nickel - 1,8% (10cm plåt) ner till 3,8% i de tjockaste plåtarna.
- Kol hittar jag ingen data på men bör ha varit likartat med KC a/A, d.v.s. i häradet av0,35-0,4%.

[tommyjonason]

Ska man tillverka sig en större kanon duger det inte med vanligt stål. Av värmen förstörs eldrören och det blir inte många skott avfyrade med den kanonen.

Därför användes Molybden som legering. Det har en smältpunkt vid 2623 grader jmf med järns 1535 grader. Molybden atomen är större än järnatomen så de exciteras långsammare än järnatomerna och innehåller dessutom 60% mer elektroner som absorberar mer värme och ger en kraftigare bindning av järnet så inte järnatomerna råkar i oordning som gör det sprött.

Ännu bättre är Wolfram eller Tungsten, som smälter vid 3422 grader. Atomen är tyngre än Molybden med ännu fler elektroner, och binder järnet ännu fastare och absorberar ännu mer värme. Det är en av de hårdaste metaller som finns och används i borrar och sågblad men även i t ex pansarbrytande projektiler. Portugal hade nästan monopol på Wolfram tillgångar och sålde friskt både till Tyskland (fram till D-dagen) och de allierade- Salazar tjänade några dollar på det.

Intressant är att redan på 1300-talet kom en svärdtillverkare i Japan på att använd Molybden i sina svärd som han gjorde åt Samurajerna. Men denna hemlighet dog med tillverkaren.

[Grille]

Intressant att du tog upp det. Också funderat på sammansättning och styrka. Skulle kanske upplevas som stötande ( och kanske det också är det) men Tirpitz har visst lämnat en del skrot på botten. Skulle vara "kul" med en nyckelring med en bit Wotanstål från skrovet. Dock är det nog något man får ordna själv. En ordnad försäljning är säkert otänkbar. Ber om ursäkt om mina tankar är helt uppåt väggarna - "got carried away" som det heter.....

[Hans]

Ber om ursäkt om mina tankar är helt uppåt väggarna - "got carried away" som det heter.....

Du är i alla fall inte ensam

http://www.kbismarck.org/forum/viewtopic.php?f=7&t=1901
http://www.ebay.com/itm/Boker-Tirpitz-D ... 2ebc3cd098

MVH

Hans

[Grille]

Det nästan ante mig..... men en kniv tillverkad av Tirpitz är inget som lockar mig i alla fall. Det skulle kännas konstigt. Hade i så fall bara tänkt en slipad ministav på kanske 3-4 cm att ha som nyckelring. Väldigt diskret. Kan inte låta bli att klippa från Hans länk:

"Hello. New to this Forum. I own a 80 MM exactly X approx 80 MM block of armored steel from the Tirpitz deck that surrounded turret Anton. It is the top armor deck designed to set off shells so that they would explode between it and the main armor deck below.I Have had this for about 15 years now. There was a website in Norway at the time that was offering them. It has complete documentation in Norwegian including metallurgical analysis. I believe that some legality prevented them from continuing to sell them as it was supposed to be a run of 300 pieces. I have # 3 of 300. But the website was taken down shortly after I received it. I believe it is very rare."


Skulle bli lika glad för en nyckelring från motorblocket från en Spitfire eller en bit frontpansar från en stridsvagn.

[tommyjonason]

Här berör ni en utomordentligt intressant sak som jag funderat på.
Vad gjorde man med all plåt från Tirpitz?
Vem tog hand om den och hur kunde man använda den. Recycling of Pansarplåt??
Pansarstål som man knappt lyckades svetsa hål på, man räddade visst ett 80-tal instängda, resten , dvs ca 750 st fick ligga kvar. Och var dom inte döda så dog dom väl av syre och vattenbrist (siffrorna bara fingerade, vet inte exakt hur det var).
Likstanken lär visst ha funnits där hela tiden när man styckade u8pp skrovet, och det tog flera år.
Som en parantes satt en av motståndsrörelsens bästa radiotelegrafister ovanpå bårhuset (eller var det var) dit de döda efter Tirpitzhaveriet utanför Håköy vid Tromsö, fördes in. Han satt och tickade iväg nyheterna till England. Tror han hette Egil Lindberg

[Grille]

Har läst att det fanns en norsk (nästan säker) firma som fick många av de tunga uppdragen att ta hand om vrak efter kriget. Åtminstone i norra Europa.
Måste varit ett tufft arbete att stycka upp allt men man hade väl specialverktyg. När man väl gjort det så gick det säkert att smälta ner även "Odenplåt"(Wotan på tyska)

[gostap]

http://www.bobhenneman.info/Tirpitzwreck.htm

En del plåt skall ha hamnat i Sverige som skjutmål enligt obekräftade rykten

[Grille]

Var det inte så att man fann Bismarck i prima orostat skick vad gäller Wotanplåtarna? Skeppet helt sönderskjutet för övrigt

Plåtarna var förstås söderskjutna delvis de med men då ev orostade efter 70 år på Atlantens botten