Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Diskussioner kring andra världskriget. Tillägnad vår saknade medlem varjag
patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 februari 2010, 14:42

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av patrik blom » 29 november 2010, 12:09

Stefan skrev:
patrik blom skrev:
3. SJ ordnade ett extratåg för den tyske propagandaministern Joseph Goebbels på sträckan Trelleborg F - Oslo natten den 27-28 november 1940. Återresan skulle ske med extratåg natten 29-30 november men uppsköts först två gånger och inställdes sedan. Goebbels flög i stället hem.

Med tanke på den uppmärksamhet som ägnats permittenttågstrafiken och transiteringen av division Engelbrecht tycker jag det är märkligt att denna "transitering" av Dr Goebbels och vad som kunde ligga bakom är så lite uppmärksammad. Vad hade Dr Goebbels för ärende i Norge, varför ville han åka tåg genom Sverige, och vad hände som försenade hans hemresa? Fnns det något härom i hans dagböcker eller i andra källor? Vet någon?
Att man lät en civil dignitär resa igenom är inte så märkligt, tycker jag.

Men jag har en fundering. Tillfället var ju som hittat för ett informellt möte med svenska representanter. Jag utgår nästan att så skedde. Från regeringen - eller andra. Officiella eller inofficiella ombud. Ett par tre män stiger på lite diskret på ena stationen, kliver av vid en annan station...

Alldeles speciellt som dr Goebbels åkte tåg i ena riktningen, men det gick tydligen alldeles utmärkt att flyga i andra riktningen.

Vad säger ni, guys? några belägg för eller emot? Blev t.ex. tåget plomberat, som när Lenin for genom Sverige?
Man kan få intrycket att den som skrev det officiella SJ-meddelandet medvetet ville stävja sådana funderingar, eftersom det påpekas att tåget körde "utan uppehåll" från Telleborg F till Olskroken. Varför behövde allmänheten den upplysningen? För att "förstå" att ingen i södra Sverige hade haft möjlighet att göra det som Stefan spekulerar om?

Jag tror inte att ett sådant tåg var plomberat, men säkert bevakat under uppehållet i Olskroken och ev andra schemalagda platser. Troligen följde också en svensk officer med tåget, eller två, så att de kunde sova i skift, sittande/liggande i en egen kupé. Men en inofficiell påstigning kunde lätt ordnas genom att någon placerar ett hinder på spåret på någon ödslig sträcka, t ex ett nedfallet träd, så att tåget måste göra ett kort uppehåll för att avlägsna detta. Medan lokföraren och lokförarbiträdet lyfter bort trädet, och kontrollofficeren tittar ut i mörkret från sitt fönster och undrar vad som har hänt, stiger någon/några snabbt på en av vagnarna.

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av Stilleben » 29 november 2010, 12:26

patrik blom skrev:
Stefan skrev:
patrik blom skrev: 3. SJ ordnade ett extratåg för den tyske propagandaministern Joseph Goebbels på sträckan Trelleborg F - Oslo natten den 27-28 november 1940. Återresan skulle ske med extratåg natten 29-30 november men uppsköts först två gånger och inställdes sedan. Goebbels flög i stället hem.

Med tanke på den uppmärksamhet som ägnats permittenttågstrafiken och transiteringen av division Engelbrecht tycker jag det är märkligt att denna "transitering" av Dr Goebbels och vad som kunde ligga bakom är så lite uppmärksammad. Vad hade Dr Goebbels för ärende i Norge, varför ville han åka tåg genom Sverige, och vad hände som försenade hans hemresa? Fnns det något härom i hans dagböcker eller i andra källor? Vet någon?
Att man lät en civil dignitär resa igenom är inte så märkligt, tycker jag.

Men jag har en fundering. Tillfället var ju som hittat för ett informellt möte med svenska representanter. Jag utgår nästan att så skedde. Från regeringen - eller andra. Officiella eller inofficiella ombud. Ett par tre män stiger på lite diskret på ena stationen, kliver av vid en annan station...

Alldeles speciellt som dr Goebbels åkte tåg i ena riktningen, men det gick tydligen alldeles utmärkt att flyga i andra riktningen.

Vad säger ni, guys? några belägg för eller emot? Blev t.ex. tåget plomberat, som när Lenin for genom Sverige?
Man kan få intrycket att den som skrev det officiella SJ-meddelandet medvetet ville stävja sådana funderingar, eftersom det påpekas att tåget körde "utan uppehåll" från Telleborg F till Olskroken. Varför behövde allmänheten den upplysningen? För att "förstå" att ingen i södra Sverige hade haft möjlighet att göra det som Stefan spekulerar om?

Jag tror inte att ett sådant tåg var plomberat, men säkert bevakat under uppehållet i Olskroken och ev andra schemalagda platser. Troligen följde också en svensk officer med tåget, eller två, så att de kunde sova i skift, sittande/liggande i en egen kupé. Men en inofficiell påstigning kunde lätt ordnas genom att någon placerar ett hinder på spåret på någon ödslig sträcka, t ex ett nedfallet träd, så att tåget måste göra ett kort uppehåll för att avlägsna detta. Medan lokföraren och lokförarbiträdet lyfter bort trädet, och kontrollofficeren tittar ut i mörkret från sitt fönster och undrar vad som har hänt, stiger någon/några snabbt på en av vagnarna.
Spekulationer! Är det ingen som använder sökfunktionen på Skalman?

Se således viewtopic.php?f=6&t=33464 där det framkommer att Goebbels "skrev lite om resan i sin dagbok. Goebbels hade sällskap av svenska officerare, och en av dessa, mariningenjören Pettersson, antecknade vad Goebbels hade pratat om. Kriget var nästan vunnet, England var som en knockad boxare. Mest anmärkningsvärt är att han inte visste vem Sveriges regeringschef var, då hade Per Albin Hansson varit statsminister i 8 år".- Han var ingen vidare kunnig man denne Goebbels....

patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 februari 2010, 14:42

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av patrik blom » 29 november 2010, 13:18

Du har rätt, jag borde ha sökt på alla nyckelord, inte bara "järnväg". Ska försöka göra det i fortsättningen.

Men det är roligt att spekulera ....

frejs väpnare
Medlem
Inlägg: 653
Blev medlem: 10 november 2008, 04:39

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av frejs väpnare » 1 december 2010, 03:01

Carl von Horn var under 30 och 40-talen placerad vid generalstabens kommunikationsavdelning. Han berättar därom i sina memoarer; ”Fredens soldater” (Stockholm 1966).

1935 kommenderas han till ”teknisk utbildning vid järnvägsstyrelsens militärbyrå”. Det handlar verkligen om grund-utbildning. Ett år arbetar han sig upp från grunden, från stationskarl, växlare, sovvagnskonduktör, verkstadsarbete till ”den verkliga aristokratin inom järnvägens broderskap”, eldare och lokförare.
Därefter blir han generalstabskapten vid kommunikationsavdelningen, med ansvar för järnvägstrafikens planering inför ev mobiliseringar.

Planering utformades inför två alternativ - anfall från söder (Tyskland) och öster (Sovjet ev via Finland). Båda planerna förutsatte ”månad efter månad av den mest invecklade planläggning för att åstadkomma ett smidigt system för att ställa det svenska järnvägsnätet på krigsfot, utan att fördenskull stoppa upp all civil trafik”.
Von Horns ”sista” uppdrag innan befordring är informells samarbete med allierade förbindelseofficerare inför allierade underhållstransporter till Finland.

1 januari 1940 förflyttades von Horn till trängtrupperna. 9 april kallades han tillbaka igen (även om ordern ”fastnade” i fyra dagar i den militära byråkratin), och hamnade i en ”mardröm”.

”Vår västra gräns hade alltid ansetts som ”säkert område” och även om det existerade planer för att flytta våra förband till gränsen av Norge, så hade dessa planer aldrig hållits aktuella. Nu hade det oväntade hänt och vi hade överraskats med vår enda organiserade armekår vid den finska gränsen. Förbanden där, som efter hand blivit ganska slitna, var fortfarande försedda med vinterutrustning och med materiel som gjorde dem definitivt olämpliga för en förflyttning till norska gränsen. Den enda lösningen var att i all hast föra fram trupper från olika mobiliseringsorter i landet medan förbanden från finska gränsen transporterades tillbaka till sina fältdepåer för att reorganisera och komplettera sin utrustning. Men det fanns inga planer för en så komplicerad manöver och järnvägarnas rullande materiel var redan starkt upptagen …..

….Sällan har det funnits klarare skäl för en omedelbar militär kontroll över järnvägarna. Men jag fick veta att regeringen (som hade bidragit till rådande kaos genom att uppskjuta mobiliseringen till sista ögonblicket) hade förbjudit oss att störa den normala passagerar- och godstrafiken genom att lägga militärtidtabell, detta för att inte i onödan skrämma upp folket…..

…..Jag började arbeta en söndag; jag minns att solen lyste utanför fönstret. Efter det har jag inget minne av något väder. Jag och mina medhjälpare levde bara för diagram, ark efter ark av rutat papper uppspänt på ritbord, stora, orörda ytor på vilka tågrörelserna skulle programmeras. Långsamt kröp de olikfärgade linjerna över papperet, röda, gula och gröna smög sig närmare och närmare varandra, till dess att arket var nästan fullritat och de många flaskhalsarna blev allt fler och trängre……

…..I åratal hade jag levat med det svenska järnvägssystemet uppskisserat i mitt huvud, hade talat om och diskuterat möjligheterna att vi skulle råka i en sådan situation som just denna, en som var omöjlig att förutse. Och efter hand som planerna färdigställdes, diagrammen gjordes upp och togs undan, orderna skickades ut, började jag få en smula hopp att allt skulle kunna bringas att fungera…….

…..När tisdagen kom satte de avsedda koncentreringstransporterna mirakulöst nog i gång efter tidtabellen. Den första tiden väntade vi oroligt på att det skulle börja trassla till sig någonstans, men det dröjde inte länge förrän vi var övertygade om att planen fungerade. Under de följande dagarna fortsatte hela den invecklade operationen så att alla våra truppförflyttningar var verkställda på utsatt tid. Bara ett enda förband (inte ett stridande sådant) kom till fel destinationsort……

…….Den tyske militärattachén lär ha sagt; ”Jag vet att ni har mobiliserat Vi är fullt på det klara med att ni har koncentrerat era styrkor längs gränsen. Men hur i helvete ha ni burit er åt?”…..

……. Allting saknades, från granater till gevärsammunition, minor existerade inte, det mesta av vår luftvärnsammunition hade för länge sedan slungats mot ryska flygplan genom finska eldrör, så att hela vår allmänna reserv av luftvärnsammunition nu rymdes på fyra järnvägsvagnar, som med halsbrytande fart måste köras från den ena ändan av landet till den andra, närhelst det uppstod ett särskilt spänt läge någonstans.”

I augusti 1942 blir von Horn chef för järnvägsstyrelsens militärbyrå. Som sådan är han med och organiserar såväl permittenttrafik som mottagandet av ”de vita bussarna”. Han kröner så småningom sin karriär med chefskap för FN-styrkor i Palestina, Kongo och Jemen. Större delen av memoarerna handlar om den tiden.

Stefan
Medlem
Inlägg: 3426
Blev medlem: 9 april 2002, 11:10

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av Stefan » 1 december 2010, 07:21

Stilleben skrev: Se således viewtopic.php?f=6&t=33464 där det framkommer att Goebbels "skrev lite om resan i sin dagbok. Goebbels hade sällskap av svenska officerare, och en av dessa, mariningenjören Pettersson, antecknade vad Goebbels hade pratat om. Kriget var nästan vunnet, England var som en knockad boxare. Mest anmärkningsvärt är att han inte visste vem Sveriges regeringschef var, då hade Per Albin Hansson varit statsminister i 8 år".- Han var ingen vidare kunnig man denne Goebbels....

Nja. Läser man innantill så motstrider inte det skrivna där vår konspirationsteori. Snarare tvärtom!

Jag återger nyckelinlägget från parallelltråden
Staffan Thorsell skriver en del om denna resa i Mein lieber Reichskanzler! Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli (s. 153-154). Goebbels var i Sverige bara under några timmars tågresa den 27 november från Trelleborg vidare till Norge, och sov mesta delen. Men han skrev lite om resan i sin dagbok. Goebbels hade sällskap av svenska officerare, och en av dessa, mariningenjören Pettersson, antecknade vad Goebbels hade pratat om. Kriget var nästan vunnet, England var som en knockad boxare. Mest anmärkningsvärt är att han inte visste vem Sveriges regeringschef var, då hade Per Albin Hansson varit statsminister i 8 år.
OM de höll på med hemliga samtal - inte nödvändigtvis med regeringens representanter, det kan ha varit med andra, ännu hemligare intressenter... så naturligtvis skriver inte Goebbels om detta. Han vill ju inte avslöja sin svenska motpart. Det VAR ju hemligt...

Vidare. Vi får ju anta att de svenska officerarna var reko, och inget mystiskt skedde när de var närvarande och pratade.
Men det står uttryckligen att mesta tiden var de INTE med - dr Goebbels sov, alternativt "sov". Mesta tiden av resan, rent av.
Ergo: gott om tid för eventuella privata samtal.

OM dylika hemliga samtal ägde rum - kan vi inte veta säkert just nu. Men myten om personlig övervakning av svenska officerare belagda med de citerade samtal - är således "busted".

Dessa samtal skedde uttryckligen bara en mindre del av tiden, och i själva verket fungerade de rätt bra som alibi.
"Han satt ju bara och pratade med svenska namngivna officerare! De skrev tom minnesanteckningar, så det så!"

Följdfråga. ÄR det möjligt att en intellektuell (dr) inte kände till den mångårige statschefen i ett stort land?? Jag skulle säga att det är troligare att det var ett spel för gallerierna. Antingen passade han på och slog blå dunster i svenskarnas ögon, eller att han bara kallpratade för att få tiden att gå, och slippa tala om känsligare saker. Och kanske råka försäga sig.

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av Stilleben » 1 december 2010, 07:59

frejs väpnare skrev: Carl von Horn var under 30 och 40-talen placerad vid generalstabens kommunikationsavdelning. Han berättar därom i sina memoarer; ”Fredens soldater” (Stockholm 1966).
---------------
Allting saknades, från granater till gevärsammunition, minor existerade inte, det mesta av vår luftvärnsammunition hade för länge sedan slungats mot ryska flygplan genom finska eldrör, så att hela vår allmänna reserv av luftvärnsammunition nu rymdes på fyra järnvägsvagnar, som med halsbrytande fart måste köras från den ena ändan av landet till den andra, närhelst det uppstod ett särskilt spänt läge någonstans.” -----------------
Jag har läst detta någonstans tidigare och blev då lika förbryllad som jag är nu. Så jag passar på att fråga om detta verkligen kan vara riktigt - och rimligt?!?

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av Stilleben » 1 december 2010, 09:13

Stefan skrev:
Stilleben skrev: Se således viewtopic.php?f=6&t=33464 där det framkommer att Goebbels "skrev lite om resan i sin dagbok. Goebbels hade sällskap av svenska officerare, och en av dessa, mariningenjören Pettersson, antecknade vad Goebbels hade pratat om. Kriget var nästan vunnet, England var som en knockad boxare. Mest anmärkningsvärt är att han inte visste vem Sveriges regeringschef var, då hade Per Albin Hansson varit statsminister i 8 år".- Han var ingen vidare kunnig man denne Goebbels....
-----------------
Nja. Läser man innantill så motstrider inte det skrivna där vår konspirationsteori. Snarare tvärtom!
--------
Goebbels hade sällskap av svenska officerare, och en av dessa, mariningenjören Pettersson, antecknade vad Goebbels hade pratat om. Kriget var nästan vunnet, England var som en knockad boxare. Mest anmärkningsvärt är att han inte visste vem Sveriges regeringschef var, då hade Per Albin Hansson varit statsminister i 8 år.
---------
OM dylika hemliga samtal ägde rum - kan vi inte veta säkert just nu. Men myten om personlig övervakning av svenska officerare belagda med de citerade samtal - är således "busted".

Dessa samtal skedde uttryckligen bara en mindre del av tiden, och i själva verket fungerade de rätt bra som alibi."Han satt ju bara och pratade med svenska namngivna officerare! De skrev tom minnesanteckningar, så det så!"

Följdfråga. ÄR det möjligt att en intellektuell (dr) inte kände till den mångårige statschefen i ett stort land?? Jag skulle säga att det är troligare att det var ett spel för gallerierna. Antingen passade han på och slog blå dunster i svenskarnas ögon, eller att han bara kallpratade för att få tiden att gå, och slippa tala om känsligare saker. Och kanske råka försäga sig.
Du har här slagit huvudet på spiken! Goebbels hade säkert ett topphemligt möte med statsminister Per-Albin Hansson på tåget. Det var därför han låtsades vara okunnig om hans existens! :wink:

patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 februari 2010, 14:42

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av patrik blom » 1 december 2010, 22:48

Stefan skrev:
Följdfråga. ÄR det möjligt att en intellektuell (dr) inte kände till den mångårige statschefen i ett stort land?? Jag skulle säga att det är troligare att det var ett spel för gallerierna. Antingen passade han på och slog blå dunster i svenskarnas ögon, eller att han bara kallpratade för att få tiden att gå, och slippa tala om känsligare saker. Och kanske råka försäga sig.
Jag minns tyvärr inte var jag läste det, men på något vederhäftigt ställe sägs att det svenska riksdagsvalet hösten 1940, en kort tid före Goebbels nattåg genom Sverige, väckte uppmärksamhet i den tyska ledningen. Det var ju då som (s) uppnådde sitt All-time-high genom att kamma hem 54% av rösterna, till stor del p g a att Per Albin Hansson var uppskattad och respekterad i breda lager. Tyskarna betraktade honom egentligen som "marxist" men konstaterade att han uppenbarligen var den ledare folket ville ha, Sveriges folkvalde och därmed rättmätige "Führer", och det fick man acceptera. Så jag tar för givet att Goebbels och övriga nazistledare kände till Per Albin Hansson.

Hur det neutrala men "ariska" Sverige röstade hösten 1940, sedan Danmark och Norge ockuperats av Tyskland och Finland utkämpat ett bittert krig mot Sovjetunionen, måste rent allmänt ha varit högst intressant för många tyskar.

Men Goebbels ville naturligtvis inte lägga sig i svensk inrikespolitik under resan genom att uttala sig om Per Albin eller någon annan svensk politiker, och för att inte bli involverad i några sådana diskussioner var det väl enklast att spela okunnig.

patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 februari 2010, 14:42

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av patrik blom » 2 december 2010, 11:37

Goebbels var inte i Sverige under "några timmar" i samband med sin nattliga tågresa Trelleborg F - Oslo.

Enligt "Sveriges kommunikationer" sommaren 1941 fanns ett nattåg från Trelleborg F med avgångstid 20.36 som kom fram till Göteborg 03.07 och till Kil i Värmland kl 07.20. Jag hittar just nu inte fortsättningen till Oslo, men det tar ungefär 1.5 timma från Kil till Charlottenberg som brukar räknas som gränsort trots sin belägenhet ganska långt från norska gränsen. Detta betyder att resan Trelleborg F - Charlottenberg för en vanlig nattågsresenär tog drygt 12 timmar, sommaren 1941.

Goebbels extratåg gjorde förstås färre uppehåll för på- och avstigning än det vanliga nattåget, men frågan är om det verkligen kom snabbare fram. Jag tror att Goebbels var i Sverige ca 12 timmar. Och att han sov 6-8 timmar dvs var vaken ganska många timmar.

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av Stilleben » 2 december 2010, 12:17

patrik blom skrev: Jag minns tyvärr inte var jag läste det, men på något vederhäftigt ställe sägs att det svenska riksdagsvalet hösten 1940, en kort tid före Goebbels nattåg genom Sverige, väckte uppmärksamhet i den tyska ledningen. Det var ju då som (s) uppnådde sitt All-time-high genom att kamma hem 54% av rösterna, till stor del p g a att Per Albin Hansson var uppskattad och respekterad i breda lager. Tyskarna betraktade honom egentligen som "marxist" men konstaterade att han uppenbarligen var den ledare folket ville ha, Sveriges folkvalde och därmed rättmätige "Führer", och det fick man acceptera. Så jag tar för givet att Goebbels och övriga nazistledare kände till Per Albin Hansson. ------
Det är säkert en riktig beskrivning. Valet garanterade ju en stabil regering och därmed också en oförändrad och relativt välvillig politik gentemot Tyskland, även om tyskarna nog också förstod att den var påtvingad. Den tyske militärattachen i Stockholm, Bruno von Uthmann, konstaterade i ett samtal och med tillfredsställelse att "folket har valt sin Führer".

patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 februari 2010, 14:42

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av patrik blom » 2 december 2010, 20:55

Tack Stilleben! Det är alltid penibelt när man kommer ihåg en uppgift eller ett citat, men inte källan. Du är tydligen mer välmöblerad i det avseendet. Det var alltså von Uthmann som kommenterade framgångarna för Per Albin Hanssons person och parti i valet 1940 med att svenska folket hade "valt sin Führer". Om von Uthmann uttryckte sig så, gjorde nog en del folk i Berlin det också.

patrik blom
Medlem
Inlägg: 1098
Blev medlem: 11 februari 2010, 14:42

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av patrik blom » 2 december 2010, 22:59

frejs väpnare skrev:Carl von Horn var under 30 och 40-talen placerad vid generalstabens kommunikationsavdelning. Han berättar därom i sina memoarer; ”Fredens soldater” (Stockholm 1966).

1935 kommenderas han till ”teknisk utbildning vid järnvägsstyrelsens militärbyrå”. Det handlar verkligen om grund-utbildning. Ett år arbetar han sig upp från grunden, från stationskarl, växlare, sovvagnskonduktör, verkstadsarbete till ”den verkliga aristokratin inom järnvägens broderskap”, eldare och lokförare.
Därefter blir han generalstabskapten vid kommunikationsavdelningen, med ansvar för järnvägstrafikens planering inför ev mobiliseringar.
...........
En mycket intressant skildring, och ett värdefullt boktips! Via nätet hittade jag von Horns bok hos ett antikvariat i Skellefteå, och har redan köpt den.

På mig verkar von Horns beskrivning av de stora problemen med den komplicerade och oförberedda "mobiliseringen" (som det ju inte fick kallas), dagarna efter 9 april 1940, antar jag, och att det trots allt gick bra, mycket trovärdig. Att Sverige var pinsamt oförberett för mycket av det som hände under krigets första skede är såvitt jag förstår alldeles sant, liksom att det gjordes berömvärda insatser på många håll, så att åtskilligt ändå fungerade.

Att järnvägen skötte sin del av den komplicerade mobiliseringsprocess von Horn beskriver nästan felfritt (bara ett förband hamnade fel) tycker jag visar att den i förhålllande till landets resurser väl utbygda, väl utrustade, väl underhållna järnvägen och dess välutbildade och disciplinerade personal var en styrkefaktor för Sverige. Jag förstår naturligtvis vad von Horn menar när han i ett visst läge efterlyser militär kontroll av järnvägen, men man ska inte glömma att SJ var ett semi-militärt organiserat system, vars personal hade uniformer med gradbeteckningar, där det fanns klara principer för ordergivning och fastställda, välunderbyggda regler för allt möjligt. Det var samtidigt ett professionellt system med inriktning på att tjäna det omgivande samhället och med en yrkesstolthet och en ansvarskänsla som förbjöd dåliga prestationer. När von Horn ger sina order går systemet igång på minuten och hela den komplicerade logistiken klaffar. Efter några dagar har Sverige mobiliserat utan att tyske militärattachén (den nyssnämnde von Uthmann) fattar hur det har kunnat ske.
Senast redigerad av 1 patrik blom, redigerad totalt 3 gånger.

JohnT
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 1915
Blev medlem: 4 maj 2002, 14:44
Ort: Stockholm

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av JohnT » 3 december 2010, 00:04

patrik blom skrev:
På mig verkar von Horns beskrivning av de stora problemen med den komplicerade och oförberedda "mobiliseringen" (som det ju inte fick kallas) utefter gränsen mot Norge (dagarna efter 9 april 1940, antar jag) och att det trots allt gick bra, mycket trovärdig.
Nja, att en person som skriver sina memoarer ofta framställer det så som att alla fel är andras fel och just den organisation som författaren råkar leda är dom som lyckas göra det omöjliga-
Om vi vänder på beskrivnningen så kan man säga att von Horn stoppade den svenska uppmarschen i fyra dygn för att den sedan skulle flyta på utan problem.
Sedan är det i mycket så att det stora problemet var att flytta förbanden från Boden ner till skåne, medan de flesta förband bara behövde åka i öst-västlig riktning vilket var mycket enklare.


patrik blom skrev: Att Sverige var pinsamt oförberett för mycket av det som hände under krigets första skede är såvitt jag förstår alldeles sant, liksom att det gjordes berömvärda insatser på många håll, så att åtskilligt ändå fungerade.
Men de exemple han gav var inte specellt med sanningen överenstämmande.
T ex:
"Förbanden där, som efter hand blivit ganska slitna, var fortfarande försedda med vinterutrustning och med materiel som gjorde dem definitivt olämpliga för en förflyttning till norska gränsen."
Vad i vinterutrustningen gjorde dom så olämpliga??
känns mest som dumheter, den vanliga förklaringen var att man endock skulle omorganiseras till organisation m/40 och att detta skedde på hemma depån var naturligt. Dessutom råkade dessa depåer ligga närmare Norska gränsen än Boden så de välövade(eller slitna om man vill uttrycka det så) förbanden flyttades närmare de nya hotet.

Allting saknades, från granater till gevärsammunition, minor existerade inte, det mesta av vår luftvärnsammunition hade för länge sedan slungats mot ryska flygplan genom finska eldrör,
Allting kunde det ha funnit mer av men det är rent snack att minor inte existerade.
Finnarna fick leveranser ca 250 000 40mm granater mellan Oktober 1939 och mars 1940 medan Bofors kunde producera ca 100 000 granater i månaden. Det är sannare att säga att Svenska flottan tog produktionskapacitet från Armén än att skylla på Finnarna.
så att hela vår allmänna reserv av luftvärnsammunition nu rymdes på fyra järnvägsvagnar, som med halsbrytande fart måste köras från den ena ändan av landet till den andra, närhelst det uppstod ett särskilt spänt läge någonstans.
288 granater väger 950 kilo i modern transportförpackning.
och man hade ca 150 000 40mm granater i armén vilket motsvarade ca 500 ton. (flottan o KA hade ung. samma antal)
Dessutom fanns det ca 100 000 75mm granater och Stellan har data på 960 skott per vagn så det blir 104 vagnar till.
Så det låter ju som en modifierad sanning att allt utom fyra järnvägsvagnar var utlagt på förband.

Go Kväll
/John

Användarvisningsbild
Stilleben
Medlem
Inlägg: 1631
Blev medlem: 1 september 2002, 18:24
Ort: Halmstad

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av Stilleben » 3 december 2010, 08:06

Stilleben skrev:
frejs väpnare skrev:Carl von Horn var under 30 och 40-talen placerad vid generalstabens kommunikationsavdelning. Han berättar därom i sina memoarer; ”Fredens soldater” (Stockholm 1966).
-------------
så att hela vår allmänna reserv av luftvärnsammunition nu rymdes på fyra järnvägsvagnar, som med halsbrytande fart måste köras från den ena ändan av landet till den andra, närhelst det uppstod ett särskilt spänt läge någonstans. (kursiverat av Stilleben)
JohnT skrev:288 granater väger 950 kilo i modern transportförpackning.
och man hade ca 150 000 40mm granater i armén vilket motsvarade ca 500 ton. (flottan o KA hade ung. samma antal)
Dessutom fanns det ca 100 000 75mm granater och Stellan har data på 960 skott per vagn så det blir 104 vagnar till.
Så det låter ju som en modifierad sanning att allt utom fyra järnvägsvagnar var utlagt på förband. Go Kväll
/John
Men det är ju ovan besynnerliga om transporten av luftvärnsammunitionen jag efterlyst svar på. Alltså om det kan vara riktigt - och rimligt!?!

Användarvisningsbild
Stellan Bojerud
Saknad medlem †
Inlägg: 9662
Blev medlem: 12 juni 2005, 06:23
Ort: Stockholm

Re: Järnvägen under krigsåren - en "försvarsgren"

Inlägg av Stellan Bojerud » 3 december 2010, 15:52

UPPMARSCH TILL ÖVRE NORRLAND
• En stor strategisk fråga var under 1900-talet uppmarsch till Övre Norrland.
• Krigsplanläggningen omfattade under VK 1 och VK 2 tre fördelningar (divisioner) om vardera ca 20.000 man.
• Dessa var under VK 1 i tidsordning VI.Förd (Östersund), V.Fördelningen (Stockholm) och III.Fördelningen (Skövde).

• Endast stambanan disponeras
• VI.Förd 6-12 dygnet
• V.Förd 13-16 dygnet
• III.Förd 17-20 dygnet
• Underhåll 21-23 dygnet

• Stambanan och Inlandsbanan
• VI.Förd 7-8 dygnet
• V.Förd 9-12 dygnet
• III.Förd 10-13 dygnet
• Underhåll 13-16 dygnet

INLANDSBANAN
• Inlandsbanan byggdes som en militär strategisk järnväg.
• 1885 motion i riksdagen av Johan Erik Nyström (eget förslag)
• 1887 yttrande av generalstabschefen Axel Rappe
• 1897 proposition i riksdagen
• 1902 rekognocering av bansträckningar
• 1911 plan för byggandet
• 1917 bansträckningen beslutas
• 1932 järnvägen invigs – tål dock endast 12,5 tons axeltryck
• 1962 järnvägen äntligen förstärkt till 18 tons axeltryck

• Rälsvikten varierade mellan 41 och 27,5 kg.
• Största axeltryck 12,5 ton (1962 ökat till 18 ton).
• Största lutning 16 o/oo (2:a klassens järnväg).
• Minsta kurvradie 400 m.
• Mötesspår minst 350 m. Största tåglängd 350 m.
• Största tåghastighet 60 km/h. Medelhastighet 25-30 km/h.
• Största tågvikt 450 ton.
• 16 tåg/dygn i vardera riktningen. Ökat till 24 tåg/dygn.

• Först 1947 kom 10 st lok litt E 10 som med 12,5 tons axeltryck kunde utnyttja Inlandsbanan optimalt.
• Fram till dess loken litt E 10 anskaffats användes på Inlandsbanan persontågslok litt L samt godstågslok litt E och E 2. Loken litt L var för svaga för att dra militärtåg.
• De kraftigare loken litt B och litt G var för tunga för banan.

ELDRIFT V/S ÅNGDRIFT
• El 40 kg/hkr
• 200.000 lok-km per år
• Reparationstid ca 10%
• Ingen vatten- och koltagning
• Stockholm-Malmö utan lokbyte

• Ånga 80 kg/hkr
• 70.000 lok-km per år
• Reparationstid ca 20%
• Vatten- och koltagning
• Stockholm-Malmö kräver 3 eller undantagsvis 2 lokbyten
300px-D-lok.jpg
300px-D-lok.jpg (36.7 KiB) Visad 3806 gånger
Lok litt Dg. 75 km/tim. Överlägset bäst för militärtåg.

Skriv svar